måndag 31 oktober 2011

Väntar

Nu väntar jag på att solen går upp, försöker hitta den där positiva energin och bli av med bloggtorkesymptomerna.


Vi hörs väl om nån dag, nån vecka, nån månad eller så. Ligger lite lugnt tills dess.

Kram!

torsdag 27 oktober 2011

Kan vi inte glömma det en stund?

Är det verkligen snart november? Är det verkligen dags att börja tänka på julklappar?
Köpa hem strösalt? Sätta på vinterdäcken? Stoppa i oss julgodis i mängder?
Hinner jag i år att köpa vinterskor innan alla i min storlek är slut? Passar barnens mössor fortfarande - och varför fattas alltid ena vanten i ett par? Klarar jag av att fixa en egen krans eller köper jag en? Vilken färg ska ljusen i adventsljusen ha i år? Ska vi köpa nya kälkar eller har barnen blivit för stora? Har jag blivit för stor?


Måste jag fundera på om julgransdekorationen ska vara densamma som alla år eller om kulorna kanske ska vara blåfärgade där de hänger i grenen. (lätt fixat...*moahaha*)

Är jag tvungen att köpa en matlagningstidning med de 100 bästa julrecepten? Hur mycket ved ska jag bära in? Borde vi kanske sätta på värmen...?! Ska jag köpa de där svindyra kalendrarna till barnen eller säga att de var slutsålda - i oktober...?
Måste jag bjuda in någon till julafton eller väntar vi ännu ett år förgäves på att själva bli inbjudna?

Säkerligen klarar jag även i år av att hitta julklappar den 22:a december. Funkade ju hittills...och de flesta av strumporna är fortfarande hela!
Kan vi inte glömma det där med vintern och julen en liten stund och bara njuta av det hösten fortfarande har att bjuda på.


Jag vill ju hellre sitta här...och lukta...på alla blommor...!

Ha en skön fredag!
Kram

På tur med tjejerna

Blev lite mycket karlar i de senaste inläggen. Men jag kan inte påstå att ni verkade helt ointresserade av ämnet - eftersom besökartalet ökade drastiskt bara för att rubriken innehöll ordet "man". Där ser man att ni hellre pratar om karlar än om vädret.*hmmmm*

När vi ändå nämner ämnet karlar, kom jag idag på att det borde finnas en lag som förbjuder helt otroligt snygga killar att stå nära rondeller. Allt för att förhindra
små närapå-att-man-kör-in-i-bilen-framför-för-att-man-måste-stirra-på-en-tiopoängare-som-en-kärringsjuk-29-åring-med-tungan-hängandes-i-mungipan-olyckor.
Nej, jaaaag har absolut inget med detta att göra!
*ljuger utan att blinka*


Idag ska jag berätta om tjejerna omkring mig. De som förgyller min hausfrau-vardag lite. Det händer ju att jag titt som tätt nämner min "promenadkompis". Hon har nu nått en ålder där man reser bort när man fyller. Jag har ju närmare 20 år kvar dit *harkel* så jag har ännu inte funderat på vart jag vill resa.
Min kompis tar en vecka i München och lämnar mig och tjejerna ensamma hemma.


Idag testar vi hur det är att gå själva - jag och tjejerna. Vi tar en liten tur genom skogen, över fälten och hoppas att inte springa på några karlar i skogen.
Iallafall ingen karl med hund - hoppas jag.
Iallafall ingen hund med karl - hoppas tjejerna.

Komplicerat det där, men vad vi nu än skulle kunna springa på - kan det hända att jag flyger fram...likt en disktrasa hängandes i ett koppel bakom två starka tjejer...



Var blir hon av nu igen...ständigt detta tafsande på Mr. Canon...

Ha en skön dag! Jag ska nu sysselsätta mig med höstlovslediga barn.
Vad hittar du på idag?

onsdag 26 oktober 2011

Vänligt väder?

Imorse sade man på radion att vädret ska bli "vänligare än igår".
Jag vet ju vad kallt, varmt, vått eller torrt väder är. Men hur är ett vänligt väder?
Kommer det och skakar hand istället för att piska mot kinden?


Gårdagsmorgonen bjöd på små fluffiga rosa moln (såna man ska undvika att gå på) och en tunn regnbåge. Det såg definitivt vänligare ut än det gråa täcket på dagens himmel.


Vänligt var det på bageriet nyss. Minns ni Fru Knä? Ja hon heter så - översatt till svenska. Hursomhelst stod hon och berättade för en manlig kund om en ryggövning hon försökt göra.
"Först skulle man lägga sig på golvet, sen dra in magen, trycka ryggen mot golvet och räkna till tio." förklarade hon medan hon höll ena handen på magen och den andra på ryggen "Men varje gång jag började räkna, glömde jag att trycka ryggen mot golvet..."
"Och jag som trodde att ni kvinnor kunde göra flera saker samtidigt"
säger kunden och skrattar gott
"Jamen hon passade på att samtidigt laga mat och stryka tvätt medan hon gjorde övningarna!!" lägger jag till medan jag stryker och rör gryta i luften, i ett försök att rädda situationen
"Ja, precis!" nickar Fru Knä instämmande "det gjorde jag!"
"Nu har du avslöjat oss"
fräser jag i mungipan till Fru Knä "Du kan ju inte tala om att vi egentligen inte kan något alls!"
"Det visste vi redan"
säger plötsligt en annan manlig kund bredvid mig. Han hade stått tyst hela tiden, men nu vaknade han till liv
"Jomen låt oss nu leva i tron att vi verkligen KAN ALLT - samtidigt! Fast vi egentligen bara låtsas att vi kan" ber jag honom
"Jaja...det gör vi ju" skrattar han fram
"Det är bättre så - för alla" säger jag.
Den kvinnliga kund som just kommer in i bageriet stirrar på oss med en förvirrad blick. Alla andra ler. Vänligt.
Jag önskar alla en bra dag och lämnar bageriet med ett stort leende. Kanske hon inte kan göra flera saker samtidigt, men ett gott humör kan hon sprida - medan hon räknar bullar!
Vem behöver vitaminer på burk, så länge Fru Knä finns?
Ja, det blir nog en vänlig dag idag!


Bilderna är från gårdagens besök i stadsparken. Visst är väl hösten vacker, även när vädret inte är jättevänligt?
Barnen åkte inliner, medan jag gick och höll Mr. Canon i handen...
Hoppas att min nya man Jamie inte tar illa upp *blink*


Ha en vänlig dag!

tisdag 25 oktober 2011

Min nya man!

Jag står i köket och fixar lunch när dottern plötsligt kommer med bestämda steg och undrar anklagande:
"Mamma, älskar du pappa?"
Är lite överraskad av den plötsliga frågan mellan stekpannan och kylskåpet.
"Ehhh...mmmm....jaaaaMEN varför vill du veta det, lilla gumman?"
Lite upprört säger hon anklagande:
"Jag har sett ett kort i hallen på din nya man!"

Kort? På min nya man, tänker jag...inte har jag väl ett kort på min nye man...eh...*harkel*...jag menar, inte har jag en ny man...att ha kort på?
"Vad menar du?" undrar jag
"Jag har sett ett kort - på hyllan!!!" säger hon bestämt och pekar mot hallen.


Ops! Elle + nya mannen = avslöjade?

"Jaha...DEN mannen!"
säger jag och skrattar "Det är inget kort, det är en bok!"


Fast tanken på en man som lagar mat....*himlar med ögonen*
Gäller väl att ha ett rejält lager med citroner när han står i köket, eller?

Nä, honom får jag lägga på hyllan....


...i hallen!

Här är det jag som lagar all mat. Vem lagar mat hos dig? Har du en liten Jamie hemma hos dig?

måndag 24 oktober 2011

Glömska

Under sista dagen på Sverigesemestern i somras, var jag med barnen och mamma i ett av Lunds inköpscenter (om det nu skulle finnas flera...).
Jag hittar bland annat en löpare och en kanna på Indiska. (ok, hittade liiite mer...men..*psssst*)
På kvällen tänkte jag att det vore en jättebra idé att packa in kannan mellan kläderna i resväskan. Börjar rota bland alla...*harkel*...leta efter påsen från Indiska.
Letade först i sovrummet - ingen påse.
Sen fortsatti jag...vardagsrummet...hallen...köket...toan? ( kan ju hända att jag var jättekissig när vi kom från affären!!) ...och slutligen i bilen.
Påsen var borta!


Efter en liten rekonstruktion av vår inköpsrunda insåg jag att jag hade lagt ifrån mig påsen i en skoaffär (säger inte vilken, det vore ju att göra obetald reklam) medan jag hjälpte dottern att prova ett par stövlar.
Kollade på klockan och insåg att affären redan hade stängt och att vi nästa morgon skulle köra tillbaka till Tyskland - tidigt. Alldeles för tidigt för att först hinna leta efter den glömda påsen.



Jag ryckte på axlarna och tänkte att lite spill får man räkna med när man köper en kanna. Inget att göra liksom. Men nästa dag ringde min mamma (medan jag körde på autobahn) till skoaffären och de hade faktiskt hittat påsen!!
Sen var min stackars bror tvungen att köra dit och hämta den, lämna den till mamma, som i sin tur kom med buss ner till Tyskland häromdagen och överlämnade påsen med de glömda sakerna.


Bättre sent än aldrig! Välkomna hem! Nu hinner ni pryda bordet ett litet tag innan det är dags att ta fram julpyntet.

Tack alla inblandade för besväret som en utlandssvensk med altzheimeranfall kan orsaka under sin semester!

Kram

lördag 22 oktober 2011

48 gram lycka

Vem har någonsin påstått att ett par centimeter inte kan göra en kvinna lycklig?
48 gram för att vara exakt.
Och det i mataffären!!

Igår var min mamma (som var på snabbvisit) och jag i "min" mataffär inne i stan och helghandlade. Plötsligt ser jag något som gör mig helt vild och lycklig. Jag formligen skriker fram ett
"jaaaaa...Jaaaaa....JAAAAA...JAAAAA!!!!" där jag står mellan hyllorna.
Gör små glädjeskutt och viftar med armarna, liksom en fyraåring som ser jultomten komma.
Som tur är hade jag min mamma med mig och hon drog mig lite diskret i armen för att lugna ner mig.
"Jamen kolla!!" säger jag med lysande ögon och pekar mot hyllan "Dammsugare!!!"

Det är väl sällan en kvinna blir lycklig av att se en dammsugare i mataffären. Men nu pratar vi inte om en vanlig dammsugare. Nu pratar vi om de gröna. De med choklad i ändarna och som annars bara finns att köpa på närmaste IKEA.



Sen tjuter jag till och börjar hoppa igen.
Mamma drar mig i armen igen.
"Vad är det nu då?" undrar hon och ser sig om lite nervöst och hoppas att ingen ser oss.
"Ma..ma...mazariner!!! De har mazariner också!!! Men fattar du inte, nu måste jag ju inte köra ända till IKEA!!"
"Mmmm, vad bra"
säger mamma och undrar säkert om jag verkligen inte blev förväxlad på bb den där kalla aprildagen i slutet av sextiotalet.
(Måste ju definitivt ha blivit något fel, eftersom hon påstår sig ha en 42-årig dotter...jag är ju för tusan bara 29! Kan det vara första stadiet till alzheimer kanske?)


Den här lyckokänslan kan nog bara en utlandssvensk förstå. Det är som om de där röda skorna som Fru Venus sett i internet plötsligt skulle stå ute i fastun...typ. (Spring nu inte ut och kolla!!!)


Ett par centimeter lycka...

Ha en skön helg!

48 gram tyngre, men lycklig...

fredag 21 oktober 2011

Hört i trädgården

Nyligen, när man fortfarande kunde gå barfota ute, hände det att jag titt som tätt trampade på några av de miljontals ekollon som trillat ner och gömt sig i gräset.


De är hårda kan jag tala om! Jag trampade på en och utbrast:

"AOA!!" (man säger så här...) "vad ont det gör att trampa på ollonen!!"

Makens kommentar från grillen:
"Ja, DET gör ont...!!"

Och han var inte ens barfota!

Kram


PS. Ordet för "trampa på" betyder på tyska även "sparka på"...kanske skulle tillägga det.

PS.PS. Eventuella smärtor hos i inlägget medverkande personer är bara en tillfällighet eller påhittade och har inget med mig att göra!!

torsdag 20 oktober 2011

Hört i bilen

Jag och 18-åringen sitter i bilen och hör på radio. Radiokillen avslutar låten med kommentaren:
"Bruno Mars är för dagens ungdomar motsvaringen till vad Lionel Richie var..."

"Ha! Lionel Richie..." säger jag sentimentalt och ser barndomen passera revy.
Slänger sen en blick mot sonen som sitter och pillar på sin kan-allt-mobil.

Plötsligt inser jag att jag nog börjar bli gammal.
"Du vet inte vem Lionel Richie är va?"
Sonen pillar vidare på kan-allt-mobilen och svarar uttråkat
"Neej..." Måste jag veta vem det är? Typ.

Jag hittar dock en liten gnutta hopp och undrar:
"Men du vet väl vem Nicole Richie är va? Du vet, hon som fjamsade runt med Paris Hilton"
"Jaaa.."
svarar sonen uttråkat och släpper blicken från kan-allt-mobilen för att förvrida ögonen lite.
"Det är hans dotter!! Lionel Richie var...eh...är en väldigt känd sångare. Han hade ett par hits när jag var...eh...för nåt år sen eller så.


Jag - för nåt år sen eller så...

Sonen pillar vidare på kan-allt-mobilen.
Jag kör vidare och bestämmer mig för att hålla käften.

Kram
Gammelmormor

På vägen

Sonen och jag sitter i bilen under vår dagliga tur från hans jobb. Plötsligt plockar han fram sin "kan-allt-mobil" och håller den över instrumentbrädan.
"Jag spelar av musiken för att ta reda på vad låten heter" säger han stolt
Jag ler lite och säger:
"Det där är ingen högtalare, det är ett luftintag!"
"Jag vet...men musiken hörs bättre här!" ljuger sonen (nog)
Efter en liten stunds väntande kommer beskedet och han säger stolt
"Natalie Kills!"
Aha, tänker jag, "Natalie Kills WHO?"


Sen byter han radiokanal för att testa sin "app" igen. Jag känner genast igen låten och de där konstiga sentimentala känslorna dyker upp och plötsligt är jag bara hälften så gammal.
Alltså femton ungefär...
Sonen håller mobilen över luftintaget igen (!?!!) och spelar in låten innan den skickas iväg.
"Stansfield!" säger jag "Lisa Stansfield"
Sonen väntar fortfarande på besked av kan-allt-mobilens app.
"Lisa Stansfield" upprepar jag och nickar "japp! Lisa Stansfield med låten Real"(för det kunde jag ju gissa av refrängen...är ju smart ju!)
Sonen lyser upp, för nu fick han svaret skickat:
"Lisa Stansfield med Real!!"
"Det sade jag ju utan den där appen! Det dröjer ju evigheter innan svaret kommer"

Sonen funderar en stund och säger sen:
"Kanske det sitter typ tjugo pers runt ett bord någonstans och lyssnar på det jag har skickat - innan de skickar tillbaka svaret?"
Vi skrattar åt tanken, men inser att det kanske ligger något bakom det han sagt
"Och när det kommer gamla låtar väcker de farfar som talar om vad man spelade på den gamla goda tiden" tillade jag.

Vem vet.
När jag var i sonens ålder behövde man ingen "kan-allt-mobil" för att ta reda på vem som sjöng vad. Då visste man väl allt själv?

onsdag 19 oktober 2011

Mutor

Sist jag fotograferade dessa hästar hjälpte varken rop, smackningar eller andra oljud för att få minsta lilla reaktion. De mumsade lugnt vidare på sitt gräs och ignorerade mig.


Jag vill hellre gå här och smaka på alla grässtrån...

Igår tog jag en runda med grannfrun och plötsligt kommer de travandes med ett leende...om hästar nu kan le...?


"Nejmen, vad har det farit i dem? Sist ville de inte komma!" sade jag
"Jag var här med maken i helgen och då matade vi dem med äpplen" menade grannfrun

Tydligen hade de minne som en häst och kom ihåg henne.
Aha, det är så det fungerar!
Mutor!


Det är som med människor då. Om du ropar "Shopping!!" till en kvinna får du henne genast att komma springandes.
Hos mig fungerar det när man ropar
"Ska vi köra till IKEA idag...?"
(vilket nu tyvärr inte händer ofta att någon ropar *snyft*)
"Ok, glöm inte plånboken?" ropar jag då tillbaka från bilen, där sitter med nystartad motor och hoppar otåligt med rumpan på förarsitsen.

Vad kan man muta dig med ?

Ha en skön dag!
Kram

tisdag 18 oktober 2011

Vad är en sandros?

... undrade man efter förra inlägget.
Kanske hade varit smartare av mig att direkt förklara vad det är. Innan jag själv höll en i handen, visste jag inte heller vad det var.


En sandros uppstår - undviker den komplicerade fysiska (kemiska?) förklaringen - genom en kristallisering av saltvatten som uppstår genom temperaturförändringar. Dessa kristaller bildar ett slags gips som sen blandas med sand.
Det finns olika varianter på utseendet och det här är ett av dem.
Man hittar dem bl a i norra Afrika och Sahara. De kallas därför även ökenros.
Den är dock hård och ser ut som sandfärgad sten.


Så, nu lärde ni er något nytt idag! (jag med, när jag googlade om ämnet *blink*)

Ha en skön dag!
Kram

måndag 17 oktober 2011

Lugnet efter stormen

Mina mornar brukar vara rätt stressiga. Det gäller att få iväg den ena ungen efter den andra ur huset. De stora killarna är rätt svårväckta och de små har en viss förmåga att hitta en massa "jag-ska-bara" tills vi nästan kommer försent till skolan. Vi brukar dock hinna innan klockan ringer.

Sen gäller det att komma ner till normal puls igen och bli av med stressknuten i magen.
Min lilla Buddhafigur (loppisfynd) i köksfönstret hjälper mig att komma ihåg att ta det lugnt. Det är konstigt vilken lugnande påverkan dessa figurer har även fast man kanske inte är Buddhist.

Det är som om figuren slänger ut signaler till mig.
Ta det lugnt!!! Cool down! Sluta stressa, det lönar sig inte!
Jag tar ett djupt andetag och försöker andas ut stressen inom mig - och det funkar oftast.


"I lugnet ligger kraften"
Det ligger mycket i det. När man är lugn kan man samla tankarna bättre och blir effektivare. Dessutom mår man bättre när blodtrycket inte skjuter i höjden.


Till vänster om Buddhan ligger ett verk som naturen skapat. En sandros, som min 8-åring fått av grannfrun. Supersmart av mig att sätta in en bild där rosen är suddig...
När ni ändå studerar sakerna kring Buddhan *om inte så gör ni det nog nu* vill jag bara, så här lite på sidan om, påpeka att det är jag *harkel-host* som har kaklat stenarna på väggen *skryter lite* tillsammans med äldste sonen. Maken blev för otålig och nervös av allt pusslande, så honom skickade vi ut efter ett par minuter. Pillergöra och småtjafs är inget för honom, han fick foga istället.
Jag valde att blanda olikfärgade stenar, för att få en mer levande vägg.
För de "hantverkare" som inte har lust att pussla själv, finns det liknande stenar på
färdiga nät. Fast de är oftast enfärgade och slipade.


Blev lite inredning idag! Men man måste ju leva upp till sitt bloggnamn ibland...

Ha en skön dag och simma lugnt!

Tacksam

Tack för era svar till förra inläggets fråga. En blogg är visserligen något man gör för sig själv, men samtidigt är det viktigt för mig att veta hur ni som läsare uppfattar själva utformningen av den.
Jag ska försöka att fortsätta i samma stil, men med lite kortare inlägg.

*moahahahaha*
Den var bra!
Har ni någonsin upplevt att jag kunnat fattat mig kort?

Helgen är avklarad. Den var lika solig som man lovat, fast de där 19 graderna gällde inte temperaturen i skuggan har jag en känsla av. Jag fick snällt ta på mig långärmat, fast solen var varm. Hade t om svarta byxor på, för att fånga upp värmen...

Lyx är när hela familjen är iväg och träffar sina kompisar, så att jag i lugn och ro kan ligga och koppla av lite i solsängen en stund.


Jag försökte faktiskt att läsa en bok, men solen bländade så mycket att jag var tvungen att stänga ögonlocken en stund...typ...;-)
*zzzzzzzzzzz*

Ja, gräset är rätt långt och borde klippas. Men det är ingen bra idé en söndag i Tyskland. Vill man ha problem med grannarna kan man naturligtvis ta en runda med gräsklipparen. Men vi vill behålla den goda stämningen i grannskapet. Söndag är vilodagen, så jag får väl vila då.



Sen blev det en liten kort promenad för att möta upp 8-åringen, som varit hos en kompis i grannbyn. Men vem tackar nej till en promenad i solsken...?


Jag är så tacksam över att mina barn får växa upp på bland djur och natur.
Här har man ofta turen att se rådjur springa över ängarna. I skogen bor det
även vildsvin, men dem har vi haft turen att slippa se.
Jag mötte ett rådjur imorse under min morgonrunda, men det var bara för att jag hade lämnat Mr. Canon hemma. Inga bildbevis alltså :-(


En extra tanke sänder jag till allas vår Fru Venus, som under helgen blev hemlös efter en brand hos grannen. Jag är tacksam över att alla är oskadda! Det är huvudsaken.

Ta hand om er!
Kram


lördag 15 oktober 2011

Kortkort

Jag har märkt att mina inlägg har en viss förmåga att bli otroligt långa. Ibland undrar jag om man egentligen orkar läsa igenom allt.
Så nu tänkte jag försöka skriva kortare inlägg!


Tycker ni att det är en bra idé?
Vad är bäst? Kortkort, kort, långt eller byxor? Typ.

Kram