Första smultronet....

...behöver nog lite tid på sig.

När man tittar ut genom fönstret känns det lite overkligt

att man om ett par veckor kan gå utan jacka i vårsolen.

Vintern beslutade sig för att komma i februari.

Kanske man uppskattar våren mer efter en vit vinter, jag vet inte.

Det kommer iallafall inte att dröja länge till,

för veckorna liksom flyger iväg.

Jag har redan jobbat på nya jobbet i över två veckor.

Ärligt...

första dagen ångrade jag att jag tagit erbjudandet.

Helst av allt hade jag velat gå hem efter en timma.

Stämningen var konstig, jag blev nästan behandlad som luft

och hade egentligen inget vettigt att göra.

Så jag bet ihop.

Log, fast jag egentligen var lite förtvivlad inombords.

Efter ett par dagar kändes det lite bättre,

men ett drömyrke är det inte.

Jag vill inte klaga.

Jag är tacksam att jag har ett jobb.

Mycket tacksam.

Jag hade lovat mig själv att göra något jag blir glad av

och det blir jag inte av detta.

Jag ger det här jobbet en chans.

Kanske det blir bättre när jag kommit in i det

och när jag fattar vad det är jag gör.

Och säkert hittar jag snart en sidoväg

som ger mig lite av den där glädjen jag söker,

ett par solstrålar

på den grå betongen...

...och allt blir bra.

Kram