Jag är osäker!

Det gäller att vara ute i god tid, tänkte jag

och hade inte ens hunnit kliva på planet när

maken ringde och meddelade att han var

hemma igen.

Det tog en liten stund innan jag hade hunnit

lokalisera mig i den enorma flyghallen, lämnat

ifrån mig bagaget och checkat in...läget.

Till slut hamnade vi vid säkerhetskontrollen.

Varför känner man sig som en brottsling

när man går genom pipmojängen vid säkerhetskontrollen?

Vi var tvungna att ta av oss allt som var långärmat,

samt sjal och väska. Säkerhetsmannen hade dock 

vänligheten att låta mig behålla min tunika på 

FAST den var långärmad.

Tack för det!

Jag hade ett par leggings utan fickor,

inga smycken (förutom ringen som jag hoppas

är äkta guld....) och var helsäker på att kunna

gå igenom utan problem. Alla andra kunde det.

Men hos mig PEP det!!!

Sen fick jag ta av mig ännu mer,

fast bara stövlarna.

Men ursäkta, inte visste jag att jag inte får

medföra knivar, saxar, pistoler och dynamit

i mina stövar - som är så trånga redan att

jag knappt får upp dragkedjan.

Naturligtvis är jag en efterlyst brottsling

som har med sig sin 8-åriga dotter på planet!

Eller så bär jag billigt gjorda stövlar.

F-n ta Deichmann!

Vattenflaskan med kvarvarande 19 ml vatten

fick jag lämna i soptunnan.

Istället blev vi på planet erbjudna att köpa dricka

"till en liten peng"

Jag drog på stort och bjöd dottern på en 

apelsinsaft. Jag undrar nu bara hur mycket

"svindyrt" hade varit - efter som SAS tycker

att "en liten peng" är 

6 Euro 

för två ynka safter - som dessutom smakade 

sk....urrilt.

Men med tanke på att SAS hotade med att

gå i konkurs bara ett par dagar innan min avfärd,

fick jag väl vara glad för att nu kunna bidra till

att deras ekonomiska situation förbättras lite.

Jag sköljde ner min irritation med saften

och var glad över att allt hade gått så bra hittills...

Fortsättning följer.

Kram

Jag har nu minskat bilderna till 800 pixel och hoppas att det funkar nu med bloggandet!

Sluta eller börja om?

Glad i hågen kom jag hem med både bilder

och textmaterial från min lilla Sverigetripp.

Nu kan jag plötsligt inte ladda ner bilder,

eftersom jag tydligen fyllt mitt bildarkiv till 100%.

Samtidigt hör jag från andra att de har samma

problem.

Är det inte konstigt att detta drabbar så

många samtidigt?

Nu ska jag fundera på om det blir

en ny blogg under nytt namn eller om

jag helt enkelt slutar blogga.

:-(

Kram

Mer tips till jul...

Tack för allt stöd, vad gäller förra inlägget.

Nu kan ju maken inte annat än att fatta piken.

Ni är bäst!

"Läser han din blogg?" undrade någon.

Jag vet inte om han kanske smygläser den ibland, men jag ska 

nog följa tipset och "av en slump" öppna smyckesinlägget på hans

laptop. För lite svenska kan han ju. Om inte kan han ju kolla på bilderna.

Bredvid smyckesutställningen stod en annan kreativ kvinna och visade

upp saker hon hade sytt. Allt från väskor till....

"Oj, vilken käck liten klänning i 20-talsstil"

sade jag och började nästan dansa lite framför

dockan. Hade man haft ett par kilo mindre och

varit lite mer rörlig i lederna, hade det varit en

perfekt dansklänning, tänkte jag 

"Det är ingen klänning, det är ett förkläde..."

upplyste hon mig om.

"...jag tycker att man kan vara fin även i köket"

Vad rätt hon har!

Alltså maken, vill du ha en snygg fruga i köket....

Kram

Smyckesutställning

Under söndagen gjorde jag en liten utflykt med

dottern till en smyckesutställning som jag hade

blivit inbjuden till. 

Det är en kvinna jag känner som gör smycken 

själv av bland annat pärlor och koraller i

 olika färger och former.

Jag slutade bära både smycken och klocka när

barnen var små. Men nu är de större och har

egentligen ingen anledning att dra sönder örhängen

och halsband. Dessutom har jag hittat någon

som gör vackra smycken som även jag faller för.

Nu vet jag varför maken valde att stanna hemma

och "plocka undan lite i garaget".....

Kära make....

...det är...

....snart julafton.....

Kram

Smycken: Petra Beyer

Förvirrad och lycklig

Hur gör man två lågstadiebarn lyckliga?

Man lovar att åka till badhuset efter skolan, tillsammans

med kompisen P och hans mamma.

Därför gick mina barn gärna till skolan idag.

Men under förmiddag ringde plötsligt telefonen.

Jag såg att det var skolans telefonnummer på displayen.

Ojoj, nu är någon magsjuk, tänkte jag.

Hundar kan man göra lyckliga med en promenad

Det är 10-åringen som ringer.

"Mamma?"

 "Jaaa..." *vem annars*

"Mamma...jag är lite förvirrad...."
*ok, då är vi två*

"......vem ska hämta mig efter skolan?"

"Jag!"

"Och vem hämtar P?"

"Jag hämtar er och P:s mamma hämtar P, sen kör

vi tillsammans till badhuset"

"Ok" säger 10-åringen lättad

"Hej så länge" säger jag och vill avsluta samtalet

"Ja, hej....och mamma...glöm inte att packa

ner våra badsaker!"

Snacka om förglädje!

Kram

Slut på bloggtorkan?

 Snacka om bloggtorka!

Men man hinner även med en hel del under tiden

Som t ex ett litet födelsedagsfirande för yngste

sonen som blev hela 10 år.

Så nu tycker han att han kan vara uppe hur länge som helst på kvällen

eftersom han faktiskt är 10!!

Eftersom maken hade ledigt i en hel vecka, hotade jag med sexstrejk

motiverade jag honom till att hänga upp gardinstängerna som jag köpte

 på ikea för massor av veckor sen nyligen.

Fyjäklar vad snabbt han fick upp dem! ;))

Nu hoppas vi bara på att snart kunna köpa nya soffor, för att bli av

med den intensiva 90-talslooken i svart.

Sen tyckte maken att vi kanske skulle ta och köpa ett par gardiner

till matplatsen också....

Till vänster - Mr. Berdux!

Eftersom dimman både ute och i mitt huvud så sakteliga börjar lätta,

ska jag denna vecka försöka komma igång med att slipa av och måla

om diverse möbler. Bland annat brudkistan på bilden.

Idag var jag inne i stan på "Erikshjälpen" och sprang då på en

hylla som jag letat efter i 2-3 år. Tillsammans med tre böcker

betalade jag endast 5 Euro för hela kalaset!

Jag kommer naturligtvis att bli vit.

Jag tror att det är ett bra tecken...

Ha en skön vecka!

Kram

Seg svacka

Usch vad segt allt känns!

Jag har hamnat i en riktig svacka.

Inte konstigt kanske, när det här är vad man möts av varje dag...

Ok, det här var inne i Köln för nån vecka sen,

där jag drog på mig en liten förkylning.

Men hemma på landet är det inte mycket bättre.

En aning grönare kanske - om man nu kan urskilja något

mellan dimma och regn.

Det enda roliga och färgglada jag upptäckte inne i Köln var

den här trappan inne på stationen.

Förstora bilden!!

Det är rätt taskigt att locka trötta och höstdeppiga

pendlare med den här reklamen tycker jag.

Anledningen till att trappan var så tom, var

antagligen att alla stod i kö vid kiosken för att

köpa choklad....

Själv hoppas jag att solen snart kommer tillbaka,

så att jag kommer ur min vill-gå-i-ide-feeling.

Ha en fortsatt skön vecka!

*zzzzzzzzzzzz*