söndag 25 augusti 2013

Bokidé

Jag fick i veckan ett mail av en fin bloggvän,
som skrev:
"Hur mår du? Jag saknar dina blogginlägg"

Svaret blev, att jag mår bra och att det kanske
är anledningen till att jag inte hunnit skriva.

Kanske även för att barnen fortfarande
behagar ha sommarlov...

Kanske även för att jag samlar material
till en bok....typ.

Den handlar om den nyseparerade kvinnan
som med sina barn flyttar in i en liten lägenhet.
Kvinnan är besviken och sårad av alla falska
människor hon haft oturen att råka på.
Hon bestämmer sig för att inte hoppa på
första bästa man och planerar istället att
leva ensam ett tag och bygga en liten mur
omkring sig för att slippa fler besvikelser.


Ingen skulle få komma henne för nära mer.

Sen kom Herr Bennemann.
Kvinnans granne.
Han var ett lika bränt barn, levde ensam
sedan många år och hade redan byggt upp
en hög mur omkring sig.

Det spelade ingen roll om kvinnan
inte hade stylat till sig....


...ej heller hennes skiftande humör
störde honom....


...för i hans ögon var hon något väldigt
speciellt....


...någon som skiljde sig från alla andra...


...och med sin naturliga öppenhet,
tokiga humor
och
ärlighet....

fick Kvinnan Herr Bennemann att riva sin mur.

Herr Bennemann var äldre än kvinnan
(men inte äldre än hennes pappa...*blink* )
och hade redan grått hår

Hans utseende var egentligen inte alls det
som Kvinnan annars fastnade för och vissa
saker störde henne lite.

Kvinnan var ofta i trädgården och jobbade när Herr Bennemann
kom hem efter en ansträngande dag på jobbet.
Det spelade ingen roll hur sent han kom, hur trött han
var eller hur hård dagen hade varit....
det enda han hade med sig hem
- och det gav han Kvinnan när han såg henne -
var ett varmt och lugn leende.
Hans ögon strålade av livsglädje.

När han stod där och log mot henne glömde hon
plötsligt att bygga den där muren...
och hon glömde att hans utseende inte var perfekt
Hon såg bara in i ett par strålande ögon
och glömde allt hon hade lovat sig själv.

"Inte ta första bästa man"
Ha!
Men...om den första känns som den bästa?
varför ska man vänta tills den nästbästa kommer??
Man vill väl ha den bästa??

Herr Bennemann fick kvinnan att glömma
besvikelserna och istället hittade hon
sitt inre 
lugn....


Idag är Kvinnan och Herr Bennemann mycket goda vänner.
Och vem vet....om kvinnan den dag vågar ta den utsträckta
handen kanske boken får ett bra slut.

Bilderna är från Kvinnans bästa sommarlovsdag,
ett besök i Kölns Zoo tillsammans med barnen
och Herr Bennemann.
(Som visade sig ha bättre koll på barnen i vimlet än kvinnan själv)

Herr Bennemann heter i själva verket något annat,
men det spelar ju ingen roll....eftersom det här bara
var ett förslag till en bok.
;-)

Själv genomlider  njuter jag av de sista
dagarna av barnens sommarlov.

Alltså:
Jag lever.
Jag mår bra
och 
det kommer fler blogginlägg!

Kram

19 kommentarer:

  1. Egenupplevd bok eller fantasi, det kan vi tolka som vi vill då?

    SvaraRadera
  2. Vilken fantastisk bok(idé), den smakar mera. Hoppas jag får läsa hela någon gång!

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Alltså, nu måste jag maila dig!! :-) KRAM

    SvaraRadera
  4. Det låter som om det är riktigt spännande! Jag tycker visst att man ska ta första-bästa och inte nästa-nästa-bästa!
    Kram :)

    SvaraRadera
  5. Första bästa är säkert jättebra :)

    SvaraRadera
  6. Åh vad roligt! Jag gillar happy endings - bara så att du vet! ;-)

    SvaraRadera
  7. Sedan måste du även ha med ett kapitel hur den ensamma kvinnan besöker Stockholm och där går ut och festar hela natten med sina Kompisar Oumberlige Peter och Pocket Hexan och hur de sedan badar i fontänen vid Sergelstorg på morgonkvisten i rusningstrafik, för vi röjjer bara på Onsdagar.

    Den ensamma Mamman sitter på kanten på fontänen och dricker ur den sista champagnen, när en man i en tråkig beige volvo stannar till för rött ljus och säger till henne:
    "-Borde int du åka hem och ta hand om ditt hem nu?"
    Den "ensamma kvinnan blir då helt vansinnig, tar champagne flaskan och slår sönder vindrutan på bilen, sliter ut mannen ur bilen och släpar upp honom i fontänen. Precis när on skall till och dränka honom så ser hon en glimt av "något" i hans ögon. Istället så kysser hon honom djupt och innerligt!

    Han hett visst Sven så leve de länge och lyckliga med sina nya grannar i Haninge utanför Stockholm.

    Fast de hade så vilt sex så grannarna klagade så de köpte ett hus utanför Tungelsta istället, men det är en helt annan historia!

    Hm.....spårade jag ur nu? Ja, du känner ju mig!
    Var djävligt rädd om dig, hoppas på snart äterseénde!
    kram ifrån Oumberlige Peter!

    SvaraRadera
  8. Aha, det låter jättebra! Helt rätt på alla plan.
    Kramar

    SvaraRadera
  9. Alltså, nu måste jag prata med Fru Venus... :)

    SvaraRadera
  10. Det där låter som om det kan bli en helt fantastisk bok!!
    Kram på dig ♥

    SvaraRadera
  11. Ser fram emot fortsättningen...nu har du verkligen byggt upp spänningen!!!
    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  12. Vilken helt underbar berättelse.. med perfekta bilder dessutom..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  13. Spännande, ska bli kul att följa utvecklingen!

    Mvh
    Frida

    SvaraRadera
  14. ååå vilket underbart inlägg. tack! nu är glad igen :). /Julia

    SvaraRadera
  15. Men näääääääääär exakt kommer inläggen igen tror du? Det är ju inte utan att man börjar bli nyfiken på hur det går med bokprojektet. ,-)

    SvaraRadera
  16. Men nuuuuuuu är det väl dags för ditt inlägg!?
    Du är så efterlängtad, snälla håll oss inte på halster längre utan för oss till ljuset....We <3 you!!!

    Kramis från Pockethexan som hoppas få ett förhands ex. av din bok så att jag kan få rec. den i tid!

    Saknar dig!

    SvaraRadera