Jag är osäker!

Det gäller att vara ute i god tid, tänkte jag

och hade inte ens hunnit kliva på planet när

maken ringde och meddelade att han var

hemma igen.

Det tog en liten stund innan jag hade hunnit

lokalisera mig i den enorma flyghallen, lämnat

ifrån mig bagaget och checkat in...läget.

Till slut hamnade vi vid säkerhetskontrollen.

Varför känner man sig som en brottsling

när man går genom pipmojängen vid säkerhetskontrollen?

Vi var tvungna att ta av oss allt som var långärmat,

samt sjal och väska. Säkerhetsmannen hade dock 

vänligheten att låta mig behålla min tunika på 

FAST den var långärmad.

Tack för det!

Jag hade ett par leggings utan fickor,

inga smycken (förutom ringen som jag hoppas

är äkta guld....) och var helsäker på att kunna

gå igenom utan problem. Alla andra kunde det.

Men hos mig PEP det!!!

Sen fick jag ta av mig ännu mer,

fast bara stövlarna.

Men ursäkta, inte visste jag att jag inte får

medföra knivar, saxar, pistoler och dynamit

i mina stövar - som är så trånga redan att

jag knappt får upp dragkedjan.

Naturligtvis är jag en efterlyst brottsling

som har med sig sin 8-åriga dotter på planet!

Eller så bär jag billigt gjorda stövlar.

F-n ta Deichmann!

Vattenflaskan med kvarvarande 19 ml vatten

fick jag lämna i soptunnan.

Istället blev vi på planet erbjudna att köpa dricka

"till en liten peng"

Jag drog på stort och bjöd dottern på en 

apelsinsaft. Jag undrar nu bara hur mycket

"svindyrt" hade varit - efter som SAS tycker

att "en liten peng" är 

6 Euro 

för två ynka safter - som dessutom smakade 

sk....urrilt.

Men med tanke på att SAS hotade med att

gå i konkurs bara ett par dagar innan min avfärd,

fick jag väl vara glad för att nu kunna bidra till

att deras ekonomiska situation förbättras lite.

Jag sköljde ner min irritation med saften

och var glad över att allt hade gått så bra hittills...

Fortsättning följer.

Kram

Jag har nu minskat bilderna till 800 pixel och hoppas att det funkar nu med bloggandet!