Till salu

Huset vi byggde för ett par år sedan är till salu

och samma dag som vi skiljdes fick jag ett mail från mäklaren

att en familj är intresserade och nu vill ta sig en närmare titt.

Woah...

Även fast jag inte bott i huset sedan över ett år,

har jag lagt ner mycket jobb, svett och tårar,

varenda del av huset har jag noga valt ut.

Kök, kakel, golv, kranar, tak, puts, you name it...

Jag har i stort sett förtecknat hela planlösningen

så att arkitekten hade ett enkelt jobb

(han bara ritade in alla fel...suck...).

Detta bytte jag ut mot en liten trea vid en stark trafikerad väg

och det känns hårt nu.

På ena sidan av huset har man världens härligaste

utsikt, med ständigt växlande naturunder....

...och på andra sidan har man snabb tillgång till

en härlig promenadskog.

Ibland undrar jag vad f-n det är jag håller på med.

Just nu har jag en känsla av att allt jag gör blir fel.

Men hur var det de sade?

Allt blir bra?

Kram

Wake me up

Näsan är fortfarande täppt,

halsen är lite "krasslig"

och ryggen känns stel,

men när de spelade

"Wake me up before you go go"

med min ungdomskärlek

(ok, chocken över att George Michael är bög har jag fortfarande inte bearbetat...)

"Wham"

i radion imorse

blev köksgolvet intaget av en

jitterbuggande

kvinna i sina bästa år...typ....

Hursomhelst...

jag tror att det är ett bra tecken.

Det går i rätt riktning nu.

Runt...runt...upp med högra benet...hopp...

sväng med höften...runt...runt...upp med vänstra benet...hopp...

vifta med armarna...hopp...hopp...vicka på rumpan....hopp...

Hopp...hopp...ja, riktningen är hoppfull.

Nåja...det rör sig iallafall!

;-)

Ha en skön fredag!

Kram

Vad är värst?

Nu har jag åkt på världens dunderförkylning

och växlar intaget av te och nässpray

med att fylla den ena näsduken efter den andra.

Min bror undrade vad som var värst,

skilsmässan eller förkylningen.

Förkylningen!

Alltså avslutar vi detta tema nu.

Jag har en bra kontakt med min exman 

och det hela kunde verkligen ha varit mycket värre.

Nu ska jag koncentrera mig på att bli frisk

och sen tar vi nya tag!

Kram

En dörr har stängts

Tack alla ni som tänkte på mig!

Inget man kanske borde förstora upp,

det där med att skilja sig. Men det är en förändring,

inte bara för mig.

Vi har fyra barn, som alla tar skilsmässan på olika sätt.

Den ena ville rymma, en annan tycker att det är bättre nu.

Otroligt egentligen hur snabbt man avslutar ett långt äktenskap.

Jag tror att hela proceduren tog tio minuter.

Det fanns inget att diskutera, inget att bråka om,

bara ett par formella frågor och allt var färdigt.

Fast jag måste vänja mig vid tanken.

Jag är skild.

Konstig känsla.

För långt där inne är min man fortfarande min man.

På något sätt.

Dessutom är han pappa till mina barn.

Defintivt.

Allt är som förra veckan,

fast ändå inte.

Jag är ok.

Allt blir bra.

Tack!

Kram

Dan före dan

Idag är det dan före dan.

Imorgon har vi tid för skilsmässa.

Egentligen en kort procedur som är avklarad på ett par minuter.

Men ändå.

Det är slutet på 21 års äktenskap.

Jag kände mig lite extra yr idag

och det var inte ryggen det kom ifrån den här gången.

Lilla dottern hotade med att rymma hemifrån

om vi skiljer oss.

Men sen kom hon på andra tankar,

och lovade att stanna hemma för hon älskar mig ju....

Vi tog ett tjejsnack,

där jag förklarade att, egentligen kommer det att vara

precis som idag och de senaste månaderna,

med skillnad från att vi har det skriftligt.

Och att det är ok för min del om pappa träffar en ny tjej,

och att det är ok om hon tycker om den nya tjejen,

för jag kommer ju alltid att vara hennes mamma

och pappa förblir pappa.

Och om jag lär känna en ny man är det ok det med,

men bara om han är snäll och

 om jag lovar att inte ge honom tungkyssar i början.

Jag lovade.

Kram

Att ta hand om

Efter att ha varit den som alltid har tagit hand om andra,

från blöjbarn till nyopererade män,

från matlagning till bankärenden,

från tvätt till ogräs,

från barnkalas till byggnadslov,

från ogräs till målararbeten...

listan kan göras lång.

Alltid var jag den som fixade, som gjorde,

som tog hand om.

Men jag glömde en sak.

Jag glömde ta hand om mig själv.

Nu har min kropp sagt ifrån och fått mig att vakna till lite.

Jag har sedan flera veckor haft yrsel som antagligen

kommer från spänningar och inklämda nerver i ryggen.

För att inte tala om vad min själ

säger till mig...

Så idag tog jag hand om mig själv,

först sjukgymnastik och sen akupunktur.

I ett försök att få tillbaka kraften

och må bra igen.

Däremellan försöker jag slappna av i ett varmt bad

eller ta en andas-djupt-promenad.

Akupunkturen skulle även hjälpa mig att kunna

slappna av lite och jag tror nästan att det fungerat.

Man säger till mig,

att allt kommer att bli bra

och att jag inte ska oroa mig

över min framtid

så jag tror att jag lyssnar på dem....

Kram

Glömska

Om man har en mamma som för tillfället är lite tankspridd,

kan det hända att man inte får den obligatoriska

födelsedagstårtan med rätt antal ljus på.

Men om man är en spontan, förstående och muffinsälskande

12-åring tycker man att en minivariant är väldigt ok det med.

Vi firar födelsedag i efterskott

och Tyskland firar idag att det är 

25 år sedan muren öppnades.

Då bodde jag fortfarande i Sverige

och hade väl aldrig i mitt liv trott att jag skulle

bosätta mig i Tyskland, typ forever.

Min syn på Tyskland var en negativ bild,

kanske pga alla krigsbilder under historielektionerna

och det hårda, fula språket.

Men vet ni vad, jag hade i veckan ett givande samtal

med ett äldre par där jag försiktigt frågade hur de hade

upplevt andra världskriget.

Mannen, var då i mellanstadieåldern och menade att barnen

hade upplevt det som ett äventyr när pansarvagnarna körde

genom byn de bodde i. Han berättade även om släktingar från

stan som kom ut till landsbygden och tiggde till sig lite mat.

Mat som de sedan delvis fick lämna ifrån sig under färden

tillbaka till staden.

Kvinnan berättade om hur hon som fyraåring kom tillbaka

till huset de bott i, i ett enda kaos.

Hennes docka hade soldaterna som ockuperat huset

haft sönder. Hennes mamma sydde ihop den igen.

Det är några av minnena de hade.

De var barn.

Alla tyskar som upplevde andra världskriget

och fortfarande lever idag

var BARN!

De kan alltså inte för att Tyskland var i krig.

Något som man kanske glömmer ibland.

Det till temat glömska.

Tårtor och tyskar.

Kram

Väckt ur bloggtorkan

Hallå....

Här är jag igen.

Det blev nog den längsta pausen i min blogghistoria.

Ibland orkar man inte, vet inte vad man ska skriva

och tappar lusten helt.

Dessutom har jag inte mått så bra.

Själen har tagit stryk

och kroppen strejkar.

Bilderna är tagna under en promenad förra helgen.

Jag var ensam hemma

medan barnen var iväg med pappa

och kvinnligt sällskap.

En konstig känsla som man måste vänja sig vid,

de där ständigt växlande sällskapen vid min mans sida.

Det är ok, men som sagt...konstigt.

Min man och jag har för egentligen en förebildsskilsmässa.

Inget tjafs, allt är ordnat och delat

och inga advokater som ställer krav.

Om exakt en vecka har vi tid för skilsmässa.

Ja, där kommer faktiskt lite ångest

vid tanken.

Ett slutgiltigt beslut.

Vi var tillsammans i 20 år och ett halvt liv.

Skilsmässan innebär även en ekonomisk försämring

för min del. Inte nog med att jag kämpar mig fram

från ena veckan till den andra och försöker se till att

jag kan betala allt från hyra och mat till el och bilskatt,

om en vecka måste jag även börja betala min egen sjukförsäkring.

Där tar min fantasi slut.

Jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop.

Och där kommer ångesten igen...

Men...det blir bra igen.

Allt ordnar sig.

Allt blir bra.

Det säger man till mig och så är det väl också.

Det blev lite personligt idag,

men det är hur jag känner just nu.

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram