onsdag 14 januari 2015

YESSSS!!!!

Idag blev jag uppringd av firmans personalansvarige.
Hon hade varit hemma pga sjukdom i familjen och ursäktade
sig flera gånger för att jag fått vänta på hennes samtal.

Min handledare under provdagen hade gett mig ett gott
omdöme och var väldigt nöjd med min insats.
De undrade nu vad JAG tyckte om jobbet.

Jag sade att det varit mycket nytt,
men att jag är beredd att göra ett försök.
För att underlätta för mig och för dem,
kommer jag att ha fasta arbetstider fram till eftermiddagen
och ska jobba endast på kontorets exportavdelning.

Det innebär att jag kommer att bli sjukförsäkrad,
nu när jag är nyskild och annars hade varit tvungen att
sjukförsäkra mig själv....med minst 155 Euro/månad.

Det innebär även att min ekonomi kommer att förbättras,
eftersom jag verkligen hankat mig fram på småjobb..

Det innebär även att jag kommer att vara hemma när
barnen kommer från skolan. Det känns skönt att slippa
lämna dem ensamma i flera timmar, även fast de är stora.


YESSSSS!!!

Jag sökte och jag fick ett jobb.
Allt blir bättre för mig nu.

Det har gått 14 dagar av det nya året
och så mycket har börjat röra sig och förändras.

Det ÄR mitt år!

Kram

tisdag 13 januari 2015

Tålamod

Tålamod är något jag försöker öva på att ha.
Man säger mig ofta att jag är för otålig.
Men vad tusan, inte vill man väl vänta i evigheter
på saker man kan ha direkt?

Som jobb till exempel.
Provjobbandet i fredags gick ju rätt hyfsat trots allt,
tycker JAG iallafall.
Sen hade jag ju oturen att personalchefen var frånvarande just då.
Antagligen sjuk.


Och det är just det jag försöker att intala mig nu,
att hon fortfarande är sjuk
och att det är just därför hon inte hört av sig ännu.

För jag vet att det här kommer att bli bra!
Det är ju mitt år i år...

Kram

fredag 9 januari 2015

Provjobbat

Idag var jag och provjobbade ett par timmar!

För att göra hela historien kort:
För ett par veckor sedan skickade jag in en ansökan till ett jobb
som försäljerska i en dekorations/tyg/klädaffär.
Under anställningsintervjuns gång insåg man dock att man 
kunde behöva mina kunskaper i svenska i en moderfirma
som gör helt andra saker.
Där skulle jag hjälpa till med kommunikationen med Sverige
i deras exportavdelning.

Där satt jag alltså idag,
och prövade på att lägga in följesedlar, skriva fakturor och 
skicka dessa per mail till Sverige.
Min hjärna undrade ett tag vad jag höll på med.
Allt snurrade och det kändes som att bli kastad in i en skog
med miljoner träd efter att ha gått i öppna landskap.
Med andra ord,
jag gjorde vad jag skulle göra
men fattade egentligen inte varför jag gjorde
det jag skulle göra...typ.
Ni fattar.


Problemet med mig 
är att jag ställer för höga krav på mig själv
och blir frustrerad när jag inte klarar av nya uppgifter genast,
även fast andra inte förväntar sig att jag ska klara det.

Men jag tror att jag klarade av det rätt hyfsat trots allt.
När jag gick hem menade den enda kvinnliga kollegan:
"Snälla, kom tillbaka..."

Och sen undrade man på personalkontoret hur JAG
vill jobba och om jag är mer intresserad av kontoret
eller dekorationsaffären...
(dum fråga egenligen eller ?)
Men tydligen är man flexibel och om även jag är flexibel
kan jag kombinera kontor med affär.

Alltså vore jag dum om jag inte tog chansen.
Nästa vecka ska jag prata med personalchefen, som idag var sjuk.
Men det ser rätt bra ut...

Nu ska jag njuta av fredagkvällen lite.
Tack alla ni som höll tummarna för mig,
ni kan nog släppa taget nu.

Kram

onsdag 7 januari 2015

Det flyter på

Strax före jul fick jag ett litet paket.
Ett sånt där överraskningspaket som man inte alls räknat med. 
Det var från min bror och hans fru.
De hade skickat mig ett par fina armband,
precis i min smak,
som tack för att jag fotograferade deras bröllop.


Budskapet passar till det nya året,
för nu ska jag försöka göra saker som jag blir glad av.

Den här bilden blir jag glad av...


Tack finaste brudparet för att jag fick dela denna dag med er!


Och utan att vilja ta ut glädjen i förväg,
kan jag avslöja så mycket som att jag på fredag
ska provjobba en dag i en firma
där jag faktiskt har användning av min svenska
samt kan kombinera detta med mina intressen.
Kan det bli bättre, typ?

Jag känner att det sedan nyår börjat röra sig
och följer nu flytet.
Follow the flow...

Kram

fredag 2 januari 2015

Flyt

Sista delen av 2014 kändes rätt tungt.
Inte bara för att jag i veckor och månader haft problem
med ryggsmärtor, utan även för att jag har en viss förmåga
att trilla ner i ett visst hål.
Vi hade regn och mörker i flera veckor och det drog ner mig.

Sen kom snön nån dag efter jul och allt blev lite ljusare.
Jag gav mig tusan på att 2015 ska bli MITT år,
med framgång och glädje,
kanske även lite kärlek..?


Och även fast det var ett försök att övertyga sig själv till
lite positivt tänkande...
tamejtusan började inte året med en del ljusglimtar
och hopp om att allt kanske löser sig framöver trots allt.

Jag vill inte berätta för mycket innan det är klart,
men just nu känns det som om det faktiskt börjar flyta.

God fortsättning!
Kram

måndag 8 december 2014

På landet i landet där jag bor

När jag var ung ville jag inget annat än att
flytta in till stan.
Det har definitivt ändrat sig.
Just nu njuter jag av att bo på landet,
(även fast jag bor vid en stark trafikerad väg i byn)
där mina barn vet var mjölken kommer ifrån.
Eller kan sitta på en traktor medan den kör
över fälten...känna doften av nyslaget gräs.


Och att kunna mysa lite med nyfikna kalvar
är inte heller så illa.
Min 19-åring har även varit "barnmorska"
vid ett flertal kalvfödelser. 
Definitivt en upplevelse som inte alla
varit med om.

Visst drar det in en doft av koskit över byn ibland,
men det är då man blir påmind om var man bor
och hur bra man egentligen har det.


Hästar finns det gott om häromkring
och nu kanske vi snart kommer att få en
"egen" häst att ta hand om.

Ett liv räddas från slaktaren
och ett annat liv fylls av glädje....
Dottern är helt utom sig,
så jag hoppas allt ordnar sig.

Här har de lovat snö idag,
kanske även en viss julstämning infinner sig.

Ha en skön vecka!
Kram

måndag 1 december 2014

Glömsk

Jag känner mig så hjärndöd den här hösten och vintern.
Glömmer saker, orkar inte bry mig.
Det värsta är att jag glömmer viktiga saker också.
Som tårtan till sonens födelsedag,
att skicka en överraskning till mammas födelsedag
eller farmor...hennes födelsedag tänkte jag på i flera dagar
men kom först på det igen flera dagar i efterskott.
Suck.
Och i morse...woah...när sonen påpekade att de faktiskt inte har
en JULKALENDER i år!!!!

Snacka om världens-sämsta-mamma-känsla.


Jag är så trött på mig och min sega hjärna.

Nåja, det blev en liten tjuvstart på julbakandet när
dottern och jag hade en ledig dag tillsammans.
Alltid något.
Vanillekipferl blev det.
Fast de är naturligtvis redan uppätna....

Ha en fin vecka!
Kram

måndag 17 november 2014

Till salu

Huset vi byggde för ett par år sedan är till salu
och samma dag som vi skiljdes fick jag ett mail från mäklaren
att en familj är intresserade och nu vill ta sig en närmare titt.

Woah...
Även fast jag inte bott i huset sedan över ett år,
har jag lagt ner mycket jobb, svett och tårar,
varenda del av huset har jag noga valt ut.
Kök, kakel, golv, kranar, tak, puts, you name it...

Jag har i stort sett förtecknat hela planlösningen
så att arkitekten hade ett enkelt jobb
(han bara ritade in alla fel...suck...).


Detta bytte jag ut mot en liten trea vid en stark trafikerad väg
och det känns hårt nu.

På ena sidan av huset har man världens härligaste
utsikt, med ständigt växlande naturunder....


...och på andra sidan har man snabb tillgång till
en härlig promenadskog.

Ibland undrar jag vad f-n det är jag håller på med.
Just nu har jag en känsla av att allt jag gör blir fel.

Men hur var det de sade?
Allt blir bra?

Kram

fredag 14 november 2014

Wake me up

Näsan är fortfarande täppt,
halsen är lite "krasslig"
och ryggen känns stel,
men när de spelade
"Wake me up before you go go"
med min ungdomskärlek
(ok, chocken över att George Michael är bög har jag fortfarande inte bearbetat...)
"Wham"
i radion imorse
blev köksgolvet intaget av en
jitterbuggande
kvinna i sina bästa år...typ....


Hursomhelst...
jag tror att det är ett bra tecken.
Det går i rätt riktning nu.

Runt...runt...upp med högra benet...hopp...
sväng med höften...runt...runt...upp med vänstra benet...hopp...
vifta med armarna...hopp...hopp...vicka på rumpan....hopp...

Hopp...hopp...ja, riktningen är hoppfull.

Nåja...det rör sig iallafall!
;-)

Ha en skön fredag!

Kram

torsdag 13 november 2014

Vad är värst?

Nu har jag åkt på världens dunderförkylning
och växlar intaget av te och nässpray
med att fylla den ena näsduken efter den andra.

Min bror undrade vad som var värst,
skilsmässan eller förkylningen.

Förkylningen!

Alltså avslutar vi detta tema nu.

Jag har en bra kontakt med min exman 
och det hela kunde verkligen ha varit mycket värre.


Nu ska jag koncentrera mig på att bli frisk
och sen tar vi nya tag!

Kram

onsdag 12 november 2014

En dörr har stängts

Tack alla ni som tänkte på mig!

Inget man kanske borde förstora upp,
det där med att skilja sig. Men det är en förändring,
inte bara för mig.
Vi har fyra barn, som alla tar skilsmässan på olika sätt.
Den ena ville rymma, en annan tycker att det är bättre nu.

Otroligt egentligen hur snabbt man avslutar ett långt äktenskap.
Jag tror att hela proceduren tog tio minuter.
Det fanns inget att diskutera, inget att bråka om,
bara ett par formella frågor och allt var färdigt.


Fast jag måste vänja mig vid tanken.
Jag är skild.
Konstig känsla.
För långt där inne är min man fortfarande min man.
På något sätt.
Dessutom är han pappa till mina barn.
Defintivt.

Allt är som förra veckan,
fast ändå inte.

Jag är ok.
Allt blir bra.
Tack!

Kram