Häromdagen fick jag en utmärkelse av Susanne med bloggen Sjövillan. Tack snälla för det!
Men inte nog med det, jag skulle även visa den tionde bilden jag har också. Det gjorde jag ju häromveckan, så det hade ju varit en snabbrepris.
Har nu funderat på hur jag kan lösa det där med bilden och beslutade mig för att gripa till mitt privata dataarkiv. Jag väljer den tionde bilden i det tionde albumet och får då fram detta...
Bilden är tagen för ca 2 år sen. Det är min äldste son som får en puss à la Spiderman av lilla dottern. Snacka om syskonkärlek...
Rutschkanan är numera borta och har gett plats för muren...
Vi fyllde ju på med jord bakom muren häromveckan och nu planterar jag rabatten med blommor, lite vartefter. Här lite smakprov....
Äntligen börjar vädret bli bättre igen och jag kan ta tag i blomplanteringen igen!
Utmärkelsen skickar jag nu vidare till Tigris Predikantan, för att hon är som hon är - d v s en förbildlig bloggerska...täta inlägg, omväxlande teman, trevliga kommentarer. Dessutom kämpar hon sig fram med en mobilkamera (som jag), utan att ge upp för det! Go for it, Tigris!
Kram
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Mina älskade illaluktande kulor....
Lördagen ägnade jag lite tid åt min trädgård. Det var dags att klippa till buxbomarna lite...
och då menar jag KLIPPA till och inte klippa TILL! *ler*
Jag älskar buxbom!! Det är avkopplande och kul att klippa och klippa...skulle kunna klippa buxbomar hela dagen!
I evigheter har jag suttit och trånat efter dem i trädgårdstidningar, dessa gröna kulor och välklippta häckar! (Jag kallar det kulor...kanske det heter bollar på svenska. Blir lite konstigt ibland när man översätter från tyskan.)
När vi äntligen byggde eget hus var det självklart att jag skulle ha buxbom i trädgården.
Hade min man INTEhaft LITE att säga till om vad gäller trädgården, hade han numera snubblat över små buxbomhäckar överallt! *ler*
Här en liten försmak på häcken till "månadens rabatt", för snart är det dags igen!
Gäller att kolla uppifrån om rundningen stämmer! Ser väl ok ut?
(Git...det är nog inte bra om din blivande make har hand om häckklippningen...ta hand om det själv!!*blink* )
Vissa säger att det luktar illa om buxbom, men jag tycker inte att det är så farligt. Skulle det dock lukta konstigt, skyller jag på katterna som springer omkring i rabatterna!
Här brukar jag även se spår efter rådjur mitt i rabatterna! Men de äter inte buxbom! *ler*
Andra säger att buxbom är en kyrkogårdsväxt. So what! Vi ska alla den vägen vandra, så det är väl lika bra att vänja sig då!
(Ja, den ÄR så stor som den ser ut! En gåva av min mans morfars syster. Den stod länge på min mans morfars föräldrars grav...ok, det ÄR väl en kyrkogårdsväxt då!!)
I heart you!♥
och då menar jag KLIPPA till och inte klippa TILL! *ler*
Jag älskar buxbom!! Det är avkopplande och kul att klippa och klippa...skulle kunna klippa buxbomar hela dagen!
I evigheter har jag suttit och trånat efter dem i trädgårdstidningar, dessa gröna kulor och välklippta häckar! (Jag kallar det kulor...kanske det heter bollar på svenska. Blir lite konstigt ibland när man översätter från tyskan.)
När vi äntligen byggde eget hus var det självklart att jag skulle ha buxbom i trädgården.
Hade min man INTEhaft LITE att säga till om vad gäller trädgården, hade han numera snubblat över små buxbomhäckar överallt! *ler*
Här en liten försmak på häcken till "månadens rabatt", för snart är det dags igen!
Gäller att kolla uppifrån om rundningen stämmer! Ser väl ok ut?
(Git...det är nog inte bra om din blivande make har hand om häckklippningen...ta hand om det själv!!*blink* )
Vissa säger att det luktar illa om buxbom, men jag tycker inte att det är så farligt. Skulle det dock lukta konstigt, skyller jag på katterna som springer omkring i rabatterna!
Här brukar jag även se spår efter rådjur mitt i rabatterna! Men de äter inte buxbom! *ler*
Andra säger att buxbom är en kyrkogårdsväxt. So what! Vi ska alla den vägen vandra, så det är väl lika bra att vänja sig då!
(Ja, den ÄR så stor som den ser ut! En gåva av min mans morfars syster. Den stod länge på min mans morfars föräldrars grav...ok, det ÄR väl en kyrkogårdsväxt då!!)
I heart you!♥
♥ I heart you...♥
And twelwe points go to...GERMANY!
Danke schön Schweden!!
Eftersom jag inte kunde hålla tummarna för Sverige i år och Tyskland för ovanlighetens skull hade en hyfsad låt...blev jag jätteglad över Lenas seger i Oslo!
Hennes låt är välspelad i radiokanalerna här och det lär väl inte bli mindre av den varan efter segern. Jag antar att ni kommer att få dras med denna låt även i Sverige i sommar.
Tänk att Tyskland inte vunnit sen Nicole sjön "Ein bisschen Freiden"...hade vi inte svart-vit tv då? *fniss*
Jag vet bara att jag bara kunde sjunga med refrängen, för mer tyska kunde jag inte...och idag lär jag mina barn prata tyska...hur konstigt kan det bli!
Nicole är förresten fortfarande en framgångsrik schlagersångerska här i Tyskland.
I heart you! ♥
(Ni missade väl inte Lenas uttalande under poängutdelningen?)
Kram
Danke schön Schweden!!
Eftersom jag inte kunde hålla tummarna för Sverige i år och Tyskland för ovanlighetens skull hade en hyfsad låt...blev jag jätteglad över Lenas seger i Oslo!
Hennes låt är välspelad i radiokanalerna här och det lär väl inte bli mindre av den varan efter segern. Jag antar att ni kommer att få dras med denna låt även i Sverige i sommar.
Tänk att Tyskland inte vunnit sen Nicole sjön "Ein bisschen Freiden"...hade vi inte svart-vit tv då? *fniss*
Jag vet bara att jag bara kunde sjunga med refrängen, för mer tyska kunde jag inte...och idag lär jag mina barn prata tyska...hur konstigt kan det bli!
Nicole är förresten fortfarande en framgångsrik schlagersångerska här i Tyskland.
I heart you! ♥
(Ni missade väl inte Lenas uttalande under poängutdelningen?)
Kram
lördag 29 maj 2010
Ännu en utmaning....
Eva med bloggen Mina dagar hade fått en utmaning, som hon nu skickade vidare till "den som känner sig utmanad". Vet inte varför, men jag kände mig nog lite utmanad där...*ler*
Utmaningen:
Visa ditt skafferi!
Ok, nu har jag ju inget snuttinuttigt skafferi med vita hyllor och en massa tjusiga burkar och lådor, blandat med blommor och hemlagad sylt.
Jag bor i ett modernt hus och har ett modernt "apotekarskåp". Det är min variant av skafferi!
Här ena sidan...
Andra sidan...
Sedan jag skaffade ett par glasburkar och korgar att förvara mat i ser det hela lite prydligare ut. Nej, jag har faktiskt inte "piffat" till det speciellt för fotograferingen. Jag gjorde en liten rensning förra veckan. Kände väl på mig att en utmaning var på väg...*blink*
Nog är det praktiskt med ett sådant skåp i köket, men ibland drömmer jag om ett "riktigt" skafferi med vita hyllor med tjusiga burkar och lådor...*ler*
Nu hoppas jag att NI känner er utmanade att visa era skafferier...
Jag nämner inga namn, men hoppas att ni alla tar åt er utmaningen!
Igår berättade jag om vandringen vi skulle göra med min dotters Kindergarten. Vi hade tur med vädret. Det slutade att regna och vi hade ett helt perfekt väder, varken för varmt eller för kallt, vindstilla och PERFEKT! Det är sällan man inte har något att klaga över vad gäller vädret - gårdagen var ett undantag.
Det enda vi kanske hade att klaga över, var att man ett par timmar innan vandringen hade kört med stora maskiner på skogsvägen, vilket ledde till att det var mer lera än väg. Detta förklarar varför alla är så utspridda, de flesta gick i skogen istället.
Väl framkommen till byns sportplats, bredde man ut ett täcke där alla lade den medhavda maten. Visst ser det härligt gott ut...
Sen satt vi på våra täcken och hade picknick! Ett par lekar blev det också innan vi körde hem.
Men ingen vila, ingen ro, på kvällen kom min väninna och hennes två hundar förbi. De ville ta en kvällspromenad. Jag och de små följde gärna med. Vi gick förbi hos de nyfikna kalvarna...
Nästan för söta för att hamna på tallriken...
7-åringen plockade ett par blommor till mamma....
Vi kom hem sent och alla somnade utmattade i soffan...*ler*
Ikväll är det Grand Prix, kanske jag sätter mig och slötittar ikväll. I år medverkar Tyskland med den 18-åriga Lena som sjunger en rätt trevlig och dansvänlig låt. Den spelas titt som tätt i radio och man känner ofta ryckningar i benen och det är svårt att stå stilla...*ler*
Önskar er alla en skön lördagkväll!
Kram
Utmaningen:
Visa ditt skafferi!
Ok, nu har jag ju inget snuttinuttigt skafferi med vita hyllor och en massa tjusiga burkar och lådor, blandat med blommor och hemlagad sylt.
Jag bor i ett modernt hus och har ett modernt "apotekarskåp". Det är min variant av skafferi!
Här ena sidan...
Andra sidan...
Sedan jag skaffade ett par glasburkar och korgar att förvara mat i ser det hela lite prydligare ut. Nej, jag har faktiskt inte "piffat" till det speciellt för fotograferingen. Jag gjorde en liten rensning förra veckan. Kände väl på mig att en utmaning var på väg...*blink*
Nog är det praktiskt med ett sådant skåp i köket, men ibland drömmer jag om ett "riktigt" skafferi med vita hyllor med tjusiga burkar och lådor...*ler*
Nu hoppas jag att NI känner er utmanade att visa era skafferier...
Jag nämner inga namn, men hoppas att ni alla tar åt er utmaningen!
Igår berättade jag om vandringen vi skulle göra med min dotters Kindergarten. Vi hade tur med vädret. Det slutade att regna och vi hade ett helt perfekt väder, varken för varmt eller för kallt, vindstilla och PERFEKT! Det är sällan man inte har något att klaga över vad gäller vädret - gårdagen var ett undantag.
Det enda vi kanske hade att klaga över, var att man ett par timmar innan vandringen hade kört med stora maskiner på skogsvägen, vilket ledde till att det var mer lera än väg. Detta förklarar varför alla är så utspridda, de flesta gick i skogen istället.
Väl framkommen till byns sportplats, bredde man ut ett täcke där alla lade den medhavda maten. Visst ser det härligt gott ut...
Sen satt vi på våra täcken och hade picknick! Ett par lekar blev det också innan vi körde hem.
Men ingen vila, ingen ro, på kvällen kom min väninna och hennes två hundar förbi. De ville ta en kvällspromenad. Jag och de små följde gärna med. Vi gick förbi hos de nyfikna kalvarna...
Nästan för söta för att hamna på tallriken...
7-åringen plockade ett par blommor till mamma....
Vi kom hem sent och alla somnade utmattade i soffan...*ler*
Ikväll är det Grand Prix, kanske jag sätter mig och slötittar ikväll. I år medverkar Tyskland med den 18-åriga Lena som sjunger en rätt trevlig och dansvänlig låt. Den spelas titt som tätt i radio och man känner ofta ryckningar i benen och det är svårt att stå stilla...*ler*
Önskar er alla en skön lördagkväll!
Kram
fredag 28 maj 2010
För två veckor sen lämnade jag ett par milliliter blod vid en kampanj i stan. Två kvinnor, mammor till flera barn, behöver hjälp. De har leukemi och är i desperat behov av rätt "typ" av blod, för att inte lämna detta liv.
Tanken på vad som skulle hända med min familj, mina barn, om jag "försvann" är något jag inte vågar tänka på. Jag är spindeln i nätet. Utan mig skulle allt rasa!
För att inte tala om hur barnen skulle lida.
Jag vet att särskilt 7-åringen är väldigt rädd för att något ska hända mig!
Nåja, maken skulle nog bryta ihop han med.
Det är grund nog för mig att äntligen se till att mitt blod blir "typiserat". Nu är jag registrerad även i utlandet. För vem vet, kanske just DU en dag insjuknar och behöver en givare...och just MITT blod passar...då kan JAG rädda DITT liv!!!
Eller tvärtom! Min familj vore tacksam!
Jag ber er alltså, om ni inte gjort det redan...
Numera sparar allt fler förlossningsavdelningar navelsträngen från nyfödda. Även det kan rädda liv. Men föräldrarna måste godkänna det.
En barnmorska berättade för mig om ett väldigt sjukt barn, som nu i dagarna får ett syskon, vars blod kommer att rädda hans liv.
Om ni nu har samma möjlighet i Sverige...prata med era gravida väninnor och be dem att spara navelsträngen för eventuella framtida behov.
Idag är det äntligen fredag igen!
Dotterns Kindergarten har idag en vandring som vi ska gå med på. Det har regnat rejält och vi hoppas nu på finare väder!
Ha en skön dag!
Kram
Tanken på vad som skulle hända med min familj, mina barn, om jag "försvann" är något jag inte vågar tänka på. Jag är spindeln i nätet. Utan mig skulle allt rasa!
För att inte tala om hur barnen skulle lida.
Jag vet att särskilt 7-åringen är väldigt rädd för att något ska hända mig!
Nåja, maken skulle nog bryta ihop han med.
Det är grund nog för mig att äntligen se till att mitt blod blir "typiserat". Nu är jag registrerad även i utlandet. För vem vet, kanske just DU en dag insjuknar och behöver en givare...och just MITT blod passar...då kan JAG rädda DITT liv!!!
Eller tvärtom! Min familj vore tacksam!
Jag ber er alltså, om ni inte gjort det redan...
Numera sparar allt fler förlossningsavdelningar navelsträngen från nyfödda. Även det kan rädda liv. Men föräldrarna måste godkänna det.
En barnmorska berättade för mig om ett väldigt sjukt barn, som nu i dagarna får ett syskon, vars blod kommer att rädda hans liv.
Om ni nu har samma möjlighet i Sverige...prata med era gravida väninnor och be dem att spara navelsträngen för eventuella framtida behov.
Idag är det äntligen fredag igen!
Dotterns Kindergarten har idag en vandring som vi ska gå med på. Det har regnat rejält och vi hoppas nu på finare väder!
Ha en skön dag!
Kram
torsdag 27 maj 2010
I väntan på bättre väder....
...får den nyinköpta hortensian stå och pryda utsikten ett tag.
Det är tänkt att den ska planteras i den nya rabatten sen. Det får dock vänta tills jorden är lite mindre våt. Det har ju regnat rätt bra här.
I väntan på bättre väder...
kan man baka en smulpaj! Med jordgubbar och havregrynssmul. Gör en vanlig smuldeg och byt ut lite av mjölet mot havregryn!
Den här pajen väcker gamla minnen, inte bara hos mig - utan även hos min barndomsvän!
Vi delade ett tag jobb och lägenhet i Malmö, innan jag försvann till Tyskland. Det var en fin tid. Vi passade bra ihop, jag lagade maten och hon diskade. Var och en gjorde det man tyckte bäst om.
(Pernilla, om du hade varit en karl, hade jag nog gift mig med dig! *blink*)
På den tiden klarade man sig bra med bara cykel, vi bodde ju rätt nära allt. Under de varma sommardagarna cyklade vi till Möllevångstorget och köpte färska jordgubbar. Sen bakade vi denna smulpaj...mmmmmmmm.
Godast är den när den svalnat....men så länge kan ingen vänta.
Mina ungar åt den för första gången igår. Jag frågade sen lite försiktigt...
"Gick den att äta...vad den god?"
15-åringen svarade:
"Mamma, det vet du väl, allt du lagar smakar ju bra!"
Den meningen hade han dock glömt till kvällen när jag provade en ny "kinagryta" *ler*
Ha en skön torsdag - snart är det ju helg igen!
Kram
Det är tänkt att den ska planteras i den nya rabatten sen. Det får dock vänta tills jorden är lite mindre våt. Det har ju regnat rätt bra här.
I väntan på bättre väder...
kan man baka en smulpaj! Med jordgubbar och havregrynssmul. Gör en vanlig smuldeg och byt ut lite av mjölet mot havregryn!
Den här pajen väcker gamla minnen, inte bara hos mig - utan även hos min barndomsvän!
Vi delade ett tag jobb och lägenhet i Malmö, innan jag försvann till Tyskland. Det var en fin tid. Vi passade bra ihop, jag lagade maten och hon diskade. Var och en gjorde det man tyckte bäst om.
(Pernilla, om du hade varit en karl, hade jag nog gift mig med dig! *blink*)
På den tiden klarade man sig bra med bara cykel, vi bodde ju rätt nära allt. Under de varma sommardagarna cyklade vi till Möllevångstorget och köpte färska jordgubbar. Sen bakade vi denna smulpaj...mmmmmmmm.
Godast är den när den svalnat....men så länge kan ingen vänta.
Mina ungar åt den för första gången igår. Jag frågade sen lite försiktigt...
"Gick den att äta...vad den god?"
15-åringen svarade:
"Mamma, det vet du väl, allt du lagar smakar ju bra!"
Den meningen hade han dock glömt till kvällen när jag provade en ny "kinagryta" *ler*
Ha en skön torsdag - snart är det ju helg igen!
Kram
onsdag 26 maj 2010
När stor blir liten igen...
Nu är lilla pingstlovet äntligen slut! Inte nog med att vi hade helgdag under måndagen, nej, skolan tyckte att ungarna skulle stanna hemma även på tisdag
Den sista lediga dagen tillbringade vi, till ungarnas förargelse, hos vår vän Dr. Tandläkaren.
Mina tre söner hade nämligen varsitt hål att fylla.
Min 16-åring fick för ett par år sen hela 12 tänder (inkl. mjölktänder) dragna på EN gång under fullnarkos. Sedan dess lider han av en enorm tandläkarskräck. Han VÄGRADE följa med!
Där hjälpte inga "blickar" som hos maken.
Jag fick använda alla övertygande argument jag kunde hitta, samt lägga till en portion förståelse och lova på heder och samvete att han kunde avbryta behandlingen om han fick panik. Till slut följde han till min lättnad med...för han har kommit till den ålder där man inte längre kan bära honom...*ler*
Väl sittandes i tandläkarstolen erbjöd jag honom min hand. Han tog den utan att tveka och höll den under hela behandlingen. När det blev lite obehagligt tryckte han hårdare. Ett tag tyckte jag att blodet stod stilla i handen, så hårt höll han. Det gjorde nästan ont! Men jag var tvungen att le lite, för så länge har han inte hållit min hand på flera år! *blink*
Den stora tuffa, halva mannen, som vuxit mig över huvudet, var för ett par minuter min lilla pojke igen...*snyft*
På hemvägen fick ungarna besöka McDonalds och jag hade ett par lugna minuter i byggmarknaden under tiden....ja, ni vet, avdelningen längst bak med allt det gröna.
De hade tyvärr inte mycket till urval, så idag var ett besök i handelsträdgården ett måste.
Men ärligt talat, hade jag inte det rätta humöret för att handla blommor...för, VEM tusan av er har beställt REGN igen!!!??
Det blev ett par (ni vet...inte ett och inte par...) blommor iallafall, dem planterar jag ut när vädret tillåter! Tills dess bjuder jag på bilder från gårdagens trädgårdsarbete!
Vad skönt det är att kunna strosa runt och "peta" i jorden i kvällssolen. Inte vill man tänka på att vi klarat av julfirandet om sju månader....*urk*
Önskar er bättre väder än det våta och gråa i Tyskland.
Kram
Den sista lediga dagen tillbringade vi, till ungarnas förargelse, hos vår vän Dr. Tandläkaren.
Mina tre söner hade nämligen varsitt hål att fylla.
Min 16-åring fick för ett par år sen hela 12 tänder (inkl. mjölktänder) dragna på EN gång under fullnarkos. Sedan dess lider han av en enorm tandläkarskräck. Han VÄGRADE följa med!
Där hjälpte inga "blickar" som hos maken.
Jag fick använda alla övertygande argument jag kunde hitta, samt lägga till en portion förståelse och lova på heder och samvete att han kunde avbryta behandlingen om han fick panik. Till slut följde han till min lättnad med...för han har kommit till den ålder där man inte längre kan bära honom...*ler*
Väl sittandes i tandläkarstolen erbjöd jag honom min hand. Han tog den utan att tveka och höll den under hela behandlingen. När det blev lite obehagligt tryckte han hårdare. Ett tag tyckte jag att blodet stod stilla i handen, så hårt höll han. Det gjorde nästan ont! Men jag var tvungen att le lite, för så länge har han inte hållit min hand på flera år! *blink*
Den stora tuffa, halva mannen, som vuxit mig över huvudet, var för ett par minuter min lilla pojke igen...*snyft*
På hemvägen fick ungarna besöka McDonalds och jag hade ett par lugna minuter i byggmarknaden under tiden....ja, ni vet, avdelningen längst bak med allt det gröna.
De hade tyvärr inte mycket till urval, så idag var ett besök i handelsträdgården ett måste.
Men ärligt talat, hade jag inte det rätta humöret för att handla blommor...för, VEM tusan av er har beställt REGN igen!!!??
Det blev ett par (ni vet...inte ett och inte par...) blommor iallafall, dem planterar jag ut när vädret tillåter! Tills dess bjuder jag på bilder från gårdagens trädgårdsarbete!
Vad skönt det är att kunna strosa runt och "peta" i jorden i kvällssolen. Inte vill man tänka på att vi klarat av julfirandet om sju månader....*urk*
Önskar er bättre väder än det våta och gråa i Tyskland.
Kram
tisdag 25 maj 2010
Äpple och päronträd...
Vad brukar man säga? Äpplet faller inte långt från päronträdet?
Jag börjar mer och mer tro att min 7-åring kommer lite efter mig. Häromdagen sade han t ex att hans älsklingsämne i skolan är konst.
Det var även min favoritsysselsättning i skolan, men det kallades "bild" då.
Han visade även stort intresse i handelsträdgården när jag lyckades dra dit halva familjen.
Vi hade helgdag under måndagen. Och som ni vet, Tyskland är ju rätt konservativt vad gäller öppettider under helgdagar...alltså hade affärerna stängt söndag OCH måndag! Är det pingst så är det!
Undantag var en handelsträdgård i "närheten". Jag kom på klockan tre på eftermiddagen att de har öppet till klockan fyra. Sneglade på den nya rabatten över muren...
(det finns väl inget värre än en TOM rabatt??!)
...sade sen till maken att vi ju kunde köpa "ett par" växter till kanterna, mellan stenarna.
"Ett par..." undrade maken nervöst och jag kunde se svettpärlorna tränga fram i pannan medan han höll ett krampaktigt tag om plånboken. För han vet ju att makan inte lämnar blomaffärer med varesig ETT eller ett PAR (d v s 2) blommor i bagaget.
"Jag behöver bara 5 plantor ungefär...idag...mer än tio Euro blir det inte" lovade jag och gav honom ett av mina
"för-du-älskar-mig-ju-och-vill-väl-göra-mig-lycklig-leenden".
Det funkade!!
Vi klämde in oss i Golfen med de små och hann komma fram till affären en halvtimma innan de stängde. Ok, det blev väl kanske 1-2 plantor mer än 5, men inte mer!
Sen hittade ungarna barnträdgårdshandskar som du absolut ville ha. OK!
En ny handspade till mamma, eftersom den gamla böjde sig vid varje spadtag.
OK!
Strax före kassan kom 7-åringen med ett par fina glänsande stenar i ett litet nät. Han har lärt sig av mamma och först när maken lade upp sakerna på bandet sade han undrande...
"Elle...har du lagt ner stenarna i vagnen?"
"Jaja...det är ok...sade jag" och blinkade till sonen
På vägen ut till bilen mumlade maken något om "tio Euro", men efter ett annat av mina knep fick jag honom att glömma det med! *ler*
När vi kom hem planterade vi genast det vi köpt. Sonen dekorerade min örtträdgård med stenarna....
Detta är planerat och dekorerat av en 7-årig pojke!!
Jag tycker att det blev riktigt fint! Extra tjusigt blev det när kvällssolen blänkte på stenarna.
Jag är riktigt stolt över mitt lilla "äpple"!
Efter avslutat arbete sade maken oroligt:
"Jag hoppas att rabatten inte är fullplanterad när jag kommer hem imorgon..."
"Nej, nej, ingen fara!" svarade jag lugnande
(Men jag har inte lovat att den inte är HALVplanterad...*ler*)
Ha en skön tisdag!
Kram
Jag börjar mer och mer tro att min 7-åring kommer lite efter mig. Häromdagen sade han t ex att hans älsklingsämne i skolan är konst.
Det var även min favoritsysselsättning i skolan, men det kallades "bild" då.
Han visade även stort intresse i handelsträdgården när jag lyckades dra dit halva familjen.
Vi hade helgdag under måndagen. Och som ni vet, Tyskland är ju rätt konservativt vad gäller öppettider under helgdagar...alltså hade affärerna stängt söndag OCH måndag! Är det pingst så är det!
Undantag var en handelsträdgård i "närheten". Jag kom på klockan tre på eftermiddagen att de har öppet till klockan fyra. Sneglade på den nya rabatten över muren...
(det finns väl inget värre än en TOM rabatt??!)
...sade sen till maken att vi ju kunde köpa "ett par" växter till kanterna, mellan stenarna.
"Ett par..." undrade maken nervöst och jag kunde se svettpärlorna tränga fram i pannan medan han höll ett krampaktigt tag om plånboken. För han vet ju att makan inte lämnar blomaffärer med varesig ETT eller ett PAR (d v s 2) blommor i bagaget.
"Jag behöver bara 5 plantor ungefär...idag...mer än tio Euro blir det inte" lovade jag och gav honom ett av mina
"för-du-älskar-mig-ju-och-vill-väl-göra-mig-lycklig-leenden".
Det funkade!!
Vi klämde in oss i Golfen med de små och hann komma fram till affären en halvtimma innan de stängde. Ok, det blev väl kanske 1-2 plantor mer än 5, men inte mer!
Sen hittade ungarna barnträdgårdshandskar som du absolut ville ha. OK!
En ny handspade till mamma, eftersom den gamla böjde sig vid varje spadtag.
OK!
Strax före kassan kom 7-åringen med ett par fina glänsande stenar i ett litet nät. Han har lärt sig av mamma och först när maken lade upp sakerna på bandet sade han undrande...
"Elle...har du lagt ner stenarna i vagnen?"
"Jaja...det är ok...sade jag" och blinkade till sonen
På vägen ut till bilen mumlade maken något om "tio Euro", men efter ett annat av mina knep fick jag honom att glömma det med! *ler*
När vi kom hem planterade vi genast det vi köpt. Sonen dekorerade min örtträdgård med stenarna....
Detta är planerat och dekorerat av en 7-årig pojke!!
Jag tycker att det blev riktigt fint! Extra tjusigt blev det när kvällssolen blänkte på stenarna.
Jag är riktigt stolt över mitt lilla "äpple"!
Efter avslutat arbete sade maken oroligt:
"Jag hoppas att rabatten inte är fullplanterad när jag kommer hem imorgon..."
"Nej, nej, ingen fara!" svarade jag lugnande
(Men jag har inte lovat att den inte är HALVplanterad...*ler*)
Ha en skön tisdag!
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)