Näsan är fortfarande täppt,
halsen är lite "krasslig"
och ryggen känns stel,
men när de spelade
"Wake me up before you go go"
med min ungdomskärlek
(ok, chocken över att George Michael är bög har jag fortfarande inte bearbetat...)
"Wham"
i radion imorse
blev köksgolvet intaget av en
jitterbuggande
kvinna i sina bästa år...typ....
Hursomhelst...
jag tror att det är ett bra tecken.
Det går i rätt riktning nu.
Runt...runt...upp med högra benet...hopp...
sväng med höften...runt...runt...upp med vänstra benet...hopp...
vifta med armarna...hopp...hopp...vicka på rumpan....hopp...
Hopp...hopp...ja, riktningen är hoppfull.
Nåja...det rör sig iallafall!
;-)
Ha en skön fredag!
Kram
riktig bra!
SvaraRaderaOch jag tänker på Last Christmas med Wham.......alltid när jag hör namnet!
SvaraRaderaSer dig framför mig! Det är bra, Elle, det blir bättre och bättre!
SvaraRaderaHa, ha, ha! Ha en underbar fredag. Kram, Catarina
SvaraRaderaJag liksom tappade bort dej när du försvann för ett tag, men nu hittade jag igen dej igen. Kul! Förstår att det är jobbigt med skillsmässa, har varit där, gjort det. Även om min gick väldigt lugnt tillväga och i samförstånd är det ett nytt liv som ska bildas. Lycka till i framtiden och roligt att hittat tillbaka till dej!
SvaraRaderaHärligt, och det rycker lite i danstarmen här med!
SvaraRadera