Det var en kall och grå lördagseftermiddag, strax innan påskelden
i byn skulle tändas, som jag satte mig en stund vid datorn för att
fördriva tiden. Jag är sällan i ebay (typ Tradera) men den här dagen
fick jag för mig att se vad det fanns för skåp. Tanken var att hitta
ett par gamla träskåp till hallen. Istället hittade jag ett vitrinskåp.
Auktionen var nästan slut och priset såg inte ut att överstiga mina
tillgångar. När jag läste att skåpet skulle avhämtas fem minuter från
vår by - kände jag att detta skrek "Elle köp mig!"
Jag ringde min man - som har ett konto där men inte var
hemma - och bad honom att göra ett bud på auktionen. Den som
är proffs, vet att man höjer sitt bud först de sista sekunderna.
Han kan det där bättre än jag.
Jo, han skulle göra ett bud - lovade han.
Själv gick jag med barnen till påskelden. Det är där man har
ett varmt ansikte men en kall rumpa. Just som barnen tuggade
i sig första korven, ringde min mobil.
Maken skrattade lite (nervöst?) och meddelade att han
varit så upptagen med det han höll på med (bilar...suck)
att han glömt bort tiden!!!
Att han skrattat lite nervöst berodde nog på att han visste
vad som nu skulle komma.
Om jag uttrycker det så:
Jag är en mycket vänlig själ men när man glömmer bort
vad man lovat mig får man skylla sig själv när jag är sur
och grinig hela påskhelgen.
Jag kokade inte ägg den påsken - jag kokade själv!!
Men f.. den som ger sig!
Jag satte mig vid datorn igen och hade turen
att hitta ett skåp till på nära avstånd.
Tryckte sen bildskärmen under makens näsa.
Satte den lite diskret på makens "betrakta-lista".
Han hade lärt sig av sina misstag och lyckades
vinna auktionen! Detta skåp blev visserligen
dubbelt så dyr lite dyrare än det första -
men jag tror att han hade gett allt, för att undvika
ytterligare en helg med en skitsur kärring
lätt irriterad hustru vid sin sida.
Nu har jag målat två kvällar och nätter på raken.
Svurit, stönat, kladdat ner händer, kläder och
golv, svettats och fått en brännande värk
i högerarmen. För att inte tala om min rygg!
Jag var nog så nära ryggskott som man bara
kan komma.
För 19 år sen, innan jag hade barn, hade jag
tid och ork att virka dukar.
Nu saknas bara de nya knopparna. Kan inte riktigt
bestämma mig vad jag vill ha. Det finns så mycket
fina knoppar att jag t o m funderat på att blanda
olika sorter.
Svarta eller vita?
Mässing eller porslin?
Runda eller formade?
Enfärgade eller flerfärgade?
Randiga eller prickiga?
Ni förstår va?
Vad skulle du välja?
Kram