torsdag 31 maj 2012

Gräsligt!

Det finns inte bara fördelar med det fina vädret.
Nu börjar hösnuvetiden...*suck*
Jag har allergi mot gräs.
Jamen hallå - kolla in headern! Jag är formligen
inbäddad i gräs. Hela min omgivning består av
den ena ängen efter den andra - fullproppad med
GRÄS!


Kan man tänka sig en gräs(l)igare tillvaro?

När man har grässallergi ska man inte ha
 fönstrena öppna.

Det är nu nästa problem kommer. För jag har
kvalsterallergi också.
När man har det ska man öppna och vädra ofta...

Fattar ni mitt dilemma...?

Jag vädrar som vanligt och hänger naturligtvis
ut mina sängkläder så att så mycket pollen som
möjligt kan fastna där.

Nu ska jag försöka ta en joggingrunda. Har
en del glassbägare att bli av med. De har en
viss förmåga att fastna på höfterna.

(Vissa av er ser mig nu springa omkring med
glassbägare på höfterna - jag menar naturligtvis
de överflödiga kilona!)


Ha en fin torsdag!
*atschiiiii*
Kram

(Jag nyser på tyska om någon undrar)

tisdag 29 maj 2012

Håller du tummarna?

Är det inte konstigt hur påverkad man kan bli
av en människa som man aldrig träffat?
Visst är det här med "vänner" ett fenomen.
Man har skoj tillsamman, men stödjer samtidigt
varandra när någon inte mår bra.
Allt per internet - utan att egentligen känna varann.
Fast ändå känns det som om man har känt varann länge.

Idag kan jag inte riktigt koncentrera mig,
eftersom jag hela tiden går och tänker på
hur Maria måste känna idag. Vi är många
som håller tummarna för att läkarna i Lund får
ordning och reda på hennes hjärta i, så att hon kan
 komma hem till dotterns födelsedag på torsdag.

Tycker vi döper om den här till "Marias hjärta"

Maria, du fixar det!
*håller tummarna*

Kram

måndag 28 maj 2012

Fem i tolv

Om ni tyckte att förra veckans inlägg var lite
jobbiga att läsa....hur tror ni att det var att
uppleva spektaklet? När fredagen sen kom
såg jag fram emot en lång avkopplande helg.
Jag började fredagsmorgonen med en promenad
innan jag körde in mot rådhuset för att fixa en
del saker. Bland annat ville jag hämta 17-åringens
nya legitimation - som legat och väntat sen i
*host* april eller så....



Glad i hågen, över att ha besegrat min alltid
återkommande Alzheimer för en liten stund,
 klev jag in på det lilla kontoret och blir mött av
två unga söta tjejer. Jag sätter mig hos den
ena och säger att jag vill hämta ut min sons
legitimation.
(ni börjar ana nu va?)
Hon plockar fram papprena och kollar på hans 
nya legitimation. Sen säger hon:

"Har Ni en FULLMAKT från Er son...?"

Ordet "Fullmakt" väckte en del minnen från
måndagens besök hos Vägverket....

"Nej, men det behöver jag väl inte?"
"Jo, Er son är 17 och måste antingen hämta
det personligen eller ge er en fullmakt"
För att försäkra sig, frågade hon kollegan
bredvid sig - som nickade instämmande:
"Ja, det gäller från det att man fyllt 17"
Jag retar mig lite på att man i alla andra
situationer räknas som myndig först vid 18,
men att 17 NATURLIGTVIS är gränsen 
för legitimation, bara för att jag slarvat.
Hade jag kommit i april - när legitimationen
var färdig - hade sonen varit 16 och jag hade
kunnat hämta ut det...grrrrrrr.
Jag måste bota min Alzheimer nu.
Sonen kom hem från skolan kvart i tolv.
Vi slängde oss i bilen och han hämtade ut
sin nya legitimation - personligen -
FEM I TOLV
Ett klockslag som följer mig hela veckan.

(Här i Tyskland säger man "fem i tolv" för 
något som sker i sista minuten - vilket ju
stämde in två gånger den här veckan)


Men kvällen blev fin iallafall.
Bönderna har klippt "gräset" på ängarna och
lämnade roliga mönster efter sig (förstora bilden)
Hos oss oss ser man ofta luftballonger sväva förbi,
eftersom det ligger en hel del startplatser omkring oss.
Sen är det alltid spännande att se var de landar....

Idag är det helgdag i Tyskland och vi ska
avnjuta ännu en solig och varm dag!

Ha en fin måndag!
Kram

söndag 27 maj 2012

Lite extra stolt idag

Den som under lördagskvällen satt och lyssnade till röstningen i ESC
fick till slut känslan av att lyssna till en gammal LP-platta som hoppade
och bytte spår vid samma ställa:
12 poäng till Sverige
*hopp*
12 poäng till Sverige
*hopp*
12 poäng till Sverige
*hopp*
12 poäng till Sverige
*hopp*
12 poäng...

Till Tyskland var poängutdelninge lite mer sparsamt.
Tack Sverige för era...
eh...
NOLL poäng till Tyskland!
Jag håll en tumme för Sverige och en för Tyskland.

Men ok, Sveriges bidrag var ju väldigt bra. Jag fick lite
gåshud medan Loreen sjöng och visste inte om det var
hennes röst eller den kalla luften från den öppna balkongdörren
som var orsaken. Kanske bådeoch.

Jag lovad tydligen att hänga ut den svenska flaggan på balkongen
om Sverige skulle vinna. Ok, jag håller mitt löfte!


Jag är alltid stolt över att vara svensk och idag är jag lite
extra stolt...

Ha en skön söndag!
Kram

fredag 25 maj 2012

1-2-3-4 och efter FEM åker jag HEM!

Det finns såna och såna dagar.
Nu var det en "sån" dag - där man skulle
ha stannat kvar i sängen och dragit täcket
över huvudet igen. Eller rättare sagt, verkade
hela veckan bli "sån".

Jag var inne på den andra dagen i kampen för att 
fixa en husvagnsregistrering.
Tredje försöket var misslyckat och klockan är
nu elva - en timma kvar tills vägverkets kontor stänger.

Jag lämnar vägverket (Strassenverkehrsamt) nästan
halvspringande. I ena handen har jag en hög med 
dokument som hittills inte hjälpt mig vidare. Med
andra handen letar jag fram bilnyckeln samtidigt
som jag svär så j-a mycket jag kan på tyska.
Jo, jag gör det på tyska - låter mer kraftfullt.

Värmen ute är tryckande, svettfläckarna under
armarna bara växer och frodas på t-shirten som
jag med omsorg hade valt ut under morgonen.
Jag skulle ha valt en svart istället...

Nu är det bråttom. Jag startar bilen och ger fullgas.
Så mycket fullgas man nu kan ge inne i en stad...
naturligtvis verkade ingen av de andra bilarna att
ha det särskilt bråttom - som annars.

Det är dags att ta till plan B!
Jag kämpar mig stressad fram i den tyska 
förmiddagstrafiken. Efter cirka tio minuter är
jag framme vid huset där min försäkringsman
har sitt kontor. Jag korsar gatan över heldragen
linje och parkerar snabbt i en ledig parkeringslucka
framför ett apotek. Sen rusar jag upp för trappan
till försäkringskontoret. En vänlig dam öppnar dörren
och jag ber att få prata med "min" försäkringsman.
Vi känner varann i närmare tio år nu och är sedan
länge per "du" med varann. Han hälsar glatt på mig som
man hälsar på en gammal god vän och vi kliver in
i hans stora kontor. Med andan i halsen förklarar
jag mitt...ursäkta MINA...misslyckade försök att
registrera husvagnen i makens namn.

"Snälla S. kan du ge mig ett nytt eVB-Nummer i MITT namn?"
säger jag och känner hur stressen och värmen brer
ut sig som stora röda fläckar på mina kinder.
Försäkringsmannen sätter sig genast vid skrivbordet
och börjar leta fram ett eVB-Nummer till mig.
"Det är camping/husmobil va?" undrar han
"Husvagn - inte husmobil" menar jag
"Det är samma kategori" säger han
och skriver sen upp numret på en lapp som
han ger mig. Jag tackar för den snälla servicen,
vi skakar hand, säger hejdå och jag rusar ut ur
kontoret. Nu är det typ 33 minuter kvar tills 
vägverket stänger. När jag kommer fram till
min bil lyser en rosa lapp under vindrutetorkaren.


Jag tror knappt mina ögon. Under de knappt
tio minuterna jag var hos försäkringsbolaget hade
jag fått en böteslapp.

 En vänlig hänvisning till att jag brutit mot någon
 "paragraf i trafikordningslagen"  och att det 
kommer en betalningsfordran inom ett par dagar.
Jag vet inte vilken lag jag brutit mot. Antagligen
var det för att jag hade parkerat utan att lägga i
en p-skiva i fönstret. Men kanske hade man även
 sett mig köra över den heldragna linjen...?
Just nu bryr jag mig inte om vilket.


 Tiden är knapp och jag slänger den rosa lappen på
sitsen bredvid mig och drar en svordomsramsa
på tyska medan jag vevar ner rutan igen.
En elektrisk fönsterhiss skulle verkligen löna
sig i mitt fall.

Den här gången drar jag ingen lapp när jag
kliver in vid vägverket. Istället går jag direkt till den
dam som tidigare skickat iväg mig till försäkringsavdelningen.
Hon tittar lite förvåna, som om hon inte kände igen mig.
Kanske den röda färgen i ansiktet var orsaken.
Hon ber mig vänligt att sätta mig och vänta en stund på 
sidanom medan hon slutför sin uppgift. 
"Bitte schön" säger hon sen och jag kan sätta mig
vid hennes skrivbord igen. Nu lägger jag fram:
* Registreringsbrevet
* Aktuell registreringslapp
* Senaste besiktningsbeviset
* MITT pass
* MITT eVB-Nummer

och säger för fjärde gången:

"Jag skulle vilja registrera den här husvagnen - i MITT namn"

"Ok.." säger damen lite förvånat och börjar tippa på datorn igen.
Plötsligt stannar hon till och får det där
"något-stämmer-inte-här-blicken"
För ett par sekunder slutar jag nog andas.
"Ditt eVB-nummer stämmer inte. Det står under övrigt
och inte under husvagn"
Jag skakar på huvudet och slår händerna för ansiktet.
"Det kan inte vara sant. Han har ju sagt att han skriver
det under camping på försäkringen" säger jag och syftar
på min försäkringsman. 
Damen vill ringa upp försäkringsmannen och undrar
vart hon kan ringa. Jag kan t o m numret utantill och 
hon ringer upp och ber om ett nytt eVB-Nummer. 
"Kan ni vara så snäll och vänta en stund. De ringer upp"
säger hon och pekar på ett par stolar. Där sitter jag nu
och känner mig som världens mest otursförföljda
registreringsoffer. Klockan är strax före tolv och
ännu ett problem skulle jag inte hinna lösa idag.

Plötsligt slår mig tanken att jag kanske behöver
ett anmälningsbevis från kommunen - för att bevisa
att jag som utländsk medborgare är bosatt i Tyskland.
Tro inte att man får en tysk legitimation bara för att
man bott där i närmare 20 år. Nänä.

Efter en stund blir jag hänvisad till en kollega till damen
och jag sätter mig vid hennes skrivbord. Lägger 
försiktigt fram mina papper på hennes skrivbord
och säger för...femte?...gången:

"Jag skulle vilja registrera den här husvagnen"

Damen börjar lugnt tippa in mina uppgifter.
Slutar plötsligt.
Jag slutar andas igen och tänker:
 Nu vill hon ha det där j-a beviset från kommunen!
Hon reser sig upp, går till ett skåp.
Bläddrar i en mapp.
Jag andas så tyst jag kan för att inte störa henne.
Sen sätter hon sig och tippar vidare på datorn,
vänder sig mot mig igen och undrar:
"Har du en önskan till registreringsskylten?"
(I Tyskland kan man mot tio Euro önska sig bokstäver
och nummer på registreringsskylten - om de är fria vill säga)
Jag skakar på huvudet och svarar utmattad:

"Nej...det enda jag önskar är att husvagnen blir registrerad!"

Hon skrattar till lite, men vet nog inte vad jag har
upplevt de senaste 26 timmarna.

När jag ser hur hon skriver det nya registreringsnumret
börjar jag andas regelbundet igen. Hon ger mig mitt pass
och en lapp med prisuppgift och registreringsnummer.
Jag tackar och lämnar med lätta steg hennes skrivbord.

Sen går jag till kassan och betalar min avgift.
Med kvittot lämnar jag vägverkets kontor för en 
liten stund och uppsöker en intilliggande skylttillverkare.
Där köper jag de nya registreringsskyltarna till husvagnen.
Sen går jag in till vägverkets väntrum igen. 
Där sätter jag mig och väntar tills jag blir uppropad.

Mina nya skyltar får ett par fina klistermärken som
visar att allt är ok och att husvagnen är registrerad.


Med det nya registreringsbeviset liggandes bredvid böteslappen,
kör jag hem i den tryckande försommarhettan.

Jag tar på mig mina solglasögon, vevar ner rutan igen,
ler lite överlägset och tänker:
Yesssss, I did it!

Nybliven husvagnsägare

torsdag 24 maj 2012

Alla goda ting är tre?

Dag två - runda numero tre
i kampen för att få makens husvagn registrerad.

Det borde egentligen lyckas idag,
tänker jag hoppfullt och beundrar den vackra
utsikten från balkongen. Dagen börjar så bra...


 Jag låter mig inte stressas av tanken på att jag ska till banken,
skatteverket och vägverket och att de stänger
klockan 12. Nej, jag tar en liten walkingrunda
med grannfrun först och försöker ta det lugnt.
I lugnet ligger kraften, säger man ju.
Hade jag vetat HUR lugn jag måste vara,
hade det väl motsvarat en lätt koma.

Efter en snabb dusch och rejält med deo
- det var en varm dag - 
kör jag in till "stora staden".
Eftersom den "lilla stadens" vägverk bara har
öppet på måndagar....
Fast det bara var halv tio på morgonen
låg luften tjock mellan bergen, solen stekte och jag
 körde med nedvevad bilruta. Ja, vevad - för jag
hör nog till en av de få personer som inte
har en elektrisk fönsterhiss i min bil.
Men alla har inte en silverpil heller....

Första stationen: Banken.
Sträcker fram lappen med Skatteverkets
kontonummer. Damen bakom kassan går till
en låda och tar fram en färdigtryckt inbetalningsblankett.
Jag var inte den första - och antagligen inte den sista - 
som ville betala in pengar till skatteverket.
"Det kostar 5 Euro extra" upplyser damen mig om.
"Har jag något val?" tänker jag och nickar instämmande.
"Hur var namnet?" undrar hon och väntar otåligt med
kulspettspennan tryckt mot inbetalningsblanketten.
Jag undrar om hon vill ha makens namn...men hon
menar lite halvsurt:
"Det är ER jag har ståendes här och inte er make"
Skatteverket kanske vill veta vem som har betalat sin skuld
och inte vem som stod vid kassan, tänker jag irriterat. 
Och hur vet den sura kärringen damen på banken
om det är JAG som står där? Eftersom hon inte 
ville se min legitimation hade det lika gärna kunnat
vara... min man....rent teoretiskt iallafall.
Jag bokstaverar mitt något komplicerade namn,
betalar in 56,11 Euro, får kvittot och traskar
nöjt ut till den väl uppvärmda bilen.

Efter en liten omväg i ett bostadsområde, med
mottot "genvägar är senvägar", kommer jag äntligen
fram till skatteverkets kontor. Först av allt
springer jag in på toaletten och passar även
 på att ta en kontrollkoll i spegeln. Deon börjar
redan förlora sin effektivitet och jag bestämmer mig
för att inte lyfta på armarna under mitt besök
hos Herr Bäst. Man vill ju inte lämna dåligt intryck.

Jag hittar rum 138 utan större problem, knackar
 på dörren och sticker in huvudet i dörröppningen.
"Herr Bäst?" frågar jag och finner en typisk
skatteverksmedarbetare vid ett skrivbord.
En grå kontorsråtta utan några som helst
utsvävningar, varken i frisyr eller klädstil.
Där ligger medarbetarna på arbetsförmedlingen
ett litet steg före, tänker jag och ser makens
handläggare med långt hår, örhänge och
slitna jeans framför mig.



Stolt sträcker jag fram mitt kvitto från banken
och slänger registreringsbeviset från min bil
lite överlägset på hans skrivbord.
"Det ÄR min bil - och inte makens"
säger jag och pekar uppmanande på
mitt namn. Han kollar i datorn och säger sen
att det är en summa från 2009 som skulle
bokats från en bank - där vi sedan länge inte är
kunder. Det förklarade varför summan inte bokats.
Det förklarar även varför min man stod som
ägare. Det gjorde han nämligen till alla bilar
(av försäkringskostnadsgrunder) tills 2010.
Men det förklarar inte varför summan inte
dykt upp i tidigare kommunikation med skatteverket.

"Men varför nämnde man inte denna skuld
när vi förra året bad att få en uppställning på
alla obetalda skatteskulder?" undrade jag
Det visste han inte heller.
"Summan var från början 11 Euro...och
vid så låga belopp skickas det inte vidare"
förklarade han sig.
Nä, istället väntar vi tills jag vill registrera
en bil och betalar 57,11 för kalaset...tänker
jag lite irriterat för mig själv.
Herr Bäst tar emot kvittot och ger mig
blanketten till vägverket:
Unbedenklichkeitsbescheinigung
(skriv det ni, utan att tveka!)

Herrgud, hur ska jag översätta det?
Det är en blankett som talar om att allt
är ok och att man inte behöver oroa sig...typ.

Sätter mig i bilen igen, kör till vägverket,
drar en väntlapp och väntar....

Mitt nummer blir utropat och jag kommer
till en vänlig kvinna vid ett av närmare 15
skrivbord. Lägger fram:
* Registreringsbrev
* Aktuell registreringslapp
* Senaste besiktningsbeviset
* eVB-Nummer
* Makens legitimation
* Mitt pass
* Bankens kvitto
* Unbedenklichkeitsbescheinigung från skatteverket

Sen säger jag...för tredje gången *suck*:
"Jag skulle vilja registrera den här husvagnen"
Kvinnan gör som de andra - sorterar papprena
och börjar tippa in uppgifterna. Hon stannar till
och gör den där "något-stämmer-inte-här-minen"
Jag säger lite nervöst:
"Kvittot från skatteverket ligger där...det är betalt!"
Utan att släppa blicken från dataskärmen säger hon:
"Jo, men det här är en annan sak. Vägverket har
något liggandes här...gå till försäkringsavdelningen"
säger hon och förklarar hur jag kommer dit.

Nu kommer jag till stadiet där jag inte vet om jag
ska skratta eller börja gråta. Skämtar man med mig?
Är jag med i dolda kameran eller?
Hade man inte kunnat upplysa mig om detta vid
första besöket - när jag saknade en fullmakt?
Eller kanske andra gången när jag skulle betala en skatteskuld?

Med tunga steg uppsöker jag vägverkets försäkringsavdelning.
Där talar man om för mig att min man har över 200 Euro
i försäkringsskulder för en släpvagn som vi för längesedan
har sålt. De hade inte fått pengar sen 2009...menar hon.
Konstigt bara att jag förra året betalade ALLA försäkringar
och var kvitt med försäkringsbolaget. Men naturligtvis hade
jag ju av förklarliga skäl inga kvitton eller betalninguppgifter
med mig...och kunde varken erkänna min skuld
 eller bevisa motsatsen.

Status:
Klockan var elva.
Klockan tolv stänger vägverket.
Jag hade inga betalningsbevis eller försäkringskvitton med.
Jag hade inte nog med pengar med för att betala skulder OCH regeistrera husvagnen.
Husvagnen var fortfarande inte registrerad.
Det var minst 30 grader ute - kändes det som.
En lätt huvudvärk kom intågandes.
Jag svettades som en klimakteriekossa och vägrade lyfta armarna.
Jag var sur, irriterad, trött och förtvivlad.

Nu var det dags att gå till plan B....

onsdag 23 maj 2012

Runda två i kampen hos vägverket

Under måndagseftermiddagen gick jag in på andra rundan
i mitt uppdrag att registrera en husvagn.
Utrustad med nödvändiga underlag:
* Registreringsbrev
* Aktuell registreringslapp
* Senaste besiktningsbeviset
*Pengar
* eVB-Nummer
* Makens legitimation
* Fullmakten
och för säkerhets skull
* Mitt pass
(om de nu skulle tro att någon annan skulle
utge sig för att vara makens fru - vilket jag
dock starkt tvekar till att någon gör frivilligt...)

Klev in i en halvtom lokal - alltid något.
Drog en väntlapp och satte mig på samma
stol som under förmiddagens väntetid.
Strax efter mig kom en ung pappa med sin
fyraårig dotter - utrustad med handväska
och två dockor. (Dottern! Inte pappan!)
 Hon satte sig brevid mig och började rota
 i handväskan. Medan hon drog fram en
 kamera föll ett rosa lipgloss ut.
"Precis som min dotter..." sade jag till pappan.
Tjejen satt sen och fotograferade sina dockor
en stund, vilket var en underhållande väntan.

Sen var det min tur igen.
Runda Numero 2.

Kliver in i rummet med "bearbetarna" igen,
hamnar dock hos en annan kvinna.
Lägger fram papprena och säger återigen:
"Jag skulle vilja registrera den här husvagnen"

Kvinnan sorterar papprena lite i små högar
innan hon börjar tippa in uppgifterna i datorn.
Plötsligt slutar hon skriva och stirrar lite på skärmen.
Gör en sån där irriterande "något-stämmer-inte-här-suck"
Mycket riktigt.
"Jag kan inte registrera den. Din man har en
skuld som inte är betald - hos skatteverket"

Något förvirrad undrar jag vad det skulle vara?
"Det kan jag inte se, bara att det är en bilskatt"

Grrrrrrrrrrrrrrrr.

Om jag bara hade fattat att snigeln på terrassen
var ett tecken på hur min dag skulle bli...

Blir alltså till att ta mina papper igen och
köra hem för att ringa till skatteverket.
En man svarar med en något byrokratisk
och uttråkad röst. Genast får jag en känsla
av att ha hamnat hos den allra tjurigaste och
mest "vem-ringer-och-stör-sura" 
myndighetsperson på hela skatteverket.
Jag förklarar mitt problem med en vänlig röst.
(vänlighet varar ju som bekant längst)
Han tinar upp lite och kollar uppgifterna.
"Jo...det är en skuld på bilen XX-XXYYYY"
svarar han.
"Men det är MIN bil och inte makens!!"
svarar jag något upprört.
 Undrar samtidigt för mig själv om maken har 
registrerat om bilen hemligt eller?
"Nej...det står er makes namn." 
*suck*
"Ok, det spelar ingen roll nu. Hur stor är skulden?"
säger jag ivrigt och vill ha skiten ur världen.
"39 Euro" svarar han kort
Jag biter i tungan och håller ett så hårt tag om 
stolen att knogarna vitnar. Har jag kört i onödan
till vägverket för "ynka" 39 Euro? tänker jag.

"39 Euuurooo....oj....kan jag ta det på avbetalning?"
svarar jag och skrattar lite halvt hysteriskt
Tjänstemannen har tinat upp nu och skrattar 
lite han med. Sen lägger han till:
"Men det ligger en förseningsavgift på de 39 Eurona
och summan är nu uppe i 51,11 Euro. Hm. Lite konstigt
det här, för ursprungssumman var 421 Euro. Sen betalades
en del av det och en restsumma förblev..."
Jag retar mig på det hela, men är ändå glad att 
det inte var mycket mer.
"Ok, och hur ska jag nu göra för att snabbt
kunna registrera husvagnen?"
Jag ville ju ha det här uppdraget gjort!
"Du går till banken och gör en kontantinbetalning
på skatteverkets konto, kommer sen till mig på
skatteverket och visar kvittot och jag ger dig
en blankett som  du visar hos vägverket."

"Ok...så gör jag. I vilket rum sitter NI och
hur var ERT namn?
(ni minns väl inlägget om du och ni?)
"Jag sitter i rum...eh...138 och heter Herr Bäst"
"Herr Bäst...som bäst?"
"Ja..bäst...haha"
(han var helt upptinad vid det här laget!)
"Alltså är Ni bäst? *haha*?"
"Precis"

Kul med lite humor mitt i den torra byrokratin
i skatteverkets färglösa värld.

Efter samtalet rotar jag fram registreringsbeviset
till bilen han nämnt.
Jo, det stod klart och tydligt MITT namn
under XX-XXYYYY. Och min skatt var betald!
Det enda jag fattade var att jag inte fattade någonting.

Lade mit tidigt för att samla krafter inför
 runda Numero 3 i kampen
Vägverket VS Elle

Vem hejar på mig?
Kram

tisdag 22 maj 2012

Ska skriva en bok nu! Del 1

Det har varit lite lugnt på bloggen de senaste två
dagarna. Jag har nämligen varit och samlat material
till en bok....typ.
Ska berätta för er vad som kan hända när
man vill registrera en helt vanlig husvagn
här nere i Tyskland.
Eller säger vi så:
Jag ska ge exempel på allt som kan gå snett
när man vill registrera ett fordon...typ.

Det hela började igår... 
Jag fick i uppdrag av den jobbande maken
att registrera (anmäla säger man här) hans
 nyinköpta husvagn. Den ska han ha till jobbet,
när det är för lång för att köra hem varje kväll.

Jag börjar alltså  måndagsmorgonen med att
 samla ihop nödvändiga underlag.
* Registreringsbrev
* Aktuell registreringslapp
* Senaste besiktningsbeviset
* Pengar

Sen ringer jag till "vår" försäkringsman
och ber om ett eVB-nummer.
Är säkert en jättesmart förkortning som har
med försäkringen att göra. Jag bryr mig
inte om vilket - bara jag får ett.
Det består av en kod som man får
av försäkringsbolaget när man vill anmäla
ett fordon/husvagn/släp.
Alltså lade jag sen till det i min
lilla hög av underlag:
* eVB-nummer

En gång i veckan, och just måndagar,
har vägverkets kontor i närmaste "lilla stad"
öppet. 
Måndagar 8-12 och 14-16 står det på skylten.
Den obligatoriska middagspausen har jag ju
nämnt i tidigare inlägg.
Kliver in i byggnaden vid halvtio. Drar en väntlapp
och sätter mig bredvid ett äldre par. Bläddrar lite
nervöst igenom alla papper jag har med -
eftersom jag vet att de alltid vill ha något som
man glömt hemma.
Plötsligt säger tanten bredvid mig
 "Har du legitimationen med dig?"
till sin gubbe: 

*svälj*

Shit! Jag hade glömt makens legitimation!!
Grrrrrrrrrrrr.
Rusar  ut till bilen och är för en gångs
skull glad för att maken är slarvig och lämnar
sin plånbok i min bil.
Lägger det till resten av papprena:
*Makens legitimation

Lättad kommer jag in till vägverkets
lokal igen, strax innan mitt nummer ropas ut.

Med ett leende, men dock en föraning om vad
som komma skall, kliver jag in till "bearbetarna".
En kvinna tar emot min hög med papper,
samt makens legitimation.

"Jag vill registrera den här husvagnen ..."
säger jag och ger henne ett hoppfullt leende.

Kvinnan bakom skrivbordet undrar om maken 
ska stå som ägare eller?

Nej jag har bara legitimationen med för att du
ska se hur han ser ut!!

"Ja" svarar jag och ler fortfarande.

"Då måste du ha en fullmakt från din make"
säger hon utan att blinka. Sträcker fram en 
fullmaktsblankett och ger mig en min som visar
att jag nu kan lämna lokalen och först komma
tillbaka med fullständiga underlag.


Grrrrrrrrrrrrrr.
Det är nu jag får bekräftat varför jag hatar att
registrera fordon - alltid fattas något!
Jag ler krampaktigt och hävisar till att jag kommer
 tillbaka under eftermiddagen - som om hon bryr sig
om ifall jag kommer tillbaka eller inte.
Sen kör jag hem och förfalskarmakens underskrift
till makens jobb strax före holländska gränsen
 för att be honom skriva under fullmakten.

Fortsättning följer....
Ni börjar ana nu vad boken ska handla om va?

Hur började din vecka?
Kram

måndag 21 maj 2012

Tillökning!

Var tog den långa fyradagarshelgen vägen?
Man säger ju att tiden går fort när man har kul. Så vi måste
ha haft det jättekul då?
Tiden gick mest åt till att rensa rabatter, fixa carporten, 
köra bort skrot, fylla på jord och 
grilla!


Det var nog vid grillningen tiden försvann....
Även fast det var en härlig känsla att få lite ordning
och reda runt huset.

Vi fick tillökning i helgen också.
En sötnos som heter Nora.
Som min mormor.


Fast den här damen ur familjen
"Akleja"
heter Nora Barlow.


Visst är hon riktigt ståtlig och helt
otroligt, fantastiskt vacker!!
Det är först på senare tid jag har upptäckt
hur många olika varianter och färger det
finns på aklejan. De är dock svåra att få
tag på alla hos plantskolorna. 
Nora är en privatimport från Holland.
Kul med vänner som tänker på mig under
semestern och vet vad jag tycker om.
Tack N&D!


Nu ska jag och Nora ut i trädgården och 
leta efter en fin plats i rabatten!

Ha en skön start på veckan!
Kram

söndag 20 maj 2012

Era frågor!

Efter förra inlägget fick jag ett par frågor som
jag nu ska försöka svara på.

Den första frågan var:
Är Tyskland modernare eller bättre på något
än i Sverige?

Jag är inte säker, men jag tror att sjukvården
är lite snabbare. Ordet "sjukvårdskö" är inget
begrepp jag känner till på tyska.
Har en vän med trasigt knä som blev opererad
efter ett par veckors väntetid bara. Vilket vi 
tyckte var länge. 
Tänker sen på min farmor i Sverige, som väntat 
på nytt knä i 3..4...hur många år?

Bättre är att våren kommer lite tidigare

Nästa fråga gäller språk:
Vägrar tyskarna - liksom fransmännen - att prata
engelska?

När jag kom till Tyskland för 20 år sen,
 önskade jag ibland att de hade vägrat.
Uttalet och kvaliteten på de engelska 
språkkunskaperna var inte mycket att 
hurra för. Men de försökte iallafall.
Sen lärde jag mig tyska - och slapp krångla
med tyskarnas knackiga engelska.
Jag tror att svenskarna pratar bättre
 engelska, eftersom man hör det på tv 
varje dag. Här dubbas allt till tyska.
 Min engelska har nog rostat ihop rejält.
Idag börjar barnen med engelska redan i första
klass och jag märker en viss förbättring.

Utsikten kanske inte är bättre - men bra!

Sen en fråga angående du-ni-tilltalandet:
Vad händer om man säger DU till någon,
åker du på en snyting eller?

Det beror lite på med vem man pratar och
i vilken situation man är i.
Det kan hända att personen i fråga överser
det hela under samtalet men sen besvärar sig
hos någon att man sagt du.

Eller:
Det kan hända att personen i fråga är lättad
över att du vill säga DU och fortsätter samtalet
i samma anda och säger DU även till DIG.

Eller:
Om samtalet är ett meningsutbyte där man inte
är sams, kan det hända att man blir tillsagt
i stil med:
"För ER är jag fortfarande NI!"

Äldre människor kan verkligen bli lite
förolämpade av att man säger du.
Det är att visa respekt genom att säga ni.

Det är även normalt att säga "Guten Tag"
när man kliver in i tex apoteket eller bageriet.
Eller säga "Auf Wiedersehen" när man lämnar
de andra väntande patienterna i ett väntrum.

Är mycket att tänka på.

Kram

fredag 18 maj 2012

Något annat man inte bör göra i Tyskland...

...är att tilltala främmande människor med
"DU"

Som jag kanske försiktigt har försökt förmedla
i tidigare inlägg, så är Tyskland ett väldigt
 konservativt och ibland nästan omodernt land.
Ni kanske börjar fatta varför.

Något jag alltid haft problem med är att tilltala
främmande människor med
 "Ni".
Hos vissa människor förblir man "Ni" med
varann i många år. Andra erbjuder efter kort tid
ett "Du" - och så finns det undantag där man
utan överenskommelse säger "du" till varann
direkt. Men det är mer undantag.


Jag beundrar även alla banktjänstemän
som kommer ihåg mitt något komplicerade
efternamn och vänligt säger
"Godmorgon Fru Andersson"
(är bara ett exempel)
när jag kommer fram till disken.
Inte disken i köket - den i banken
naturligtvis. Den i köket tilltalar mig inte.
Något jag beundrar ännu mer, är när
samma banktjänsteman redan andra
gången lyckas stava mitt namn rätt!

Alltså, om du vill göra ett gott intryck
när du är i Tyskland:
Tilltala folk med "Ni" - alltså "Sie"
och 
gärna med "Herr" eller "Fru" och eftermamn.

Säg inte DU vid första träffen.
Den äldre personen
 (är oftast de andra eftersom jag bara är 29)
 erbjuder den yngre att säga DU!

Hängde du Ni med?

Kram
Fru Krångligt-efternamn

Något man inte bör göra i Tyskland...

...en HELGDAG,
är att komma på idén att börja klippa gräsmattan.
Den ende som får klippa gräset och föra oväsen
en helgdag - därtill räknas söndagar - 
är bonden. Naturligtvis gjorde han det också.
Klippte ängen utanför vårt hus på självaste
Kristi Himmelfärdsdagen.
Allergiföreningen tackar för det!
*snörvel*

Om man blickar ut genom köksdörren, över
dammen, ser man ängen där bonden jobbar.


Det enda jag klippte var ett par örter till
årets första
"Kräuterbutter"

Sen dukades bordet med bakad potatis
och sallad medan maken grillade.
Ser ut som om han försöker krypa in i
grillen själv. Men det är kotletterna han
vänder och inte det helstekta fläsket.
Vad skönt det var att kunna sitta utomhus
och äta kvällsmat. 


Idag är det "normal" dag igen och man får
föra oväsen fram till lunch. För något annat
man bör undvika är att föra oväsen under 
"middagspausen". Det innebär att man ska 
vara tyst mellan tolv och tre....

Inte lätt att få något gjort i det här landet.

Ha en skön fredag!
Kram

torsdag 17 maj 2012

Nu är det pappas tur!

Idag är det inte bara Kristi Himmelfärdsdagen och
 helgdag här i Tyskland.


Vi firar (med betoning på firar) även 
Fars Dag!
Det gör man dock på ett väldigt speciellt sätt och
hur kan ni läsa

Kram

tisdag 15 maj 2012

Bara ett litet tips

Igår hade vi en helt underbar dag,
som jag tillbringade i min trädgård.
Den ena hinken ogräs efter den andra fylldes,
tills min rygg sade ifrån. Det märks verkligen
att jag börjar närma mig trettio...*harkel*

Helt utmattad lade jag mig på solsängen vi
 har i trädgården, för att sträcka och vila
 ryggen  en liten stund.
Ett par minuter bara...
tänkte jag.


Nu ska jag ge er ett bra tips!

Lägg er inte i värsta eftermiddagssolen
och tro att ni "bara" ska ligga där 
"ett par minuter".
Det kan snabbt hända att ni somnar till
en stund...låt oss säga trekvart...kanske 
t o m en timma...och vaknar upp med
ett solbränt (med betoning på bränt) ansikte.


Kan även hända att ni nästa dag har lite
huvudvärk och en antydan till solsting....

Bara ett tips.
Typ.

Kram

Bilderna är från trädgården jag kikade in i häromveckan

måndag 14 maj 2012

Massor av frågetecken

Det cirkulerar en utmaning med 11 frågor - där jag inte skonats. Jag har t o m fått den två gånger - vilket innebär att jag nu har 22 frågor att svara på. Hoppas ni har en kopp kaffe vid datorn, för det här kan dröja en stund.

Jojomensan, syrenen börjar blomma nu....

De första frågorna fick jag från Fia:


1. Är du morgon eller kvällsmänniska?
    Jag är människa först vid lunchtid

2. Vad ville du bli "när du blev stor"
    Huvudsakligen ville jag bli större.

3. Blev du det?
    Ja, det blev jag. Tyvärr inte bara i höjden utan även på bredden. Då ville jag gärna bli liten igen!

4. Var vill du bo - på landet, i småstad eller i storstad?
    Helst som nu - på landet, lite utanför en småstad och rätt nära en storstad (Köln)

5. Om du befriat en ande ur flaskan och fick tre önskningar, vad skulle du önska då?
    1. Att flaskan ger bra pant
    2. Att anden extraknäcker som fotomodell - med tanke på att han antagligen har bar överkropp
    3. Att den snygga anden med bar överkropp kommer varje morgon och ger mig en ny önskan

6. Vad är meningen med livet?
    Meningen med livet är ett liv med mening. Att dela sin tid med trevliga människor och göra saker
    som är kul och man blir glad av - är mening nog tycker jag.

7. Dricker du alkohol? Varför/varför inte?
    Ja - men bara vid nyår för att dämpa min dietångest med ett glas skumpa.
    Nej - de övriga 364 dagarna - för att jag vet hur alkohol kan förstöra ett liv och för att det inte
    smakar.

8. Tror du på reinkarnation?
    Ja, och i nästa liv ska jag bli en man och gifta mig med en tjej som heter Elle

9. När skaffade du din första dator?
    Förra året köpte jag min alldeles egna laptop - innan dess har jag använt makens "firmadator",sedan
    2003 tror jag.

10. Vad tittar du helst på på tv?
    Helst tittar jag på bildskärmen. Kul om det är komedi där. Hatar filmer där det plötsligt kommer
    aliens ur munnen och sånt tjafs. Eller filmer för karlar där det bara skjuts till höger och vänster men
    jag aldrig hittar en vettig handling.

11. Samlar du på någonting?
     Ja, på livserfarenhet. Börjar få ihop en del nu.

Bärlauch - nyplanterad och fin 

Och nu frågorna som Lippe ställde till mig:

1. Vad är ditt tidigaste minne?
    Det var så länge sen, det  kan jag inte minnas. Jag har ett väldigt bra minne av byggnader och hur
    rum var inredda - även sen jag var i dagisåldern.

2. Hur förvarar du dina tomkassar?
    Eftersom jag oftast handlar med korgar har jag inte många påsar. Men de jag har förvarar jag i en
    låda i köket. Papperskassar förvarar jag i ett skåp i tvättstugan.

3. Hur ser ditt drömboende ut och var skulle det ligga?
    Ett charmigt korsvirkeshus med bondträdgård, gärna nära en sjö. Det är därför jag bor i ett nybyggt
    hus på ett berg i ett sjöfritt område. Fast jag bor i ett fint hus med underbar utsikt och kan gentligen
    kalla det drömboende.

4. Vilken semester är den bästa du haft?
    Den semestern har jag nog inte haft ännu... Men den semester vi mest pratar om i familjen är en kort
    vistelse i Montenegro för 6 år sen. Resan dit tog 12 timmar med bil, vi hade en dag på en stenig
    strand  med full service och sen 12 timmars resa tillbaka.... Hela familjen vill gärna tillbaka till vackra
    staden Budva - men med mer tid i bagaget.

5. Om du kunde ge dig själv ett råd när du var i femtonårsåldern, vad skulle det vara då?
    Jobba med ditt drömjobb i ett par år innan du skaffar familj - med 4...29 kan det vara försent.

6. Har du gjort något olagligt och kan vi få veta vad?
    Japp, jag lånade pappas bil en natt medan han sov, körde 10 km för att hämta min bror som missat
    nattbussen. Jag körde dock i onödan, eftersom brorsan hittat någon som gav honom skjuts hem.
    Det var innan det fanns mobil. Naturligtvis hade jag inget körkort....

7. Vad är du mest stolt över. Något du gjort, kan eller något annat.
    Något jag är stolt över är att jag helammade min dotter i ett halvår. Tanken på att JAG utan tillskott
    av främmande medel kunde hålla en liten människa vid liv och se henne växa - gör mig lite stolt.

8. Vad skulle du vilja slippa göra för resten av ditt liv?
    Städa?
    Men jag undrar vad jag skulle göra med all tid jag hade över då....?

9. Godaste maten på restaurang och vad dricker du till?
    En stor buffét.....och jag dricker nog en cola eller juice till - ni minns väl alkoholfrågan ovan.

10. Vad önskar du dig i present?
     Eh...hur mycket plats har man i ett inlägg....?
    Jag blir glad över små överraskningar i vardagen. Saker man inte "ber" om eller förväntar sig, men
    som passar bra.
    Till jul önskar jag mig presentkort hos ikea - det kan aldrig bli fel.
     (bilderna i detta inlägg är på blommor jag fått till skänks)

11. Om du fick ändra på en sak i ditt liv, vad skulle du ändra på då?
      Har redan försökt, men makens ovanor det kan man inte ändra på i större utsträckning ;-)

En buxbom glädjer jag mig alltid över!

Så, nu vet ni lite mer om mig...tror jag. Det är meningen att man ska utmana fler personer med elva frågor. Jag gör det lite annorlunda och utmanar ALLA mina besökare att besvara EN fråga -
som jag ofta ställer men aldrig kan få svar på här hemma:

Den här lavendeln kommer att blomma i ROSA!


Frågan lyder:

Vad vill du äta för mat idag?

Svara på den ni! Då kanske jag vet vad jag ska handla idag - och kanske resten av månaden...?

Ha en bra start på den nya veckan!
Kram