Lite sol

Under helgen hade jag ledigt tre dagar i rad,

dels för att jag var ledig från mitt söndagsjobb och dels för att

firman hade stäng igår pga karneval.

Till på köpet hade jag barnfritt och kunde ägna min tid åt

att slappa och ta promenader i solskenet.

För nu börjar solen titta fram

och vårkänslorna är inte långt borta.

Genast är humöret bättre och energin kommer med varje liten

solstråle.

Och det blev inte sämre av att andra känslor

och känslor hos andra

börjar vakna till liv.

Att bli utbjuden på Alla hjärtans dag

och sen ta en promenad under stjärnorna 

med en kär vän vid sin sida

var helgens höjdpunkt.

Våren kan komma nu

och känslorna.

Jag tror jag är beredd för lite sol

i den alltför länge mörka skogen.

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram

Lite ljusning

Tack alla ni som kom med tröstande kommentarer till förra inlägget.

Ibland blir man helt enkelt lite förtvivlad när det inte riktigt

blir som man tänker sig.

Men jag är fortfarande hoppfull och ger det hela lite tid.

Ni har rätt, man behöver tid för att komma in i ett jobb.

Jag är alldeles för otålig igen.

Här är det riktigt vintrigt nu och snön som kom har blivit liggandes.

Nu har även solen börjat titta fram och man märker att det börjar

bli lite ljusare ute. Jag har verkligen saknat ljuset.

Till våren kommer även vår "vårdhäst" som vi ska ta hand om.

Jag hoppas verkligen att Mr Higgins - som han heter - ska trivas

tillsammans med oss. Säkerligen kommer han att få betydligt mer

uppmärksamhet än vad han har idag.

Men först måste snön försvinna så att stallet han ska stå i

kan byggas färdigt.

Bilderna är tagna på vägen mellan vår lilla by och

bondgården dit Mr Higgins ska flytta.

Jag är så tacksam över att bo i en så vacker omgivning.

Nu längtar jag bara till att färgen ska skifta från

vitt till grönt...

Ha en fin helg!

Kram

Första smultronet....

...behöver nog lite tid på sig.

När man tittar ut genom fönstret känns det lite overkligt

att man om ett par veckor kan gå utan jacka i vårsolen.

Vintern beslutade sig för att komma i februari.

Kanske man uppskattar våren mer efter en vit vinter, jag vet inte.

Det kommer iallafall inte att dröja länge till,

för veckorna liksom flyger iväg.

Jag har redan jobbat på nya jobbet i över två veckor.

Ärligt...

första dagen ångrade jag att jag tagit erbjudandet.

Helst av allt hade jag velat gå hem efter en timma.

Stämningen var konstig, jag blev nästan behandlad som luft

och hade egentligen inget vettigt att göra.

Så jag bet ihop.

Log, fast jag egentligen var lite förtvivlad inombords.

Efter ett par dagar kändes det lite bättre,

men ett drömyrke är det inte.

Jag vill inte klaga.

Jag är tacksam att jag har ett jobb.

Mycket tacksam.

Jag hade lovat mig själv att göra något jag blir glad av

och det blir jag inte av detta.

Jag ger det här jobbet en chans.

Kanske det blir bättre när jag kommit in i det

och när jag fattar vad det är jag gör.

Och säkert hittar jag snart en sidoväg

som ger mig lite av den där glädjen jag söker,

ett par solstrålar

på den grå betongen...

...och allt blir bra.

Kram