Slarvmaja

Ni som följt mig ett tag vet att jag i slutet av förra året var upptagen med att renovera tre barnrum.

Jodå, de blev väl mer eller mindre färdiga också...innan makens olycka.
Dotterns prinsessrum...


8-åringens Dinorum...


17-åringens rum visar jag inte. Ni vet ju hur känsliga tonåringar kan vara...privatliv och sånt.

Alla saker...d v s överflödiga leksaker, utsorterade kläder, dokument från kontoret...osv....ja och sen julkartongerna...ALLT som världen inte längre vill ha, hamnade i det blivande kontoret.
Och eftersom det varit fullt upp med renovering, nyopererad make, julfirande, jullov...you name it...blev allt liggandes.
Till slut såg det ut så här....


Har jag någonsin påstått att jag är perfekt??!
(Det värsta är att jag redan hade städat undan lite när jag tog bilden...)

Det hade ju varit en fördel om vi åtminstone hade haft en dörr att stänga om skiten.
I veckan började jag alltså att sortera mig igenom eländet. Problemet är att jag har pappersarbetsallergi. Jag börjar nysa när jag sorterar papper.
Allvarligt nu. Jag är kvalsterallergiker och tål inte damm, vilket leder till att jag får häftiga nysattacker.
Jag försöker bara att förklara varför jag inte gärna sätter mig vid mitt skrivbord. (Alla bra ursäkter är bra utom de dåliga).

Nu till ett annat problem som kan uppstå när man har ett skrivbord som ser ut så här...


Har jag någonsin påstått att jag är välorganiserad??! Elles blivande kontor IRL!!!

...är när man lägger den ena räkningen över den andra och tänker
"Varför göra det idag, när man kan göra det imorgon?"
Det kan nämligen hända att telefonräkningen hamnar under 32 andra räkningar i den andra högen från vänster...och påminnelsen ligger mellan ett par reklamblad i högen längst till höger...att man råkar glömma betala den, typ.
Ops!
Plötsligt funkar inte telefonen!
Trodde först att det kanske berodde på en översvämning, dem har vi gott om i Tyskland just nu.


En "liten bäck"...??

Sen insåg jag missen. Hur klantig kan man bli??!
Men det värsta var ju inte telefonen, man kan ju alltid rädda sig med mobilen. Nej, ännu värre var att jag inte kunde blogga!!
Är man slarvig så är man.
Gissa vem som rusade till banken och gjorde en BLIXTöverföring av räkningen.
Men det blev ändå två hela dagar utan internet!!!
Nån som hann sakna mig? Jag saknade er iallafall!

Jag hann läsa hos Fru Venus att hon gav mig en award, innan jag "försvann". Jag hann inte tacka, men gör det nu! TACK FRU VENUS!♥


Jag skickar detta award vidare till Caja, som nu engagerar sig i "föreningslivet" och har börjat med gemensam körsång i sin blogg - varje fredag. Jag tycker att ni ska besöka henne och sjunga med. Nästa fredag är jag förhoppningsvis närvarande - räkningen är ju betald nu! *blink*

Vilket påminner mig om att jag har fått ett flertal förfrågningar och önskemål om att fixa kalas igen på söndag...ops..det är ju IMORGON!
Sorry tjejer, jag hinner verkligen inte baka - har ett kontor att städa.
Men hur vore det om vi gör ett KNYTKALAS??
Kom förbi imorgon eftermiddag om du har lust! Jag smäller ihop en enorm pastasallad!
Vad tar du med dig?

Det här ska bli kul! Välkommen!!
Kram

PS. Caja och Lippe ombedes att medföra gott bordsskick. Jag betalar nämligen inte städpatrullen - blev rätt dyrt sist...*blink*

Olika möjligheter

Tisdagen började inte lika bra som måndagen.
Jag hasade mig motvilligt upp ur sängen efter mobilens andra påminnelse.
Gud vad man kan hata en mobil...

Det finns olika möjligheter:
1. Stänger av mobilen
2. Sonen tar nästa buss
3. Tar mig i kragen och kliver äntligen upp!


Jag kan välja mellan att visa orkidéer...

Släpade min trötta och värkande kropp till 15-åringens sovrum.
Hur kommer min kropp att värka när den är dubbelt så gammal?

Det finns olika möjligheter:
1. Jag sitter i rullstol på ett ålderdomshem
2. Man har om 41 år uppfunnit ett dundermedel som tar bort ålderskrämpor
3. Jag lever inte längre då.


...eller jag kan visa ett par stövlar...

Efter tio minuters intensiv kamp mot sonens trötthet - eller var han medvetslös? - fick jag honom att kliva upp.

Ställer mig framför spegeln i badrummet och försöker att få upp ögonen...eller kämpar för att inte få upp dem. Ser min spegelbild...*suck*

Det finns olika möjligheter:
1. Botox
2. Kallt vatten och Niveacreme
3. Påse på huvudet
4. Släcka badrumslampan
5. Le som en idiot hela dagen och skylla på skrattrynkor


Jag har även möjligheten att visa dotterns personliga tolkning av mig...antagligen på morgonen...leendes som en idiot framför spegeln??

Satte på en kanna kaffe.
Kaffepulvret var nästan slut...*suck*

Det finns olika möjligheter:
1. Köra en omgång vatten en gång till genom det gamla filtret...*urk*
2. Erbjuda maken en uppfriskande kopp te till morgonciggen?
3. Handla kaffe
4. Blomjord...???

När 15-åringen just ska ta på sig skorna säger han plötsligt:
"Men... jag har ju ingen skola idag...jag har ju studiedag!"

Det finns olika möjligheter:
1. Sonen blir sur för att jag väckte honom
2. Jag blir sur för att jag glömt bort det
3. Sonen blir sur för att jag väckte honom, sen blir jag sur för att jag glömt bort det.

Jag intar min kopp kaffe och försöker att glömma det lilla anfallet av Alzheimer.
(är väl ingen konst att GLÖMMA att man har Alzheimer, har jag en känsla av)


...eller välja att visa en ängel...

Just som jag ska väcka 17-åringen ringer hans mobil.
En klasskompis säger:
"Ställ dig vid huvudgatan "kvart över" så kan du få skjuts till skolan.."
Jag tittar på klockan. Den är 07.13...sonen behöver minst 2 minuter till huvudgatan, ligger dock fortfarande i sängen och säger coolt och aningen nyvaket.
"Men jag ska vara där KVART ÖVER"
och jag undrar om han inte fattar skillnaden mellan kvart över och kvart i?
Jag höjer rösten och säger stressad:
"Klockan ÄÄÄÄÄÄÄR kvart över!!! NU!!"
medan jag hysteriskt pekar mot klockan i vardagsrummet
(som om han skulle se den från sängen...)

Det finns olika möjligheter:
1. Han säger ifrån kompisens erbjudande och jag skjutsar honom till skolan
2. Han snappar upp kläderna och springer!! Tar på sig dem medan han springer...
3. Han vänder sig om, somnar och skolkar...*harkel*...blir sjuk!

(OBS! Han tog på sig hemma och sprang sen....och fick sen VÄNTA på kompisen - som antagligen inte heller kunde skilja på kvart över och kvart i...??)

Själv tar jag upp mig för trappan för att väcka resten av barnen. Knäna knakar vid varje trappsteg jag tar. Eftersom vi inte har en trappa av trä, kan jag inte skylla på den...

Det finns olika möjligheter:
1. Jag är gammal...
2. De extra kilona jag lade till under julen tar kål på knäna
3. Jag har ärvt farmors reumatism
4. Jag är redan dubbelt så gammal???

Jag hoppas dock på alternativet att vi har en trätrappa trots allt....


...vem säger att jag inte kan visa lussebullar i januari?

Väcker sen 8-åringen som säger:
"Jag går inte i skolan idag!"
innan han ens öppnat ögonen.

Här finns det bara EN möjlighet:
1. Skicka honom till skolan iallafall!

Tänk, det finns möjligheter i alla lägen!
Vilka beslut, möjligheter och alternativ vi ställs inför hela tiden - oavsett vad vi gör! Hela tiden väljer vi vad vi ska göra, ibland utan att märka att vi väljer.

Sen kan man ju sätta sig vid datorn och det finns flera möjligheter:
1. Gör ett inlägg
2. Gör inget inlägg
3. Gör flera inlägg
4. Gör ett långt inlägg
5. Gör ett kort inlägg (nääääääääääääääää...DET kan jag inte!!)

De som läser inlägget har sen flera möjligheter de med:
1. Sluta läsa efter första halvan (*snark*)
2. Läsa till slutet och kanske fundera på sina möjligheter
3. Kommentera
4. Radera
5. Hoppas att nästa inlägg är kort?

Ok. Det var min tisdagmorgon...
Lätt förvirrad, trött och allmänt rörig.

Hur var din tisdagmorgon?

Kram

Anti-banti

Wow, vilket dygn!
Jag går fortfarande med ett leende på läpparna och är lite "hög" efter gårdagens kalas.
Det slog alla rekord! Aldrig har jag haft så många besökare!
Och aldrig så många kommentarer!
(Fast Caja skrev nog hälften av dem...*haha*)

Jag säger som Eva, det hade varit kul om det hade varit "på riktigt".
Gissa om grannarna hade spärrat upp ögonen om jag hade haft er alla här!
Tänk er köket fullproppat och alla rökare stå och "mingla" på terrassen! *ler*
Där hade de allt haft samtalstema i byns "intresseklubb"!


Fast det var nog tur att jag inte hade alla här personligen, för då hade omkring 60 personer kommit in genom ytterdörren. Jag har visserligen ett enormt matbord, men inte ens det hade räckt!
För att inte tala om tårtorna. Att ni är ett så stort gäng anti-banti-brudar hade jag ju anat, men att ni tog minst en bit av VARJE tårta...
De stackare som kom sist fick slåss om smulorna.


"Ibland vill man vara lätt på foten"

Här moffades, smaskades och slurpades det i alla hörn. En och annan person släppte ut överflödig luft, antingen ur "ingången" eller "utgången" (if you see what I mean...)
Caja och Lippe hade (eller saknade?) ett rätt dåligt bordsskick och bråkar fortfarande om vem som var mindre olämplig som bordsgäst.
De har en del att öva på, men jag är har fyra ungar och är van vid det mesta!
(Jag har dock aldrig behövt torka grädde från väggar och tak hos dem...*harkel*)
Vissa gäster "flög" hem av allt sockeröverskott och andra rullade, eller deras fordon (i detta fall spark!) brast ihop av vikten!


Om någon frågar vad jag gjorde på söndagen kan jag coolt svara:
"Ah, jag hade bara 60 pers på fika hos mig...och vad gjorde du?"

Det var SKITKUL att ni alla kom och jag lovar att leta efter en grund att fira snart igen! Ni är bättre än varje anti-depp-tablett!

Tove undrade om vi inte kunde köra med drinkar nästa gång.
Jag vet inte....om nu alla är lika duktiga med drickandet som med tårtätandet...nääää, jag får nog hitta på något annat. Vill ju inte ha er alla liggandes i soffan nästa dag.


"Jag tycker hon är ful som är så smal"


"Tänk om jag ändå vore lika ful som hon!"

Inte nog med en toppendag, den toppades med att jag fick ett award av Agneta med bloggen Snäckskalsdalen. Jag bugar och bockar och tackar!!♥


Nu måste jag avslöja tre saker om mig...
1: Jag läste franska i skolan för att tyska lät så fult!
(Idag pratar jag tyska dagligen....)
2: Jag ville stanna i Tyskland i ETT år
(det blev hittills 19 år...)
3: Jag kan svära på minst sju språk
(men det här är ju en relativt anständig blogg, så jag tänker inte bevisa det!)

Att idag välja ut en blogg som får detta award är omöjligt! Jag skickar det helt enkelt vidare till ALLA som igår kommenterade mitt inlägg!
Ni kan själva läsa vilka ni var...ni är värda det varenda en av er! Puss!♥

Tack för att ni finns!!!
Ha en skön dag, själv ska jag diska undan alla kaffekoppar....
(fast IRL ska jag tvinga ungarna till att läsa läxor...)

Kram

Bilderna: "Kärringänglar" av Rakhsha Razani

Tårtkalas igen!!!

Nu är det dags att fira igen!
Kul att du kunde komma. Skynda dig att ta en plats, det kan bli trångt idag. Flera stycken har anmält sig redan och vid förra kalaset hade tårtan en rykande åtgång.
Git, jag hoppas att du inte måste jobba och kommer lite tidigare idag, vet inte om jag kan gömma en bit tårta till dig den här gången. Caja är en bra tårtäterska och har nog luskat ut mina gömställen.
Fru Venus, jag har tagit bort hyacinterna från bordet, för att du inte ska kvävas!
Gör inget, nu har vi mer plats till alla tårtor!






Gör lite plats där borta i hörnet, Camilla kommer när hon har slängt ut granen. Ja, jag skällde ut henne lite igår har jag en känsla av, för hon lovade att släppa in våren hos sig idag.

Anledningen till att vi firar idag är dels att det är ett år sen jag fick min första följare!
Ni minns säkert känslan av att få er första följare, eller?
Det var Cat som var först hos mig! Jag fick nog nästan gåshud och fattade inte att någon kunde vara intresserad av att följa min blogg. Jag hade ju precis börjat och hade inte hunnit skriva mycket. Men hon har varit en trogen följare sedan dess och vi besöker varandras bloggar ofta.
Tack Cat! ♥
Du är ena huvudpersonen idag och får gärna sätta dig vid bordsändan, där de viktiga gästerna sitter.
Agneta, jag hoppas att du kom fram bra genom snön. Det finns en plats kvar mellan Malla och Fräknis.
Oj, där kommer Pia på sin spark. Ser att hon fångat upp Helene på vägen! Tjejer, gör lite plats vid bordet!


Kom igen, nu sätter vi tänderna i kladdkakan och glömmer bort allt kaloriräknande för en liten stund.
Fem minuter i munnen...resten av livet på höfterna.
Glöm det. De fem minuterna iallafall.

Vi har även ett litet födelsedagsbarn vid bordet idag. Min brorson och samtidigt min gudson fyller ett år idag. Grattis lilla gubben! Stor puss från faster Elle och "tyskarna" (ja så kallas min familj av släkten i Sverige)


Han ville vara lite anonym och lät solglasönen sitta på.

En bit tårta till kanske?
Caja...?

Dåligt samvete

Nu fick jag lite dåligt samvete...

Jag hade ju fräckheten att skicka upp regnet och halkan till er. Av kommentarerna och väderrapporterna kan jag nu konstatera att det lyckades.
Sorry.
Alltså, när jag nu vaknade i morse till solsken och en klarblå himmel, tänkte jag att jag som kompensation nu skickar upp solen till er.
Jag njöt av den en liten stund först. Hann konstatera att fönstrena var jäv..jättesmutsiga, att tv:n (och resten av huset) var dammigt och skickade sen upp solen till Sverige.
Nu sitter jag i ett mulet Tyskland igen och väntar på nästa regnskur.
Men vi har iallafall milda tio grader. Plusgrader.
Man ska inte klaga. Mycket av snön har töat bort av regnet och man kan äntligen se gröna ytor igen.


Alla julsaker har nu plockats bort och numera pryder en rosa hyacint med passande rosa löpare vårt matbord.



Ni får inte glömma att hyacint här i Tyskland räknas som en vårblomma. Alltså är det ingen överbliven julblomma jag har. Officiellt iallafall.



Idag hämtade man även den gamle dansken.
Här i vår by hämtas julgranarna av den tyska motsvarigheten till YMCA.
(Vem mer tänker på låten?)
Ungdomarna kör runt med traktor och släp och samlar in våra gamla granar mot en liten peng, till välgörande ändamål.
Det kostar alltså inte bara att skaffa en gran, det kostar även att bli av med den!
Men nu gick ju pengarna till en insamling och då är samvetet lugnat också.

Imorgon laddar jag upp med en massa tårtor igen. Gick ju åt rätt bra sist. Jag har lite att fira igen och dessutom tyckte jag att det var jättetrevligt sist, så ni är hjärtligt inbjudna på fika igen!!
Du kommer väl?

Ha en skön lördagkväll!
Kram

Massage

Jag tycker att man skämt bort och masserat maken lite väl mycket den senaste tiden. Eftersom jag haft rygg- och huvudvärk nästan dagligen sedan...ja, evigheter...tyckte jag att det var dags att skämma bort mamma...mig alltså. Idag var det MIN dag!!


Vi bor i en liten by. Det tar inte ens en minut att köra igenom den, typ. Men vi har två banker, en mack, en slaktare, ett bageri, en frisör, en blomaffär, en läkarmottagning och en thailändsk massagestudio (säger man studio?).
En timmas massage, från topp till tå för 25 Euro. Det tycker jag att jag var värd.
Eller maschaaasche, som lilla dottern kallar det.
Massage har ju "dåligt rykte" eftersom många tror att...ja ni vet. Men just "det" stället är nog det enda de inte masserar. Män med "särkskilda bohov" göre sig icke besvär!

En något äldre thailändska tog hand om mig idag. De brukar alltid se yngre ut än de är, thailändskorna, så hon måste ha varit närmare 60. Men nu spelar ju åldern ingen roll.
Hon började med att massera fötterna. Jag var tacksam över att jag kvällen innan hade klippt tånaglarna, hoppades att jag hade fått bort alla "strumptussar" från fotsulan och bad till gud att hon inte skulle hitta den lilla fotvårtan som jag hade tagit med mig som souvenir från senaste badhusbesöket.
Maken behåller alltid strumporna på och vill inte ha fotmassage. Han är så fruktansvärt kittlig under fötterna.


Någon av er som har fått thailändsk massage?
Det är en något konstig känsla när man ligger på rygg och vinklar upp benet medan massörskan masserar baksidan av låren med sina fötter och samtidigt drar lite i foten och tårna. Konstigt men bra.
Det är lätt att somna under denna massage, för man slappnar verkligen av.
Fast idag låg jag bara och tänkte på nästa blogginlägg och hur tusan jag skulle kunna förklara vad jag upplevde. Ni är alltid med mig i tankarna!♥


Efter en stund fick jag ansiktsmassage innan hon övergick till att massera hårbottnen. Hon blev allt lugnare och försiktigare i sina rörelser. Ett tag typ "kliade" hon väldigt lätt i hårbottnen, för att i ett par sekunder inte göra någonting. Hon höll liksom bara fingerspetsarna mot min hårbotten. Sen "kliade" hon lite försiktigt igen...och höll stilla...och kliade...


"Vad gör hon?" undrade jag lite förbryllat för mig själv.
Har hon hittat ett ömt ställe? Letar hon löss? Eller försöker hon genom "handpåläggning" att läsa mina tankar?
Jag blev nästan lite kallsvettig av tanken.
Plötsligt rycker hon till med båda händerna på mitt huvud (ni vet som när man vaknar med ett ryck) och hostar direkt efter för att liksom dölja ryckningen.
Jag tror att massagen var så avslappnande att hon själv somnat till!!!
Ärligt! Hon hade slumrat till!
För sen blev det minsann fart på henne. Jag nämnde inte detta, utan lät det vara vår "hemlis"


Jag läser att det snöar som tusan i Sverige igen. Här har det regnat hela dagen - oavbrutet. Eftersom man inte röjde vår gata vid senaste snöfallet har det nu bildats ett tjockt islager...med vatten på. Numera glider bilen fram och man bör undvika att hamna i situationer där man måste bromsa...

Jag är en rätt schysst tjej och eftersom ni besvärar er över all snö så skickar jag upp regnet till er! För omväxlingens skull liksom.
Är det ok?

Ta hand om er och kör försiktigt!
Kram

Igår var det två veckor sen min man blev opererad i knät och det var dags för den första sjukgymnastiken.
Det var en relativt ung tjej var sjukgymnast. Jag blev rätt överraskad över hennes röst. Hon hade en stämma som om hon hade rökt i minst 40 år, men så gammal var hon ju inte ens.
Eller som en rysk kulstöterska.
Inte för att jag har träffat en rysk kulstöterska, men jag kan föreställa mig att de har en sån mörk och rå stämma.
Eller kanske hon..den?...varit man tidigare och ännu inte var färdig med hormonbehandlingen?
Ja, man vet ju aldrig nu förtiden...


Hursomhelst följde jag efter maken och sjukgymnasten in i behandlingsrummet, med ett hånleende på läpparna och tänkte att
"det här kan ju bli intressant..."

Maken visade först sitt svullna knä. Hon tittade på ärren, svullnaden, ställde frågor och antecknade.
Sen började hon trycka lite...sträcka benet...böja benet...
Maken höll god min. Sade ibland "deeet drar.." med ett ansträngt leende.
Sen började det bli riktigt intressant. Hon "masserade" hans knä, typ.
Det såg ut som om hon försökte förflytta knäskålen hit och dit mellan låret och skenbenet.

Häromdagen när jag masserade hans knä försiktigt höll han på att flyga i taket, stirrade surt på mig och fräste ett par gånger:
"TA DET LUGNT!!!! inte så hårt!!!"
När jag nu betraktade sjukgymnasten tyckte jag att min massage var som att stryka med en fjäder över knät - medan hennes var som att köra benet fram och tillbaka genom en mangel.
Men inte fräste maken "TA DET LUGNT!!!!" till henne inte.
Nej, han försökte le lite krampaktigt och sade bara
"oj, deeet drar"
Jag tyckte mig dock kunna urskilja ett par svettdroppar i hans panna medan han pressade sina fingrar i britsen för att inte flyga i taket.
Vet inte om försäkringen betalar hålen i britsen. Räknas det kanske som självförsvar eller så?


Idag ska de försöka få vätskan ur knät genom lympdränage (eller vad det heter på svenska). Ett sätt att massera ut vätskan ur knät.
DET kan bli intressant!!!

Ha en skön tisdag!
Kram

Varför sova?

Tack för senast!

Det var kul att så många kom förbi och firade med mig igår! Tårtan gick åt som smör i solsken! Inga bantare där inte...(vissa tog t o m två bitar och kom till på köpet tillbaka imorse för att kolla om det fanns en bit kvar!!! *blink*)
Hade jag vetat det, hade jag gjort fler tårtor.


Jag vaknade rätt sent iför...morse. Helt utmattad.
Minst fem gånger så trött som jag var när jag lade mig igår kväll.
Är ni det också ibland? Tröttare än när ni lade er?
Man kan ju undra om det är lönt att sova. När man ändå inte blir pigg av det.

Jag har dessutom drömt en massa konstigt de senaste nätterna, då kan man ju inte vara utvilad.
Häromnatten drömde jag att jag var au-pair i min "gamla" familj igen.
(Det var som au-pair jag hamnade i Tyskland)
Den här gången hittade jag 4-5 småbarn liggandes i ett kallt och skitigt källarrum. Familjen hade "tagit hand" om dem bara för att få in lite pengar och sen gömt dem i källaren och "glömt bort dem".
Jag lyckades få dem därifrån och en dag lekte de pigga och krya i trädgården.
Plötsligt kommer en annan au-pair runt hörnet - iklädd en dyr päls. Den hade hon fått av en kvinna inne i huset, mot att hon skulle passa dennes trotsige 14-årige son.
Jag gick in i huset och träffade på denna kvinna som genast började skälla ut mig!!

"Hade du inte varit så dum mot min son sist, hade jag inte varit tvungen att köpa en päls till den andra au-pairen" menade hon irriterat.
"Jag..dum?" tänkte jag
Vad hade jag gjort? Hade dessutom svårt att förstå kvinnans förklaring och skyllde på att jag hör lite dåligt (jo jag hör lite sämre på ena örat faktiskt...)
Visst kan jag vara lite...*harkel*...sarkistisk och ironisk ibland...ok, oftare...men DUM och ELAK?
Jag som just hade räddat barnen i källaren...
(nu förväntar jag mig ett "ååååh" av er!)

Då kommer det ett par personer förbigåendes och kvinnan ropar:
"Visst är hon elak?" medan hon pekar anklagande på mig.
En kille vänder sig om och svarar lite hånleende:
"Ja, som kvicksilver på silver"innan han försvinner runt hörnet.


Ja, det var väl ungefär här jag vaknade.
Vad jag nu undrar är...
vad händer om man har kvicksilver på silver?
Exploderar det?
Ryker?
Fräter?
Rostar?
(jag fuskade lika mycket i kemi som i fysik...har ingen aning!)

Eller är jag giftig som kvicksilver och borde hålla mig borta från det fina silvret?
Nån som kan tyda drömmar?

Jag undrar även...
får man dyra pälsar när man passar trotsiga barn?
Inte för att jag vill ha en, men ändå?


När jag passar dessa håriga tjejer får jag definitivt päls...eller delar av den på jackan!

Har ni också knasiga drömmar?


PS. Caja, jag avslöjade inte att det var du som åt så mycket tårta, bra va?

Idag firar jag...

bloggens 1-årsjubileum!!!


Tänk att jag för mindre än 1,5 år sen inte ens visste vad en blogg var!! Än mindre hade besökt en! Man kan ju undra om jag levde på månen!??

Av en slump halkade jag in i Blogglandia, tyckte att det verkade trevligt och bestämde mig för att göra ett försök.
Med mobilkameran som ständigt sällskap och stor skrivarlust, blandat med lite allvar, mycket ironi och en rejäl portion glädje försöker jag nu att förgylla tillvaron både för mig själv och för er!
Jag har haft turen att lära känna en hel drös med trevliga innevånare i Blogglandia. Kan man nu kalla er trevliga grannar eller så?

Min barndomsvän har varit med från första dagen. Hon var nog min första besökare.
Även familjen i Sverige har hängt på och vet vad jag sysslar med här nere i Tyskland. Dessutom håller jag svenskan vid liv och kontakten till hemlandet stärks. Jag kan hålla reda på de olika helgdagarna och har även lärt mig nytt om andra länder - t ex Finland.
(Kunde faktiskt ett par ord finska som barn, men det är ju som sagt en mer eller mindre anständig blogg!)

Det här var mitt första inlägg...lite försiktigt och osäkert. *ler*
Men det ändrade jag snabbt på.
Den som inte gillar långa inlägg har nog hamnat fel här! *moahahaha*

Alltså, kom in...


...slå dig ner...kaffet är färdigt!! Idag ska vi fira tillsammans! För vad hade bloggen varit utan DIG?? ♥
Rätt tom.
(smörar lite där, men det märks väl inte? *blink*)

Vill du ha en tårtbit?


Äh, vaddå bantar...?!!?
Nyårslöfte?
Löften är väl till för att brytas? Dessutom kan du börja banta imorgon.
Måndag är alltid en bra dag! *blink*

Sitt gärna kvar en stund, fler gäster har anmält sig...det här kan bli riktigt trevligt. Vilken tur att jag ett stort bord.
Det är för tillfällen som detta som vi valde att ställa två ikea-bord bredvid varandra.
Till vardags är det bara ett sjuh-es jobb att städa under de 14 stolarna!!


Ibland föreställer jag mig hur det hade varit om alla besökare hade kommit hem till mig i verkliga livet...samtidigt!
Tänk er att bordet är fullsatt, soffan...ett par av er minglar runt i huset,(bäddade jag sängen idag...?*svälj*) andra står ute i trädgården och röker (är rökfritt inne hos mig!!)
Har ni också fantiserat om hur det hade varit att ha alla besökare hemma i huset eller lägenheten?

En kopp kaffe till...


...innan du lämnar bloggen?
Du kommer väl snart igen hoppas jag!

Nu laddar jag upp för ännu ett år och hoppas att ni kommer på fler besök! Ta gärna bästa väninnan med dig nästa gång - ju fler desto roligare!!
Tack till världens bästa besökare!!
Aj löööv juuuu!! ♥

KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!!!!


PS. Vill ni ha många besökare? - gör ett "sexigt" inlägg som det nedan!! *blink*