Café Ellé...

Först och främst vill jag tacka för alla fina kommentarer. Tyvärr har jag inte hunnit mer än skumläsa era inlägg. Jag hoppas kunna ta igen allt snart!

Nu till sista konfirmationsinlägget!

Måndagen började rätt lugnt ändå, eftersom det mesta var förberett och gästerna var bjudna till eftermiddagen.
Min son hade ledigt från skolan, det har konfirmations- och kommunions-eleverna här. (kommunion är den katolska varianten) Även 16-åringen menade att syskonen, alltså han, har ledigt....hm...jag var tveksam, men tänkte att vem vet? *blink*


Jag slängde ihop två frukttårtor, lätt - snabbt - gott. Sen kom grannfruarna med två tårtor, samt ytterligare två från släkten. Mycket gott, alldeles för mycket, men man vet ju aldrig hur många som kommer och hur många som INTE gör diät. *blink*
Jag hann tyvärr inte ta kort på allt, det blev lite stressigt de sista minuterna före tre. Tanterna i byn var rätt punktliga, plötsligt kom en hel drös! Jag erbjöd dem plats vid bordet - dröjde en liten stund för alla var ju tvungna att kolla in utsikten (eller heter det kolla UT då?).
Dessutom hade en del av dem aldrig varit hemma hos oss tidigare och var tvungna att kolla in hur det såg ut (in - ut...blev konstigt där! *ler*)
Det är som någon kommenterade, ett sätt att bjuda in sig själv. Jäkligt smart ju! Man skickar ett kort till någon och får en inbjudan till kaffe tillbaka! Alltså buder man in sig själv, eller "köper" en inträdesbiljett...se det hur man vill.
Jag kanske ska tillägga att det hela "lönade" sig för min son, för han fick ihop närmare 350 Euro, bara av byborna!!!

Men de flesta känner varandra, så det är rätt trevligt att höra senaste skvallret eller "kommer-du-ihåg-historier" av de äldre byborna.


Lagom tills de första tanterna hade satt sig kom nästa drös och plötsligt var bordet fullt!! Jag hällde i kaffe och funderade samtidigt lite stressat på var jag skulle sätta alla om fler kom. Som tur var räckte stolarna. Jag kom efter lite med kaffet, men gav tanterna kakor så länge. Det kändes nästan som att ha ett café hemma!




Visst har de varit duktiga med kakbakandet!?

Sonen hade, dagen till ära (och till tanternas förtjusning...) tagit på sig kostymen igen. Han hade t o m kavajen på sig, fast jag sagt att det var varm och att han lugnt kunde ta av sig den! Men icke, den förblev på!


När jag var nästan färdig med kak- och kaffeutdelningen såg jag hur alla satt där, utan att ha rört vid kakorna! Snällt med händerna i knät, liksom...*ler*
De väntade på att JAG skulle sätta mig också!! Snacka om väluppfostrade tanter!
Jag skyndade mig till bordet och sen kunde de hugga i!

Efter en stund gick hälften av dem, de skulle till nästa konfirmationskaffe! Ja, de gör sin lilla runda den andra hälften satt kvar.
En kvinna blev ståendes vid dörren och drog mig lite åt sidan. Sedan sade hon lite blygt...
"När jag skrev kortet till din son, ville min man också skriva ett par rader, men jag lät honom inte göra det - för jag visste ju inte vem som skulle läsa det och vad man skulle tänka...."
"Aha..." tänkte jag undrande
Kvinnan fortsatte...
"Min man ville skriva att han uppskattar er son för att han är den ENDE av alla ungdomar (eller alla bybor?) som stannar till och pratar ett par ord med honom och alltid är vänlig och trevlig. Det uppskattar han väldigt mycket"
Det värmde återigen mitt hjärta att höra detta och jag försäkrade henne om att hon lugnt hade kunnat skriva det i kortet.


(Inte alla gjorde diät...*ler*)

Den andra hälften av besökarna gick en stund senare och samtidigt kom nästa drös!!
De hade redan varit hos det andra firandet och ville inte ha mycket mer än en kopp kaffe. Strax före klockan sex försvann alla och jag kunde äntligen pusta ut!

Gissa om jag var trött efter denna bla-bla-bla-dag! Nu försöker jag återhämta mig och ser fram emot att besöka er snart igen!!

Jag önskar er alla en jätteskön onsdag!
Kram