måndag 30 december 2013

Lite bittert

Snart är det dags att fira in 2014.
Ärligt talat är jag inte i firarstämning.
För mig var 2013 full av jobbiga
och stora förändringar.
En del dörrar lyckades jag stänga,
men jag har en eller annan dörr kvar.

Dessutom stängdes en del dörrar
framför min näsa.
Det gör fortfarande ont
att bli behandlad som luft
eller ha känslan av att man 
har gjort ett "fel".


Samtidigt gör det mig bitter att
se hur andra skördar det
som jag länge har kämpat för.

Men jag ska inte klaga.
Jag har även lärt känna nya människor
som är rena änglar och
stödjer mig när livet känns
orättvist.

Löften ger jag inga,
men jag ska försöka att
lyfta mig själv lite
och kanske komma mina
drömmar lite närmare.


Ett jobb för att kunna försörja mig själv
vore inte dumt.
Självförtroendet har legat i källaren ett tag,
kanske jag kan ta mig upp för trappan
och hittar kraften att satsa...eller ta
sats iallafall.


Om sen barnen klarar nya
skolorna, samt jobb,
kan jag slappna av.
Ja, jag är en riktig hönsmamma!

Ett nytt hem,
med plats för allt och alla,
samt blomrabatter och grönsaksland
och kanske
en hängmatta mellan
ett par äppelträd...
det vore pricken över i:et.

Vad önskar DU dig...?

Önskar er alla
ett gott nytt
2014!!

Kram

Bilderna är tagna i den nyrenoverade hallen.
Före- och efterbilder kommer när vädret
är mer "fotovänligt"

söndag 22 december 2013

Fjärde advent

Gud vad tiden springer iväg!

Det har varit fullt upp och när jag kommer
hem slänger jag mig i ett hörn och
önskar att sommaren kommit
när jag öppnar ögonen igen.


Dottern har gjort ett tredagars testbesök i en
stödskola. Hon verkade mer avslappnad och
glad än i den nuvarande skolan.
Det är ju en klar skillnad mellan
att dela klassrum med 29 andra elever
eller sitta i en klass med 7 elever.
Jag önskar att alla barn kunde erbjudas
mindre klasser. Det borde vara en
självklarhet.

En av de nya lärarna är min äldste sons
fd lärarinna. En ängel.
Jag kan lämna dottern i nya skolan med
gott samvete.


Fjärde advent har jag tillbringat i köket.
Det har bakats hela dagen.
En del har redan "provsmakats"
och resten är infryst till julafton.

Ute är det mörkt och regnigt
och till julafton räknar man att
det blir 10-15 grader.
Ingen vit jul med andra ord.

Imorgon ska de allra sista inköpen fixas.
Sen vill jag bara ha sovmornar och
massor av lugn och ro.

Ha en fin adventssöndag!
Kram

lördag 14 december 2013

Hjälp!

Man tycker ibland att jag
är alldeles för öppen och ärlig
i mina blogginlägg.
Idag ska jag ta upp ett ämne
som man inte gärna pratar om
som förälder.

Här tar just nu skolan mycket tid.
Eller rättare sagt olika samtal,
undersökningar och terapier
för att hjälpa min son att klara
av den "normala" skolan.

Alla mina (fyra) barn lider av ADS,
De har problem med att koncentrera sig
och klarar därför inte av att
hänga med i skolans tempo.


Mina stora (numera "vuxna") pojkar,
besökte en särskola.
Den var bra, men jag vet nu att de
efter skolan har problem med
att hitta jobb.

Därför kämpar jag nu för att de yngre ska
kunna besöka en vanlig skola,
med integrerad hjälpundervisning.

Skolsystemet är lite annorlunda här.
Barnen besöker först en "grundskola"
mellan 1:a och 4:e klass.

Sen väljer man om de ska besöka
Hauptschule,
 Realschule
 eller Gymnasium
mellan 5:e och 10:e klass.

Jag formligen hatar detta system,
eftersom man sorterar in barnen
efter hur bra de är i skolan.
Det är inte alls bra om man besöker
Hauptschule...det är den skolan
man besöker när man inte är bra nog
för de andra, typ.

Genomsnittsbarnen besöker Realschule
och bara "duktiga" barn klarar av Gymnasium.
Fast jag vet att även de kämpar som bara den.

Jag tycker att barnen blir "stämplade".
Sorterade i fack.
Du är bra - du är skit.


Jag sitter nu här med en pojke,
vars logiska tänkande ligger över det normala.
Problemet är att han p g a sin ADS inte kan
koncentrera sig bra nog för att utnyttja
sin intelligens.

Hans intelligens är bra nog för
gymnasium.
Hjälplärarinnan kan dock bara
rekommendera särskola!

Hjälp!

Nu har vi börjat ett försök med
medicin och han säger själv
att det hjälper honom.

Idag besökte vi den nya "vanliga" skolan 
(en blandning av alla tre skolformerna).
Sonen var positivt inställd
och vill absolut börja där!!

Jag vore världens gladaste
om han klarade av den skolan.
För hans skull.
Men känslan av att varje
morgon ge honom en tablett
- för att han ska klara av skolan -
är inget jag hunnit vänja mig vid.

Kram