Bokidé

Jag fick i veckan ett mail av en fin bloggvän,
som skrev:

"Hur mår du? Jag saknar dina blogginlägg"

Svaret blev, att jag mår bra och att det kanske

är anledningen till att jag inte hunnit skriva.

Kanske även för att barnen fortfarande

behagar ha sommarlov...

Kanske även för att jag samlar material

till en bok....typ.

Den handlar om den nyseparerade kvinnan

som med sina barn flyttar in i en liten lägenhet.

Kvinnan är besviken och sårad av alla falska

människor hon haft oturen att råka på.

Hon bestämmer sig för att inte hoppa på

första bästa man och planerar istället att

leva ensam ett tag och bygga en liten mur

omkring sig för att slippa fler besvikelser.

Ingen skulle få komma henne för nära mer.

Sen kom Herr Bennemann.

Kvinnans granne.

Han var ett lika bränt barn, levde ensam

sedan många år och hade redan byggt upp

en hög mur omkring sig.

Det spelade ingen roll om kvinnan

inte hade stylat till sig....

...ej heller hennes skiftande humör

störde honom....

...för i hans ögon var hon något väldigt

speciellt....

...någon som skiljde sig från alla andra...

...och med sin naturliga öppenhet,

tokiga humor

och

ärlighet....

fick Kvinnan Herr Bennemann att riva sin mur.

Herr Bennemann var äldre än kvinnan

(men inte äldre än hennes pappa...*blink* )

och hade redan grått hår

Hans utseende var egentligen inte alls det

som Kvinnan annars fastnade för och vissa

saker störde henne lite.

Kvinnan var ofta i trädgården och jobbade när Herr Bennemann

kom hem efter en ansträngande dag på jobbet.

Det spelade ingen roll hur sent han kom, hur trött han

var eller hur hård dagen hade varit....

det enda han hade med sig hem

- och det gav han Kvinnan när han såg henne -

var ett varmt och lugn leende.

Hans ögon strålade av livsglädje.

När han stod där och log mot henne glömde hon

plötsligt att bygga den där muren...

och hon glömde att hans utseende inte var perfekt

Hon såg bara in i ett par strålande ögon

och glömde allt hon hade lovat sig själv.

"Inte ta första bästa man"

Ha!

Men...om den första känns som den bästa?

varför ska man vänta tills den nästbästa kommer??

Man vill väl ha den bästa??

Herr Bennemann fick kvinnan att glömma

besvikelserna och istället hittade hon

sitt inre 

lugn....

Idag är Kvinnan och Herr Bennemann mycket goda vänner.

Och vem vet....om kvinnan den dag vågar ta den utsträckta

handen kanske boken får ett bra slut.

Bilderna är från Kvinnans bästa sommarlovsdag,

ett besök i Kölns Zoo tillsammans med barnen

och Herr Bennemann.

(Som visade sig ha bättre koll på barnen i vimlet än kvinnan själv)

Herr Bennemann heter i själva verket något annat,

men det spelar ju ingen roll....eftersom det här bara

var ett förslag till en bok.

;-)

Själv genomlider  njuter jag av de sista

dagarna av barnens sommarlov.

Alltså:

Jag lever.

Jag mår bra

och 

det kommer fler blogginlägg!

Kram