lördag 17 april 2010

Förberedelser inför konfirmationen...

Jag har ju lovat att berätta lite om hur vi firar konfirmationen här.
Det hela började ju egentligen redan i veckan, med att leta kostym till sonen.
I Sverige, när jag konfirmerades, var det lite enklare för där lånade kyrkan ut den vita...ja..vad heter det nu...manteln?
Här är var och en själv ansvarig för klädseln. Det är dock alltid trevligt att se pojkar i kostym, de ser riktigt stora och "vuxna" ut plötsligt.

Fredagen blev städdag. Iallafall de ytor där gästerna kommer att röra sig i. Det är väl tur att det finns dörrar till de andra ytorna! *blink*
Vid förra konfirmationen var vi precis nyinflyttade i nybygget och hade inte hunnit få in dörrar i huset! Här är det dock inte vanligt att gäster rör sig i hela huset. Man håller sig snällt till vardagsrum och matrum och "snokar" inte runt. Ingen skulle t ex komma på tanken att be att få se vårt sovrum.


(Oj, vad det glänser...men jag hade hellre velat sitta ute i solen och njuta av den moln- och flygplansfria *ler* blå himlen)

Idag har jag bakdag!
Redan i veckan har jag blivit tillfrågad av grannar och släktingar om de ska baka en kaka. Det är vanligt här att man hjälper varandra med kakor (tårtor...) och annat när någon har en stor fest. Iallafall när man bor i en liten by som vi gör där (nästan) alla känner alla.

Nu får jag hjälp med tre tårtor till på måndag.
Måndag undrar ni kanske...är inte konfirmationen på söndagen??
Jo, det stämmer. Men sedan igår kväll och fram till konfirmationen dimper det ner kort till min son i brevlådan. Det är bybor som lämnar gratulationskort till min son.


Det kan vara från folk som vi i stort sett bara vinkar till när vi kör förbi, men som du inte umgås med annars! (Fast jag brukar växla ett par ord med de flesta...)
Till sonens glädje innehåller korten även pengar, det brukar vara mellan 5-20 Euro. Det har redan kommit en hel hög med kort...vissa skickar dem med posten, andra slänger dem diskret i brevlådan och några ringer på och lämnar kortet personligen med en önskan om en bra dag!
Det är rörande att se hur många som bryr sig och vad vissa skriver.
En familj skrev ungefär så här:

"Käre L,
vi gratulerar dig hjärtligt till din konfirmation och önskar dig allt gott för din kommande livsväg.
Förbli så vänlig och glad - som du alltid är när du möter oss."


Man blir som mamma varm om hjärtat när man läser sånt, för jag får ofta höra hur vänlig och hjälpsam han är - för att vara en tonåring!



Dessa gratulanter får sen ett inbjudningskort av oss, till kaffe och kaka dagen efter konfirmationen! Jag skrev kort tills jag hade kramp i handen! (är ju mer van med tangentbord...*blink*)

Det gäller att vara lite förberedd, för man vet aldrig i förväg hur många kort som dimper ner i lådan.

Nu ska jag förbereda maten, för vi kommer säkert att vara hungriga när vi kommer hem ifrån kyrkan imorgon! I nästa inlägg ska jag berätta hur det gick....
Håll tummarna!

Önskar er en fortsatt skön helg!
Kram

10 kommentarer:

  1. Hejsan,

    Du berikade min allmänbildning när du berättade hur konfirmationen firas där! :)
    Där firas det verkligen på ett annorlunda sätt!
    Fin tradition att skicka kort på förhand och uppvakta konfirmanden samt jätte trevligt att även grannar erbjuder bak hjälp!
    Hoppas dagen blir som ni har tänkt er och att ni får se skymten av solen under dagens gång!

    Ha det så bra!
    Kramis

    SvaraRadera
  2. Hej !
    Roligt att få en insikt i andras seder och traditioner ,kul med korten som skickas i förväg. Hoppas ni får en fin dag i dag!
    Själv ska jag jobba i dag,i går shoppade jag loss på Ikea alltid lika roligt*ler*
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  3. Hoppas dagen idag blir jättefin!
    Svårt att förstå hur ni firar konfirmation, då det är annorlunda än här hos oss.
    Här skulle man aldrig få hjälp av grannar att baka en tårta! Tror att man skulle kunna döpas, konfirmeras, gifta sig och dö, utan att grannarna reagerade!
    Ta hand om er! kram
    Pernilla

    SvaraRadera
  4. Hej vännen! Vad mysigt det låter...och vilken gemenskap! Det märks att det inte är i Sverige. Jag tycker det är jätteroligt när du skriver o berättar hur ni firar konfiramtion, för det är sånt som man inte har en aning om! Ett stort Lycka till med allt! Många Kramar Therese

    SvaraRadera
  5. Hejsan!

    Det var intressant att få läsa om hur ni firar konfirmation i Tyskland. Ganska annorlunda mot Sverige. Vad trevligt med alla dessa kort som kommer i brevlådan.

    Kramis/Heléne

    SvaraRadera
  6. Tack snälla för att du berättade hur det går till där hos er!! Jättekul att få läsa!!
    Tänk, egentligen så bjuder ju folk in sig själva med hjälp av gratulations korten!? Eller hur?
    (Kanske missförstod jag?)

    Underbart att du har en väluppfostrad son!! Tänk på att det är din förtjänst!!!!
    Vänlig, hjälpsam och glad så borde ALLA vara!!
    Hälsa honom och gratta!
    Hoppas allt kommer gå bra!!!!!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
  7. Låter som du har haft fullt upp med festförberedelserna!! Hoppas det blev en lyckad tillställning. KRAM Anna

    SvaraRadera
  8. Jag upprepar vad föregående sagt om konfirmationen, intressant att veta. Hoppas att dagen varit bra och minnesrik.
    Två av mina barnban har varit på konfirmationsläger, också ett sätt att konfirmeras. Då har man en gemensam fest med alla konfirmander och dess släktingar.
    Visst är det bra med vita kåpor. Pojkarna år stiliga i sina kostymer och flickorna i sina vita klänningar, men det är pampigt med alla klädda lika - och billigare för föräldrarna.
    Ha det så bra
    Kram Viola

    SvaraRadera
  9. Aha, då förstår jag vad du gör idag, (läs måndag) Sitter ju här och väntar och väntar på ditt inlägg. Hm, ser nu, (hade visst missat detta inlägg) att du är i full gång med att underhålla granntanterna med kaffe och småprat. Låter ju kul med trevliga grannar, här gnäller de mest om man skulle "råka" glömma klippa häcken, det får man minsann veta att nu -ser vi inget i kurvan. Sånna grannar har jag, inga härliga kaffedrickande, tårtbakare här inte. Där vann visst Tyskland igen.

    SvaraRadera
  10. Hej!

    Alba heter det på finlandssvenska i alla fall. Manteln alltså.
    Oj så trevlig konfirmationstradition ni har! Å kul att få hjälp med tårtbakandet ;).
    Hoppas att ni haft riktigt fina dagar nu!

    Kram, Nicole

    SvaraRadera