Väckt ur bloggtorkan

Hallå....

Här är jag igen.

Det blev nog den längsta pausen i min blogghistoria.

Ibland orkar man inte, vet inte vad man ska skriva

och tappar lusten helt.

Dessutom har jag inte mått så bra.

Själen har tagit stryk

och kroppen strejkar.

Bilderna är tagna under en promenad förra helgen.

Jag var ensam hemma

medan barnen var iväg med pappa

och kvinnligt sällskap.

En konstig känsla som man måste vänja sig vid,

de där ständigt växlande sällskapen vid min mans sida.

Det är ok, men som sagt...konstigt.

Min man och jag har för egentligen en förebildsskilsmässa.

Inget tjafs, allt är ordnat och delat

och inga advokater som ställer krav.

Om exakt en vecka har vi tid för skilsmässa.

Ja, där kommer faktiskt lite ångest

vid tanken.

Ett slutgiltigt beslut.

Vi var tillsammans i 20 år och ett halvt liv.

Skilsmässan innebär även en ekonomisk försämring

för min del. Inte nog med att jag kämpar mig fram

från ena veckan till den andra och försöker se till att

jag kan betala allt från hyra och mat till el och bilskatt,

om en vecka måste jag även börja betala min egen sjukförsäkring.

Där tar min fantasi slut.

Jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop.

Och där kommer ångesten igen...

Men...det blir bra igen.

Allt ordnar sig.

Allt blir bra.

Det säger man till mig och så är det väl också.

Det blev lite personligt idag,

men det är hur jag känner just nu.

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram