Schwubediwupp

Men var tar tiden vägen?

Inte ens naturen hänger med i svängarna.

Nu börjar vårblommorna igen...eller redan...

att blomma.

Jag hänger inte heller med riktigt i tiden.

Tänk att jag med 4...fan jävlar 29 redan har fyra "stora" barn.

För exakt åtta år sen föddes dottern.

Jag minns det som igår - fast då ville man helst

glömma det. Hela natten hade jag haft värkar,

men det kom liksom inte riktigt igång ändå.

Barnmorskan skickade ner mig till sjukhusets

cafeteria för att äta en stadig frukost och "samla

krafter" inför det som komma skulle.

Lite skillnad var det inför äldste sonens förlossning

ett par år tidigare, där jag inte ens fick dricka vatten.

Hursomhelst, efter frukosten satte man "värkdropp" på mig med

kommentaren "Antingen ser vi hur barnet reagerar på värkarna

eller så sätts det hela igång"

Gissa vilket....

O M G

När det blev lite för mycket att det goda, tänkte jag att det nog

var en bra idé att bara stänga av det där droppet och köra hem igen.

Det var när jag kunde MINNAS hur j-a ont det hade gjort vid de

tre tidigare förlossningarna. Det var då jag kom ihåg hur jag hade

sagt "ALDRIG MER!!!"

Men det var liksom försent att minnas det då.

Vilken BIologisk ålder har den här krabaten?

Sen gick det snabbt som ett bilrally.

Enda skillnaden var att det inte gick från 0 till 100 km/timmen på

tio sekunder. Snarare från 1 till 10 cm på 1,5 timma.

(Ni som fött, vet vad jag menar)

När jag efter typ en timmas dropp menade att

"Jag måste snart börja krysta"

sade barnmorskan

"Jaja, ta det lugnt..."

VAF**!!!!

Jag hade fött tre barn innan och visste väl när jag ville krysta

och påpekade ännu en gång att jag faktiskt menade allvar.

Jag glömmer aldrig minen på läkarens ansikte när hon till

slut undersökte mig, tappade hakan och sade:

"Oj, huvudet sitter redan vid utgången"

Jamen hallå, vad var det jag sade!!!!

Sen gick det snabbt.

Schwubediwupp...typ...och tösen var där.

Sedan dess har jag hållit mig till

"aldrig mer"

Kram

Autobahnfärd

Onsdagens färd till makens arbetsplats lite söderut,

gick bättre än förväntat. Att det ena vägarbetet efter det andra
leder till en liten försening - är något man måste räkna
med när man kör på Autobahn.
Jag var även tvungen att stanna redan vid första macken.

Så himla typiskt för mig att dricka kaffe innan en bilfärd.....

En typisk autobahnfärd - bakom en lastbil genom ett "Baustelle"

Jag kunde sen lättad fortsätta min färd med Mr. Grey.

Som sällskap hade vi Frau Becker med oss. Hon är

rätt bra på att hitta vägen. Maken hade ju föreslagit

att jag skulle linda sladden runt henne och lägga henne

med ansiktet nedåt. Men jag lindade bara sladden runt

för att undvika kontaktproblem. Fast hon verkade lite

sur på mig ändå, för hon sade inte ett knyst på en hel

timma. Maken hade haft rätt...det var typ "rakt fram"

hela vägen. Ibland tittade jag till Frau Becker,för att se
om hon var ok, där hon låg och teg bredvid mig.
 Till slut började hon kommunicera med

mig. Men när hon för fjärde eller femte gången hade

sagt:

"Håll till vänster och fortsätt att följa 45:an"

började jag undra om hon kanske drev med mig.

Vem vet om man kör runt, runt i en ring liksom...

Traktorer har inget på Autobahn att söka. Men ingen har sagt något om "över"...

Mr. Grey hade bra flyt han med. Det var ju vår

första autobahnfärd tillsammans. 

Vid ett tillfälle kom det en liten stöddig ung

kille i sin ännu stöddigare och tuffa bil.

Han liksom sniffade Mr. Grey i häcken och 

tyckte att vi skulle skynda oss med att köra

om alla bilar, så att han skulle kunna köra om oss

med sin superduperbil.

 Det gjorde vi.

 Mr. Grey svävade fram i 180 och den tuffa bilen

 blev plötsligt väldigt liten...
i backspegeln.

Kram

Det blir nog bra

 Nu börjar vi återgå till de normala rutinerna.

Jag vet inte vem som var gladast över att skolan började idag,

jag eller barnen.

Det spelar egentligen ingen roll, huvudsaken är att de imorse

klev in i bilen helt frivilligt - med ett leende på läpparna.

Får se hur länge den glädjen varar.

Antagligen till i eftermiddag, när det är dags för de första läxorna.

I eftermiddag ska jag och Mr. Grey på långtur för att hämta upp

maken och 17-åringen som jobbat på annan ort. Jag kan inte påstå

att det är ett nöje att köra på Autobahn. Men det ska tydligen vara

lätt att hitta dit. Typ:

"Kör av 4:an eill 45:an mot Frankfurt och sen är det bara rakt fram, 

tills du sen ska hålla dig i vänstra spåret mot Würzburg"

Jaja...det blir nog bra....jag har ju GPS.

Synd bara att den har lite glapp i kontakten.

"Snurra sladden runt GPS:en och lägg skärmen neråt, då

funkar det" lyder min instruktion.

"Men då ser jag ju inget på skärmen!!"

"Nä, men du hör bättre....vad är det du vill se??"

Jaja...det blir nog bra....

Kram

Elle

Sommarlovet som gick

När jag inte bloggat på ett tag - och det är ju ett

tag sen - börjar mina föräldrar att undra om:

Alternativ 1: Deras dator har hängt sig

Alternativ 2:  Jag har hängt mig

Nu var det alternativ 3 som var skulden.

Det tog längre tid än jag trodde att friskna

till och hitta tillbaka krafterna - vilket även

medförde en viss bloggtorka.

Under sommarlovet - som vi tillbringade här

hemma i Tyskland - blev det en del promenader.

Vi bor ju trots allt i en mycket vacker omgivning

och jag har ännu inte blivit hemmablind!

Jag tillbringade även en del tid med att fixa

till blomrabatterna lite. Det är kul när man 

blir belönad av tunga hortensior som vilar

på buxbomshäcken.

Min egen häck vilade jag på banken vid

fiskdammen. Vi fick även igång brunnen,

som nu ger ett springa-på-toa-inspirerande

ljud ifrån sig.

Det blev även ett avsked.

Jag måste vara tokig som på sista färden sitter

och klappar tröstande på min följeslagare,

medan jag sorgset förklarar att det var en

trevlig tid tillsammans, men att jag måste

avsluta vår tid tillsammans.

Adjö och tack, kära Silverpilen.

Hoppas att din nye ägare uppskattar dig

lika mycket som jag gjorde.

Välkommen, Mr. Grey.....♥

Idag är det näst sista dagen på barnens 

sommarlov. Vi försöker även att återhämta oss

från gårdagens väder.

Jag vill inte klaga.

Men det var rätt varmt.

Nu ska vi in till stan och köpa de allra sista

skolsakerna. Här i Tyskland är vi själva

ansvariga för skrivböcker, pennor, saxar

och färger...samt får betala skolböcker.

Ha en skön start på veckan!

Kram

Liten tur till Rom

Eftersom vi stannar i Tyskland den här sommaren,

gäller det att försöka aktivera barnen med lite roliga saker

emellanåt. Ibland hittar de själva aktiviteter. Som igår, när dottern

fick rida en stund hos en tjejkompis till 17-åringen.

Jag behövde bara skjutsa dottern dit, resten skötte de själva.

Där rider hon in i solnedgången....typ

Under tiden tog jag en liten tur till Rom

och passade på att fota kapellet där.

Min äldste sons kompis bor mitt i Rom.

Nu är "vårt" Rom dock inbäddad i en härlig

grönska och består av mest gamla fritidshus.

Men de har även ett hotell där. Mitt i ingenting.

Det är nog för alla turister som kört till fel Rom,

har jag en känsla av...

Men då kan man iallafall säga att man har 

övernattat i Rom - utan att ljuga.

Kram