Lite sol

Under helgen hade jag ledigt tre dagar i rad,

dels för att jag var ledig från mitt söndagsjobb och dels för att

firman hade stäng igår pga karneval.

Till på köpet hade jag barnfritt och kunde ägna min tid åt

att slappa och ta promenader i solskenet.

För nu börjar solen titta fram

och vårkänslorna är inte långt borta.

Genast är humöret bättre och energin kommer med varje liten

solstråle.

Och det blev inte sämre av att andra känslor

och känslor hos andra

börjar vakna till liv.

Att bli utbjuden på Alla hjärtans dag

och sen ta en promenad under stjärnorna 

med en kär vän vid sin sida

var helgens höjdpunkt.

Våren kan komma nu

och känslorna.

Jag tror jag är beredd för lite sol

i den alltför länge mörka skogen.

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram

Lite ljusning

Tack alla ni som kom med tröstande kommentarer till förra inlägget.

Ibland blir man helt enkelt lite förtvivlad när det inte riktigt

blir som man tänker sig.

Men jag är fortfarande hoppfull och ger det hela lite tid.

Ni har rätt, man behöver tid för att komma in i ett jobb.

Jag är alldeles för otålig igen.

Här är det riktigt vintrigt nu och snön som kom har blivit liggandes.

Nu har även solen börjat titta fram och man märker att det börjar

bli lite ljusare ute. Jag har verkligen saknat ljuset.

Till våren kommer även vår "vårdhäst" som vi ska ta hand om.

Jag hoppas verkligen att Mr Higgins - som han heter - ska trivas

tillsammans med oss. Säkerligen kommer han att få betydligt mer

uppmärksamhet än vad han har idag.

Men först måste snön försvinna så att stallet han ska stå i

kan byggas färdigt.

Bilderna är tagna på vägen mellan vår lilla by och

bondgården dit Mr Higgins ska flytta.

Jag är så tacksam över att bo i en så vacker omgivning.

Nu längtar jag bara till att färgen ska skifta från

vitt till grönt...

Ha en fin helg!

Kram

Första smultronet....

...behöver nog lite tid på sig.

När man tittar ut genom fönstret känns det lite overkligt

att man om ett par veckor kan gå utan jacka i vårsolen.

Vintern beslutade sig för att komma i februari.

Kanske man uppskattar våren mer efter en vit vinter, jag vet inte.

Det kommer iallafall inte att dröja länge till,

för veckorna liksom flyger iväg.

Jag har redan jobbat på nya jobbet i över två veckor.

Ärligt...

första dagen ångrade jag att jag tagit erbjudandet.

Helst av allt hade jag velat gå hem efter en timma.

Stämningen var konstig, jag blev nästan behandlad som luft

och hade egentligen inget vettigt att göra.

Så jag bet ihop.

Log, fast jag egentligen var lite förtvivlad inombords.

Efter ett par dagar kändes det lite bättre,

men ett drömyrke är det inte.

Jag vill inte klaga.

Jag är tacksam att jag har ett jobb.

Mycket tacksam.

Jag hade lovat mig själv att göra något jag blir glad av

och det blir jag inte av detta.

Jag ger det här jobbet en chans.

Kanske det blir bättre när jag kommit in i det

och när jag fattar vad det är jag gör.

Och säkert hittar jag snart en sidoväg

som ger mig lite av den där glädjen jag söker,

ett par solstrålar

på den grå betongen...

...och allt blir bra.

Kram

YESSSS!!!!

Idag blev jag uppringd av firmans personalansvarige.

Hon hade varit hemma pga sjukdom i familjen och ursäktade

sig flera gånger för att jag fått vänta på hennes samtal.

Min handledare under provdagen hade gett mig ett gott

omdöme och var väldigt nöjd med min insats.

De undrade nu vad JAG tyckte om jobbet.

Jag sade att det varit mycket nytt,

men att jag är beredd att göra ett försök.

För att underlätta för mig och för dem,

kommer jag att ha fasta arbetstider fram till eftermiddagen

och ska jobba endast på kontorets exportavdelning.

Det innebär att jag kommer att bli sjukförsäkrad,

nu när jag är nyskild och annars hade varit tvungen att

sjukförsäkra mig själv....med minst 155 Euro/månad.

Det innebär även att min ekonomi kommer att förbättras,

eftersom jag verkligen hankat mig fram på småjobb..

Det innebär även att jag kommer att vara hemma när

barnen kommer från skolan. Det känns skönt att slippa

lämna dem ensamma i flera timmar, även fast de är stora.

YESSSSS!!!

Jag sökte och jag fick ett jobb.

Allt blir bättre för mig nu.

Det har gått 14 dagar av det nya året

och så mycket har börjat röra sig och förändras.

Det ÄR mitt år!

Kram

Tålamod

Tålamod är något jag försöker öva på att ha.

Man säger mig ofta att jag är för otålig.

Men vad tusan, inte vill man väl vänta i evigheter

på saker man kan ha direkt?

Som jobb till exempel.

Provjobbandet i fredags gick ju rätt hyfsat trots allt,

tycker JAG iallafall.

Sen hade jag ju oturen att personalchefen var frånvarande just då.

Antagligen sjuk.

Och det är just det jag försöker att intala mig nu,

att hon fortfarande är sjuk

och att det är just därför hon inte hört av sig ännu.

För jag vet att det här kommer att bli bra!

Det är ju mitt år i år...

Kram

Provjobbat

Idag var jag och provjobbade ett par timmar!

För att göra hela historien kort:

För ett par veckor sedan skickade jag in en ansökan till ett jobb

som försäljerska i en dekorations/tyg/klädaffär.

Under anställningsintervjuns gång insåg man dock att man 

kunde behöva mina kunskaper i svenska i en moderfirma

som gör helt andra saker.

Där skulle jag hjälpa till med kommunikationen med Sverige

i deras exportavdelning.

Där satt jag alltså idag,

och prövade på att lägga in följesedlar, skriva fakturor och 

skicka dessa per mail till Sverige.

Min hjärna undrade ett tag vad jag höll på med.

Allt snurrade och det kändes som att bli kastad in i en skog

med miljoner träd efter att ha gått i öppna landskap.

Med andra ord,

jag gjorde vad jag skulle göra

men fattade egentligen inte varför jag gjorde

det jag skulle göra...typ.

Ni fattar.

Problemet med mig 

är att jag ställer för höga krav på mig själv

och blir frustrerad när jag inte klarar av nya uppgifter genast,

även fast andra inte förväntar sig att jag ska klara det.

Men jag tror att jag klarade av det rätt hyfsat trots allt.

När jag gick hem menade den enda kvinnliga kollegan:

"Snälla, kom tillbaka..."

Och sen undrade man på personalkontoret hur JAG

vill jobba och om jag är mer intresserad av kontoret

eller dekorationsaffären...

(dum fråga egenligen eller ?)

Men tydligen är man flexibel och om även jag är flexibel

kan jag kombinera kontor med affär.

Alltså vore jag dum om jag inte tog chansen.

Nästa vecka ska jag prata med personalchefen, som idag var sjuk.

Men det ser rätt bra ut...

Nu ska jag njuta av fredagkvällen lite.

Tack alla ni som höll tummarna för mig,

ni kan nog släppa taget nu.

Kram

Det flyter på

Strax före jul fick jag ett litet paket.

Ett sånt där överraskningspaket som man inte alls räknat med. 

Det var från min bror och hans fru.

De hade skickat mig ett par fina armband,

precis i min smak,

som tack för att jag fotograferade deras bröllop.

Budskapet passar till det nya året,

för nu ska jag försöka göra saker som jag blir glad av.

Den här bilden blir jag glad av...

Tack finaste brudparet för att jag fick dela denna dag med er!

Och utan att vilja ta ut glädjen i förväg,

kan jag avslöja så mycket som att jag på fredag

ska provjobba en dag i en firma

där jag faktiskt har användning av min svenska

samt kan kombinera detta med mina intressen.

Kan det bli bättre, typ?

Jag känner att det sedan nyår börjat röra sig

och följer nu flytet.

Follow the flow...

Kram

Flyt

Sista delen av 2014 kändes rätt tungt.

Inte bara för att jag i veckor och månader haft problem

med ryggsmärtor, utan även för att jag har en viss förmåga

att trilla ner i ett visst hål.

Vi hade regn och mörker i flera veckor och det drog ner mig.

Sen kom snön nån dag efter jul och allt blev lite ljusare.

Jag gav mig tusan på att 2015 ska bli MITT år,

med framgång och glädje,

kanske även lite kärlek..?

Och även fast det var ett försök att övertyga sig själv till

lite positivt tänkande...

tamejtusan började inte året med en del ljusglimtar

och hopp om att allt kanske löser sig framöver trots allt.

Jag vill inte berätta för mycket innan det är klart,

men just nu känns det som om det faktiskt börjar flyta.

God fortsättning!

Kram

På landet i landet där jag bor

När jag var ung ville jag inget annat än att

flytta in till stan.

Det har definitivt ändrat sig.

Just nu njuter jag av att bo på landet,

(även fast jag bor vid en stark trafikerad väg i byn)

där mina barn vet var mjölken kommer ifrån.

Eller kan sitta på en traktor medan den kör

över fälten...känna doften av nyslaget gräs.

Och att kunna mysa lite med nyfikna kalvar

är inte heller så illa.

Min 19-åring har även varit "barnmorska"

vid ett flertal kalvfödelser. 

Definitivt en upplevelse som inte alla

varit med om.

Visst drar det in en doft av koskit över byn ibland,

men det är då man blir påmind om var man bor

och hur bra man egentligen har det.

Hästar finns det gott om häromkring

och nu kanske vi snart kommer att få en

"egen" häst att ta hand om.

Ett liv räddas från slaktaren

och ett annat liv fylls av glädje....

Dottern är helt utom sig,

så jag hoppas allt ordnar sig.

Här har de lovat snö idag,

kanske även en viss julstämning infinner sig.

Ha en skön vecka!

Kram

Glömsk

Jag känner mig så hjärndöd den här hösten och vintern.

Glömmer saker, orkar inte bry mig.

Det värsta är att jag glömmer viktiga saker också.

Som tårtan till sonens födelsedag,

att skicka en överraskning till mammas födelsedag

eller farmor...hennes födelsedag tänkte jag på i flera dagar

men kom först på det igen flera dagar i efterskott.

Suck.

Och i morse...woah...när sonen påpekade att de faktiskt inte har

en JULKALENDER i år!!!!

Snacka om världens-sämsta-mamma-känsla.

Jag är så trött på mig och min sega hjärna.

Nåja, det blev en liten tjuvstart på julbakandet när

dottern och jag hade en ledig dag tillsammans.

Alltid något.

Vanillekipferl blev det.

Fast de är naturligtvis redan uppätna....

Ha en fin vecka!

Kram

Till salu

Huset vi byggde för ett par år sedan är till salu

och samma dag som vi skiljdes fick jag ett mail från mäklaren

att en familj är intresserade och nu vill ta sig en närmare titt.

Woah...

Även fast jag inte bott i huset sedan över ett år,

har jag lagt ner mycket jobb, svett och tårar,

varenda del av huset har jag noga valt ut.

Kök, kakel, golv, kranar, tak, puts, you name it...

Jag har i stort sett förtecknat hela planlösningen

så att arkitekten hade ett enkelt jobb

(han bara ritade in alla fel...suck...).

Detta bytte jag ut mot en liten trea vid en stark trafikerad väg

och det känns hårt nu.

På ena sidan av huset har man världens härligaste

utsikt, med ständigt växlande naturunder....

...och på andra sidan har man snabb tillgång till

en härlig promenadskog.

Ibland undrar jag vad f-n det är jag håller på med.

Just nu har jag en känsla av att allt jag gör blir fel.

Men hur var det de sade?

Allt blir bra?

Kram