Tack....

...för alla varma kommentarer!


Tyvärr har jag inte hittat tillbaka energin ännu. Jag jobbar fortfarande på det. Det är svårt att tänka på sig själv, när man är van att låta andras behov komma före.
Jag försöker tänka på mig nu och det är jobbigt. Därför kommer bloggen att ligga lågt ett tag till.
Kollar in lite till er ibland men orkar inte alltid lämna kommentarer!

Sköt om er!♥
Kram

VAB

Tar ett par dagars paus p g a VAB (Vård av Bloggare)

Känner mig lite orkeslös och seg, trött och tom i huvudet.
Ett par promenader kanske gör susen. Dessutom har de lovat vårväder till slutet av veckan, då brukar energin komma tillbaka.

Tills dess, gör jag ungefär så här....


Ha en bra vecka! Vi hörs snart igen!

Kramar!♥


PS. Nej, det var INTE min man i förra inlägget. Han spelar nämligen inte dataspel...

Stackars östtyska män...

Under morgonens dos av nyheter i internet, läste jag att man har gjort en bok om ett stort problem i Östtyskland...ursäkta östra Tyskland.
Ja, "vi" är ju "ett" nu.
För den som tror att tyskarna är lyckligare efter murens fall, misstar sig.

Jovisst, först var alla glada. Östtyskarna kunde nu köpa bananer och åka fritt över gränserna. Hurra-hurra!
Men glädjen försvann snabbt.
Västtyskarna var (och är nog fortfarande) irriterade över att "de" var tvungna att
t ex betala återuppbyggnaden av Östtysklands dåliga vägar.

Östtyskarna i sin tur, blev arbetslösa för att man införde det västtyska systemet.
Vilket i sin tur ledde till att 1,5 miljoner fd östtyskar tog sig till västra Tyskland i hopp om att hitta arbete. Mer kvinnor än män.
Därför sitter det idag en massa stackars ensamma östtyska män utan kvinnor.

Jag tänkte att jag skulle hjälpa till lite och förmedla ett par killar.

Kille Nr. 1:
Men hallå hallå...dig skulle vi väl kunna hitta en kvinna till...
Kolla musklerna!!!


Vad säger ni tjejer...ingen som är intresserad?

Va?
Jaha...längre ner...


Ok...
men det är väl något att krama om när åskan går!?
Vad söt!

Va?
Jaha...mer till höger...


Ok................

Men han har säkerligen bra kvaliteter..!!
Kolla här...han kan jobba lite i trädgården...eller så...?


Ni kan spela spel tillsammans...?


Men, hörni, ge honom en chans! Han är säkert jättesnäll...och fruktansvärt långtråkig.

Men hans polare då?
Kille Nr. 2:


Kolla vad sportlig han är!!!
Läs inte texten på hans t-shirt. Det är oviktigt!
Sex macht schlank...sex gör en smal...säkert har han en neutral t-shirt hemma i lådan!
Med tanke på "problemet", är det säkerligen fotbollsträningen som gjort honom slank...

Om någon av er skulle ha intresse att lära känna en av dessa killar, hör av er!
Jag kan säkert fixa fram en adress....om du är så jäkla desperat.

Kram

Bilderna är tagna från boken "Was tun?" (Vad göra?) av Gesche Jäger

Skofunderingar Del 2

Det verkar som om vi kvinnor dock inte har detta "skofenomen" som man ofta tror. Förutom Fru Venus då, som erkände att hon hade *harkel* 40-50 par.
Ett tag trodde jag att hon hade rekordet. Men så stötte jag på lite bilder i morse och insåg att det finns de som är värre...

Det är ju det jag säger, min man har säkerligen mer skor än jag i garderoben!!!
Männen försöker nog bara att få oss att tro att det är vi kvinnor som har ett problem!!

Det där med jämnlikhet och så...

Jag är ju hemmafru och det innebär även att jag är "ansvarig" för läxläsning, hämtning, tröstning, omplåstring, badning, läggning, väckning, tandborstning, vädring, bäddning, sopsortering, undanplockning, handling, matlagning, diskning, tvättning, stykning, bakning, fönsterputsning, sopning, golvtvättning, toalettstolsring...
you name it.

Don't call it Lyxhustru!!

Jag vet inte om min make ens vet hur man sätter på alla hushållsmaskiner.

Det finns mycket annat han kan sätta på, min inte mina maskiner.

Men jag vet varför jag inte låter honom dammsuga....


Så, nu måste jag sticka och helghandla....
Vad gör du idag??

Kram

Alla foton är tagna av fotografen Romain Laurent!!

Skofunderingar

Maken besöker sina föräldrar i utlandet ett par dagar, ungarna är i skolan....nu är vi ensamma....jag, solen, kaffekoppen och fågelkvittret....
Jag hör nästan tystnaden.
*andas ut*

Försöker att njuta av lugnet, för jag vet att det snart är förbi. Senast till läxläsningen iallafall.

Sitter på terrassen i solskenet. Studerar mina gamla "chucks" (kallas de här) och inser att de har burit mina fötter länge nu. Ett par färgfläckar sitter t o m kvar, efter husbygget...för tre år sen...*harkel*
Tyget har börjat spricka och ett litet hål i tyget gör sig märkbart.


Men det stör mig inte.
Vi hör ihop, skorna och jag, och de får bära mig ett tag till.

Jag har svårt för att hitta skor. De ska vara bekväma, annars kan det vara. Sen bär jag dem tills det verkligen inte går mer. Har man tur hinner de kanske bli moderna igen! (ok, riktigt så illa är det väl inte)
Mina skor kan jag nog räkna på mina fingrar.
Vet inte varför män klagar över kvinnor och skor!
Jag kan t o m passera en skoaffär utan att gå in i den!!
Är jag inte en drömkvinna så säg..?

Hur många skor har du gömt (klämt in?) i din garderob??

Kram

De är på väg!!

Det är nästan så att jag sitter och skäms över att visa blomrabatter och blommor, medan större delen av er klagar över decimetertjock snö.


Nån som kan säga mig vad detta blir? Var det tulpaner jag satte där...??

Jag brukar oftast ursäkta detta med att:
Nån jäkla fördel måste jag väl ha med att bo i Tyskland!!!

Men ge inte upp hoppet. "De" är på väg...


Våren kommer även till er!

Under helgen passerade de första flyttfåglarna min lilla by och de borde väl närma sig Skandinavien snart vid det här laget!
Visst är det en speciell känsla att se dem flyga förbi.
Iallafall när de flyger norrut...

Jag fick en fråga till förra inlägget:
"Rosorna blommade till december och lökarna kom i januari.
När hade ni egentligen vinter??"

Svar:
Våra vintrar brukar inte vara särskilt "snöiga". Med undantag för de senaste två åren. Men vi hade rätt rätt mycket snö i december och då såg det ut så här:


Sen regnade allt bort i januari! Men det är ingen som säger att det inte kommer lite snö igen även här...

Ha en skön dag!

Kram

Februarirabatt

Så var det dags igen!
För månadens rabatt. Tänk att vi redan klarat av halva februari och att våren - tro det eller ej - närmar sig med stormsteg.
Med storm iallafall.

Här nere i "södern" är vi normalt lite före vad gäller våren. Jag märker även en viss skillnad till de närmaste omgivningarna.
Köln, som ligger ca fem mil härifrån, brukar vara ännu tidigare. Det är rätt konstigt när man på våren ser under färdens gång hur träden blir grönare och grönare ju närmare man kommer dit.

Eftersom vi till och från har haft temperaturer kring tio grader (plus alltså...) har en hel del lökar börjat vakna till liv.

Den här lille vännen kollade upp redan i januari!


Nu till rabatten...ni vet "den" rabatten. Gamla följare känner igen den. Inget märkvärdigt ännu, men ändå...


Månadens rabatt - Februari 2011

Julrosen har blommat sedan i november. Det var ett kap som jag köpte på "rea" förra vintern. Det lönar sig ofta att köpa blommor som nästan är utblommade, för de kommer ju igen nästa år!


Jag planterade en del lökar i höstas...kommer tyvärr inte riktigt ihåg VAD och VAR, men det blir nog en trevlig överraskning framöver. Finns det fler än jag som alltid tänker att man ska skissa ner var man har alla blommor - men sen "glömmer" det...?


En del av dem (jag tror det är påskliljor...) har redan hunnit växa till sig.
Om minnet inte sviktar, borde det även dyka upp både pärlhyacinter, hyacinter och tulpaner med tiden.

Jag lägger även till en bild på grannrabatten, för här kommer det också att hända saker framöver...hoppas jag.


Min favoritros växer här, ett kap även det - en lite miniros som blev enorm och sen blommade tacksamt ända in i december.
Jag kan knappt vänta tills jag får klippa i buxbomen igen...



Fler som längtar...?

Ha en fin dag!
Kram

Valentinstag

Om du inte har klarat av att missa det hittills...
hur man nu kan missa det...
idag är det Alla Hjärtans dag, Valentine, Vändagen
(kunde inte märka mig vad det heter på finska)
eller som vi säger i Tyskland
Valentinstag.
Kärt barn har många namn.

Dessa dagar kritiseras ibland som en grej som handeln har förstorat upp, för att göra extra stor omsats. Men hur det än är, kan det vara trevligt att tänka på sina nära och kära och sända varandra en liten hälsning.

Sänder ett litet ♥ till just dig, som kommer och besöker mig i min blogg!
Tack för att du tänkte på mig!


Igår såg jag äntligen min tyska väninna skratta igen, efter ett halvårs lidande med många tårar och daglig feber. Nu är hon på bättringsvägen och vi kunde ta en promenad med hundar och barn i släptåg.
(Vågen tackade också för det!)

"Du är precis lika dum som alltid" sade hon!!!
*fnyser*
Jag vet inte vad hon har för problem...
Inte kommer jag väl med dumma och ironiska kommentarer stup i ett...?

Dessutom var jag snäll nog att inte sätta in fotot där hundarna hade knuffat omkull henne och hon låg som en skalbagge på rygg och skrek efter hjälp!
Varför kallar hon mig "dumma ko"? Det var väl hänsynsfullt av mig?
Att inte sätta in fotona i internet menar jag.
Eller skulle jag kanske ha hjälpt henne upp, istället för att fota spektaklet...*moahahaha*


Jag kunde utläsa av kommentarerna till det förra inlägget, att de flesta glädjer sig över ett brev eller kort. Det gör nog jag också, även fast internet är snabbare.
Jag ska väl bättra mig, men idag blir det internet-alternativet igen!

♥ KRAM till er alla på Alla Hjärtans Dag!! ♥

Fantastisk uppfinning!

Jag försöker att inte reta upp mig över regnvädret. Istället glädjer jag mig över att det inte ser ut som i början av februari förra året...


...när maken var tvungen att röja gatan för att vi överhuvudtaget skulle kunna komma fram. Gissa om vi var tacksamma över att ha tillgång till en grävmaskin, eftersom man "glömde" våran gata om och om igen. Typ hela vintern. Trots upprepade påminnelser.

Då ska jag väl inte klaga över lite regn!
Nu kan jag sitta inomhus och blogga lite utan dåligt samvete.

Visst måste väl internet vara en av de mest fantastiska uppfinningar som finns?

När jag tänker tillbaka på hur det var för 20 år sen
(gud vad tiden springer iväg...) när jag kom till Tyskland.

"Det var på den tiden när gummistövlarna fortfarande var gjorda av trä" hade mina söner sagt.
Hursomhelst var det på den tiden man fortfarande skrev brev och vykort till varann.

Nackdelen var naturligtvis att:
- Först skulle man ha ett tjusigt brevpapper
- Sen skulle man få skrivkramp och pennan "tog slut" stup i ett
- Efter det var man tvungen att ta sig till posten och fixa frimärke.
- Brevet behövde nu ett par dagar upp till Sverige.
- Mottagaren läser brevet
- Brevet ligger ett par dagar på mottagarens köksbord och dammar
- Mottagaren letar brevpapper
- Sen skriver mottagaren ett svarsbrev
- Mottagaren har inte heller frimärken hemma och måste till posten
- Två dagar senare har mottagaren tid att gå till posten
- Det tar ett par dagar för brevet att komma ner till min brevlåda i Tyskland.

Ni kan ju tänka er hur många barn jag hann få mellan breven!

Idag sätter jag mig ner när jag har tid. Knappar ner mitt e-mail
(vilket definitivt går snabbare än med penna!)
och skickar det till mottagaren.
Mottagaren kan nu läsa det vid första bästa lediga minut. Svarar kanske direkt och inom allt från ett par minuter till några timmar har jag svaret hos mig i Tyskland.



Är inte internet fantastiskt?

Insnöad ?

Det verkar som om det snöar hos er "där uppe" igen...
Jag tror att Fru Venus redan igår visade tecken på att vara lite "insnöad". Hon råkade skicka mig ett mail, som var menat till mannen...
Jag var lite förvirrad över vad hon skrev och satt där som ett frågetecken ett tag, innan jag fattade vad som hade hänt.
Hade ju kunnat bli riktigt intressant det där...*moahahah*
Men puss på dig också, Fru Venus!♥ *blink*


Det enda vita jag ser just nu, är väl krokusen.
Men vädret är inte bättre hos oss i Tyskland för det.
Regn, blåst, dimma, regn, regn och mer regn.
Helt enkelt "blä-väder"

När jag körde in till "halvstora stan" (har ju en del olika stora "städer" omkring mig som ni märker...) för att handla imorse, var det mörkare än under solförmörkelsen för ett par veckor sen.
Det är inte utan att man längtar till sommaren nu.

Även barnen längtar.
Imorse när jag hjälpte dottern att stänga knappen till jeansen, drog hon in magen, strök med handen över den och sade:
"I sommar ska jag se ut så här"
"Det är ingen fara, det är bara lite vintermage..." säger jag lugnande
"...det går bort när sommaren kommer och ni alltid är ute och leker"
Dottern fortsätter att stryka med handen över sin indragna mage och säger lite stolt:
"En kille i min klass har förälskat sig i mig..."
"Mmmmhhh" svarar jag medan jag drar ner hennes tröja över magen igen
"...men han är bög...så vi ska inte gifta oss eller så" säger dottern och viftar bort min eventuella oro med händerna.
Jag ser lite förvirrat och chockad på dottern och undrar...visste jag överhvuudtaget vad en bög var när jag var i hennes ålder? Sen undrande jag:
"Men hur vet du att han är bög?"
Med en blick som avslöjade att hon undrade om mammor inte fattar nånting, svarar hon kort:
"För att han alltid gör läxorna snabbt!"


Ok....
Då vet jag alltså nu att mina tre söner med säkerhet är allt annat utom bögar!
Med tanke på deras inställning till läxläsning.
Att det var så enkelt att ta reda på det, det visste jag inte.

Önskar er alla en skön fredagkväll, den bästa dagen på veckan!

Simma lugnt!
Kram

Glädjen är kort

Väl hemkommen från gårdagens bilanmälning monterade vi...ok maken...fast skyltarna och sen dags för första färden!
Ungarna skulle hämtas i skolan och jag glädjer mig nu över att äntligen köra "min" egna bil....i ungefär 200 meter...
Ok, en dieselmotor är väl inte direkt tyst och att köra med vinterdäck innebär en viss minimal störfaktor i form av ett dovt bakgrundsljud. Men nu körde jag ju med helt vanliga vinterdäck och inte nån enorm traktor med tio centimeter djup profil.
För ungefär så lät det, tyckte jag.
Inte för att jag har kört traktor, men jag kan tänka mig att det låter så.


Av erfarenhet vet jag att maken bara kommer skaka på huvudet om jag nämner att "något stämmer inte med bilen"...
Väl hemkommen får jag dock reda på att "hjullagren" är trasiga.
Vad göra?
In till stora staden igen för att köpa nya hjullager!
Kostnadsfaktor: *suck*
Samtidigt köper maken de delar som var trasig i hans bil.
Kostnadsfaktor: *stön*

Min plånbok är gjord av lök-läder. När jag öppnar den får jag tårar i ögonen!

Imorse körde jag till skolan med en bil som var definitivt tystare än igår - trots dieselmotor!

Ett tag tvekade jag på om jag med min 20-åriga körvana verkligen var för korkad för att få in växeln ordentligt. Men tydligen fungerar den inte riktigt som den ska heller, när bilen är kall.
Men det är inga problem! Jag kan nog vänja mig vid att växla direkt från ettan till trean...
Speciellt effektivt är det när jag kör upp för bergen...
då låter jag definitivt som en gammal puttrande traktor!


Tulpaner och bilar har EN gemensam nämnare: Glädjen är kort!

Tyckte även att det lät som om avgasröret skramlade till vid ett litet gupp, men nej, det nämner vi inte för maken. Bankkontot är länsat och nerverna ligger ute vid fingertopparna på oss, vad gäller trasiga bildelar.

En kvinnas lösning på detta problem: Sätt på radion! Då hör man inte alla konstiga ljud!
Ok...vilken av knapparna var det nu...?

Ha en bra dag och kör försiktigt!
Kram

Anmäld!

Så var det avklarat!
Nu är den anmäld!

Bilen alltså.

Makens bil gav liksom upp igår...vilken tur att det inte var jag som körde!!
Alltså är vi tvungna att anmäla "min" bil, som väntat hela vintern.

Men att anmäla en bil i Tyskland är ingen femminutersgrej.
Nej, man måste ha tid och tålamod.

Följande dokument måste man ha:

- Bilregistreringsbevis
- Besiktningsbevis
- Avgasundersökningsbevis

Förutom detta hade jag per internet förbokat vilket registreringsnummer jag önskar.
Mitt gamla var som tur ledigt och jag kunde därför ta med mina gamla


- Registreringsskyltar

samt

- Bokningsbeviset till registreringsnumret

För att kunna bevisa att jag är jag måste jag även ta med id-kort.
Jag kan leva i Tyskland, föda barn här, jobba här och välja om jag vill dö här. Men jag får efter närmare 20 år fortfarande inget legitimationskort. Därför släpar jag (som utlänning) även med mig mitt

- Pass

Men eftersom man in passet inte kan se var i Tyskland jag bor, vilket man kan se på legitimationen, kör jag först in till "lilla stadens" rådhus och hämtar (eller köper för 6 Euro...) en

- Meldebescheinigung (ett A4 med mina adressuppgifter, samt stämpel)

Sen måste jag ha en försäkring till bilen. Förr fick man en "Doppelkarte" av sin försäkringsman. Men numera har de blivit lite flexiblare. Alltså ringer jag upp mitt försäkringskontor och får ett

- EVB-Nummer

Nästa vecka kommer "vår" försäkringsman hem till oss och fixar anmälningen till försäkringen.


Så, nu var pappersarbetet avklarat. Med pappershögen och nummerskyltarna under armen kör jag in till "stora stadens" Strassenverkehrsamt.
Tar en nummerlapp och väntar.
Jag kan tala om att jag har slitit många minuter på deras stolar under årens lopp, men idag gick det rätt snabbt. När mitt nummer blir "utropat" går jag till en av tolv medarbetare. Hon knappar in mina uppgifter och vill även se mitt medhavda

- Bankkort

för att bilskatten ska kunnas dras direkt från kontot

Sen går jag till kassan och betalar med mina medhavda

- Pengar

Eftersom jag hade önskeregistreringsnummer och även behöver ett nytt registreringsbevis för att det andra var fullt...går hela kalaset på 42,20 Euro!!

I och med att jag valt mitt gamla registreringsnummer för 10,20 Euro, sparar jag kostnaden för att nya skyltar.
Det första 1-3 bokstäverna i ett registreringsnummer kan man inte välja, eftersom det är beteckningen för staden man tillhör.
De nästa två bokstäverna använder man mest som initialer, i mitt fall ER
Sen brukar de flesta välja födelsedag eller födelseår. Här visar jag väl tydligt vilken årgång jag tillhör...*ler*

Ler lite mot kassörskan (hon gör ju bara sitt jobb...) och sätter mig och väntar igen.
Sen blir mitt nummer utropat igen och jag får lite klistermärken på skyltarna, samt det nya registreringsbeviset.

Nu är den anmäld!
Nu kan jag köra min bil!

Men visst bor jag i ett supermodernt land va?

Kram

Livet som miljonär...

Man tvivlade lite på mitt påstående i förra inlägget.
Lippe var tvungen att googla för att se efter om Lena verkligen sjunger - oavsett vilken av de tolv låtarna som vinner.
Ok, jag har en viss förståelse för att man ibland kan tvivla på vad som stämmer eller inte i mina inlägg, men där talade jag faktiskt sanning!

Fast nu intresserade vi oss inte för uttagningen. Istället kollade vi vad Familjen Geiss hittade på. Det har blivit vårt måndagsnöje att se hur ett par miljonärer försöker få oss att tro att de är "som vilken annan familj som helst".


Robert och Carmen Geiss var grundarna till modefirman "Uncle Sam" under 80-talet. Efter ett par års stora framgångar, sålde de rättigheterna och "pensionerade" sig.
Då var de 29 år....(ja, tvåa-nia!)

Sedan dess är de bosatta i Monaco där barnen går i privatskola.
De kan välja mellan att köra med en Bentley, Hummer eller Rolls Royce...bland annat.

Helgerna tillbringar de oftast villan i St. Tropez...
Om tiden är knapp, tar Fru Geiss helikoper-taxi till "fritidshuset"...naturligtvis med egen landningsplats. Hur stort fritidshuset är behöver jag nog inte nämna. Med pool naturligtvis.

De två döttrarna försöker man uppfostra normalt. Med betoning på försöker.
Att ena dottern firade ett födelsedagskalas som gick på drygt 20.000...EURO...är naturligtvis helt normalt. *förvrider ögonen*

Jag kör med barnkalas fyra gånger om året. Men dra av ett par nollor först.


Ta på solglasögon! Risken finns att du blir bländad av Roberts leende...

I gårdagens program var Herr och Fru Geiss på semester utan barnen. De var bland annat till den egna yachten på Ibiza. Fru Geiss, som besöker frisören två gånger i veckan, passade på att göra det där - eftersom det regnade.
(Tja, man kan inte köpa allt, även miljonärer blir våta när det regnar!)
Något frustrerad kom Fru Geiss tillbaka i samma gamla frisyr, eftersom hon kommit försent och frisören inte hade tagit hänsyn till hennes VIP-status.
(Nu tycker vi synd om henne va? *åååååååååååååå*)

Sen drog de till en ö som de hade hyrt för EN dag, för ynka 35.000...EURO...
Där fick Fru Geiss en privat modevisning av bikinis, vid poolen som hade räckt till simundervisning för skolans alla klasser - samtidigt.
Tre modeller flögs extra in med helikopter till ön för detta. Men det lönade sig tydligen för butiksinnehaverskan, kunde jag förstå av det hon fick fram mellan botoxläpparna som slingrade sig som en röd räddningsboj i hennes ansikte. Hennes "lungkapacitet" var minst lika stor som hos Fru Geiss själv och visade riktningen...alltid rakt fram!

Sen gjorde man en avstickare till det andra "fritidshuset" (med egen spa-avdelning of course) i "alperna", innan man drog vidare till München, där Oktoberfesten besöktes.
En passande klänning köptes in endast för detta tillfälle. För man kan ju inte bära samma flera år i rad.
Kostnadsfaktor: 2.000...EURO
Med ett leende säger Fru Geiss:

"Man unnar sig ju annars inget"

(Det läskiga är att jag fortfarande inte vet om hon var ironisk eller menade allvar med det uttalandet...)



PS. Jag är INTE avundsjuk - bara jäkligt road!

Uttagning

Oj.
Var tog jag vägen?

Blåst bort i stormen?
Glömt betala telefonräkningen?

Nej.
Bara en liten släng av bloggtorkeviruset som drar över Blogglandia. *host*
Nu börjar jag vakna till igen! Lite tack vare det helt underbara väder som följt mig under hela dagen. Det blev en eftermiddagspromenad till lekparken med de två yngsta.
De gungade, klättrade, skrattade och njöt minst lika mycket som jag!
Och de bakade!


Sandkuchen mit Haselnuß.

Ja, det som här i Tyskland mest liknar en svensk sockerkaka kallar man Sandkuchen.
Jag tyckte som nyinvandrad svensk att namnet var lite konstigt...
...ända tills jag provade en bit.
Jag fattar fortfarande inte - efter närmare 20 år i Tyskland - hur man klarar av att baka en sockerkaka som är torr redan när den kommer ur ugnen!!!
Den förtjänar absolut att heta "Sandkuchen"

Ja, som ni nyss såg, här "blommar" hasselnöten redan. Men det är inte allt.
Påskliljan ni såg efter söndagsvandringen häromveckan, har nu slagit ut och solar sig nöjt.


Är detta inte att tanka energi, så vet jag inte. Jag kände iallafall hur krafterna började komma tillbaka av allt det våriga omkring mig.

Och vad händer annars i Tyskland?
Jo, även vi har uttagning till Eurovision Song Contest - som ju kommer att utspelas här i Tyskland...närmare bestämt i Düsseldorf, typ en timmas bilfärd (om jag kör...en halvtimma om maken kör...) härifrån.


Tyskarna tror tydligen på att ett prövat koncept är det bästa.
Det är nämligen bestämt att förra årets vinnare Lena ska sjunga även i år. Inte mycket till uttagning alltså.


Istället sjunger nu Lena tolv olika låtar och sen kan det tyska folket ringa och välja vilken låt de tycker bäst om.
Om det konceptet funkar?

Hur går det med uttagningen i Sverige? Är ni nöjda med artister och låtar?

Kram