Det här med att bo i gamla hus har sina för-
och nackdelar. Fördelarna är de höga fönstren.
De släpper in mycket ljus, vilket jag inte kan
leva utan.
När hyresvärden kom för att lämna kontraktet
till mig, såg han sig omkring och sade sen
"Varför är allt så vitt....?"
Då förklarade jag för honom att den grön-gula
tapeten och de nikotingula taken inte direkt
var i min smak...och att vi svenskar försöker
att fånga ljuset genom att inreda ljust.
Ok, den förklaringen godtog han, men en
liknande lägenhet....vit...hade han aldrig
sett tidigare.
Stackars honom...
En liten försmak på mitt vardagsrum, där
älsklingsfåtöljen hittat sin plats i ett hörn.
Det är inte bara jag som har den som
favvofåtölj, jag får ibland konkurrens om
sittplats på kvällarna...
Forget it!
Tänk att jag faktiskt levt utan tv i över
en månad nu!!
Och vet ni vad, jag saknar den inte.
Vad jag däremot saknar är goda vänner.
Jag har sällan känt mig så besviken på mina
medmänniskor som under separationen.
Samtidigt har jag överraskats av vänligheten
och hjälpsamheten som nästan främmande
människor har gett mig.
Idag var en jobbig dag för mig,
jag snubblade till och trillade ner i gropen igen.
Ibland känns det som om man gör allt fel
i ett förtvivlat försök att göra allt rätt.
Jag tror jag släppte taget om en "vän" idag...
Tänk att en tioåring faktiskt kom och tröstade
mig och drog upp mig ur den...
Barn kan ibland vara klokare och modigare
än så många vuxna.
Ha en fortsatt bra vecka!
Kram
Livet är inte lätt, det finns många gropar att ramla i, nedförsbackar då det går lätt, stenar att snubbla på, uppförslut som känns som de aldrig tar slut, bananskal som gör att man lätt halkar framåt, ibland är det flyt...och visst är det svårt att förlora dem man trodde var ens vänner och lyckan blir desto större när man får nyfunna vänner och stöd från andra när man minst förväntar sig det...kryp upp i din favvofåtölj och krama katten, jag tycker jag får tröst när jag sitter med katterna i knäet, de är kompisar som aldrig sviker...
SvaraRaderaStyrkekram till dig!
Regina
Så fint, men jag är inte alls förvånad :-)
SvaraRaderaFörr eller senare blir gropar igenfyllda, låt det ta tid bara. Gamla "vänner" är det ibland bäst att vara utan. KRAM / Venus
Blir ju jättefint i din nya lya! En del vänner försvinner vid separationer, det är bara så. Men nya brukar dyka upp där man minst anar det.
SvaraRaderaKänns lite hårt och man känner sig bortvald men med hjälp av allt det nya i ens liv kommer man vidare. Och det verkar vara ett toppenställe du hamnat på och så har skitsnygga nya skor :)
Du har det superfint, lugnt, i ditt hem.
SvaraRaderaDet är det som är bra med vitt, bara att lägga till en färg för att ändra intryck/busade till det lite.
Så här är det, man FÅR sortera bland vännerna ibland.
Rensa bort de som gör en ledsen/tar mer, än ger. Det visar sig ganska fort om det händer något större i livet, vem som har förmågan att hjälpa eller inte.
Jag har efter några turbulenta händelser börjat bli noggrannare i vilka jag ska lägga energi på och vilka jag bara ska släppa. I vissa fall har det visat sig att den man släppt plötsligt anstränger sig väldigt mycket. Men då är jag lite försiktig, jobbar inte lika mycket som innan, avvaktar och ser, så man inte blir bränd igen.
Jag försöker nu hitta nya vägar för att möta fler likasinnade, det ska bli jättekul :D
Man ska spara på dem som ger en en go känsla inombords!!!
Kram
Väldigt tragiskt när de man trodde var ens vänner sviker. Men förhoppningsvis blir de "äkta" vännerna kvar, och sedan att det kan det dyka upp nya kan ju vara lite skönt det med. Och visst kan barn vara otroligt förståndiga - vi borde lyssna mer på dem än vi gör!
SvaraRaderaAlla vänner är inte alltid vänner... :o) Alltså ingenting att hålla i när åskan går, som vi säger här på ön.
SvaraRaderaMen det är sådana här gånger som dom onödiga vännerna rensas bort. Du behöver dom inte! Njut av dina barn och dom vänner som är något att ha. Och många nya vänner är på kommande, för det har du väl affimerat om.....? ;o))
Jag kan bara hålla med! Det blev inte många vänner kvar när man separerade! Så besviken och övergiven man känner sig!
SvaraRaderaMen... Så fint du fått det! Mysigt!
Så fint du har ordnat för dej och du vet ju att jag också fördrar vitt framför alla andra färger.
SvaraRaderaDet är så otroligt trist när "vänner" inte längre orkar vara just det när de behövs som mest. Jag tror det beror på rädsla, rädsla för att de tänker att de måste ta ställning för eller emot och att de ibland kanske skulle vilja vara där du är själva.
Snart kommer du veta vilka som orkar och vågar vara vän, de andra var inget att ha, hur ont det än känns för dej nu.
Oändliga styrkekramar, Elle, till dej!
Lena