torsdag 29 april 2010

Änglar...

Jag var till byggmarknaden.
Ni vet, den där ointressanta byggnaden som man måste gå igenom för att komma till blomavdelningen. De har även en hel del dekorationsprylar där. Ja, en byggmarknad har egentligen allt till ett hem, förutom kläder (om man inte räknar med arbetskläder naturligtvis) och mat (om man bortser från godiset och glassen vid kassan...).

Där stod dessa änglar.


Gå aldrig snabbare än din skyddsängel kan flyga...

Änglar är viktiga i mitt liv. Redan som barn hade jag en liten ängel som betydde mycket för mig. Den var liten och vit och hade helt underbara små vingar. Jag var alltid rädd att de skulle brytas av, så sköra var de.
Som tioåring tog jag en dag fram ängeln, tände ljus och knäade framför den. Bad gråtandes till gud att min mormor skulle överleva hjärnblödningen hon fått.
Mormor dog.
Ängeln behöll jag, men till gud hade jag sen ett trasigt förhållande. Han hade svikit mig och tagit min mormor ifrån mig - FAST jag hade BETT till honom. Jag var bara barnet och fattade ingenting.
Först som vuxen förstod jag att det inte sker under bara för att man ber till gud.
Man kan be om kraft, men inte kräva att gud ska lösa ens problem.
Dem får man snällt lösa själv.

Änglar, finns de?
Ibland tror jag det.
De kan vara osynliga och hjälpa oss att överleva en bilolycka. Dem kallar man skyddsänglar.
Eller vi kan möta människor som vi kallar änglar, för att de ger oss kraft eller hjälper oss. Änglar har inte alltid vingar. En ängel kan vara en god vän som alltid lyssnar...eller någon som ger dig plånboken du just tappat...eller någon som ler mot dig och gör dig glad.
Någon som besöker en ensam pensionär eller en människa som vårdar och tar hand om en sjuk anhörig, dem kan man också kalla änglar.

Jag har turen att ha en eller annan ängel i mitt liv. Jag har faktiskt turen att ha flera, som följer mig och stödjer mig, fast de alla själva behöver stöd. Det hoppas jag dock att jag kan ge tillbaka. Jag kanske inte mår superbra själv, men lyssna kan jag fortfarande! *ler*

Jag är inne i en liten svacka, men tack vare änglarna där ute i världen orkar jag se framåt och vet att det blir bättre en dag.

Tack mina kära änglar, för att ni finns!

Hoppas att jag inte blev för djup idag...*ler*
Kram

2 kommentarer:

  1. Jag håller med dig! Änglar finns visst - bara vi accepterar dem och tar emot deras hjälp.
    Ibland vill änglarna ge oss prövningar - men oftast inte svårare än att vi överlever och går stärkta ur prövningen.
    Låt dina änglar stötta dig när du behöver det. Ha de gott. Catarina

    SvaraRadera
  2. Klart änglar finns fast i olika former!
    Jag är gift med en ängel exempelvis.
    Är ganska säker på att du är en! I bloggvärden är du det i allafall, med dina långa fina och värmande "kommentarer!
    Valborgsmässhelg i Sverige nu, du är ju svensk så självklar önskar jag dig en fin helg!
    Du får väl elda i någon liten burk och sjunga....vintern redan rasat ut...eller något annat passande!
    Fick åka upp akut till sjukhuset igen igår kväll till Lilla Frun, fungerar inte riktigt som det ska på den här kliniken, att en del ska ha så svårt att förstå. Fast Lilla Frun vill kämpa på, så vi fortsätter, kanske blir det något bra av det här, vore ju kul om vi kunde hälsa på dig i Tyskland, husbil är ju ett toppensätt att resa på, särskilt om man har ont!
    I vilket fall som helst antingen du eldar upp grannens bil eller ej så ska du ha en riktigt fin helg!
    Ha det så bra som det bara går!
    Stor Kram ifrån mig och Lilla Frun. Hon ville att jag hälsade så mycket till dig, hon orkar inte blogga alls just nu!
    Kram ifrån Peter!

    SvaraRadera