måndag 30 december 2013

Lite bittert

Snart är det dags att fira in 2014.
Ärligt talat är jag inte i firarstämning.
För mig var 2013 full av jobbiga
och stora förändringar.
En del dörrar lyckades jag stänga,
men jag har en eller annan dörr kvar.

Dessutom stängdes en del dörrar
framför min näsa.
Det gör fortfarande ont
att bli behandlad som luft
eller ha känslan av att man 
har gjort ett "fel".


Samtidigt gör det mig bitter att
se hur andra skördar det
som jag länge har kämpat för.

Men jag ska inte klaga.
Jag har även lärt känna nya människor
som är rena änglar och
stödjer mig när livet känns
orättvist.

Löften ger jag inga,
men jag ska försöka att
lyfta mig själv lite
och kanske komma mina
drömmar lite närmare.


Ett jobb för att kunna försörja mig själv
vore inte dumt.
Självförtroendet har legat i källaren ett tag,
kanske jag kan ta mig upp för trappan
och hittar kraften att satsa...eller ta
sats iallafall.


Om sen barnen klarar nya
skolorna, samt jobb,
kan jag slappna av.
Ja, jag är en riktig hönsmamma!

Ett nytt hem,
med plats för allt och alla,
samt blomrabatter och grönsaksland
och kanske
en hängmatta mellan
ett par äppelträd...
det vore pricken över i:et.

Vad önskar DU dig...?

Önskar er alla
ett gott nytt
2014!!

Kram

Bilderna är tagna i den nyrenoverade hallen.
Före- och efterbilder kommer när vädret
är mer "fotovänligt"

söndag 22 december 2013

Fjärde advent

Gud vad tiden springer iväg!

Det har varit fullt upp och när jag kommer
hem slänger jag mig i ett hörn och
önskar att sommaren kommit
när jag öppnar ögonen igen.


Dottern har gjort ett tredagars testbesök i en
stödskola. Hon verkade mer avslappnad och
glad än i den nuvarande skolan.
Det är ju en klar skillnad mellan
att dela klassrum med 29 andra elever
eller sitta i en klass med 7 elever.
Jag önskar att alla barn kunde erbjudas
mindre klasser. Det borde vara en
självklarhet.

En av de nya lärarna är min äldste sons
fd lärarinna. En ängel.
Jag kan lämna dottern i nya skolan med
gott samvete.


Fjärde advent har jag tillbringat i köket.
Det har bakats hela dagen.
En del har redan "provsmakats"
och resten är infryst till julafton.

Ute är det mörkt och regnigt
och till julafton räknar man att
det blir 10-15 grader.
Ingen vit jul med andra ord.

Imorgon ska de allra sista inköpen fixas.
Sen vill jag bara ha sovmornar och
massor av lugn och ro.

Ha en fin adventssöndag!
Kram

lördag 14 december 2013

Hjälp!

Man tycker ibland att jag
är alldeles för öppen och ärlig
i mina blogginlägg.
Idag ska jag ta upp ett ämne
som man inte gärna pratar om
som förälder.

Här tar just nu skolan mycket tid.
Eller rättare sagt olika samtal,
undersökningar och terapier
för att hjälpa min son att klara
av den "normala" skolan.

Alla mina (fyra) barn lider av ADS,
De har problem med att koncentrera sig
och klarar därför inte av att
hänga med i skolans tempo.


Mina stora (numera "vuxna") pojkar,
besökte en särskola.
Den var bra, men jag vet nu att de
efter skolan har problem med
att hitta jobb.

Därför kämpar jag nu för att de yngre ska
kunna besöka en vanlig skola,
med integrerad hjälpundervisning.

Skolsystemet är lite annorlunda här.
Barnen besöker först en "grundskola"
mellan 1:a och 4:e klass.

Sen väljer man om de ska besöka
Hauptschule,
 Realschule
 eller Gymnasium
mellan 5:e och 10:e klass.

Jag formligen hatar detta system,
eftersom man sorterar in barnen
efter hur bra de är i skolan.
Det är inte alls bra om man besöker
Hauptschule...det är den skolan
man besöker när man inte är bra nog
för de andra, typ.

Genomsnittsbarnen besöker Realschule
och bara "duktiga" barn klarar av Gymnasium.
Fast jag vet att även de kämpar som bara den.

Jag tycker att barnen blir "stämplade".
Sorterade i fack.
Du är bra - du är skit.


Jag sitter nu här med en pojke,
vars logiska tänkande ligger över det normala.
Problemet är att han p g a sin ADS inte kan
koncentrera sig bra nog för att utnyttja
sin intelligens.

Hans intelligens är bra nog för
gymnasium.
Hjälplärarinnan kan dock bara
rekommendera särskola!

Hjälp!

Nu har vi börjat ett försök med
medicin och han säger själv
att det hjälper honom.

Idag besökte vi den nya "vanliga" skolan 
(en blandning av alla tre skolformerna).
Sonen var positivt inställd
och vill absolut börja där!!

Jag vore världens gladaste
om han klarade av den skolan.
För hans skull.
Men känslan av att varje
morgon ge honom en tablett
- för att han ska klara av skolan -
är inget jag hunnit vänja mig vid.

Kram

måndag 25 november 2013

Nej, nej, nej!!!

Jag har inte slutat blogga!!
En bloggvän klagade nyligen i ett inlägg över
att alltfler bloggar lägger ner.
 Även min blogg nämndes.

Men...jag har ju t o m startat ÄNNU EN BLOGG!!

Ni som inte hängt med,
numera finner ni mig även i bloggen

Anledningen till att inläggen inte regnar tätt,
är helt enkelt att jag har fullt upp med att
fixa och dona, att göra ärenden, kvartsamtal,
skjutsa barn till läkare (inget allvarligt), städa,
jobba, renovera....osv.

Och när vädret däremellan är som här...


....klämmer jag in en halvtimmas promenad!

Att tanka energi och sol just nu är viktigare
än att sitta inne vid datorn.


Hösten börjar släppa taget och ge upp,
frost och kyla tar över.
Dags att damma av adventsljusstaken
och plocka fram tomtarna.
Har hittat en affär full med BILLIGA
dekorationssaker - och dit ska jag idag!


Vad gör du idag?
Har du börjat julpynta eller gör du som
jag och väntar till första advent??

Ha en fin vecka!
Kram

onsdag 13 november 2013

Ovanlig skördeplats

Oj, vad jag försvann där ett tag!
Förutom att jag har haft fullt upp med
att klara av de dagliga plikterna,
hann jag klämma in en liten höstlovsresa
till varma Spanien.

Medan jag satt under ett parasoll och
tog en kopp kaffe, upptäckte jag en
man som skördade oliver.


Inget konstigt med det egentligen.
Förutom att...


...han gjorde det...


...mellan apelsinträd och palmer....

...mitt i en rondell!!!

Här hemma i Tyskland är det dags att fixa vinterdäck,
köpa vantar och förbereda sig inför vintern.
Imorgon ska jag dessutom leta julpynt.
Var det verkligen jag som sprang omkring i
kortbyxor och t-shirt för 2 veckor sen....??

Kram

måndag 14 oktober 2013

Ny blogg!

När jag startade den här bloggen levde jag
ett annat liv än idag. Därför tycker jag att
det känns rätt att nu starta en ny blogg som
till en början kommer att löpa parallellt med
denna. Ni följer väl med?


Jag packar in bildarkivet och flyttar
till den nya bloggen


Välkomna dit!
Kram

tisdag 8 oktober 2013

Jag är tillbaka nu

Ja, jag lever fortfarande.
Kanske är det just för att jag har ett LIV
nu, som jag inte har bloggat sedan länge.

För de som undrar:
Ja, det är Herr Bennemann som är anledningen.
(samt en seg internetanslutning)
Jag vet inte hur jag ska kortfatta de senaste
veckorna med ett inlägg.
Kanske det räcker med en mening.

Jag har skrattat.

Det spelar ingen roll om vi tar tag i resterna
av de förra hyresgästerna....




...och gör det till en trevlig hörna.
Vi hittar alltid en grund att dra en vits
och vika oss dubbla av skratt.

Tänk att det faktiskt finns en person som har precis
samma humor som jag! 




Det här är "min" hörna av huset.
Till höger i bild, min dörr samt köksfönster, till vänster den
nysanerade uteplatsen där vi tar oss en kopp kaffe när det
inte är för kallt ute.


Köksfönstret och sensommarens
blommor längst väggen.


Här har hösten tagit över, men jag har inte
tid att sörja över det. Jag och Herr Bennemann
har gjort en hel del utflykter och "projekt" för att
fördriva tiden förgylla tillvaron.
Mer om det i nästa inlägg.

Jag är tillbaka nu!
Kram

måndag 23 september 2013

Saknad

Aslan...
Muckelchen...Bibi....Blödi....

Kärt barn har mer än ett namn.

För tre veckor sen begavde vi dig.
Det gör fortfarande otroligt ont att skriva om det.
Vi saknar dig.
Mycket.


Jag skulle göra allt för att ha dig här igen.
Jag saknar dig vid femtiden varje morgon där du satt och
väntade tills jag klev upp och gav dig frukost.
Jag saknar de tillfällen när jag inte vaknade vid fem och 
du därför bet mig i näsan.
Med nöje hade jag dammsugit upp allt damm efter din päls.
Fotavtrycken över hela bilen hade inte varit ett problem.
Du hade kunnat ligga i soffan hela kvällen...jag hade tagit en stol.
Det hade inte ens stört mig om du skitit ner badrumsmattan.
Bara du vore här igen.


Du lämnade oss alldeles för tidigt.
En hemsk onödig olycka kostade dig livet.

Älskad och saknad av alla
har du lämnat en tomhet efter dig.

Snälla kom tillbaka....

Kram

söndag 25 augusti 2013

Bokidé

Jag fick i veckan ett mail av en fin bloggvän,
som skrev:
"Hur mår du? Jag saknar dina blogginlägg"

Svaret blev, att jag mår bra och att det kanske
är anledningen till att jag inte hunnit skriva.

Kanske även för att barnen fortfarande
behagar ha sommarlov...

Kanske även för att jag samlar material
till en bok....typ.

Den handlar om den nyseparerade kvinnan
som med sina barn flyttar in i en liten lägenhet.
Kvinnan är besviken och sårad av alla falska
människor hon haft oturen att råka på.
Hon bestämmer sig för att inte hoppa på
första bästa man och planerar istället att
leva ensam ett tag och bygga en liten mur
omkring sig för att slippa fler besvikelser.


Ingen skulle få komma henne för nära mer.

Sen kom Herr Bennemann.
Kvinnans granne.
Han var ett lika bränt barn, levde ensam
sedan många år och hade redan byggt upp
en hög mur omkring sig.

Det spelade ingen roll om kvinnan
inte hade stylat till sig....


...ej heller hennes skiftande humör
störde honom....


...för i hans ögon var hon något väldigt
speciellt....


...någon som skiljde sig från alla andra...


...och med sin naturliga öppenhet,
tokiga humor
och
ärlighet....

fick Kvinnan Herr Bennemann att riva sin mur.

Herr Bennemann var äldre än kvinnan
(men inte äldre än hennes pappa...*blink* )
och hade redan grått hår

Hans utseende var egentligen inte alls det
som Kvinnan annars fastnade för och vissa
saker störde henne lite.

Kvinnan var ofta i trädgården och jobbade när Herr Bennemann
kom hem efter en ansträngande dag på jobbet.
Det spelade ingen roll hur sent han kom, hur trött han
var eller hur hård dagen hade varit....
det enda han hade med sig hem
- och det gav han Kvinnan när han såg henne -
var ett varmt och lugn leende.
Hans ögon strålade av livsglädje.

När han stod där och log mot henne glömde hon
plötsligt att bygga den där muren...
och hon glömde att hans utseende inte var perfekt
Hon såg bara in i ett par strålande ögon
och glömde allt hon hade lovat sig själv.

"Inte ta första bästa man"
Ha!
Men...om den första känns som den bästa?
varför ska man vänta tills den nästbästa kommer??
Man vill väl ha den bästa??

Herr Bennemann fick kvinnan att glömma
besvikelserna och istället hittade hon
sitt inre 
lugn....


Idag är Kvinnan och Herr Bennemann mycket goda vänner.
Och vem vet....om kvinnan den dag vågar ta den utsträckta
handen kanske boken får ett bra slut.

Bilderna är från Kvinnans bästa sommarlovsdag,
ett besök i Kölns Zoo tillsammans med barnen
och Herr Bennemann.
(Som visade sig ha bättre koll på barnen i vimlet än kvinnan själv)

Herr Bennemann heter i själva verket något annat,
men det spelar ju ingen roll....eftersom det här bara
var ett förslag till en bok.
;-)

Själv genomlider  njuter jag av de sista
dagarna av barnens sommarlov.

Alltså:
Jag lever.
Jag mår bra
och 
det kommer fler blogginlägg!

Kram

torsdag 8 augusti 2013

Vad håller jag på med...egentligen?

Man får nästan en lantlig romantisk känsla när man
ser mormors virkade överkast hänga på tork utanför
det gamla murgrönstäckta skjulet.


Men öppnar man dörren till skjulet är det allt annat än romantiskt.
Det gick inte att gå in ordentligt, för att hela golvet var täckt
med ..."skit".

När jag målade fönstrena, bad jag min granne att
avråda och förhindra mig från att utföra 
ytterligare tokiga idéer på och kring huset.
Och vad gör han?
Hjälper mig att utföra nästa tokiga idé....


Någon som kan säga vad det rostiga "skåpet" är? 
Vi gissar på ett gammalt kylskåp eller "rökskåp".
Vi har dock inte vågat öppna det. Vem vet....

Ibland undrar jag vad fan det är jag egentligen
håller på med och hur man kan börja rensa
ett skjul, som man egenligen inte har med att göra.

Efter att ha fyllt en jävla massa ett par
blå plastsäckar med huvudsakligen
tapetrester och kartonger, fick vi såpass
mycket plats över att våra cyklar kunde
ställas in.

Det blir en lite "spöklig" känsla bland alla
gamla och smutsiga saker i halvmörkret,
med spindelnät hängandes från taket.
Därför tycker jag att bilden på fönsterluckorna
gärna kan få vara lite spöklik.
Synd bara att man inte låter dem hänga 
kvar på huset.


Men utsikten är fin iallafall.
Jag tycker att försöket att laga dörren
med en bit av en apelsinlåda är riktigt lyckat.


Och eftersom min granne ännu en gång inte
har vett att avråda mig från ÄNNU ett projekt,
tar vi idag fram målarbunken och penslarna....

Alltså vet ni nu att jag fortfarande lever.
Frågan är bara om min stackars granne
gör det vid dagens slut....

Kram

måndag 5 augusti 2013

Hett i parken

Häromdagen hade jag och dottern en kväll för oss själva.
Tioåringen sov över hos en kompis.
Alltså var läget perfekt för en tjejkväll.
Dottern önskade sig en tur till en park, för att åka inliners.
Det dröjde inte länge förrän man började förbereda
en "Heissluftballon" (hetluftsballong) för en färd.


Plötsligt glömde dottern allt annat och blev sittandes på
den stora gräsmattan i stadsparken.
Det är faktiskt ett litet skådespel, som lockar både stora
och små till att bli ståendes en stund.


Inte alla som kan säga att man rört vid toppen av en luftballong.
Man behöver ju inte säga att den fortfarande låg på marken....

En ventilator samt "eld" fyller ballongen...



....tills den plötsligt ställer sig upp.
Tycker att det ser gulligt ut, hur killen håller ballongen nere
på marken med tåspetsarna...


Sen hoppade passagerarna i korgen och det "eldades" ett
par gånger....
Lägg till bildtext
...tills ballongen plötsligt lämnar marken och lyfter....


En dag ska jag också åka med!!


För övrigt "far" man luftballong - man "flyger" inte.
När man far första gången, blir man döpt.
Man får en titel och sen namnet av ett ställe
som man just fly...far över.

Mmmm, det låter bra.

Ha en skön vecka!
Kram