onsdag 12 maj 2010

Tillfälligheter?

Just nu känns det tungt igen. Vädret gör det hela inte bättre. Vi har haft mest regn den senaste tiden. Idag är det dessutom väldigt disigt. Det är svårt att komma igång med något. Jag har deklarationen till makens firma att ta tag i. Jag erkänner att det inte är något jag ser fram emot och har skjutit det framför mig i veckor och månader. Nu börjar revisorns assistent, en bitsk ung dam med hår på tänderna, att bli riktigt otrevlig. Sist tyckte jag t o m att revisorn själv kollade lite konstigt på henne när hon pratade (med irriterad röst) med mig. Kan hända att jag tillfälligtvis inte lämnat in alla dokument de behöver, men det finns ingen anledning att bli barsk i tonen för det. Kunden är kung, säger man här, men ofta känns det som om kungen är kund och blir behandlad som en luffare.
Med ett leende och ett vänligt tonfall kommer man dock tillfälligtvis längre i livet.



Jag kämpar fortfarande med mig själv lite. Har väl hamnat i en slags kris, som jag har svårt för att kravla mig ur. Då gäller det att försöka hitta energi för att orka med vardagen.
Jag och en kompis tog en kvällspromenad i regnet igår. Tro det eller ej, men regnet störde oss inte, vi bara njöt av den friska luften. Det är att tanka energi.
Naturligtvis vore det trevligare om solen kunde skina igen, men där måste vi nog ha ett par dagars tålamod.
Vi diskuterade det här med livets väg. Vad är det som styr oss? Varför lär vi känna vissa människor? Följer de oss en bit på vägen, hjälper de oss att fatta beslut eller gå i rätt riktning? Eller är det bara en tillfällighet?
Finns det tillfälligheter?


För ett par år sen ringde min mobil. Ni måste föreställa er hur jag satt där i västra Tyskland...jag svarade och en man pratade på svenska med mig. Nej, det var inte MIG han ville prata med, utan sin dotter - som bodde i en stad ungefär fem mil härifrån. Han hade alltså slagit fel nummer.
Men tänk efter nu...
Hur stor är chansen att man slår ett tyskt mobilnummer....Tyskland har 82 MILJONER innevånare och det finns säkerligen över 60 miljoner mobilnummer att välja mellan - om inte mer. Han slår fel nummer och istället för att hamna hos Hannelore, Helmut, Waltraud, Dieter, Heinz eller Siegfried....så hamnar han hos en svenska - MIG!!
Hur stor är chansen att göra det? Det är som att vinna på lotto ungefär!
Först när jag förklarat att jag inte var hans dotter och vi hade avslutat samtalet, så insåg jag vilken otrolig tillfällighet detta var!
Eller var det ingen tillfällighet...?

Ibland är världen tillfälligt liten...
Jag sitter i Tyskland och börjar blogga med en handfull bloggerskor som bor i och omkring min födelsestad - Eskilstuna. Plötsligt kommer det fram att en av dem gick i samma skola som jag! Och se, till på köpet, hennes bror gick i MIN klass!!
(Kan dock inte förstå att han inte minns en sån trevlig tös som mig...*blink*)
Det var dock inte allt...
(börjar du redan svettas nu, Camilla?*fniss*)
Jag sätter mig ner och skriver denna upptäckt till min bästa kompis i Sverige - även hon gick i min klass. Hon skriver då tillbaka att att hennes sambo just denna kväll i samma stund som hon läste mitt mail, var iväg och träffade maken till bloggerskan!!!
Så kära Camilla, det måste ju betyda att vi nästan är släkt nu, eller?! *ler*
Dags att packa in maken och barnen i bilen och komma och hälsa på "tant"Elle nu? *blink*

Att detta inlägg blev lite "djupt" och långt idag är dock ingen tillfällighet, det bara är så! *blink*

Jag önskar er tillfälligtvis en tillfälligt skön onsdag full med tillfälligheter!!!
Kram

7 kommentarer:

  1. Jag tror verkligen på tillfälligheter. Annars hade jag inte mött min man. Vi traffades via telefon när han jobbade i Pforzheim (södra delen av ditt nuvarande hemland).
    Utan tillfälligheterna hade jag inte lämnat Stockholm för min nuvarande hemmaby på gränsen mellan Blekinge och Småland.
    Så, tro på tillfälligheterna och fånga ögonblicket ;))
    Ha en bra fredag. Kramisar Catarina

    SvaraRadera
  2. Halåå hallå!

    ja du jag tror att vi är några som är lite trötta just nu och det är ju så att när våren kommer och solen skiner så vill man hinna med så mycket och när jag var ute i skogen så var jag så trött och det har jag varit de senaste veckorna och man kan inte för stå varför eftersom det blir ljusare tider.
    Det två senaste dagarna har vi haft strålande väder här och det är så underbart.
    Igår följde jag med en vän och yoga jag har traglat att lära mig yoga...men igår var det himla bra pass men jag har träningsvärk...i hela kroppen!

    ja ha nu en trevlig helg!
    Kram Lisa

    SvaraRadera
  3. Nämen ser man på,
    antar din kompis sambo är riktigt snygg nu då:)
    Ja, ibland är världen inte stor. Det har hänt några lustiga sammanträffande för oss också, men jag ska bespara dig de historierna just nu.
    Men visst var det lustigt att du gått i Thomas klass:) Om Löken o andra otrevliga lärare, Oliver Englund var en kul kuf. Vi skulle väl kunna "prata" fröslundaminnen och skvaller i evigheter tror jag;) Men det tar vi nog också en annan gång. Är lite slutkörd just nu, det visade sig att mormor hade LAKAN med sig, och skulle sova över. Så hon har precis åkt, puh. Hon är kul, men att underhålla henne i två dagar blev lite mastigt.

    Verkar som om vi har samma yrke också:) Sköter ju P:s firma, och deklarationerna har precis blivit klara här. Även här har revisorn en assistent som ringt flera gånger, ibland hade jag "glömt" lämna in rätt papper, nästa gång skrivit fel på momslapparna, som om det vore det viktigaste i världen:)
    Ibland är ju debit och kredit inte det roligaste i världen så man börjar ju lätt tänka på annat.......
    Ha det så bra, och fortsätt tanka positiv energi med dina regnpromenader.

    Camilla

    SvaraRadera
  4. Jag tror hårt på tillfälligheter. Eller rättare sagt att de egentligen kommer till oss av en anledning . En stor och varm kram från mig till dig.
    /Lallis

    SvaraRadera
  5. Tänk att världen är bra liten. Vilket häftigt sammanträffande och Camilla bor förresten inte långt härifrån så jag hoppas att hon tar sig tid och tittar förbi hos mig någon dag.
    Ibland kommer dagar så man undrar vad man håller på med och erkorrhjulet bara snurrar. Det gäller nog de flesta men kanske att du känner det ännu mer när du bor i ett annat länd än du är född i. Jag tycker annars att våren är en sådan tid. Livet rusar på och plötsligt är det ett nytt år och jag blir ett år äldre osv.
    Vilka otroligt vackra bilder du tagit på orkidéerna.
    Ha en fin helg! (om ni nu firar det i Tyskland förstås)
    Kram från din bloggvän Maria

    SvaraRadera
  6. Många roliga sammanträffanden har det blivit genom åren :)
    När jag tågluffade och hamnade i Grekland i slutet på det härliga 80-talet, så mötte vi en kille, som varit brevvän med min kompis kompis, som då bodde i Kiruna.
    Eller när jag i en byhåla mitt i Australien möter två tjejer från Sverige. Den ena säger att hon bodde i Eskilstuna som barn. Och vi svamlar hit och dit om vart vi bodde och då visar det sig, att hon varit dagbarn hos en kille som jag var klasskompis med i 9 år (Fredrik). Nu bodde hon i Örebro.
    Nu umgås jag med en tjej, som jag dessutom är jobbarkompis med, som följt mej hela livet. Först som dagbarn hos min barndomsvän. Sen mötte jag henne runt 20 års åldern, då jag umgicks med hennes kusin. Nu är hennes man och min sambo vänner och vi jobbar på samma jobb. Ofta samma dagar. Plus att vi umgås på fritiden.
    Kan hålla på i evigheter och hitta roliga tillfälligheter.....:) kraaaam

    SvaraRadera
  7. Men jag vet... och jag vet inte... jag måste fundera på det här ett tag. Vad roligt att jag fick något att tänka på.;) Jag har väl tänkt på det tidigare såklart men jag kommer inte ihåg vad jag kom fram till. Kanske kan man inte komma fram till något. Men en sak vet jag i alla fall säkert och det är att det är ingen tillfällighet att jag är jättekissnödig nu. Nix, det beror minsann på att jag har druckit massor med vatten... så där ser man. Eller skulle det vara en inte tillfällighet eller en tillfällighet om du precis när du läser det också är jättekissnödig för att du har druckit en massa vatten? Ja, inte vet jag... måste fundera sörru.

    Kram och kram Lisa

    SvaraRadera