måndag 16 november 2015

Att släppa taget

Det var längesedan jag skrev ett inlägg här
och jag har ofta blivit frågad vart jag tagit vägen.
Ni vet hur det är.
Jobb, barn, bloggtorka, stress, mer jobb,
hushåll, ärenden, häst...you name it.
Jag har inte orkat och inspirationen har saknats.
Det har varit ett rätt jobbigt år,
trots positiva händelser.
Men ibland blir inte allt som planerat.
 
 
Jobbet jag fick i januari, sade jag förra veckan
upp mig ifrån.
När man känner att man är på fel plats
ska man gå.
 
Det gäller även kärleken.
Länge kämpade jag för en ny kärlek.
Men när man märker att det bara är en
kamp
är det inte den rätta kärleken.
 
Alltså bestämde jag mig för ett par veckor sedan
att släppa den mannen.
Sen hände något jag ännu inte hunnit fatta.
 
Det började med att jag tog en promenad i byn
med min bästa kompis.
Vi ser ett gäng fotbollsfans stiga in i en lite buss.
Jag kom då att tänka på en man jag lärde känna
i Spanien under en semester sommaren 1990.
Han höll nämligen på samma fotbollslag.
Han var även anledningen till att jag 1991 vågade
ta mig ner till Tyskland.
Vi umgicks i ett par månader innan kontakten 1992 bröts.
 
Nu blev jag nyfiken igen och letade rätt på honom
i Facebook. Bara för att höra efter vad han gör
nu för tiden. Har han familj, hund, villa..?
 
Alltså satte jag mig ner och skrev till honom
och undrade om han minns mig fortfarande?
Det var ju faktiskt 23 år sedan vi senast setts.
 
Nästa dag läste jag hans svar.
Jo, han minns mig.
Sen medgav han att han som ung varit
en skitstövel och han hade dåligt samvete.
Men att han förändrats - till det bättre.
Han var liksom jag - skild
Villa - nej
Hund - inte ännu
 
Vi började skriva till varann.
Sen pratade vi i telefon en halv natt.
 
Nästa dag kom han på ett spontant
överraskningsbesök!!
Jag blev nervös som en tonåring.
 
 
 
När han klev ur bilen tänkte jag bara
"wow"
Det var som ett vin, som nu hade mognat
och bara blivit bättre med tiden.
 
Sen blev det fler samtal.
Redan vid nästa träff blev vi ett par.
Det kändes rätt.
För 25 år sedan var vi inte beredda.
Men NU är det dags!
Cirkeln hade slutits.
 
Vi har pratat och skrivit i timmar
för att lära känna varann på nytt.
Mest upptäcker vi gemensamma saker.
Ibland måste vi skratta när vi upptäcker
hur lika vi är.
 
Med honom kan jag vara JAG.
Det är en skön känsla.
Jag mår bra.
Det spelar ingen roll att det regnar ute
för jag har en sol som skiner i mig.
 
När man släpper allt och stänger en dörr,
öppnas i samma ögonblick en ny dörr...
 
Kram <3 p="">
 

torsdag 11 juni 2015

Yr höna


Just nu känner jag mig ofta som en yr höna.
Det är mycket att stå i på jobbet,
där allt jobb nu verkar löna sig.
Jag har pratat med personalavdelningen
och får stanna kvar efter provanställningen!

Sen är det mycket att fixa nu vad gäller flytt och så.
Den här månaden ska flyttlasset gå
och jag kan inte riktigt fatta det!


Eftersom jag ofta jobbar 6-7 dagar i veckan,
kan det vara skönt att koppla av någon dag
och bara försvinna iväg.
Helgen tillbringade jag på annan ort med en god vän
och vi besökte bland annat ett gårdscafè där det
fanns gott om höns.
Jag könde mig som en av dem - en yr höna.

Men det bästa på gården var det här.... 


Har ni sett en gladare toalett?

Och väggarna var fulla med hönsbilder!


Lite inspiration till nästa målarprojekt kanske?

Ha en fin helg!

Kram

lördag 16 maj 2015

Dörrar som stängs och andra som öppnas

Nu är det två år sedan jag och maken - numera exmaken - separerade.

Ett steg som inte var lätt, men antagligen nödvändigt.
Från att ha varit en gift hemmafru med fyra barn
utvecklades jag till en yrkesarbetande ensamstående kvinna.
Något som har gjort mig starkare och byggt upp mitt självförtroende.
Oh yes...I can!

Visst känns det hopplöst ibland och man vill bara ge upp,
men sen kommer en liten solstråle och man hittar kraft igen.

För ett år sedan beslutade vi oss för att lägga ut vårt hus
till försäljning.
I början av detta år, hade vi intressenter som var väldigt intresserade.


De kom flera gånger och vid sista besöket hade de även en arkitekt med,
som skulle hjälpa till med med ändringar och kostnadsuppställning.

Ändringar....!!!?

Det var först när de började uttala sina planer som jag fick en
klump i magen.
Väggarna skulle slätas till, Den vita panelen i taket skulle bort,
golven skulle bytas ut och dörrarna funderade de på vad de
skulle göra med...och...och....och till slut tänkte jag
"men vafaaaaaan!!"
Allt jobb man lagt ner, alla material man med mycket möda
och besvär hade sökt ut....allt skulle bort!

När köparna sen ville höra av sig och inte gjorde det,
var jag nästan tacksam.
För under tiden hade jag hunnit skaffa jobb
och börjat smida på nya planer.


För visst vill jag hellre njuta av den här utsikten,
än att se, höra och känna hur bilar och lastbilar
dundrar förbi direkt utanför fönstret.

Alltså satte jag mig ner och räknade
och funderade
och nu är det bestämt!

Jag köper ut maken och flyttar i sommar
in
i
MITT
hus
!!!!!!!!!

Oh yes...I CAN!!!

Kram

måndag 11 maj 2015

Ändring tack!

När man jobbar och sliter och försöker
fixa och klara av
lyckas och bli lycklig
då bara lägger lägger bilen av...
och man undrar
varför?
Vad har jag gjort?!!


Jag kämpar med annat just nu och har liksom
inte tid med trasiga bilar.
Varför känns det som om man blir straffad
för något man inte gjort?
Jag jobbar just nu 7 dagar i veckan,
har jag inte förtjänat bättre liksom...?

Jo, det har jag faktiskt!
Så nu vill jag ha ändring.
Imorgon är en viktig dag för mig
och då vill jag ha ett
POSITIVT 
resultat
av
de senaste veckornas
förberedelser.

För jag har faktiskt förtjänat det.
Punkt.

Tack!

torsdag 7 maj 2015

Tanka kraft

Det är mycket just nu.

Ibland känns det som om tiden inte riktigt
räcker till för allt man vill göra.

Ofta får man stjäla lite tid för saker som kanske inte är
viktiga i betraktarens öga, men som är viktiga för själen.

Som stunden på kvällen när vi kör till Higgins.
Ryktar honom, tar en liten promenad,
sjunger för honom lite under tiden,
låter honom äta lite gräs på vägen,
mutar honom med lite morötter och bananer
och sen njuter lite av att man luktar stall,
är full med hästhår
(inklusive bilen...)
och är så där nöjd-trött i kroppen


Idag hade vi veterinären på besök,
ett besök som ändrade Higgins beteende på ett par minuter.
Det är otroligt vad kroppsspråket kan påverka en häst.

Higgins lät aldrig någon röra hans bakben
och efter veterinärens besök
stod jag på ängen och strök honom på bakbenen
ända ner till hovarna!!!!
Veterinären bara hade gjort en liten kort
"respekt-övning"
men vilken enorm verkan!!
Det kändes så lättande och ger oss hopp
om att snart kunna lyfta på hovarna utan större protester.
Som belöning fick Higgins mumsa färskt gräs
på den maskrosgula ängen.

Det är här vi tankar
och laddar upp batterierna.

Imorgon är en ny lång dag,
med nya utmaningar.

Men jag fixar det
och imorgon står jag och smeker Higgins ben igen
;-)

Kram

torsdag 16 april 2015

Det är mycket just nu

Ni som gissade att den "nya kärleken" är hästen,
gissade alldeles rätt.

Higgins är en lugn och fin häst av rasen "Tinker"
Ser ut som en "cowboyhäst" med långt hår på benen.

Jag har ännu ingen bild på honom, eftersom jag har haft
annat att göra än att springa omkring med kamera i stallet.
Tyvärr mår Higgins inte riktigt bra och vi försöker nu
peppa upp honom och få honom att må bra.
Att rida honom är just nu inte att tänka på,
men dottern och jag njuter av att tillbringa kvällarna
med att rykta och pyssla med Higgins.
Jag tror han njuter lite av uppmärksamheten han med.

Detta är inte Higgins, utan ett par arbetshästar som "jobbar"
på ett friluftsmuseum i närheten

Higgins är inte den enda som inte mår bra.

I helgen fick min mamma hjärnblödning
och det beskedet slog omkull mig i min vardag.

Känslan av att sitta här nere i Tyskland och inte kunna
göra någonting är hemsk. Jag är otroligt tacksam över att
mina bröder finns hos henne och håller mig informerad.
Tack och lov gör mamma framsteg varje dag
och jag är säker på att hon hittar tillbaka.

Det är inte allt som händer i mitt liv just nu,
men resten tar vi vid ett annat tillfälle.
Det är lite mycket nu
och allt gör mig trött
även fast det även finns en del
POSITIVA
saker
där man skulle kunna tro
att jag är
lite
GALEN
men
just
det
gör
mig
lite 
STOLT
över mig själv
och min personliga
UTVECKLING
de senaste månaderna

Ta hand om er!

Kram

måndag 6 april 2015

Slutpåskat

Det var den påsken det!
Och inte ett enda ägg har jag ätit....
Jag var nog inte riktigt i påskstämning.
Det ska nästan blir skönt att köra till jobbet imorgon.

???

Var det jag som skrev den där sista meningen...?

Jo, men lite skönt ska det nog bli.
Jag är inte typen som bara vill gå hemma och dra benen 
efter mig hela tiden.
Lite action behöver jag.


Fast å andra sidan har jag inte varit sysslolös direkt.
En manlig individ har klivit in i mitt liv.
Eller våra liv, för han har förändrat även dotterns liv
till det bättre.

Ni som läst bloggen innan kanske anar vem jag
pratar om.
Han har anlänt nu....

Mer om den nya kärleken i nästa inlägg.

Ha en bra veckorstart!

Kram

söndag 5 april 2015

Ladda batterierna

Oj vad tiden springer iväg!
Vi har redan april och till på köpet
lite påsklov.
Ungarna iallafall.
Själv jobbar jag, men unnar mig en 
långhelg.
Det är sällan jag har mer än en dag
ledigt per helg.
Egentligen hade jag kunnat jobba imorgon,
men min kropp bad om lite lugn och ro.


Jag har haft fullt upp.
Jobb, ärenden och plikter.
Bloggandet har blivit liggandes.

Jag har även huvudet fullt
med att hitta lösningar till ideer som
kommer upp i huvudet.
Ideer som normala människor inte ens
skulle börja tänka.
Men om ni tänker på mig den närmaste tiden
och håller alla tummar ni har,
blir det nog bra ska ni se.

Jag tänker nämligen damma av uttrycket
"Yes, I can!!!"

Men först blir det lite påskslappande!
Ladda batterierna helt enkelt.

Ha en fortsatt skön helg!

Kram

måndag 23 mars 2015

Risig upplysning

Om man har barn som roar sig med att kasta boll i barnrummet
kan det hända att man har en lampa som ser ut så här...


Man kan ju även börja fundera på om de spelat boll
med själva lampan...?

Inte bara lampan, utan även barnen ligger risigt till,
kan jag upplysa er om!

Men det spelar ingen roll nu, för lampan ska bort!!
Jag har länge funderat och nu har jag bestämt mig för
att barnens rum ska renoveras.

De orange-aprikosa tapeterna ska ersättas av en lite ungdomligare
touch i grått och vitt. Sen kan man dekorera med en lite
peppigare färg om man vill.
Barnen delar ju fortfarande rum och därför
tyckte vi att grått är en bra grund, eftersom det ska
passa till både kille och tjej.

Det första som flyger ut är den risiga lampan.

Vad man ofta inte tänker på,
är att lampan och ljuset är otroligt viktigt,
för att ge ett rum den rätta känslan.
Sen är ju frågan vilken känsla man vill ha.

Den här rislampan var en snabb nödlösning
när vi flyttade in i lägenheten
och den ger allt annat än en bra känsla.

Jag börjar nästan undra om barnen inte haft
ett lampbyte som "mål" när de spelade boll....??

Nu är jag på jakt efter en ny belysning.

Och inte bara till barnen,
utan även till vardagsrummet behöver jag en ny lampa
senast till hösten när det börjar bli mörkt igen.
För tro mig - hösten och mörkret kommer tillbaka
snabbare än vi tror.

Har letat runt lite i internet
och hamnade bland annat här:

Något som faller dig i smaken..??

Ha en ljus och fin vecka!

Kram

tisdag 10 mars 2015

Våren slår ner som en bomb!

Äntligen börjar man märka att vintern drar sig tillbaka.
Nu är det äntligen lite vår!
Under söndagen hade vi 18 grader i solen
och krokusarna var fulla med bin
som lite yrvakna flög från den ena blomman till den andra.


Själv flyger jag inte,
men vandrar lite yrvaket.
Det är lite hårt när man pga barn och jobb inte
har mycket möjligheter till att ta en sovmorgon.
När man måste tänka:
Ok, NÄSTA lördag kanske jag kan sova ut...

Men jobbet börjar flyta lite bättre nu iallafall.
Det är en skön känsla att kunna jobba mer självständigt
och när mina språkkunskaper kommer till nytta
både i den ena och den andra avdelningen av firman.
Att jag har bra kontakt med mina kollegor
gör det hela bara bättre.
En kul känsla även när man får ett sms av
kollegan i Sverige som skriver

Vi "ses" på jobbet på onsdag

fast man sitter 150 mil ifrån varann
:-)

Idag är jag ledig och ska uträtta en del saker.
Bland annat ska jag in till Köln,
där man igår eftermiddag stängde av en del av stan
för att man hittat en bomb från 2:a världskriget.
Det är faktiskt inget ovanligt här,
att man faktiskt hittar bomber fortfarande.
Det ovanliga den här gången var bara att den var
tvungen att sprängas på plats.
Men Köln står kvar och dit kör jag nu!

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram

tisdag 17 februari 2015

Lite sol

Under helgen hade jag ledigt tre dagar i rad,
dels för att jag var ledig från mitt söndagsjobb och dels för att
firman hade stäng igår pga karneval.
Till på köpet hade jag barnfritt och kunde ägna min tid åt
att slappa och ta promenader i solskenet.

För nu börjar solen titta fram
och vårkänslorna är inte långt borta.
Genast är humöret bättre och energin kommer med varje liten
solstråle.


Och det blev inte sämre av att andra känslor
och känslor hos andra
börjar vakna till liv.

Att bli utbjuden på Alla hjärtans dag
och sen ta en promenad under stjärnorna 
med en kär vän vid sin sida
var helgens höjdpunkt.

Våren kan komma nu
och känslorna.
Jag tror jag är beredd för lite sol
i den alltför länge mörka skogen.

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram

lördag 7 februari 2015

Lite ljusning

Tack alla ni som kom med tröstande kommentarer till förra inlägget.

Ibland blir man helt enkelt lite förtvivlad när det inte riktigt
blir som man tänker sig.
Men jag är fortfarande hoppfull och ger det hela lite tid.
Ni har rätt, man behöver tid för att komma in i ett jobb.
Jag är alldeles för otålig igen.


Här är det riktigt vintrigt nu och snön som kom har blivit liggandes.
Nu har även solen börjat titta fram och man märker att det börjar
bli lite ljusare ute. Jag har verkligen saknat ljuset.

Till våren kommer även vår "vårdhäst" som vi ska ta hand om.
Jag hoppas verkligen att Mr Higgins - som han heter - ska trivas
tillsammans med oss. Säkerligen kommer han att få betydligt mer
uppmärksamhet än vad han har idag.
Men först måste snön försvinna så att stallet han ska stå i
kan byggas färdigt.


Bilderna är tagna på vägen mellan vår lilla by och
bondgården dit Mr Higgins ska flytta.

Jag är så tacksam över att bo i en så vacker omgivning.
Nu längtar jag bara till att färgen ska skifta från
vitt till grönt...

Ha en fin helg!
Kram

tisdag 3 februari 2015

Första smultronet....

...behöver nog lite tid på sig.


När man tittar ut genom fönstret känns det lite overkligt
att man om ett par veckor kan gå utan jacka i vårsolen.
Vintern beslutade sig för att komma i februari.
Kanske man uppskattar våren mer efter en vit vinter, jag vet inte.
Det kommer iallafall inte att dröja länge till,
för veckorna liksom flyger iväg.

Jag har redan jobbat på nya jobbet i över två veckor.

Ärligt...
första dagen ångrade jag att jag tagit erbjudandet.
Helst av allt hade jag velat gå hem efter en timma.
Stämningen var konstig, jag blev nästan behandlad som luft
och hade egentligen inget vettigt att göra.
Så jag bet ihop.
Log, fast jag egentligen var lite förtvivlad inombords.

Efter ett par dagar kändes det lite bättre,
men ett drömyrke är det inte.

Jag vill inte klaga.
Jag är tacksam att jag har ett jobb.
Mycket tacksam.
Jag hade lovat mig själv att göra något jag blir glad av
och det blir jag inte av detta.

Jag ger det här jobbet en chans.
Kanske det blir bättre när jag kommit in i det
och när jag fattar vad det är jag gör.

Och säkert hittar jag snart en sidoväg
som ger mig lite av den där glädjen jag söker,
ett par solstrålar
på den grå betongen...

...och allt blir bra.

Kram

onsdag 14 januari 2015

YESSSS!!!!

Idag blev jag uppringd av firmans personalansvarige.
Hon hade varit hemma pga sjukdom i familjen och ursäktade
sig flera gånger för att jag fått vänta på hennes samtal.

Min handledare under provdagen hade gett mig ett gott
omdöme och var väldigt nöjd med min insats.
De undrade nu vad JAG tyckte om jobbet.

Jag sade att det varit mycket nytt,
men att jag är beredd att göra ett försök.
För att underlätta för mig och för dem,
kommer jag att ha fasta arbetstider fram till eftermiddagen
och ska jobba endast på kontorets exportavdelning.

Det innebär att jag kommer att bli sjukförsäkrad,
nu när jag är nyskild och annars hade varit tvungen att
sjukförsäkra mig själv....med minst 155 Euro/månad.

Det innebär även att min ekonomi kommer att förbättras,
eftersom jag verkligen hankat mig fram på småjobb..

Det innebär även att jag kommer att vara hemma när
barnen kommer från skolan. Det känns skönt att slippa
lämna dem ensamma i flera timmar, även fast de är stora.


YESSSSS!!!

Jag sökte och jag fick ett jobb.
Allt blir bättre för mig nu.

Det har gått 14 dagar av det nya året
och så mycket har börjat röra sig och förändras.

Det ÄR mitt år!

Kram

tisdag 13 januari 2015

Tålamod

Tålamod är något jag försöker öva på att ha.
Man säger mig ofta att jag är för otålig.
Men vad tusan, inte vill man väl vänta i evigheter
på saker man kan ha direkt?

Som jobb till exempel.
Provjobbandet i fredags gick ju rätt hyfsat trots allt,
tycker JAG iallafall.
Sen hade jag ju oturen att personalchefen var frånvarande just då.
Antagligen sjuk.


Och det är just det jag försöker att intala mig nu,
att hon fortfarande är sjuk
och att det är just därför hon inte hört av sig ännu.

För jag vet att det här kommer att bli bra!
Det är ju mitt år i år...

Kram

fredag 9 januari 2015

Provjobbat

Idag var jag och provjobbade ett par timmar!

För att göra hela historien kort:
För ett par veckor sedan skickade jag in en ansökan till ett jobb
som försäljerska i en dekorations/tyg/klädaffär.
Under anställningsintervjuns gång insåg man dock att man 
kunde behöva mina kunskaper i svenska i en moderfirma
som gör helt andra saker.
Där skulle jag hjälpa till med kommunikationen med Sverige
i deras exportavdelning.

Där satt jag alltså idag,
och prövade på att lägga in följesedlar, skriva fakturor och 
skicka dessa per mail till Sverige.
Min hjärna undrade ett tag vad jag höll på med.
Allt snurrade och det kändes som att bli kastad in i en skog
med miljoner träd efter att ha gått i öppna landskap.
Med andra ord,
jag gjorde vad jag skulle göra
men fattade egentligen inte varför jag gjorde
det jag skulle göra...typ.
Ni fattar.


Problemet med mig 
är att jag ställer för höga krav på mig själv
och blir frustrerad när jag inte klarar av nya uppgifter genast,
även fast andra inte förväntar sig att jag ska klara det.

Men jag tror att jag klarade av det rätt hyfsat trots allt.
När jag gick hem menade den enda kvinnliga kollegan:
"Snälla, kom tillbaka..."

Och sen undrade man på personalkontoret hur JAG
vill jobba och om jag är mer intresserad av kontoret
eller dekorationsaffären...
(dum fråga egenligen eller ?)
Men tydligen är man flexibel och om även jag är flexibel
kan jag kombinera kontor med affär.

Alltså vore jag dum om jag inte tog chansen.
Nästa vecka ska jag prata med personalchefen, som idag var sjuk.
Men det ser rätt bra ut...

Nu ska jag njuta av fredagkvällen lite.
Tack alla ni som höll tummarna för mig,
ni kan nog släppa taget nu.

Kram

onsdag 7 januari 2015

Det flyter på

Strax före jul fick jag ett litet paket.
Ett sånt där överraskningspaket som man inte alls räknat med. 
Det var från min bror och hans fru.
De hade skickat mig ett par fina armband,
precis i min smak,
som tack för att jag fotograferade deras bröllop.


Budskapet passar till det nya året,
för nu ska jag försöka göra saker som jag blir glad av.

Den här bilden blir jag glad av...


Tack finaste brudparet för att jag fick dela denna dag med er!


Och utan att vilja ta ut glädjen i förväg,
kan jag avslöja så mycket som att jag på fredag
ska provjobba en dag i en firma
där jag faktiskt har användning av min svenska
samt kan kombinera detta med mina intressen.
Kan det bli bättre, typ?

Jag känner att det sedan nyår börjat röra sig
och följer nu flytet.
Follow the flow...

Kram

fredag 2 januari 2015

Flyt

Sista delen av 2014 kändes rätt tungt.
Inte bara för att jag i veckor och månader haft problem
med ryggsmärtor, utan även för att jag har en viss förmåga
att trilla ner i ett visst hål.
Vi hade regn och mörker i flera veckor och det drog ner mig.

Sen kom snön nån dag efter jul och allt blev lite ljusare.
Jag gav mig tusan på att 2015 ska bli MITT år,
med framgång och glädje,
kanske även lite kärlek..?


Och även fast det var ett försök att övertyga sig själv till
lite positivt tänkande...
tamejtusan började inte året med en del ljusglimtar
och hopp om att allt kanske löser sig framöver trots allt.

Jag vill inte berätta för mycket innan det är klart,
men just nu känns det som om det faktiskt börjar flyta.

God fortsättning!
Kram