Att ta en chans

Det har varit lite segt och jobbigt.

Inte nog med att jag försöker "avverka" mitt

förflutna, samtidigt är jag även tvungen 

att tänka vidare.

Vad är rätt eller fel?

 Hur ska min framtid bli?

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Hur ska jag göra för att försörja mig själv?

Kan jag finnas där för mina barn

när de kommer hem?

Att sen inse att en utbildning inte är

möjlig pga av barn och ekonomi,

det kändes tungt.

Hopplösheten och det urkassa

självförtroendet tog över.

Jag deppade och bölade lite

i ett par dagar.

Sen bestämde jag mig för att ta

tag i saken själv.

Det man inte kan,

kan man lära sig genom böcker

och internet.

Jag började läsa

och kände mig motivierad.

När jag sen fick ett mail,

där man erbjöd mig en

chans

till att jobba hemma....

wow!

Det är som att jämföra mig

med en gammal bil.

Den har varit instängd i ett

garage i evigheter.

Nu har man öppnat dörren,

skjutit ut bilen i  friska luften

och polerat den lite.

Sen kom man förbi och

hällde lite bensin i tanken.

Lagom mycket för att man 

ska komma till nästa mack.

Nu gäller det bara att ta det lugnt

och försiktigt lägga i växlarna,

en efter en

och sen köra.

Även fast man inte vet riktigt

vart vägen leder,

gäller det att inte bli rädd

eller ge upp och stanna.

Nu eller aldrig.

Den här chansen ska jag ta

och

jag fixar det!

Kram