onsdag 27 februari 2013

Sjukstuga

Det här blir sista inlägget...
utan bild!
Lovar.

Har inte orkat/hunnit ta tag i fotograferandet
eftersom mitt hem har förvandlats till en sjukstuga.
Att inte bli smittad av de andra, som alla hostade
runtomkring mig, vore ett mediciniskt under.
Jag är sedan tisdagseftermiddagen inget under längre.
*host*
Min status ändrades snabbt.
Sysselsättningen som sjuksköterska
är numera "sjuk sköterska"

Men jag hade en fin upplevelse häromdagen.
Jag var till en blomaffär och skulle betala
4-5 blommor samt lite deko...
Damen i kassan menade:
"Det blir 4,09 Euro"
"Oj, vad billigt!" sade jag.
"Ja, jag gör mitt bästa" sade damen i kassan.
Jag fiskade fram 4,10 Euro.
Tyckte att jag gott kunde ge henne 1 cent i dricks.
Kände mir riktigt givmild.

Plötsligt kommer hon med en hel kundvagn
full med ännu mer blommor och dekoartiklar.
Det visade sig vara mina saker det med!!
Wow! En hel vagn full med fina saker!!

Jag var helt överlycklig...

....tills väckarklockan ringde.

Kram

måndag 25 februari 2013

Ena problemet följer det andra

Är det inte det ena är det det andra.

I ett försök att lösa mitt bildproblem i bloggen
laddade jag ner Google Chrome i laptopen
jag skriver pa (problemet med ringen är inte löst)

Det gick!
"Ladda-ner-bild-knappen" fungerade!!

Tjohooo, tänkte jag och tog fram kameran
för att ta ett par nya foton. Solen sken och 
det var ett perfekt ljus för en perfekt bild.
Stoppade in minneskortet i kameran och ville
trycka av, när Mr. Canon menade att han 
inte alls kände igen det minneskort som han
sammarbetat med i evigheter.
Han vägrade alla försök till ett nytt samarbete.

Lite irriterad fumlade jag igenom mina gömmor
och lyckades hitta ett annat minneskort.
Hurra! Hurra!!
Det accepterades även av Mr. Canon.
Jippiiii!
Men...när jag tryckte pa utlösaren hände inget.

Kollade Mr. Canons bildskärm, som sade:
"Ladda batteriet...."

Det är nog inte meningen att jag ska
göra inlägg ibloggen, har jag en känsla av.

Ha en fin vecka!
Kram

onsdag 20 februari 2013

Sagan utan ringen eller kvalificerat skitsnack utan bilder

Vet inte varför, men jag kan inte ladda ner bilder.
Det händer helt enkelt inget.

Dessutom har jag inget....hm...hur förklarar
man vad man inte har när man inte kan skriva det?
Bokstaven a med en ring över.
Det som är mellan z och ä i alfabetet.
Funkar inte.

Bra förutsättningar för att blogga.

Tack för de fina kommentarerna om Aslan
i förra inlägget.
Kul att ni ser det som ansvarsfullt att ta en vuxen
katt ur ett djurhem.
Nackdelen är att man missar "babygullandet"
Men han är gullig fast han är stor.

Det enda problemet vi har (haft?) med Aslan
är att han lämnat sin "hög" bredvid kattpottan.
Det var mindre kul.
Men hellre bredvid än i sängen eller soffan.

Jag läste mig till att katter är lite egna ibland
och faktiskt behöver tv...2 toaletter!!
(bokstaven med ring saknades igen...grrr)

Sagt och gjort. Jag köpte en toalett till lilla gubben
och efter en timma behagade han tacka för den
genom att fint lägga högen i pottan.
Gissa om jag blev glad.
Tills nästa dag när jag hittade "högen"
pa (sorry saknar ringen) golvet igen...

Blir lite skitsnack idag.
Häromdagen ertappade jag Aslan just som
han försökte gräva en grop i klinkersgolvet.
Sen hukade han sig...
Jag formligen slängde honom i pottan för att
visa honom tillrätta.
Han klev ur igen och hukade sig över klinkersen.
Jag ställde honom i pottan.
Lite irriterat klev han ur.
Jag lyfte i honom i pottan.
Med en "fan-vad-du-är-taskig-grimas" stod
han sen irriterad och formligen sket sig i brallan
Fast brallan var nu pottan.

Jag tror han börjar fatta nu.
Imorse hade han snällt använt pottan.
Jag hoppas att baby är "torr" nu...

Kram

tisdag 12 februari 2013

I'm back!

Tack för ni som undrat var jag tagit vägen.

Datorn dog.
Sen visade ersättningen - den pensionerade datorn
tydliga demenstecken.
Jag hann duscha, äta frukost och fylla diskmaskinen
medan den startade....
och sen gick det plötsligt inte att ladda bilder till bloggen
vilket ledde till en akut bloggtorka.

Dessutom har jag haft fullt upp med tillökning i familjen.
Efter jul gav maken äntligen med sig och menade att EN katt vore ok.
Jag och barnen var inte sena att direkt uppsöka ett djurhem för att
leta efter den nya familjemedlemmen. Vi blev visade ett par katter
som uppfyllde mina kriterier:
- inte rädd för barn
- ingen svart katt (för att undvika förväxling med grannkatter)

Barnen och jag lekte och klappade en handfull katter, men kunde
inte bestämma oss för EN katt som ALLA tyckte om bäst.
Just som jag ville köra hem igen för att tänka över de lämpliga
kandidaterna, vinkade djursköterskan oss till ett lagerrum och
viskade hemlighetsfullt:
"Kom och kolla...jag har en väldigt speciellt katt här...den har
just lämnats in"
Sen öppnade hon transportburen och den här lille krabaten
tittade nyfiket omkring sig.
En blick i hans ögon och vi reserverade honom!
Det var liksom ödet, kändes det som. Det var meningen
att vi skulle adoptera honom...



"Ni kan ge honom ett namn" menade hon till barnen.
"Aslan" sade de utan att fundera.
(Aslan är ett lejon ur filmen "narnia")

I 2 veckor fick vi vänta, för att de fd ägarna skulle ha chansen
att hitta honom. Under tiden blev han kastrerad, vaccinerad
och fick ett chip.

Gissa om spänningen var stor när vi fick hämta hem honom.
När jag ställde ner transportburen hemma i hallen började
han spinna högt. Jag tog det som ett bra tecken.



Snabbt följde han rutinerna här hemma.
När det är läggdags följer han först med barnen
till badrummet och väntar medan de borstar
tänderna. Sen somnar han oftast vid yngste
sonens fötter och kliver upp när väckarklockan
ringer. Numera blir det kattfrukost INNAN
konservöppnaren kan koka kaffe.


Gissa vem som är mest poppis hos oss
just nu...

Tipps 1: Smeknamn "Baby"
Tipps 2: Det är inte jag...

Kram