Förberedelser inför konfirmationen...

Jag har ju lovat att berätta lite om hur vi firar konfirmationen här.
Det hela började ju egentligen redan i veckan, med att leta kostym till sonen.
I Sverige, när jag konfirmerades, var det lite enklare för där lånade kyrkan ut den vita...ja..vad heter det nu...manteln?
Här är var och en själv ansvarig för klädseln. Det är dock alltid trevligt att se pojkar i kostym, de ser riktigt stora och "vuxna" ut plötsligt.

Fredagen blev städdag. Iallafall de ytor där gästerna kommer att röra sig i. Det är väl tur att det finns dörrar till de andra ytorna! *blink*
Vid förra konfirmationen var vi precis nyinflyttade i nybygget och hade inte hunnit få in dörrar i huset! Här är det dock inte vanligt att gäster rör sig i hela huset. Man håller sig snällt till vardagsrum och matrum och "snokar" inte runt. Ingen skulle t ex komma på tanken att be att få se vårt sovrum.


(Oj, vad det glänser...men jag hade hellre velat sitta ute i solen och njuta av den moln- och flygplansfria *ler* blå himlen)

Idag har jag bakdag!
Redan i veckan har jag blivit tillfrågad av grannar och släktingar om de ska baka en kaka. Det är vanligt här att man hjälper varandra med kakor (tårtor...) och annat när någon har en stor fest. Iallafall när man bor i en liten by som vi gör där (nästan) alla känner alla.

Nu får jag hjälp med tre tårtor till på måndag.
Måndag undrar ni kanske...är inte konfirmationen på söndagen??
Jo, det stämmer. Men sedan igår kväll och fram till konfirmationen dimper det ner kort till min son i brevlådan. Det är bybor som lämnar gratulationskort till min son.


Det kan vara från folk som vi i stort sett bara vinkar till när vi kör förbi, men som du inte umgås med annars! (Fast jag brukar växla ett par ord med de flesta...)
Till sonens glädje innehåller korten även pengar, det brukar vara mellan 5-20 Euro. Det har redan kommit en hel hög med kort...vissa skickar dem med posten, andra slänger dem diskret i brevlådan och några ringer på och lämnar kortet personligen med en önskan om en bra dag!
Det är rörande att se hur många som bryr sig och vad vissa skriver.
En familj skrev ungefär så här:

"Käre L,
vi gratulerar dig hjärtligt till din konfirmation och önskar dig allt gott för din kommande livsväg.
Förbli så vänlig och glad - som du alltid är när du möter oss."

Man blir som mamma varm om hjärtat när man läser sånt, för jag får ofta höra hur vänlig och hjälpsam han är - för att vara en tonåring!



Dessa gratulanter får sen ett inbjudningskort av oss, till kaffe och kaka dagen efter konfirmationen! Jag skrev kort tills jag hade kramp i handen! (är ju mer van med tangentbord...*blink*)

Det gäller att vara lite förberedd, för man vet aldrig i förväg hur många kort som dimper ner i lådan.

Nu ska jag förbereda maten, för vi kommer säkert att vara hungriga när vi kommer hem ifrån kyrkan imorgon! I nästa inlägg ska jag berätta hur det gick....
Håll tummarna!

Önskar er en fortsatt skön helg!
Kram