söndag 25 augusti 2013

Bokidé

Jag fick i veckan ett mail av en fin bloggvän,
som skrev:
"Hur mår du? Jag saknar dina blogginlägg"

Svaret blev, att jag mår bra och att det kanske
är anledningen till att jag inte hunnit skriva.

Kanske även för att barnen fortfarande
behagar ha sommarlov...

Kanske även för att jag samlar material
till en bok....typ.

Den handlar om den nyseparerade kvinnan
som med sina barn flyttar in i en liten lägenhet.
Kvinnan är besviken och sårad av alla falska
människor hon haft oturen att råka på.
Hon bestämmer sig för att inte hoppa på
första bästa man och planerar istället att
leva ensam ett tag och bygga en liten mur
omkring sig för att slippa fler besvikelser.


Ingen skulle få komma henne för nära mer.

Sen kom Herr Bennemann.
Kvinnans granne.
Han var ett lika bränt barn, levde ensam
sedan många år och hade redan byggt upp
en hög mur omkring sig.

Det spelade ingen roll om kvinnan
inte hade stylat till sig....


...ej heller hennes skiftande humör
störde honom....


...för i hans ögon var hon något väldigt
speciellt....


...någon som skiljde sig från alla andra...


...och med sin naturliga öppenhet,
tokiga humor
och
ärlighet....

fick Kvinnan Herr Bennemann att riva sin mur.

Herr Bennemann var äldre än kvinnan
(men inte äldre än hennes pappa...*blink* )
och hade redan grått hår

Hans utseende var egentligen inte alls det
som Kvinnan annars fastnade för och vissa
saker störde henne lite.

Kvinnan var ofta i trädgården och jobbade när Herr Bennemann
kom hem efter en ansträngande dag på jobbet.
Det spelade ingen roll hur sent han kom, hur trött han
var eller hur hård dagen hade varit....
det enda han hade med sig hem
- och det gav han Kvinnan när han såg henne -
var ett varmt och lugn leende.
Hans ögon strålade av livsglädje.

När han stod där och log mot henne glömde hon
plötsligt att bygga den där muren...
och hon glömde att hans utseende inte var perfekt
Hon såg bara in i ett par strålande ögon
och glömde allt hon hade lovat sig själv.

"Inte ta första bästa man"
Ha!
Men...om den första känns som den bästa?
varför ska man vänta tills den nästbästa kommer??
Man vill väl ha den bästa??

Herr Bennemann fick kvinnan att glömma
besvikelserna och istället hittade hon
sitt inre 
lugn....


Idag är Kvinnan och Herr Bennemann mycket goda vänner.
Och vem vet....om kvinnan den dag vågar ta den utsträckta
handen kanske boken får ett bra slut.

Bilderna är från Kvinnans bästa sommarlovsdag,
ett besök i Kölns Zoo tillsammans med barnen
och Herr Bennemann.
(Som visade sig ha bättre koll på barnen i vimlet än kvinnan själv)

Herr Bennemann heter i själva verket något annat,
men det spelar ju ingen roll....eftersom det här bara
var ett förslag till en bok.
;-)

Själv genomlider  njuter jag av de sista
dagarna av barnens sommarlov.

Alltså:
Jag lever.
Jag mår bra
och 
det kommer fler blogginlägg!

Kram

torsdag 8 augusti 2013

Vad håller jag på med...egentligen?

Man får nästan en lantlig romantisk känsla när man
ser mormors virkade överkast hänga på tork utanför
det gamla murgrönstäckta skjulet.


Men öppnar man dörren till skjulet är det allt annat än romantiskt.
Det gick inte att gå in ordentligt, för att hela golvet var täckt
med ..."skit".

När jag målade fönstrena, bad jag min granne att
avråda och förhindra mig från att utföra 
ytterligare tokiga idéer på och kring huset.
Och vad gör han?
Hjälper mig att utföra nästa tokiga idé....


Någon som kan säga vad det rostiga "skåpet" är? 
Vi gissar på ett gammalt kylskåp eller "rökskåp".
Vi har dock inte vågat öppna det. Vem vet....

Ibland undrar jag vad fan det är jag egentligen
håller på med och hur man kan börja rensa
ett skjul, som man egenligen inte har med att göra.

Efter att ha fyllt en jävla massa ett par
blå plastsäckar med huvudsakligen
tapetrester och kartonger, fick vi såpass
mycket plats över att våra cyklar kunde
ställas in.

Det blir en lite "spöklig" känsla bland alla
gamla och smutsiga saker i halvmörkret,
med spindelnät hängandes från taket.
Därför tycker jag att bilden på fönsterluckorna
gärna kan få vara lite spöklik.
Synd bara att man inte låter dem hänga 
kvar på huset.


Men utsikten är fin iallafall.
Jag tycker att försöket att laga dörren
med en bit av en apelsinlåda är riktigt lyckat.


Och eftersom min granne ännu en gång inte
har vett att avråda mig från ÄNNU ett projekt,
tar vi idag fram målarbunken och penslarna....

Alltså vet ni nu att jag fortfarande lever.
Frågan är bara om min stackars granne
gör det vid dagens slut....

Kram

måndag 5 augusti 2013

Hett i parken

Häromdagen hade jag och dottern en kväll för oss själva.
Tioåringen sov över hos en kompis.
Alltså var läget perfekt för en tjejkväll.
Dottern önskade sig en tur till en park, för att åka inliners.
Det dröjde inte länge förrän man började förbereda
en "Heissluftballon" (hetluftsballong) för en färd.


Plötsligt glömde dottern allt annat och blev sittandes på
den stora gräsmattan i stadsparken.
Det är faktiskt ett litet skådespel, som lockar både stora
och små till att bli ståendes en stund.


Inte alla som kan säga att man rört vid toppen av en luftballong.
Man behöver ju inte säga att den fortfarande låg på marken....

En ventilator samt "eld" fyller ballongen...



....tills den plötsligt ställer sig upp.
Tycker att det ser gulligt ut, hur killen håller ballongen nere
på marken med tåspetsarna...


Sen hoppade passagerarna i korgen och det "eldades" ett
par gånger....
Lägg till bildtext
...tills ballongen plötsligt lämnar marken och lyfter....


En dag ska jag också åka med!!


För övrigt "far" man luftballong - man "flyger" inte.
När man far första gången, blir man döpt.
Man får en titel och sen namnet av ett ställe
som man just fly...far över.

Mmmm, det låter bra.

Ha en skön vecka!
Kram