lördag 16 maj 2015

Dörrar som stängs och andra som öppnas

Nu är det två år sedan jag och maken - numera exmaken - separerade.

Ett steg som inte var lätt, men antagligen nödvändigt.
Från att ha varit en gift hemmafru med fyra barn
utvecklades jag till en yrkesarbetande ensamstående kvinna.
Något som har gjort mig starkare och byggt upp mitt självförtroende.
Oh yes...I can!

Visst känns det hopplöst ibland och man vill bara ge upp,
men sen kommer en liten solstråle och man hittar kraft igen.

För ett år sedan beslutade vi oss för att lägga ut vårt hus
till försäljning.
I början av detta år, hade vi intressenter som var väldigt intresserade.


De kom flera gånger och vid sista besöket hade de även en arkitekt med,
som skulle hjälpa till med med ändringar och kostnadsuppställning.

Ändringar....!!!?

Det var först när de började uttala sina planer som jag fick en
klump i magen.
Väggarna skulle slätas till, Den vita panelen i taket skulle bort,
golven skulle bytas ut och dörrarna funderade de på vad de
skulle göra med...och...och....och till slut tänkte jag
"men vafaaaaaan!!"
Allt jobb man lagt ner, alla material man med mycket möda
och besvär hade sökt ut....allt skulle bort!

När köparna sen ville höra av sig och inte gjorde det,
var jag nästan tacksam.
För under tiden hade jag hunnit skaffa jobb
och börjat smida på nya planer.


För visst vill jag hellre njuta av den här utsikten,
än att se, höra och känna hur bilar och lastbilar
dundrar förbi direkt utanför fönstret.

Alltså satte jag mig ner och räknade
och funderade
och nu är det bestämt!

Jag köper ut maken och flyttar i sommar
in
i
MITT
hus
!!!!!!!!!

Oh yes...I CAN!!!

Kram

måndag 11 maj 2015

Ändring tack!

När man jobbar och sliter och försöker
fixa och klara av
lyckas och bli lycklig
då bara lägger lägger bilen av...
och man undrar
varför?
Vad har jag gjort?!!


Jag kämpar med annat just nu och har liksom
inte tid med trasiga bilar.
Varför känns det som om man blir straffad
för något man inte gjort?
Jag jobbar just nu 7 dagar i veckan,
har jag inte förtjänat bättre liksom...?

Jo, det har jag faktiskt!
Så nu vill jag ha ändring.
Imorgon är en viktig dag för mig
och då vill jag ha ett
POSITIVT 
resultat
av
de senaste veckornas
förberedelser.

För jag har faktiskt förtjänat det.
Punkt.

Tack!

torsdag 7 maj 2015

Tanka kraft

Det är mycket just nu.

Ibland känns det som om tiden inte riktigt
räcker till för allt man vill göra.

Ofta får man stjäla lite tid för saker som kanske inte är
viktiga i betraktarens öga, men som är viktiga för själen.

Som stunden på kvällen när vi kör till Higgins.
Ryktar honom, tar en liten promenad,
sjunger för honom lite under tiden,
låter honom äta lite gräs på vägen,
mutar honom med lite morötter och bananer
och sen njuter lite av att man luktar stall,
är full med hästhår
(inklusive bilen...)
och är så där nöjd-trött i kroppen


Idag hade vi veterinären på besök,
ett besök som ändrade Higgins beteende på ett par minuter.
Det är otroligt vad kroppsspråket kan påverka en häst.

Higgins lät aldrig någon röra hans bakben
och efter veterinärens besök
stod jag på ängen och strök honom på bakbenen
ända ner till hovarna!!!!
Veterinären bara hade gjort en liten kort
"respekt-övning"
men vilken enorm verkan!!
Det kändes så lättande och ger oss hopp
om att snart kunna lyfta på hovarna utan större protester.
Som belöning fick Higgins mumsa färskt gräs
på den maskrosgula ängen.

Det är här vi tankar
och laddar upp batterierna.

Imorgon är en ny lång dag,
med nya utmaningar.

Men jag fixar det
och imorgon står jag och smeker Higgins ben igen
;-)

Kram