Ny blogg!

När jag startade den här bloggen levde jag

ett annat liv än idag. Därför tycker jag att

det känns rätt att nu starta en ny blogg som

till en början kommer att löpa parallellt med

denna. Ni följer väl med?

Jag packar in bildarkivet och flyttar

till den nya bloggen

Herr Bennemann och jag

Välkomna dit!

Kram

Jag är tillbaka nu

Ja, jag lever fortfarande.

Kanske är det just för att jag har ett LIV

nu, som jag inte har bloggat sedan länge.

För de som undrar:

Ja, det är Herr Bennemann som är anledningen.

(samt en seg internetanslutning)

Jag vet inte hur jag ska kortfatta de senaste

veckorna med ett inlägg.

Kanske det räcker med en mening.

Jag har skrattat.

Det spelar ingen roll om vi tar tag i resterna

av de förra hyresgästerna....

...och gör det till en trevlig hörna.

Vi hittar alltid en grund att dra en vits

och vika oss dubbla av skratt.

Tänk att det faktiskt finns en person som har precis

samma humor som jag! 

Det här är "min" hörna av huset.

Till höger i bild, min dörr samt köksfönster, till vänster den

nysanerade uteplatsen där vi tar oss en kopp kaffe när det

inte är för kallt ute.

Köksfönstret och sensommarens

blommor längst väggen.

Här har hösten tagit över, men jag har inte

tid att sörja över det. Jag och Herr Bennemann

har gjort en hel del utflykter och "projekt" för att

fördriva tiden förgylla tillvaron.

Mer om det i nästa inlägg.

Jag är tillbaka nu!

Kram

Saknad

Aslan...

Muckelchen...Bibi....Blödi....

Kärt barn har mer än ett namn.

För tre veckor sen begavde vi dig.

Det gör fortfarande otroligt ont att skriva om det.

Vi saknar dig.

Mycket.

Jag skulle göra allt för att ha dig här igen.

Jag saknar dig vid femtiden varje morgon där du satt och

väntade tills jag klev upp och gav dig frukost.

Jag saknar de tillfällen när jag inte vaknade vid fem och 

du därför bet mig i näsan.

Med nöje hade jag dammsugit upp allt damm efter din päls.

Fotavtrycken över hela bilen hade inte varit ett problem.

Du hade kunnat ligga i soffan hela kvällen...jag hade tagit en stol.

Det hade inte ens stört mig om du skitit ner badrumsmattan.

Bara du vore här igen.

Du lämnade oss alldeles för tidigt.

En hemsk onödig olycka kostade dig livet.

Älskad och saknad av alla

har du lämnat en tomhet efter dig.

Snälla kom tillbaka....

Kram

Bokidé

Jag fick i veckan ett mail av en fin bloggvän,
som skrev:

"Hur mår du? Jag saknar dina blogginlägg"

Svaret blev, att jag mår bra och att det kanske

är anledningen till att jag inte hunnit skriva.

Kanske även för att barnen fortfarande

behagar ha sommarlov...

Kanske även för att jag samlar material

till en bok....typ.

Den handlar om den nyseparerade kvinnan

som med sina barn flyttar in i en liten lägenhet.

Kvinnan är besviken och sårad av alla falska

människor hon haft oturen att råka på.

Hon bestämmer sig för att inte hoppa på

första bästa man och planerar istället att

leva ensam ett tag och bygga en liten mur

omkring sig för att slippa fler besvikelser.

Ingen skulle få komma henne för nära mer.

Sen kom Herr Bennemann.

Kvinnans granne.

Han var ett lika bränt barn, levde ensam

sedan många år och hade redan byggt upp

en hög mur omkring sig.

Det spelade ingen roll om kvinnan

inte hade stylat till sig....

...ej heller hennes skiftande humör

störde honom....

...för i hans ögon var hon något väldigt

speciellt....

...någon som skiljde sig från alla andra...

...och med sin naturliga öppenhet,

tokiga humor

och

ärlighet....

fick Kvinnan Herr Bennemann att riva sin mur.

Herr Bennemann var äldre än kvinnan

(men inte äldre än hennes pappa...*blink* )

och hade redan grått hår

Hans utseende var egentligen inte alls det

som Kvinnan annars fastnade för och vissa

saker störde henne lite.

Kvinnan var ofta i trädgården och jobbade när Herr Bennemann

kom hem efter en ansträngande dag på jobbet.

Det spelade ingen roll hur sent han kom, hur trött han

var eller hur hård dagen hade varit....

det enda han hade med sig hem

- och det gav han Kvinnan när han såg henne -

var ett varmt och lugn leende.

Hans ögon strålade av livsglädje.

När han stod där och log mot henne glömde hon

plötsligt att bygga den där muren...

och hon glömde att hans utseende inte var perfekt

Hon såg bara in i ett par strålande ögon

och glömde allt hon hade lovat sig själv.

"Inte ta första bästa man"

Ha!

Men...om den första känns som den bästa?

varför ska man vänta tills den nästbästa kommer??

Man vill väl ha den bästa??

Herr Bennemann fick kvinnan att glömma

besvikelserna och istället hittade hon

sitt inre 

lugn....

Idag är Kvinnan och Herr Bennemann mycket goda vänner.

Och vem vet....om kvinnan den dag vågar ta den utsträckta

handen kanske boken får ett bra slut.

Bilderna är från Kvinnans bästa sommarlovsdag,

ett besök i Kölns Zoo tillsammans med barnen

och Herr Bennemann.

(Som visade sig ha bättre koll på barnen i vimlet än kvinnan själv)

Herr Bennemann heter i själva verket något annat,

men det spelar ju ingen roll....eftersom det här bara

var ett förslag till en bok.

;-)

Själv genomlider  njuter jag av de sista

dagarna av barnens sommarlov.

Alltså:

Jag lever.

Jag mår bra

och 

det kommer fler blogginlägg!

Kram

Vad håller jag på med...egentligen?

Man får nästan en lantlig romantisk känsla när man

ser mormors virkade överkast hänga på tork utanför

det gamla murgrönstäckta skjulet.

Men öppnar man dörren till skjulet är det allt annat än romantiskt.

Det gick inte att gå in ordentligt, för att hela golvet var täckt

med ..."skit".

När jag målade fönstrena, bad jag min granne att

avråda och förhindra mig från att utföra 

ytterligare tokiga idéer på och kring huset.

Och vad gör han?

Hjälper mig att utföra nästa tokiga idé....

Någon som kan säga vad det rostiga "skåpet" är? 

Vi gissar på ett gammalt kylskåp eller "rökskåp".

Vi har dock inte vågat öppna det. Vem vet....

Ibland undrar jag vad fan det är jag egentligen

håller på med och hur man kan börja rensa

ett skjul, som man egenligen inte har med att göra.

Efter att ha fyllt en jävla massa ett par

blå plastsäckar med huvudsakligen

tapetrester och kartonger, fick vi såpass

mycket plats över att våra cyklar kunde

ställas in.

Det blir en lite "spöklig" känsla bland alla

gamla och smutsiga saker i halvmörkret,

med spindelnät hängandes från taket.

Därför tycker jag att bilden på fönsterluckorna

gärna kan få vara lite spöklik.

Synd bara att man inte låter dem hänga 

kvar på huset.

Men utsikten är fin iallafall.

Jag tycker att försöket att laga dörren

med en bit av en apelsinlåda är riktigt lyckat.

Och eftersom min granne ännu en gång inte

har vett att avråda mig från ÄNNU ett projekt,

tar vi idag fram målarbunken och penslarna....

Alltså vet ni nu att jag fortfarande lever.

Frågan är bara om min stackars granne

gör det vid dagens slut....

Kram

Hett i parken

Häromdagen hade jag och dottern en kväll för oss själva.

Tioåringen sov över hos en kompis.

Alltså var läget perfekt för en tjejkväll.

Dottern önskade sig en tur till en park, för att åka inliners.

Det dröjde inte länge förrän man började förbereda

en "Heissluftballon" (hetluftsballong) för en färd.

Plötsligt glömde dottern allt annat och blev sittandes på

den stora gräsmattan i stadsparken.

Det är faktiskt ett litet skådespel, som lockar både stora

och små till att bli ståendes en stund.

Inte alla som kan säga att man rört vid toppen av en luftballong.

Man behöver ju inte säga att den fortfarande låg på marken....

En ventilator samt "eld" fyller ballongen...

....tills den plötsligt ställer sig upp.

Tycker att det ser gulligt ut, hur killen håller ballongen nere

på marken med tåspetsarna...

Sen hoppade passagerarna i korgen och det "eldades" ett

par gånger....

Lägg till bildtext

...tills ballongen plötsligt lämnar marken och lyfter....

En dag ska jag också åka med!!

För övrigt "far" man luftballong - man "flyger" inte.

När man far första gången, blir man döpt.

Man får en titel och sen namnet av ett ställe

som man just fly...far över.

Mmmm, det låter bra.

Ha en skön vecka!

Kram

Vägval

När man inte kan bestämma sig, sägs det att man står i

en korsning och inte vet vilken väg man ska ta.

Alldeles för länge stod jag i just en sådan korsning.

Av hänsyn till andra blev jag ståendes och kom inte vidare.

Jag lämnade företräde.

Stängde helt enkelt av motorn och blev ståendes

medan alla andra körde förbi till höger och vänster.

Stod och funderade och funderade.

För jag var väl medveten om att,

oavsett

vilken väg

jag

skulle

välja

...skulle det bli rätt OCH fel.

Till slut valde jag att bara köra på.

Rakt fram.

Full gas - innan jag skulle ångra mig.

Och det blev rätt

...och fel.

Rätt för mig, men fel för andra.

Igår träffade jag en kvinna i byn,

som genast sade att jag ser bättre ut nu.

Avslappnad.

Lugn.

Hon sade att jag tagit rätt väg

och det var skönt att höra det av en

annan person.

Bara för att jag tar ett par steg tillbaka,

betyder det inte att jag gett upp.

Jag bara tar rejält med sats....

Ta hand om er, ni fina!

Kram

Lönsam bisyssla

 Det har blivit något färgladare på "gården"

sedan jag flyttade in.

Inte konstigt, eftersom jag har blommor

som bisyssla..

.

Jag formligen dyker in i min hobby.

Visserligen är det jobbigt rent kroppslig,

men för själen är det rena rama terapin att

rensa rabatter och göra det fint.

Och ja, grannarna uppskattar det också.

Bredvid mig bor en 93-årig dam.

Hon har lite problem med att gå, men flink

i käften och klar i huvudet är hon!

Häromdagen skickade tryckte hon en flaska

vin och ett paket kaffe i min dotters hand.

Nej!!! Inte till dottern!!

Eftersom tanten inte kan gå själv, bad hon min

dotter att ge det till "trädgårdsmästaren".

:-)

Mig alltså.

Jag gick sen över och tackade

och hon tackade tillbaka med orden:

"Äntligen är det någon som rensar bort ogräset

utanför min dörr. Jag kan själv inte böja mig längre

och min dotter (som bor över henne) ser det inte."

*förvred ögonen lite och skakade på huvudet*

Sen pekade hon på gräsmattan och tillade:

"Synd att tomten inte är rak, då hade man 

kunnat ha en swimmingpool där"

Härliga 90+damer!!

Och jag ger mig tusan på att hon hade

tagit på sig finaste baddräkten och simmat

en runda varje morgon...

Kram

Flytthjälp

Vaaaaarmt!!

Vi har vid lunchtid redan tropiska temperaturer

och jag vet inte vad det var som fick mig att lova

en annan nyseparerad mamma att jag hjälper henne

med flytten idag.

Kanske var det tanken på hur ensam jag själv var under och efter

 flytten som var anledningen?

Kanske var det för att hon var en av de få som själv

erbjöd hjälp och stöd under min separation.

Kanske för att någon har ropat "hjälp"?

Men det var definitiv inte vädret som var anledningen...

*svettas*

Idag har jag ännu en gång upplevt en besvikelse på hur

en "god vän" i åratal har ljugit och varit falsk mot mig.

Jag börjar tvivla på att det finns ärliga människor.

Under en separation rensar man inte bara i sitt gamla

hem, men rensar även sin vänkrets.

Det man inte behöver måste man släppa,

det är tyvärr så.

Synd bara när man måste släppa dem som man

trodde hörde till de närmaste vännerna.

Dem som man alltid var öppen och ärlig mot.

De där vännerna som vet nästan allt om dig

och där du förväntat en del ärlighet tillbaka.

Jag känner att, visst har jag mina egna fel och brister,

men DETTA har jag inte förtjänat.

Jag ger inte upp hoppet om att det faktiskt

kommer att bli riktigt bra en dag!

Ha en fin helg,

för det ska jag försöka ha!

Kram

Det var en gång....

...en gång. 

För längesen.

Sen försvann den under ett tjockt lager av jord

och gräs och glömdes bort.

 Ända tills den dag när en

 (av grannarna kallad "lite tokig")

 svenska flyttade in...

Innan den tokiga svenskan flyttade in...

Taraaaaaa!!

Stengången grävdes fram och en ny rabatt

trollades fram av ett par stenar - som naturligtvis

låg oanvända i en hög på tomten.

Tänk vilken skillnad ett par stenar och lite blommor gör....

Att rensa runt gamla hus är som att göra en utgrävning.

Jag har hittat allt från knappar till ringklockor....

...och kindtänder....

Vill dock inte veta om det är från en människa eller ett djur.

Hmmmm....vad ska jag nu hitta på kring huset?

Kanske anlägga lite fler rabatter...eller varför inte

fixa en uteplats....

...fortsättning följer.

Kram

Stenrik

När jag var och kollade på lägenheten första

gången, kunde jag inte undgå att se husets dåliga

tillstånd från utsidan. Det är ett gammalt hus som

byggdes 190X och man får ibland en känsla av

att inget har gjorts sedan dess...

Det första jag sade till hyresvärden,

som jag för övrigt kände redan innan,

var:

"Fixa en burk med färg och jag målar mina

fönsterramar. Den där skiten tänker jag inte

kolla på hela sommaren!"

Han skrattade till som om jag skojade.

Men insåg för en vecka sen att jag faktiskt

menade allvar. Utan att överdriva kan jag 

nu säga att jag har de finaste fönstren i huset.

Färgburken fixade jag för övrigt själv.

Som tur är har jag en egen ingång och de andra

fyra lägenheterna delar denna dörr.

Inklusiva ogräs och trasiga fönsterramar.

Dessutom har jag börjat rensa ogräs.

Och plötsligt blev jag stenrik!

Överallt ligger stenar och gamla gångar gömda.

Försök att inte koncentrera er på plastkatten

med tygblommor i...i den undre bilden.

Mina grannar är...ähm....inte som jag.

Så här ser det nu ut utanför MIN lägenhet.

Lägg märke till de vita fönsterramarna... ;-)

Här har de idag lovat 32 grader,

så nu packar vi badväskan och beger oss till

stadens utomhusbad. En bassäng är bättre än

ingenting i den här värmen.

Ha en skön söndag!

Kram