onsdag 7 mars 2012

Hundra Euro

Idag var det dags för ett besök hos arbetsförmedlingen igen.
Fast den inne i stora stan. Avdelningen för arbetslöshetsersättning.
Pengar med andra ord.
Euros.

Jag måste påpeka först att jag hittills är positiv överraskad vad
gäller personalen. Det är inte alls sura och otrevliga tjänstemän
som försöker göra livet surt för en. Nej, det är mänskliga och trevliga
medmänniskor som bara gör sitt jobb.


Vi hamnade hos en rätt ung tjej som genast började knappa in
makens uppgifter i datorn. Efter en stund räknade hon ut hur
mycket pengar vi skulle få.

Min man är den enda arbetstagaren i familjen och står
för försörjningen för sex personer. Han har haft en
körsträcka på ca 12 mil - enkel resa - för att kunna jobba
ihop en rätt bra lön. 
Arbetslöshetsersättningen är ca 60% av denna lön.
Tjejen nämnde summan.
Om jag uttrycker det så:
60% av "rätt hyfsad" är "nästan ingenting"
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Log bara mot henne och sade:

"Vad bra. När lånet har dragits av banken, har vi hela
100 Euro
kvar att leva på!"


Nu är frågan:
Ska jag betala elen eller vattnet för den hundringen?
Vad kan man leva bäst utan?

Kram

13 kommentarer:

  1. Åh fy f*n!! Hoppas ni hittar nytt jobb snabbt.

    Apropå el eller vatten, du har ju en damm på gården! Den kan ni kanske klara er med en månad eller så. :D
    Tjuvkoppla el från grannarna går ju också!

    SvaraRadera
  2. Ja du du tuff sits, rätt självklart med ett trevligt bemötande från AF... ändå kan man ju inte leva endast på det. Håller tummarna för att allt ordnar sig!

    SvaraRadera
  3. Nej, det är inte enkelt det där... Skönt att de åtminstone var trevliga, även om det inte hjälper själva situationen! Håller tummarna att det löser sig snart!

    SvaraRadera
  4. Svårt val. Hoppas det löser sig snart för er!

    SvaraRadera
  5. Hu, det låter riktigt jobbigt. Hoppas att maken (eller du?) hittar nytt jobb snabbt! Och som sagts ovan, det är väl bra med ett trevligt bemötande, men det ställer knappast mat på bordet... Kram.

    SvaraRadera
  6. Men fy vad hemskt. Har nog inget bra råd men skickar en stor styrkekram och hoppas att det ordnar sig snart

    SvaraRadera
  7. Det låter inte bra...det låter faktiskt riktigt fruktansvärt...jag hoppas verkligen att maken får nytt jobb snart och kanske närmare hemmet. Säger som fler ovanför, ett gott bemötande ställer inte mat på bordet, men frågan är hur det skulle kännas att gå därifrån om man blivit otrevligt bemött av snorkiga tjänstemän...

    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  8. hoppas verkligen att det ordnar sig för er snart!

    SvaraRadera
  9. Ja, du Elle, först vill jag tacka för din fina och tankvärda kommentar jag fick nyss!
    När det gäller ekonomin så säger jag bara...välkommen till klubben!
    Säger som jag alltid sagt: "Bättre rik och vacker än fattig och ful!"
    Min Fus pension har alltid räckt precis till våra boendekostnader under cirka 10 års tid, nu har pensionen sänkts och kostnaderna ökat så gapet bara växer och växer, det kompenserar jag med att jobba extra, ibland 20 timmar i veckan.....jag har så mysigt på jobbet så jag inte kan få nog! (ler)
    Ha en fin fortsatt vecka!
    Kram ifrån Oumberlige Peter!

    SvaraRadera
  10. Vad ledsen jag blir för er skull! Hoppas att det ordnar sig med ett nytt jobb snarast! Jag skulle vara helt förtvivlad och desperat i er situation. Ja, det är ni förstås också. Tröstekramar.

    SvaraRadera
  11. Massvis med styrkekramar!!!! Som sjukpensionär känner jag ju alldeles för väl igen den där hemska kampen det är varje månad för att få pengarna att räcka till till lyxvaror (som mat) och oväntade utgifter (som tandkräm). Hoppas verkligen det löser sig för er!!!

    SvaraRadera
  12. Fy bubblan vilken trist situation! Håller tummarna för en bättre sådan inom snar framtid - typ i morgon. Hoppas att det löser sig!

    Kram!

    SvaraRadera