Efter den trevliga bloggträffen under torsdags-
eftermiddagen, blev jag och dottern skjutsad
till Söder, där min kusin bor.
"Ditt namn står på dörren"
hade min kusin förklarat för mig innan jag lämnade
Tyskland. Och tamejtusan, det gjorde det.
Det var ju nästan som att komma hem!
Ska man våldgästa en kusin som man inte sett
på 15 år, så ska man välja rätt dag tyckte jag
och valde hennes 30-årsdag.
Vi kände oss genast som hemma.
Först redde hennes 3-årige son och min
dotter ut de olka släktförhållandena och vem
som som pratade vilket språk.
Ni skulle förundras om ni visste hur bra barn
kan kommunicera på två olika språk genom
en toadörr.
Dottern var på toa och sade något till lillkillen på tyska
och han satt utanför och konstaterade helt självklart:
"Jamen ok, då säger vi det då"
Varför krånglar vi vuxna alltid till det, när
det är så himla enkelt?
Även fast vi hade förmånen att sova i ett eget
rum, blev natten svår. Alla intryck från resan
och bloggmötet snurrade runt i huvudet.
Dessutom var det så fruktansvärt ljust.
Hemma på landet har vi ingen egen gatulampa
och den som lyser från granngatan släcks före midnatt.
I Stockholm däremot verkade
det som om man inte kunde ha det ljust nog.
Sovrummet lystes upp av lamporna från den stora
kontorsbyggnaden bredvid. Jag tvivlade på att en
tredjedel av personalen jobbar dygnet runt och
konstaterade att man i Stockholm har för
mycket pengar och därför slösar med elen.
Sen tillkom alla de människor som var tvungna
att berätta sin livs histora på vägen hem - och
det med klar och tydlig röst direkt under mitt
fönster. Eller bilar som körde förbi med dunka-dunka
från en stereoanläggning som antagligen var
dyrare än bilen själv.
Herregud, om det kommer EN bil körandes
utanför vårt hus mitt i natten, flyger vi nästan
ur sängen för att se vem tusan det är som kommer.
I Stockholm kan man ju bli ståendes i fönstret
hela natten om man skulle vara nyfiken på det.
Inte konstigt att jag bara sov fyra timmar den natten.
Ingen bra förutsättning när man har en heldag
i stora staden framför sig, tillsammans med Fru Venus....
Tack kära kusin med familj, för kost och logi!
Kram
Skrattar och nickar igenkännande att barn inte har språkproblem.
SvaraRaderaFör sisådär 30-35 år sen eller nåt, så var det en granntjej hemifrån, som också var på campingen. Hon var väl i förskoleåldern ungefär. En morgon satt hon uppe på kanten ner mot stranden med ett äldre par. De var helt inne i ett samtal, det syntes lång väg.
Hennes mamma frågade sen vad det var för några? "De var tyskar" "Men, ni pratade ju med varandra, kunde de svenska?" Nej, nej, jag pratade svenska och de tyska, det gick jättebra!"
Jo, det där med ljud i stan är ett gissel. Fick ny ventil i nya täta fönstret till sovrummet (som ligger vid entrén) vilket resulterade i att jag hör precis allt vad som sägs/händer utanför :/ Så där kul...
SvaraRaderaMjo, förvisso skulle jag kunna sätta värsta, stora, fina kransen på lägenhetsdörren, men min är av stål så det går inte att spika i den, tyvärr. Jag får fortsätta drömma tills jag får ett hus ;)
Du måste åka lite längre nästa gång, typ färja över mellanhavet, till tystnaden och mörkret ;-)
SvaraRadera