söndag 31 juli 2011

Födelsedagstankar

Jag sitter hemma hos en kompis med dottern och pratar om skolstart och åldrar.
Plötsligt frågar kompisen min dotter när hon har födelsedag.
"På sommaren" svarar dottern
Kanske inte helt medveten om att vi faktiskt...egentligen...normalt...har sommar nu.
Jag tillägger att hon fyller den 31:a augusti.
Sen säger dottern glatt:
"Vilken tur jag har, som även är född på min födelsedag!!"

Ja hur hade vi annars gjort? Firat två gånger...? *ler*
Är du också född på din födelsedag? Vilket sammanträffande!!


Tänk vad tiden springer iväg. Jag ser ett nästan fem år gammalt foto och undrar var den där lilla tjejen tog vägen.
Igår när vi promenerade ville hon plötsligt inte hålla min hand längre...hon är väl för stor för det antar jag.
Men hon glömde det nog senare, för i morse låg hon och sussade sött på min kudde.
Lilla stora gumman.

Ha en skön söndag!

fredag 29 juli 2011

Rena rama cirkusen

Lille sonen, som tack och lov är frisk igen, väcker mig och säger upprört:

"Mamma, lillyrran har tagit av clownkrämen och stoppat lite av det på munnen också!!"

Halvdöd efter en sömnlös natt - för nu har JAG naturligvis ont i halsen och halv andnöd - mumlar jag fram ett
"Mmmmmm"
och tänker att den vita clownkrämen från senaste karnevalen nog inte är giftig.


Lite senare kliver jag ur duschen och slänger ett öga på en burk med vit kräm som ligger öppnad bredvid handfatet...

Plötsligt säger det klick och jag fattar att det är den här krämen min son kallade för clownkräm...


Ok...är det så mina barn ser det hela när jag vårdar min ungdomliga och absolut rynkfria *hakel* persikohy?
Clownkräm??


Mina barn ser mig alltså som en clown?
Inte konstigt att vi har rena rama cirkusen här ibland då...

Niveakrämen fyller 100 år, tyskarna gör inte bara bilar och bratwurst!


Grattis till min clownkräm!!

Ha en skön helg!

Kram

måndag 25 juli 2011

Helgen

Vilken helg...

De ofattbara händelserna i Norge, så många oskyldiga och unga liv som tagits...
Varför?
Den frågan får vi nog aldrig ett svar på.
Mina tankar finns hos de anhöriga till offren.
Kommer de någonsin att kunna bearbeta denna händelse?

Jag hade själv en obehaglig händelse med min 8-åring under lördagen.
Han vaknade med krupphosta och andnöd. Man känner sig hjälplös när ett barn har andnöd. Alla försök att hjälpa honom, från ånga i duschen till frisk luft, vägrade han. Vi hade inget annat val än att ringa ambulans.

Det var väldigt långa tio minuter....

Tusen tankar går genom huvudet medan man försöker att verka lugn inför ett barn som kippar efter luft.
Tänk om ambulansmannen inte hittar vår avlägsna gata?
Varför behöver de tio minuter när jag bara behöver sju?
Lönar det sig att ge första hjälpen till någon som har stängda luftrör?
Samtidigt tar man på sig kläder för att vara beredd att följa med i ambulansen. Funderar på att man ska packa ner mobilen, pengar till parkeringen, försäkringskort...vad mer?
Hela tiden med ett lugnande leende mot sonen....

Jag har tack och lov förmågan att hålla mig relativt lugn och tänka rätt klart i kritiska situationer. Reaktionen kommer efteråt, när jag är ensam.


Bilden är tagen ur internet

Med två bilar och fyra man kom de.
En personbil med nödläkare och en stor ambulans.
De började genast behandlingen i ambulansen och det dröjde inte länge förrän sonen med ett leende konstaterade att "sängen" i ambulansen var jätteskön...*ler*

Tillståndet var såpass förbättrat att jag valde att följa efter ambulansen i min egen bil, för att inte sitta fast på sjukhuset. Jag följde den hack i häl, mot rödljus, vid omkörningar och vid blixtrande radarkontroller...*ups*

När man kör bakom en ambulans med blåljus vet man inte om de alltid gör det, eller om det är kritiskt där inne. Jag ville vara hos min son när de kom fram till sjukhuset.
Föraren till ambulansen gratulerade mig sen till min "oansvariga" körstil...*harkel*...och menade att jag hade kunnat bli inblandad i en olycka.
Eller förlorat körkortet för att jag körde mot rött...
Ok, tanken var god. Men nu är det inte mycket bilar på vägarna en lördagmorgon före klockan sju och dessutom har jag kört bil i 20 år utan att det hänt något. Inte skulle jag köra om bilar utan att känna mig säker på att jag klarar det. Jag blev nästan lite irriterad av hans tjat, för jag tyckte att min son var viktigare än min körstil.
Så illa kör jag inte heller, tycker jag.*fnys*
Det jag retar mig mest på är att jag glömde en radarkontroll som stått där sedan närmare 15 år....

Efter två nätter på sjukhuset fick jag imorse hämta hem honom.
Solen försöker titta fram mellan molnen, så nu tycker jag att vi gott kan få en bättre start på sommarlovet!!

Ha en bra vecka!
Kram

torsdag 21 juli 2011

Sommarlovsrabatt

Jag har ju aldrig varit världens piggaste och hurtigaste människa, men det här slår nog alla rekord.
Inte nog med att vi har typ århundradets tristaste sommar(o)väder - som man blir fruktansvärt trött av. Nej, nu har jag ett otrevligt utslag på benet, som antagligen är borrelia - som man kan bli rätt trött av. För säkerhets skull tar jag nu tabletter mot det - vars biverkningar är....ni anar...trötthet!
Det kallar jag en farlig kombination!

Men trots allt, har jag inte glömt min rabatt. Förra veckan tog jag faktiskt ett kort, som jag nu äntligen "framkallat".
Kära vänner, här är julirabatten:


För att jämföra, visar jag hur den såg ut för exakt ett år sen!


Förra vintern tog nästan alla hortensier stryk av den hårda vintern.
Lavendeln har bytts ut mot en hosta, vilket passar bättre eftersom det är en rabatt som ligger mot norr.

Ängeln badar i ett blått hortensiehav och ser ut att njuta av utsikten.


Idag är det sista skoldagen! Imorgon har barnen avslutning i kyrkan och sen har vi
SOMMARLOV!!!
Och jag som trodde att mina barn skulle få värmeslag under de sista skoldagarna.
Ha! Vad man kan missta sig!
Istället har paraplyet blivit en god vän. Nästa vecka ska det enligt radiorapport bli soligare.
Ok, låter som en start på lovet som jag kan leva med.

Tack alla ni som lämnade kommentarer i förra inlägget!♥
Jag har inte glömt er, jag är bara så....trött. *ler*



Kram

fredag 15 juli 2011

Hö-hö-hö

Hö...hö...hö...
*svårt att uttala*
Hö...hö...höst??

Den här veckan har varit jobbig. Regnig, kall, blåsig, grå. Var är JULI??
Om en människa hade haft batterier för att fungera, ja då hade det varit dags att byta ut mina nu. Eller stoppa in laddningssladden. Frågan är bara var...?
Vi har sedan dagar haft ett skitväder som påminner om höst.
Skulle någon påstå att vi har oktober, skulle jag bara nicka och instämma.
Gårdagens promenad, i ett försök att vinna energi genom vind?, tvingade mig att ta fram höstjackan!!!
Alla är trötta och orkeslösa.
Därför har jag varken orkat göra inlägg eller slänga en massa kommentarer omkring mig.


Häromdagen sov jag middag i TRE timmar! Det är nästan omöjligt att hålla ögonlocken öppna.*gäsp*
Skicka tändstickor!
Skicka sol!
Skicka batterier!
Skicka vadsomhelst, men hjälp mig att vakna!!!

Ha en skön helg!!!
*zzzzzzzzzzzzzzzzz*

måndag 11 juli 2011

Deotest - sista delen

Jag undrar om man testar deodoranter i tandläkarmottagningar...
Är de aktiva i 48 timmar bara vid normala sportaktiviteter och höga temperaturer?
Eller hjälper de mot ångestsvettningar också?
Är det skillnad på svett och svett?
Kan man stämma Rexona om deon inte håller vad reklamen lovar?

Det är tankar som kretsar i huvudet medan man väntar på tandläkaren.
Idag var det dags igen, sista delen, the end of the byta-ut-amalgamfyllningar-story.
Jag hann knappt uttala ordet "bedövning" förrän Dr. Tandläkare stod beredd med sprutan bredvid mig...med ett nöjt leende...hörde jag ett litet "moahahaha" bakom munskyddet?
Och hur kunde jag se att han hånlog om han hade munskydd...?

Just som han sätter sprutan i tandköttet säger han:
"Tur för dig att du inte är en japanska. Då hade jag gett dig en trubbig nål!"

Försök att skratta med fem fingrar och en spruta i munnen!
Anledningen till kommentaren var att japanskorna hade spöat tyskorna i fotboll igår.


Jag går inte in på närmare beskrivningar av själva behandlingen, med tanke på eventuella läsare med tandläkarskräck. Kan bara nämna att bedövningen lönade sig och att jag offrade blod.
Nu har jag ett halvårs paus till nästa besök.

Och deon höll nästan vad den lovade!

Barnen påbörjade idag de sista två veckorna skola.
Jag bokstaverar, för de som glömt vad det är:
S-K-O-L-A
Nio dagar kvar....sen kan vi se fram emot sex veckors sovmornar!

Känns rätt orättvist att ni har halva lovet avklarat redan.
Nu kan vi bara hoppas på kanonväder under hela augusti månad.

Ha en bra vecka!
Kram

onsdag 6 juli 2011

Stor i käften

Lite nervöst sitter jag i tandläkarstolen, med haklapp och nyserverat kallt vatten vid min sida. Är ju gratis, så en rejäl slurk blir det. Synd bara att plastmuggen är så liten.
Tandläkaren kommer in, skakar hand med mig och säger:
"Oh, vad trevligt, idag får jag ett leende"
"Men...så otrevlig brukar jag väl inte vara...?" undrar jag lite tveksamt...var jag sur sist?
"Nä...men andra patienter kan vara det!"
"Jag undvek till och med att äta vitlök igår, bara för Er skull!"
(man tilltalar varann med Ni här i Tyskland)
"Lite vitlök gör inget, det kan vara riktigt trevligt!" säger han hurtigt och jag tror nästan han menar allvar.
Aha, bra att veta det då, tänker jag och börjar planera kvällsmaten i huvudet
"Sååå, då sätter vi igång då!" säger han och lägger sin hand lugnande på min axel.
Är det mina darrande ben han ser eller har deon dock förlorat mot mina ångestsvettningar? Nej, haklappen döljer armhålorna, dem kan han inte se. Det är nog den nervösa blicken och det osäkra leendet som avslöjar mig.
"Ni är nog en av få män som tycker om när kvinnor är stora i käften" menar jag, innan jag öppnar munnen.
"Jo, det stämmer nog. Men kvinnor ska alltid vara stora i käften, det skadar inte." svarar Dr. Tandläkaren och tar fram bedövningssprutan...





Jag har en jättebra tandläkare. Hela behandlingen var smärtfri och jag var egentligen nervös i onödan. Men vem går gärna till tandläkaren?

Fyra gamla amalgamfyllningar byttes ut och det enda obehagliga var ljudet, vibrationerna i huvudet och den där jäkla salivdammsugaren som sköterskan nästan tryckte ner i halsen på mig. Hon tyckte nog inte om kvinnor som är stora i käften....
När fyllningarna var borttagna sade han:
"Skölj nu kräftigt, så att allt amalgam verkligen är borta!"
Jag tar en slurk vatten och vill börja spola igenom käften med det, när vattnet plötsligt rinner och sprutar och alla håll.
Inte lätt att skölja när halva läppen är bedövad....
Att gapa är inget problem, men att stänga läpparna är nästan omöjligt.
Med lite dreggel mellan skrattattackerna gick det till slut.
När han var färdig med behandlingen kollade han på fyllningarna och sade:
"Det här ser verkligen bra ut på dig" (som om det vore en klänning...typ)
"Vad kul" sade jag "Synd bara att ingen ser det..." (om jag inte slänger huvudet bakåt med vidöppen käft vill säga...)

Behandlingen hos tandläkaren kostar 10 Euro per kvartal i egenavgift.
Jag kan sen välja mellan:
- en plastfyllning där jag måste betala en del själv (minst 10-15 Euro per tand),
- en plast-betongfyllning där min försäkringskassa betalar allt
- amalgam - som är gratis det med. (vem f-n vill ha amalgam??)

Jag valde plast-betongfyllningen!
Alltså kostade kalaset totalt 10 Euro. Är väl ok tycker jag.

Jag gav Dr. Tandläkaren ett halvt leende (den andra halvan var ju bedövad och hängde livlös) och tackade för en bra behandling innan jag försvann ur mottagningen.

Nästa vecka vill han se mig igen...

Träff med en man....

Jag sitter här och är lite nervös, riktigt pirrig i magen. Med lätta svettningar under armarna - hoppas deon håller i 48 timmar som reklamen lovade.
Jag ska strax träffa en man som jag såg förra veckan. Han lutade sig över mig där jag låg, såg på mig med en allvarlig och vänlig blick och sade att han ville se mig igen...snart!
Han är anledningen till att jag undvek att äta Tzatziki till maten igår. Vill ju inte komma med ett vitlöksmoln omkring mig när vi ses.
Dock är jag lite orolig över att hans intressen är rent ekonomiskt. Kanske han bara är ute efter mina pengar?
Jag tvekar lite. Ska jag köra till honom?
Ja, jag måste nog.
Han lovade att inte göra mig illa. Att han bara vill mitt bästa.
Imorgon vill han dessutom träffa mina barn.
Ja, jag kör nu....


...till Dr. Tandläkaren som vill byta ut ett par gamla amalgamfyllningar!

Om det är lugnt här hemma kring lunch, är det för att min käft är bedövad!
(fast skriva kan jag ju naturligtvis....*moahahaha*)

Ha en bra dag!

måndag 4 juli 2011

Jag och Ferdinand

Jag kör nästan dagligen bil. Men jag har aldrig försökt att framstå som en proffsförare för det.
Jag minns mina första övningskörningslektioner med ett leende. Om jag uttrycker det så: Det är tur att min pappa, som hade "nöjet" att sitta bredvid mig, har tjockt hår. Det flög nog av en hel del hårtussar av förtvivlan när jag om och om igen fick starta bilen på nytt....
Därför blev jag helstolt när jag häromåret körde med en stor åttasitsare, baklänges nedför vår trånga infart, med pappa som passagerare, och han sade:
"Du kör ju som en hel karl nuförtiden!!"
F-n vad stolt jag blev! Jag sträckte på mig, log från ena örat till det andra och kände nästan hur håren växte på bröstet! *ler*

Efter närmare 20 år i den tyska trafiken är man tvungen att anpassa sig till den hektiska körstilen. Eller som min man skulle ha uttryckt det
"Wer bremst verliert!" (Den som bromsar förlorar)

Visar skyltarna 50 och man är två passagerare i bilen 50X2=100....typ.
Kör du 110 på vänstra filen på Autobahn, kan du räkna med att bli omkörd på högra sidan, eller ha en blinkande strålkastare i backspegeln....typ.

Något jag inte gärna gör är att köra på Autobahn. Det gjorde jag idag när jag hade nöjet att lära känna Leverkusen. De har en specialklinik för njurstensfall (maken...igen...fortfarande...) där.
Förutom att Fotbolls-VM för kvinnor spelas där, har de inte mycket att komma med.
Inget jag såg iallafall.



BayArena i Leverkusen. Här vann de svenska tjejerna med ett mål mot Kolumbien förra veckan!! Själv besökte jag och maken en viss hamburgerkedja som låg precis tvärs över gatan. Hade magkramper i flera timmar efter det...
Behövde bara vända om EN gång för att äntligen hitta dit!

Jag hatar stora skitiga städer utan gröna ytor. Blir hispig av alla röriga gator jag inte känner, korsningar med dubbla och tredubbla filer....uäh!! Har man sen en stressad tysk som slickar på bakluckan, kan det hända att man missar en och annan avfart.

Livet på landet, det är vad jag vill ha....
Vilken härlig känsla det är att köra av Autobahn, se ängar och träd omkring sig igen.
Här känner jag varenda kurva, vet var groparna i vägarna ligger och hur jag kommer från A till B utan att ta en omväg till C och E.

Jag säger som tjuren Ferdinand:
"Jag vill hellre sitta här och lukta på blommorna"



Ha en fortsatt skön vecka!!
Kram

söndag 3 juli 2011

Big mama in the kitchen

Jag är hemmafru på heltid. Men det jag har aldrig försökt framstå som en perfekt sådan.
Den som föreställer sig mig i förkläde och med dammsugaren i högsta hugg, misstar sig. Det är kul att var hemmafru...de första åren.
Men efter 18 år känns det rätt enformigt och trist.
Nej, jag står inte och bakar med leende barn omkring mig varenda dag. Ej heller har jag kafferep med grannfruarna varenda vecka...men en och annan kopp kaffe blir det... Wann kommst du wieder Kaffee trinken, Nicole?

Nu i veckan gjorde jag ett litet undantag. Den som kom hem till mig hittade mig ståendes vid spisen i förkläde!
Vi hade möjligheten att plocka körsbär hos bonden. För första gången gjorde jag körbärssylt.
Det var så enkelt att jag fortsatte med att göra jordgubbssylt...och jordgubbs-aprikossylt...


Yngste sonen envisas med att kalla "marmelad" för "mamalade". Det blev det ju nästan nu, när "Mama" gjorde den.

Familjen testade och visade tummen upp! Godkänt! *ler från ena örat till det andra*


Idag blev det nybakade våfflor med körsbärssylt och grädde. Det ligger bra i magen nu. Körde sig lite med bara-äta-nyttiga-saker-veckan.

Dottern har nu insett fördelarna med att bo kvar hemma. Som tack för att hon fick stanna, hade hon en privatkonsert för mig idag. Med gitarr och sång.
Gitarren spelar nog alla tonarter som finns - samtidigt( !) och dottern sjunger på ett språk jag aldrig fick lära mig i skolan. Men det är glädjen och tanken bakom det som räknas. Hon har musiken i blodet.
Jag njöt av det...


...för hon är min, bara min, lilla envisa gullunge! Visst är det väl lite "Hippie" över henne?

Glömde förresten att nämna i förra inlägget att hon även hade packat in ett par fodrade stövlar, ett par ballerinaskor och ett par sandaler också....
Hon brås inte på mig i skoväg, men annars...jo, lika envisa är vi nog!

Sköt om er!
Kram

lördag 2 juli 2011

Packat och klart!

Jag har fyra barn. Men jag har aldrig försökt att framstå som en "supermamma" för det.
Sanningen är den att det är jäkligt ansträngande ibland. Vi bråkar och diskuterar - ofta. Sen är det gråt och tandagnissel tills man försonas och kramar om varann.
Som idag.
Jag ville plantera blommorna jag köpte häromdagen...och idag...*harkel*
Den här gången kollade maken misstrogen på blommorna och undrade lite halvsurt:
"Har du köpt blommor IGEN!??"

Kan väl inte rå för att han kom hem tidigare än räknat...

Hursomhelst.
Dottern ville också plantera "sin" blomma. Dock själva placeringen av den var en helt annan än vad jag hade planerat.
Diskussion.
Höjda röster.
Röda ansikten.
Tårar.
Sur mamma (jag)
Trots-fotspår trampade av dottern genom den nyräfsade rabatten...
innan hon försvann in

Efter en stund ropade hon:
"Mamma kooooom"
Jag traskade upp till huset och hittade dottern utanför ytterdörren.
Iklädd en blommig miniklänning á la 70-tal (som passade för 2 år sen...) På huvudet en passande virkad solhatt i rosa. Samt rosa ballerinaskor, naturligtvis.
Bredvid henne stod en stor resväska.
"Jag har packat. Du kan skjutsa mig till flygplatsen nu!"

Så går det när dottern är arg. Hon packar och vill flytta ut.
Till Sverige vill hon resa!

Jag lyckades få in henne igen. Sen somnade hon i soffan.
Av ren nyfikenhet öppnade jag resväskan för att se vad en 6-årig tös tar med sig på en resa:



Så här packar en 6-åring!

Kortbyxor
Långbyxor
Pyjamas
2 tröjor
2 bikinis (hon älskar att bada)
Paraply (om vädret i Sverige är som här)
Kramdjur (tog mesta platsen i väskan)
Handduk
Filt
Yllesockor (Det kan ju vara kallt i juli även i Sverige)
Plåsterburk (för att plåstra om sårade hjärtan?)
Leksakshästar



Tja, vad behöver man mer? Verkar som om hon tänkt på allt.
Jag lägger ner passet också!

Till släkten i Sverige:
Planet landar 20.12 ! Om någon vill hämta upp...?

Ha en fortsatt skön helg!