söndag 28 februari 2010

Vårt dagliga inlägg....

...giv oss idag...och förlåt oss våra kommentarer...


Det här med bloggandet är en lustig men samtidigt konstig grej, jag försöker fortfarande orientera mig lite i detta. Ni måste veta, att jag för ett mindre än ett halvår sen knappt visste vad en blogg var och aldrig hade besökt en...
(man kan ju verkligen undra i vilken del av världen jag bor i *ler)

Där sitter man och berättar saker för människor man aldrig träffat, som man kanske inte ens berättar för nära släktingar.
Eller en annan bloggare ger dig inspiration och glädje, genom fina texter och underbara fotografier. Det kan även hända att man får ett par extra födelsedagshälsningar, eller ett par "krya på dig" när man är sjuk. Att kommunicera med andra bloggare kan ibland vara en liten puff i rätt riktning, ge idéer, känna stöd i svåra stunder eller få sig ett gott skratt. Tro mig, jag har både skrattat och gråtit här vid datorn och jag tror säkert ni har upplevt samma sak. För det finns ju inte bara inredningsbloggar. Jag har varit på bloggar där humor och allvar stått så nära varandra att jag ibland undrat om det nu varkligen var allvar... (en extra tanke till dig, du vet själv att jag menar just dig *ler*)

Vad vi än skriver om i våra bloggar, vi är ju trots allt människor av kött och blod som i vår vardag upplever mycket som vi aldrig skriver om. En blogg kan ju vara ett sätt att hitta det positiva i livet och glömma det jobbiga för en stund. Många är nog rädda för att bli för personliga också. Sen finns det andra som väljer bloggen som en slags ventil, för att bearbeta allt det jobbiga i livet.

Jag själv, kan ibland ge alldeles för personliga eller t o m känsliga kommentarer. Det beror på hur jag "känner" att personen ifråga kan tåla det. Om jag dock "gått över gränsen" ber jag härmed om förlåtelse hos vederbörande.


Nyligen gav jag ett flertal kommentarer till en bloggerska som jag dagligen besöker. Jag fick efteråt nästan ångest, för att jag tagit i rejält med min sjuka humor (min granne kallar mig kärleksfullt "dumma ko" av denna anledning). Men, som jag trodde/hoppades förstod hon mig på rätt sätt och kunde skratta åt det. *pust*
Jag var nästan rädd för att hon skulle be mig dra åt skogen och ge mig portförbud i hennes blogg...man vet ju aldrig...*ler*
Jag ville nästan skriva och be om förlåtelse för att jag tagit i för mycket.
Men jag är som jag är, har en sjuk humor och vill kunna skratta åt allt och var lite ironisk och fräck.

Jag fick mig dock en tankeställare, hur nära gränsen man är när man skojar till det. För samtidigt som jag kan vara fräck och ha humor, är jag även en känslofylld och tänkande människa.
Vad vill jag ha sagt? Jo, att jag kan både dra vitsar och bli allvarlig, skratta och gråta och ni får ta mig med en klackspark eller bli personliga.

För dem som känner att de kanske skriva mer än en kommentar, väljer jag att fr o m idag lämna ut en e-mailadress. ellepelle69@hotmail.de Över ett mail glädjer jag mig alltid!

Söndagen var stormig och måndagen ser inte ut att bli bättre. Min man tyckte tydligen att det var en perfekt dag att förklara våren för öppnad - och bytte till sommardäck (!!) på min bil. Ok, vi har ingen snö, men jag hade nog personligen avvaktat nån vecka till, man vet ju aldrig vad som kommer uppifrån...
Hela tjocka släkten kom på besök igen och kladdkakan jag bakat gick åt som smör i solsken.


Nu ska jag kasta mig in i veckans aktiviteter! Önskar er alla en skön vecka med mycket bloggande!
Kram Elle

lördag 27 februari 2010

Ge inte upp...!

Lördagen var dock solig! Det är otroligt hur snabbt snön har töat bort. Jag visar er bilder med ca en veckas mellanrum. Vilken härlig känsla det är att nu se grönt gräs och känna solen värma kinderna. Har införskaffat lite färgsprakande dekoration, för nu räcker det med allt det färglösa. Lite knalliga färger piggar upp trots allt, även fast jag normalt är mer för naturliga färger.



Jag lyckades t o m få med mig maken till blomaffären (nästan) helt frivilligt *ler* När vi kom hem tog drack vi eftermiddagskaffet utomhus! Det blåste visserligen lite kyligt, men vi satte oss i lä. Våra minstingar kastade sig på sandhögen och konstaterade själva hur bra det var att solen sken, så att de kunde leka ute igen. Cyklarna kom fram de med!


Jag vet, ni har fortfarande snö kvar i Sverige och det är inte min mening att skryta över våren här. Men det känns så himla skönt och det dröjer inte länge innan våren nått även er! Ge inte upp!!

Jag måste säga att jag faktiskt själv hade funderingar på att ge upp idag - med bloggandet. Det känns lite segt att få igång en blogg som man gärna återvänder till. Man tvivlar på sig själv ibland och undrar vem det intresserar överhuvudtaget. Ni kanske känner igen känslan. Kanske var det sömnbrist som fick mig att bli trött bara. Men, som varje gång när jag tänker i dessa banor, kommer ett "tecken" som säger mig att jag inte ska ge upp. Denna gång var det min 7:e följare som "anmälde" sitt intresse! Det tackar jag för...att ni finns...och att ni besöker mig här!
Jag själv har inte kommit till att bli följare ännu, men som många av er säkerligen märkt, är jag rätt flitig med att ge kommentarer. *ler*


Bloggandet för mig, är ett sätt att uttrycka mina tankar och känslor, samt att dela med mig av olika upplevelser, traditioner och vardagshändelser i mitt liv som utlandssvenska. Att bo i utlandet är inget märkvärdigt, vi fyller soptunnan med sopor, betalar räkningar, dammsuger och stryker tvätt även här. Men andra saker kan vara lite annorlunda.
Bloggandet är även ett sätt för mig att hålla mitt språk och min kontakt till mitt älskade hemland vid liv. Även om jag bott i Tyskland i nästan halva mitt liv, är jag svensk i hjärta och hjärna.



Jag hämtar även intryck och inspiration från er andra bloggare, vilket jag härmed tackar för! Mitt insomnade intresse för fotografering börjar även vakna till liv och jag hoppas kunna köpa en riktig kamera en dag. Tills dess får ni nöja er med mina lite enklare mobilbilder!

Jag önskar er en skön söndag!
Vi kommer (återigen) att ha släkten på besök här under söndagen. Så blir det när man är den som har mest stolar. Men det är kul att de kommer till användning - om någon nu undrar varför vi har ett sååå långt bord *blink*

Tack för att ni finns!
Kram Elle

Vår i hallen

Igår kände jag att det var dags att ta in lite vår i huset. Började med hallen. Där står för tillfället min brudkista, som jag fick av min morfar i konfirmationspresent. Den har blivit lite kantstött av alla flyttar, men det spelar ingen roll. Kanske renoverar jag den en dag, men först när barnen är lite större.




Påskliljorna hade hunnit slå ut lite över natten...tänk vad lite färg piggar upp!
Blomsterflickan fick komma fram igen, från sin vintervila. Jag tycker att det riktigt strålar "vår" om henne.

Vattenkannan fick jag av en god vän. En slags symbol för att visa hur viktig vänskap är, för vänskap är som en blomma - om man inte vattnar den dör den ut...
Om man inte hör efter ibland hur den andre mår, ger ett par uppmuntrande ord, lyssnar, skickar ett par rader, ringer ett kort samtal...gesterna kan vara så enkla för att hålla en vänskap vid liv.



Jag känner min bästa vän sedan (oj, när man säger det i år känner man sig verkligen gammal...) första klass. Ibland var kontakten gles, ibland tät. Tack vare teknikens under - internet - är den idag t o m regelbunden och intensiv. Vi vattnar vänskapen så att det snart är översvämmning i datorn! *ler*

Och vännen, innan du nu sitter och undrar när du gav mig vattenkannan...för jag vet att minnet sviktar ibland *blink*...det var inte från dig - det var från den annan god vän. Jag har ju som du vet fler viktiga personer i mitt liv, men DU är den viktigaste av alla!
(Usch, vad smörigt det nu lät, men du vet att det är så)

Här lättar molntäcket upp lite och jag hoppas på en ljus och fin dag, vem vet - kanske t o m lite sol? De har lovat regn och eventuellt åska(!!) idag, så jag kanske inte ska hoppas på under...*ler*
Ha en skön lördag!
Kram Elle

fredag 26 februari 2010

Harig handling

Freeeeedaaaag!!!Äntligen är veckan avklarad. Den jobbiga och tidsstyrda delen iallafall. Jag har nog inte vant mig riktigt vid att vakna före fem, därav den sega stämningen igår. Tack för omtanken, det är bättre idag med huvudvärken.
Vädret är visserligen lika vått och grått som igår, men man ska nog vara glad över varje plusgrad man kan njuta av.
Alltså, så här ser det ut i Tyskland just nu...grå himmel, men grön mark!!


Fredagar är för mig handlingsdag inför helgen. Gäller liksom att passa på medan ungarna är i skolan och Kindergarten. För vem njuter av att ha en drös med ungar med sig i affären. Inte jag iallafall...och jag hade nog fått diskutera länge om de hade sett detta...


Ja, som ni ser är Tyskland ett chokladälskande land. De hade verkligen laddat upp med påskgodis. Detta är bara en liten del av det, men jag blev ärligt talat lite "imponerad" själv av mängden av chokladharar.

Eftersom det är dags att dekorera om lite hemma, passade jag på att smita in i blomaffären. Det är mina "cigarretter", min last...hellre lägger jag ut pengar på lite blommor än att börja röka. Dessutom luktar blommor bättre...




Kan man se sig mätt på pärlhyacinter?

Önskar er alla en riktigt skön och avkopplande fredag!
Kram Elle

torsdag 25 februari 2010

Det minsta men viktigaste rummet....

Kanske blev det för mycket skryt igår om det fina vårvädret...
Idag blir jag straffad med huvudvärk och det känns det tungt och jobbigt. Jag är trött och orkeslös.
Nej, jag ska inte klaga. Det töar fortfarande och blir bara grönare och grönare. Men solen lyser med sin frånvaro och det gråa regnvädret är helt enkelt urtrist. (klagade jag nu, trots allt...?)


Kanske är jag trött för att väckarklockan ringde klockan 04.30 imorse.
Men inte heller där får man klaga. Istället ska jag vara glad över att min man har börjat ett nytt jobb. Värre hade det väl varit om man inte hade haft en grund att ställa klockan.




Det blir lite "skitsnack" idag. Visar ett par bilder från vår gästtoa. Vi försökte inreda det i naturliga och varma material.
De (nästan) vita kaklen är inte helt släta och ger ett behagligt intryck. Väggarna målade jag (en bra kvinna reder sig själv...) med en slags lasyr i flera lager. Toaletten är ju inte stor, men det tog tid kan jag säga.


De små mosaikstenarna valde vi för att få lite avbrott i det vita kaklet. Vi fastnade även där för mosaik i naturliga färger, passande till klinkers och fönsterbräda.
Fönsterbrädan är nog det jag är absolut stoltast över...eller kallar vi det nöjd. Jag ångrar det inte en sekund, detta "spontanköp". Det var egentligen planerat att alla fönster skulle ha en slags vit-grå-svart-fläckig marmor. Medan jag väntade på försäljaren föll denna sandfärgade sten i ögat.



Den är inte heller slät, och har t o m små skåror i mönstret.
Om man kan bli kär i en fönsterbräda så är jag nog det! *blink*


Nu ska jag sleva i mig en hemmagjord soppa *mmmmm* och sen hoppas jag att krafterna kommer tillbaka! Ha en skön dag!
Kram Elle

onsdag 24 februari 2010

Lite informationsskryt

Kära bloggare där uppe i kalla Sverige...
Jag vill ju inte gärna skryta...så kallar vi det "informera"!
Jag ville bara informera er om att jag återigen har hopp om att våren snart kommer. Här ser man snart mer grönt än vitt, för vi har plusgrader, lite växlande solsken och TÖVÄDER!!!
Vi brukar ju vara ett par dagar före med våren här i Tyskland, så nu vet ni att det snart kommer även till er! Ge inte upp hoppet, bland snöstormar och dubbelsiffriga minusgrader
Jag tog en liten handlingsrunda och hamnade av nån konstig anledning i byggmarknaden. Kan det vara för att de har blommor där?


Och se! Ett helt bord fyllt med färgsprakande vårtecken! Kunde naturligtvis inte låta bli att ta ett kort - bara för er skull!!

.
En massa harar avslöjade att även påsken börjar närma sig. Affärerna är redan fyllda med påskgodis.


På tal om affärer...har ni lagt märke till att äldre män ofta sitter kvar i bilen medan frugan handlar? Detta är för mig ett frågetecken. Varför följer de inte med in i affären? Är det för att de är rädda att någon ska sabotera eller rentutav stjäla bilen medan de handlar? Tycker de att handling är omanligt? Bråkar de annars med frugan om vad som ska handlas....eller kanske det rentutav är kvinnorna som bestämt säger till maken att "nu sitter du kvar här tills jag är tillbaka!"??
Om det är någon som vet, berätta hemligheten bakom detta mysterium, så att jag vet.

Vad jag dock vet, är att om frugan skulle gå bort före maken, så skulle de inte ens veta var mjölken står....

Ska kanske tillägga att det ju finns undantag. Jag vet ett flertal män, ingen nämnd - ingen glömd, som ofta är "ansvarig" för både handling och matlagning. Men jag har aldrig sett kvinnor sitta kvar i bilen för det!


Vårhälsningar från
Elle

tisdag 23 februari 2010

Vågad bakning

Jag hade gärna velat göra ett inlägg redan igår...men nu var min kamerasladd plötsligt spårlöst försvunnen *grrrr* och ingen av barnen hade en aaaaning om var den var. Var närapå att ge upp, men hittade den nyss, fint ihoprullad i en liten skål på skrivbordet. Om det nu var ett av barnen som varit så ordentlig (eller velat gömma den?) vet jag inte...eller kan det ha varit jag själv? En tillfällig alzheimer?
Hursomhelst, nu är den hittad och jag kan äntligen ladda ner mina bilder!



I söndags hade vi bjudit in min mans syskon på kaffe. Insåg att, nu får ingen skaffa fler barn, för jag har precis lagom antal stolar (14!!) vid bordet. De är nu "reserverade" för alla kusiner!
Jag hade egentligen tänkt göra våfflor till hela gänget, men så sade svågern lite halvt bedjande att hans fru hade sett fram emot "min" kaka...
Så vad gör man inte för att glädja svägerskan?




Fick lite deg över och gjorde ett par experiment med Nutella och Marmelad - lyckad chansning!

Här i Tyskland är bakning en "vågad" sysselsättning. Utan våg - ingen bakning. Alla recept skrivs i gramm. Det enda som mäts i dl är väl enstaka vätskor, som mjölk. Men då skriver de 0,25 l och inte 2,5 dl...eller för att krångla till det för de mindre mindre mattebegåvade (dit jag tack och lov inte tillhör *ler) skriver de 1/4 l.

Mjöl och socker säljs i 500-grammsförpackningar. Inte mycket att komma med. Det räcker till 1-2 bakningar. Kanske är tänkt som portionsförpackningar, vem vet?
Även bakpulver och vaniljsocker är portionerade i små påsar.
Vaniljsockret, som ser ut som strösocker, ser ni på bild. Den innehåller väl ca 2-3 teskedar socker.
Även där står det t ex "2 paket vaniljsocker" i receptet.


Hade gärna velat visa er en fin, gammeldags våg, men jag har bara en ful plastig som inte fick vara med på bild! *blink*


Korgen däremot, som jag förvarar alla bakgrejor i, visar jag gärna. Den betyder väldigt mycket för mig. Jag fick den av min bästa vän för...*harklar*...ett "par" år sen till min födelsedag, när vi delade lägenhet i Malmö.
Idag passar den precis in i ett skåp jag har, som om hon hade planerat in det i förväg!

Önskar er en skön tisdag, från ett regnigt (men töande!!*ler*) Tyskland!
Kram Elle

söndag 21 februari 2010

Familjesöndag

Söndagar är nog nästan den enda dagen som hela familjen har tid att äta frukost tillsammans. Kanske är det likadant hos många andra?

Jag har varit gräsänka de senaste två veckorna. Igår kom min make hem igen, trött och utmattad efter den långa resan. Men glad över, hur barnen slängde sig runt halsen på honom av glädje.

Mina små barn...har plötsligt blivit stora...
Barnen är som babys hjälplösa. Kan bara äta och skrika efter mer. Utan en vuxens förande hand kommer de inte vidare i livet. Det är nästan skrämmande hur hjälplös en baby är, men samtidigt en otrolig tanke, hur ett barn kan växa och frodas på endast modersmjölk. Jag ammade min dotter, utan annat tillskott, i sex månader. Läkaren föreslog detta för att hon hade problem med magen. Ofta var jag förundrad, men samtidigt stolt, över att JAG och min kropp höll denna lilla varelse vid liv.


När ett barn är vuxet kommer det ibland till den situationen att barnet blir förälder till föräldrarna. En livssituation eller en sjukdom kan vända på situationen snabbt.

Idag har min man och jag bjudit in hans syskon med familjer till eftermiddagskaffe. En tråkig händelse, som kan få en vuxen man att gråta som ett litet barn, har påverkat min man och hans bror under deras resa. (Nej, det var inte min stora, muskulösa, tatuerade man...det var en ännu större man)
De har sett hur snabbt ett barn plötsligt inte har den trygga handen att gripa till. Hur fort ett barn plötsligt inte är barn, när den vuxne släpper taget.
Jag tror samtidigt att denna händelse får dem att inse att det finns andra händer omkring en människa, som kan ge stöd, tröst och trygghet.

Jag ville inte bli för personlig, men jag kände att jag ville uppmana er till att ägna en tanke åt era nära och kära. Att visa att man bryr sig och finns där har nog aldrig skadat.
Krama om varandra!
Av mig får ni, kära besökare på bloggen, en extra varm kram av mig idag!
Kraaaaaaaam! Elle

fredag 19 februari 2010

Slottet och jag...

Häromdagen sken solen och man kunde äntligen hoppas att våren kommer snart igen. Jag var iväg och fixade ett par ärenden i stan och hade efter det en halvtimma över, innan det var dags att hämta sonen i skolan. Vad gör man under en halvtimma? Att köra hem och direkt vända lönar sig inte. Tog en annan väg än jag brukar och stannade vid slottet utan för stan.


Jag borde skämmas.

Nej, inte för att jag stannade där, utan för att det var första gången jag besökte detta slott. Hur många gånger har vi inte kört förbi. Det ligger nämligen ett fåtal kilometer hemifrån. Man skulle nästan kunna dit. Nåja, JAG skulle kunna gå dit, men jag är tveksam till att jag skulle få med mig resten av familjen. *ler* De är nämligen inte lika förtjusta i långa promenader som jag. Min man tar ju nästan bilen för att besöka grannen...*fniss*

Slottet var visserligen stängt, men det blev en liten kort promenad rund omkring. Min man, som bott hela sitt liv i trakterna, har inte heller varit här, så jag skäms lite mindre än vad han borde göra. Men det är långt tid nog. Blir man lite "hemmablind" för saker som turister uppskattar?
Vi har nog fler ställen att besöka, dags att ta bort skygglapparna och se sig omkring där man bor.
Våra barn är väl bättre än deras föräldrar, de har besökt slottet med Kindergarten och skolan.



När jag sist var i min födelsestad Eskilstuna och besökte min farmor till hennes födelsedag, passade jag på att besöka Radermachersmedjorna. Min bästa vän, som bor där, menade att hon inte varit där på evigheter.
Man kanske verkligen borde uppskatta turistmålen bättre, även de som ligger "runt hörnet"?

Jag har bestämt att jag ska köra tillbaka till slottet med familjen , när det är varmare! Lovar!
Hoppas att ni uppskattar Sveriges fina turistmål. När jag berättar att jag kommer från Sverige börjar vissa tyskar att svärma om semestern där för tio år sen.
Jag känner även tyskar som köpt en stuga i Sverige och kör dit så ofta de hinner. Dessa människor undrar ofta hur jag kunde lämna ett så fint land...
Alltså var tacksamma för att ni bor där ni bor!
Jag ska nu inte klaga, jag bor rätt fint här också. Ska vartefter vädret och årstiden tillåter visa er fler bilder av omgivningarna.
Det jag dock saknar är sjöarna, här finns inte många i närheten.


Jag traskade nyss ut i gummistövlar, genom snön, för att hämta lite ved. Kaminen är tänd och jag ska nu sätta mig i soffan och njuta lite av fredagskvällen!
Tack för att ni tittade förbi och ha en skön kväll ni med!

Kram Elle

torsdag 18 februari 2010

Svart och grönt är fint och skönt

Här har det varit fullt upp. Har haft en del att fixa under förmiddagarna. Var inne i "stan" och gjorde en del ärenden. Passar på att visa er hur caféet ser ut - utsidan iallafall. Häromkring är det väldigt vanligt att gamla hus är klädda med skiffer. Det var lite ovant i början för mig med allt det svarta, men numera tycker jag att det kan vara riktigt fint.


Under eftermiddagarna har jag fullt upp med lekande ungar. Idag hade jag även två kompisar, förutom mina fyra egna. Men nu börjar det lugna ner sig och jag passar på att erbjuda er lite vårkänsla, för idag har solen skinit nästan hela eftermiddagen.



Vilken skillnad lite sol gör för humöret. Genast känns allt lättare. Vet knappt om jag vågar hoppas på mer sol till imorgon. Upptäckte att pärlhyacinten jag köpte förra veckan, nu börjar slå ut. Satte den i ett stort glas och dolde den trista blomkrukan med en vanlig grön serviett. Den gröna färgen lyser upp på bordet och ger lite vårkänsla.




Jag hoppas att ni hade det lika fint i Sverige idag.
Kram Elle

tisdag 16 februari 2010

Tvivlan

Satt och kollade igenom mina bilder lite och upptäckte hur snabbt man glömmer bort hur saker och ting tidigare sett ut. Ett exempel är mathörnan, bilden är tagen ett par månader före inflyttningen, sett från vardagsrummet.
Medan vi byggde hade vi ofta känslan av att aldrig bli inflyttningsfärdiga. Men det blev vi ju! Och nu har man redan glömt hur det såg ut medan man tvivlade.



Eller badrummet...vi tvivlade verkligen om vi skulle hinna...



Jag minns att jag målade väggarna dagen innan köket levererades! Snacka om sista minuten...



...men se, det var inga problem, vi hann!

Ofta tvivlar man, vet inte om man hinner i tid. Men på något sätt blir man färdigt med det mesta i sista minuten. Har ofta själv undrat vid t ex födelsedagar, hur det kommer sig att man blir färdig med bakning, städning och allt PRECIS i sista minuten innan gästerna kommer. Är det tur eller är det bra planering?