När man inte kan bestämma sig, sägs det att man står i
en korsning och inte vet vilken väg man ska ta.
Alldeles för länge stod jag i just en sådan korsning.
Av hänsyn till andra blev jag ståendes och kom inte vidare.
Jag lämnade företräde.
Stängde helt enkelt av motorn och blev ståendes
medan alla andra körde förbi till höger och vänster.
Stod och funderade och funderade.
För jag var väl medveten om att,
oavsett
vilken väg
jag
skulle
välja
...skulle det bli rätt OCH fel.
Till slut valde jag att bara köra på.
Rakt fram.
Full gas - innan jag skulle ångra mig.
Och det blev rätt
...och fel.
Rätt för mig, men fel för andra.
Igår träffade jag en kvinna i byn,
som genast sade att jag ser bättre ut nu.
Avslappnad.
Lugn.
Hon sade att jag tagit rätt väg
och det var skönt att höra det av en
annan person.
Bara för att jag tar ett par steg tillbaka,
betyder det inte att jag gett upp.
Jag bara tar rejält med sats....
Ta hand om er, ni fina!
Kram