Först och främst vill jag
tacka för alla
fina kommentarer.
Tyvärr har jag
inte hunnit mer än skumläsa era inlägg. Jag
hoppas kunna ta igen allt
snart!
Nu till
sista konfirmationsinlägget!
Måndagen började rätt
lugnt ändå, eftersom det mesta var
förberett och gästerna var bjudna till
eftermiddagen.
Min son hade
ledigt från skolan, det har konfirmations- och kommunions-eleverna här. (kommunion är den katolska varianten)
Även 16-åringen menade att
syskonen, alltså
han, har ledigt....hm...jag var
tveksam, men tänkte att vem vet? *blink*

Jag slängde ihop två
frukttårtor, lätt - snabbt - gott. Sen kom
grannfruarna med två tårtor, samt ytterligare två från
släkten. Mycket
gott, alldeles för
mycket, men man vet ju aldrig
hur många som kommer och
hur många som
INTE gör
diät. *blink*
Jag
hann tyvärr
inte ta kort på allt, det blev lite
stressigt de sista minuterna före tre.
Tanterna i byn var rätt
punktliga, plötsligt kom en hel
drös! Jag erbjöd dem
plats vid bordet - dröjde en liten
stund för alla var ju tvungna att
kolla in utsikten (eller heter det kolla UT då?).
Dessutom hade en del av dem
aldrig varit hemma hos oss
tidigare och var tvungna att kolla in hur det såg ut (in - ut...blev
konstigt där! *ler*)
Det
är som någon kommenterade, ett sätt att
bjuda in sig
själv. Jäkligt
smart ju! Man skickar ett
kort till någon och får en
inbjudan till kaffe tillbaka! Alltså buder man in sig själv, eller "
köper" en inträdesbiljett...se det
hur man vill.
Jag kanske ska
tillägga att det hela "
lönade" sig för min
son, för han fick ihop närmare 350
Euro, bara av
byborna!!!
Men de flesta
känner varandra, så det är rätt trevligt att höra senaste
skvallret eller "kommer-du-ihåg-historier" av de
äldre byborna.

Lagom tills de första tanterna hade
satt sig kom
nästa drös och plötsligt var bordet
fullt!! Jag hällde i kaffe och
funderade samtidigt lite
stressat på var jag skulle
sätta alla om
fler kom. Som tur var
räckte stolarna. Jag kom
efter lite med
kaffet, men gav tanterna
kakor så länge. Det
kändes nästan som att ha ett
café hemma!


Visst har de varit
duktiga med kakbakandet!?
Sonen hade, dagen till
ära (och till tanternas
förtjusning...) tagit på sig
kostymen igen. Han hade t o m
kavajen på sig, fast jag sagt att det var
varm och att han lugnt kunde ta
av sig den! Men icke, den förblev
på!

När jag var nästan
färdig med kak- och kaffeutdelningen såg jag hur alla
satt där,
utan att ha
rört vid kakorna! Snällt med händerna i
knät, liksom...*ler*
De väntade på att
JAG skulle sätta mig
också!! Snacka om
väluppfostrade tanter!
Jag
skyndade mig till bordet och
sen kunde de hugga i!
Efter en stund gick
hälften av dem, de skulle till
nästa konfirmationskaffe! Ja, de gör sin lilla
runda den andra hälften satt
kvar.
En kvinna blev
ståendes vid dörren och drog mig lite åt
sidan. Sedan sade hon lite blygt...
"När jag skrev kortet till din son, ville min man också skriva ett par rader, men jag lät honom inte göra det - för jag visste ju inte vem som skulle läsa det och vad man skulle tänka....""Aha..."
tänkte jag undrande
Kvinnan fortsatte...
"Min man ville skriva att han uppskattar er son för att han är den ENDE av alla ungdomar (eller alla bybor?) som stannar till och pratar ett par ord med honom och alltid är vänlig och trevlig. Det uppskattar han väldigt mycket"Det
värmde återigen mitt hjärta att
höra detta och jag
försäkrade henne om att hon lugnt hade kunnat
skriva det i kortet.

(Inte
alla gjorde
diät...*ler*)
Den
andra hälften av besökarna gick en
stund senare och samtidigt kom
nästa drös!!
De hade redan
varit hos det
andra firandet och ville
inte ha mycket mer än en kopp
kaffe. Strax före klockan sex
försvann alla och jag kunde
äntligen pusta ut!
Gissa om jag var
trött efter denna bla-bla-bla-dag! Nu försöker jag
återhämta mig och ser fram emot att besöka
er snart igen!!
Jag önskar er alla en
jätteskön onsdag!
Kram