onsdag 30 november 2011

Kalender

Det sista min 9-åring sade imorse innan vi skiljdes åt vid skolan var:

"Om inte den där Starwarskalendern finns kvar i affären, är det min allra värsta dag idag"

Starwarskalendern, som han önskade sig redan i slutet av oktober.
Kalendern som jag i flera veckor tänkt köpa, men liksom aldrig haft vägarna förbi den affären.
Kalendern vars första lucka ska öppnas imorgon.
Kalendern som idag var slutsåld....!!!

Jag kan bara hoppas att min son älskar mig väldigt, väldigt, väldigt, väldigt
mycket och förlåter mig för att jag alltid är ute i sista minuten med allt.
Kanske jag ska köpa julklappar redan den 21:a i år....?


Man skulle kunna tro att vi bor nära en flygplats


Här i Tyskland har vi ingen kalender i TV och radio - vilket jag tycker är väldigt synd. Minns att jag med glädje såg det som barn.
Istället finns det ett enormt utbud av chokladkalendrar. Eftersom jag vill minska ner mina barns godisätande, får de istället en kalender med en liten leksak.
Fördelen med att vara ute i sista minuten är att jag fick kalendrarna för nästan halva priset. Starwarsersättningskalendern.
Halva priset för sonens allra värsta dag....

Kram

PS. Jag kan lugna er mer att sonen älskar mig - tårarna torkades och ersättningskalendern var helt ok...*pust*

måndag 28 november 2011

Sex över nio i Tyskland

I Tyskland är dubbdäck förbjudet.
Denna lag uppskattar jag särskilt när jag klockan sju på morgonen, i mörker och dimma måste köra bil på isiga vägar. Särskilt i de branta bergen, när det kittlar i nerverna medan bromsljusen framför mig lyser likt en ljusslinga i rött...snacka om julstämning i backen.
Men det gick bra och nu njuter jag av en underbart frostig morgon.

Inomhus har juldekorerandet börjat så smått. Klockan är sex över nio och...


...utomhus är "the utsikt" fortfarande vit av frost.


På andra sidan av huset slår buxbomen nya skott och hortensian är lika vacker som för två månader sen.


Solen stiger i öster...



...och frosten glittrar på terrassen.


Det finns väl värre sätt att börja en vecka på?
Kram

torsdag 24 november 2011

Behöver dekorationstips!!

Första advent närmar sig med stormsteg. Grannfrun och jag promenerar med stormsteg vi med, tre dagar på raken den här veckan! (visst är jag duktig va?)
Under tiden kollar vi in i vilken del av skogen mossan är finast, märker oss var de bästa barkbitarna ligger och gömmer pinnar som ska bli pysselmaterial.

Jag tänkte kombinera saker ur naturen med lite "kitschiga" detaljer. Därför beslöt jag mig för att se mig om även i trädgården för att försöka hitta lite adventspysselmaterial. Nu kan jag inte bestämma mig för vad som passar bäst till mossan. Därför ber jag ER om hjälp. Vad tycker ni?

Ska jag kombinera mossan med en nyutsprungen ros?


Kanske med hortensia? Har sett det i blomaffären och det var en jättefin julkrans.


Eller ska jag välja en gul jul och dekorera med den nyutslagna påskliljan?




Skulle även kunna kombinera den med de rosa rosorna och lavendeln och göra det riktigt färgglatt.

Vad tycker ni? Rätt svårt att välja va?
Eller ska jag bara hålla mig till mossa och kottar?

Ljusen är iallafall inköpta redan. Mina svägerskor tvingade mig att följa med till ikea igår. Jag ville inte alls egentligen. Ni vet ju hur fruktansvärt trist jag tycker det är att gå där...

Hur dekorerar du din adventsljusstake?

Kram

måndag 21 november 2011

Felupplyst

Här i Tyskland görs det titt som tätt reklam i tv för nummerupplysningen.
Den första och mest kända reklamen gjordes av Verona Feldbusch. Känd är hon för att vara fd Miss Germany och exfru till Dieter Bohlen (Modern Talking) - även fast äktenskapet mellan dem bara varade i ett par veckor.
Numera gör hon mest reklam, allt från marmelad till spenat och klädaffärer.


Lika mycket brunett som jag och lika mycket 0 aning.

I reklamen går det ut på att vi ska lära oss numret till nummerupplysningen. Antagligen för att slippa slå upp numret i telefonkatalogen.
Verona säger ett ett fotbollslag har 11 spelare, att farmor är 88 (tänk det stämmer även i mitt fall!) och att hon har 0 aning.
Det stämmer nog också ofta i mitt fall.

Under en eftermiddag för några år sen var jag tvungen att ringa någonstans dit jag inte hade telefonnumret. Jag satt i bilen, var stressad och försökte komma ihåg vad Verona hade sagt i reklamen. Slog numret och en man svarade:

"Nödfallscentralen"
"He? Var är jag?"
(förutom att jag satt i bilen såg ut som ett frågetecken i hela ansiktet och körde olagligt med mobilen vid örat)
"Nödfallscentralen!!" upprepade mannen
Jag fattade ingenting. Noll aning. Varför hade jag hamnat hos polisen?
"Men...jag ville ringa till nummerupplysningen! Jag har ju slagit 11...0..." *ups*
Där hade nollan hamnat framför farmor och jag hade slagit 110...numret till polisen!!
Jag stammade fram ett "Entschuldigung" och lade snabbt på luren. Inte nog med att jag ringt fel - där satt jag och körde olagligt medan jag hamnade direkt hos polisen!
Vem vet om han kunde höra att jag satt i bilen och snabbt spårar samtalet och sen skickar ut sina kollegor för att jaga mig i en hejdundrande biljakt...med tjutande bildäck...240 km i timmen över autobahn...minst tio polisbilar med blåljus bakom mig...medan jag ringer till riktiga nummerupplysningen och sen till dem jag ville ringa till från början, att jag blir aaaaaningen sen....innan jag sen flyger över bron som just öppnas och poliserna bakom mig kör för sakta och två av dem hamnar i vattnet...medan de andra åtta polisbilarna kör in, på och över varann och sirenerna drar sin sista suck...och jag kör mot solnedgången med ett överlägset hånleende på läpparna.*moahahaha* Mot mig och Silverpilen har ni ingen chans!
Typ.
Måste nog ha visats en krimi efter reklamen.

Andra personer som gör reklam för nummerupplysningen: Nån som känner igen Nina Hagen?


Även tyska fotbollslandslaget spelar med i reklamligan.


11 Argentinare, 88 skott, 0 mål

Senaste tillskottet är Daniela Katzenberger, som är mest känd för att försöka bli känd. Eller helt enkelt bara för att hon är en blondin - där ingen riktigt vet om hon verkligen är en "dum blondin" eller om hon är så smart att hon bara spelar dum.


Hon är i allafall smart nog att tjäna en massa pengar på att bara vara blondin.
Lägg märke till hur många nollor (noll aning) hon har i sitt nummer! Lika många nollor hade hon nog på checken hon fick för reklamen.

Efter den här lilla händelsen kan jag definitivt numret till nummerupplysningen.
Farmor före nollan!!

Ha en bra start på veckan och kör inte bil medan ni pratar i mobilen.
Inte om ni ringer till polisen iallafall...
Kram

torsdag 17 november 2011

Vad sysslar jag med egentligen? - Del 2

Sitter och pillar lite halvhjärtat på bloggen. Usch vad seg en bloggtorka kan kännas ibland. Man vill men samtidigt vet man inte om man vill mer.
Kanske ta en paus eller lägga ner bloggen helt?
Sen börjar funderingarna, vem hittar till min blogg och varför? Jag knappar fram sökorden och inser att...

Monstertårta....


Tapeter med fåglar....



...sten av sahara...örn staty...
hörde till de vanligaste sökorden. Fattar ibland inte vad det har med min blogg att göra. Häromsistens hade någon sökt under "stor i käften" och kommit till min blogg.
Fattar ingenting.

Ett ord jag inte heller förstår är "Kärringänglar"?
Måste väl jag som är menad då, kärring och ängel i ett? En tantsjuk "29-åring" med hår på tänderna istället för fjädrar på ryggen?


Min dotter är en häxängel, häxa och ängel i ett! (NEJ, vi har inte snö, bilden är gammal!)

Usch, vad jobbig jag är. Kanske är det för att jag inte kommer åt hälften av mina bilder p g a en krånglande dator, kanske är det för att det är kallt ute, det dåliga samvetet för den ogjorda deklarationen eller frustrationen över att en hel koloni med gråa hårstrån plötsligt ställde sig i givakt när jag borstade håret?

Jag ska fortsätta pilla fram bilderna ur datorn, ta på mig en varm tröja, sätta på kaminen, fixa deklarationen och dra ut de där j-a hårstråna.
Sen kanske jag kommer tillbaka igen!

Kram

måndag 14 november 2011

Vad sysslar jag med egentligen?

Vad sysslar jag egentligen med under mina små bloggtorkeperioder?

Jo, bland annat besökte jag nyligen det svenska möbelhuset och njöt av den blå-gula miljön. Ja, det känns nästan som att gå i Malmö. Nästan. Tills nån av de andra besökarna öppnar munnen. Eller det ropas i högtalarna att ett par barn vill bli hämtade i "Smaland".
Köttbullarna smakar dock likadant överallt - men här har man pommes frites som alternativ till potatismos. Snacka om att integrera svenska rätter i den tyska matkulturen.
Jag blir ofta tillfrågad vad jag lagar för mat hemma - tysk eller svensk?
Då frågar jag tillbaka, vad t ex spaghetti är - tyskt eller svenskt?
Och när jag gör köttbullar har de bara en annan storlek och form än de tyska frikadellerna - och mina smakar bättre..*blink*



För att återkomma till besöket i det svenska möbelhuset.
Där inköptes ett par ramar i olika storlekar. Sen blev det ett litet besök i fotoaffären, där jag framkallade lite bilder. Bland annat förstorade jag upp bilden jag just nu har i headern.
Min blivande man, Jamie, fick lämna sin plats i hallen och ersattes nu av den nya bilden.



Morgonen därpå kom min nuvarande man med kaffe på sängen. Jag undrade vad han tyckte om den nya bilden?
"Vilken bild?" undrade han (!!!! Typiskt man eller vad???)
"Bilden...på hyllan...i hallen.."
"?"
"...vid trappan?!"

"???"
"Såg du inte bilden??!!"
"Näää, den missade jag"
*suck*

Ok. Det är nog lätt för en man att missa en bild när man går ner för trappan, säkerligen koncentrerade han sig på sina fötter eller så...


Jag traskar ner för trappan...Tralalalalala...man ser ingen bild!! (???)


Ha en fin dag!
Kram

lördag 12 november 2011

Kaffe med på-tår

Jag är trött, seg och okoncentrerad.
Anledningen till detta är nog en kombination av fullmåne och dåliga sovvanor.
Blev sittandes framför tv:n igår kväll. Zappade runt lite i reklampauserna och hamnade i en tysk film. En konstig tysk film. Men samtidigt fick jag för mig att den hade potential. Att det säkert händer något bra. Men filmen fortsatte att vara konstig och hoppade i tiden utan att jag egentligen fattade varför man hoppat över så många år. Men jag fortsatte att tänka att filmen säkert blir bra snart.
Det är tillfällen när positivt tänkande leder till negativ livsföring.
Jag gav upp vid halv två på natten. Eller rättare sagt mina ögonlock.

Därför är jag trött idag.

Släpade mig upp ur sängen i morse, traskade ner till köket och satte på en halv kanna kaffe. Det borde ju räcka till mig - tyckte jag.
Släpade mig upp för trappan igen och tog på mig medan jag väntade på att kaffet skulle bli färdigt.
Traskade ner i köket igen och insåg att jag nog är väldigt, väldigt trött idag.

Kaffet är färdigt!


Färdigt, men tyvärr inte i kannan! Hade varit smart att ställa kannan under filtret. Det gjorde jag vid andra försöket.


Påtår?
Ja på tårna kunde man också få kaffe - en liten kaffepöl bredde ut sig på golvet....

Det blir en bra dag det här!
Ha en skön helg!
Kram

fredag 11 november 2011

Män och min bil

Mäns förhållande till bilen brukar ju vara kärleksfullare än till hustrun.
Maken behövde t ex tio år för att lära sig vilken månad jag är född i - men kan utan att börja stamma räkna upp byggår på de senaste tio bilarna han sett i internet.
Sen behövde han ytterligare fem år (10+5=15) för att lära sig det exakta datumet - medan han utan problem rabblar fram vilken bilmodell som har hur många hästkrafter, cylindrar, ventiler, xenonlampor och vad vet jag.
Ni tror att jag överdriver lite. Jo det gör jag nog. Kanske var det bara 13 år...

Bilen (hans alltså) är alltid ren och fin där det står och håller ide i garaget över vintern . Men jag ser aldrig maken med dammsugaren här hemma. Han letar nog fortfarande efter springan i dammsugaren - där man slänger i pengarna.


Silverpilen - nytvättad och fin. Iallafall bakre högra delen.

Får vara glad om jag får en liten blomma till födelsedagen - medan det i hans bil ständigt hänger ett helt j-a TRÄD som doftar!

Makens förhållande till min bil är inte densamma. Silverpilen, ni vet.
Förra veckan lånade maken Silverpilen till jobbet en dag och kom hem med kommentaren:
"Kom ut och kolla in din bil..."
Vad nu, tänkte jag, är tanken tom eller vad?
Följande syn mötte mig:




Ok, ingen tvekan om att det andra fordonet var orange....

Nu är maken och svågern oense vem som är skyldig. Svågern som körde lastbilen eller maken som inte sade "stopp".
Medan två män är oense, kör den tredje (jag) en bil som mer börjar likna ett testområde för övningskörare.
Nej, jag sade inget. Jag bara gick in igen. Varför ska jag bli upprörd över en metallbit på fyra hjul?
Bilen köptes redan med diverse repor och bulor.
Det enda som retar mig är att jag inte är skyldig till en enda av dem.
Men det vet ju inte de som ser bilen.

Alltså för att förtydliga...


Det här var inte jag!


Inte det här heller


Många kämpar för att få fram en spegelram med shabby chic utseende. Vad säger ni om den här fina spegeln? Jag kämpade inte alls - någon annan fixade det åt mig!


Snacka om överdimensionellt stenskott!


Vet inte vad den tidigare ägaren tänkte när han lagade förklädningen till fronten. Vilken kvinna som helst vet väl att man ska använda rostfria skruvar!!


Att måla över repor är bra - om man KAN måla!
Är även en fördel om man slipar bort reporna först. Typ.



En bula - av flera.


Flugan på fronten...DET var JAG!!

Alltså kör ni igenom Tyskland och ser en silverfärgad Golf med bulor, skruvar och diverse repor - är chansen stor att det är mig ni ser!
Jag kör vidare med Silverpilen, för det är insidan och inte utsidan som räknas!

Kram

torsdag 10 november 2011

Godmorgon Sverige!

Godmorgon där uppe i Sverige!!
En liten hälsning från ett dimmigt - men snart soligt - Tyskland!


Blev en liten paus där. Bloggtorkan är envis, men jag har inte gett upp hoppet ännu. Det är som med dimma. Först är den tjock och ogenomtränglig, men sen försvinner den plötsligt och lämnar plats till en klarblåhimmel och en värmande sol!


Jag förlorade en följare under mitt lilla uppehåll.
Men ursäkta så j-a mycket att jag inte kan producera underhållande inlägg på löpande band!
Jag har ett normalt liv också!
Kan tänkas vara ett lägga-upp-fötterna-liv som hemmafru. Men jag har sysselsättning så det räcker och blir över, tack!
Inte nog med att jag är fyrabarnsmamma, hustru och organisationsansvarig...

Har även fixat till min lilla kontorshörna lite. Mängder med kan-vara-bra-att-ha-saker har eliminerats. Den sista flyttkartongen har efter tre-och-ett-halvt-år försvunnit från hallen. Haleluja!
Bildbevis kommer framöver. På kontoret! Inte kartongen!
Ett besök på det svenska varuhuset blev det - med tillhörande portion "tjöttbolla" (säger tyskarna)Billy fick följa med hem och skruvades naturligtvis ihop av undertecknad.
Undrar bara hur jag kunde gömma värmeljusen...?



Jag - tjurig?

Inte nog med det. Därtill har jag tillfrågats som "Tante" att hjälpa till med passning av två söta tvååringar. Passade på att öva lite fotografering på dem. Problemet var sen att jag inte visste vem som var vem på bilderna - eftersom det är tvillingtjejer. Jag kan nämligen bara hålla dem isär när jag ser dem samtidigt.
Ok, det blev tio bilder på ena tjejen....tror jag...och ett på den andra, typ.
Önskar jag kunde visa foton på linslusen (hon som antagligen var på de flesta bilderna), men jag lägger inte ut bilder på bloggen utan tillåtelse.
Jag ville smuggla med dem hem, men de passade inte i handväskan.


Är du uppkäftig eller?

Tja, sen försöker jag ju vara en god granne också och ta veckans walkingrunda med stavarna och grannfrun.
Samt god förälder - och föra samtal över 16-åringens framtidsplaner med lärare och arbetsförmedlare.
Som förälder står man även utomhus i två timmar och försöker vara lite social över en plastmugg med glögg under skolans St. Martins-fest. Bara det! Ansträngande ska ni veta.
Sen försöker jag vara en bra kompis också och vårda mina kontakter.
Och ursäkta så himla mycket - men jag måste vårda mig själv också, för jag är faktiskt en människa!


Bläää, jag är ingen tjur - jag är en dum ko!!!

Förlorar du en följare står dig tusen åter...*blink*

Är tillbaka snart!
Ha en skön torsdag!

Kram

lördag 5 november 2011

Är lite stressad idag

Jag vet vad jag gjorde för nio år sen.
Det var inte speciellt smärtfritt.
Mer om det och vad vi gjorde för ETT år sen kan ni läsa HÄR.

Själv ställer jag mig i köket och försöker fixa något i tårtväg - helst innan gästerna kommer.
Riktigt så avancerat som förra året blir det inte. Börjar bli lite stressigt nämligen.

Kul att det är fint väder även idag, men det hinner jag tyvärr inte njuta av.
Idag blir det köket för hela köret.

Ha en skön söndag!
Kram