Nu är det två år sedan jag och maken - numera exmaken - separerade.
Ett steg som inte var lätt, men antagligen nödvändigt.
Från att ha varit en gift hemmafru med fyra barn
utvecklades jag till en yrkesarbetande ensamstående kvinna.
Något som har gjort mig starkare och byggt upp mitt självförtroende.
Oh yes...I can!
Visst känns det hopplöst ibland och man vill bara ge upp,
men sen kommer en liten solstråle och man hittar kraft igen.
För ett år sedan beslutade vi oss för att lägga ut vårt hus
till försäljning.
I början av detta år, hade vi intressenter som var väldigt intresserade.
De kom flera gånger och vid sista besöket hade de även en arkitekt med,
som skulle hjälpa till med med ändringar och kostnadsuppställning.
Ändringar....!!!?
Det var först när de började uttala sina planer som jag fick en
klump i magen.
Väggarna skulle slätas till, Den vita panelen i taket skulle bort,
golven skulle bytas ut och dörrarna funderade de på vad de
skulle göra med...och...och....och till slut tänkte jag
"men vafaaaaaan!!"
Allt jobb man lagt ner, alla material man med mycket möda
och besvär hade sökt ut....allt skulle bort!
När köparna sen ville höra av sig och inte gjorde det,
var jag nästan tacksam.
För under tiden hade jag hunnit skaffa jobb
och börjat smida på nya planer.
För visst vill jag hellre njuta av den här utsikten,
än att se, höra och känna hur bilar och lastbilar
dundrar förbi direkt utanför fönstret.
Alltså satte jag mig ner och räknade
och funderade
och nu är det bestämt!
Jag köper ut maken och flyttar i sommar
in
i
MITT
hus
!!!!!!!!!
Oh yes...I CAN!!!
Kram
