Istället för soffan

En tjej i min ålder (alltså 29...) har börjat göra

nya saker varje dag. Något hon inte gör annars.

En bra idé som jag ska försöka ta efter.

Kanske inte varje dag, men titt som tätt.

Idag valde jag att äta frukost uppe på balkongen

för första gången. Efter fyra år har vi äntligen fixat 

trägolv och utemöbler att sitta på.

Jag fick i lördags ett sms av min mamma medan

jag och maken var och helghandlade.

"Skulle inte du ligga på soffan...?"

Jo...ja...egentligen, men nu ville jag ju ha

ett par nya stolar till balkongen...och min 

iver att följa med till byggmarknaden berodde

inte alls på att jag ville hjälpa maken att välja

ut en passande förlängningssladd till husvagnen.

Nej, mer rösten i radionreklamen som sade:

"vi har 50% på ALLA blommor idag" 

Men att vänta tills lördagseftermiddagen med

att ta ett sådant erbjudande var ingen bra idé.

En orkan av kunder hade redan länsat blomborden.

Det blev ett par stolar iallfall, och där satt

jag nu och intog min mer eller mindre nyttiga

frukostbulle.

Att jag har majonäs under salladen håller vi tyst om....

Jag var t o m så drastisk i mitt nytänkande,

att jag drack en kopp te istället för kaffe.

Eller så var det för att skona min stackars

mage som är fullpumpad med tabletter.

Jag är på benen igen, men har lite svårt för

att lägga mig ner och sova mitt på dan.

Alltså, direkt svårt är det väl inte, men mitt

samvete säger att det finns så mycket som 

måste fixas först. Får väl skylla mig själv

om jag faller på näsan...

I eftermiddag ska jag besöka dotterns ridavslutning

och SEN lägger jag mig på soffan...

JAG LOVAR!!!

Kram

Tänd ett ljus

Under midsommarhelgen avled en ung kille 

efter att ha blivit misshandlad. 

Det hela skedde i Veberöd,

den skånska by där jag bodde under tonåren.

Min bror bor kvar där med sin fru och deras

 tre söner i det hus jag bodde i då. 

Min pappa bor bara ett stenkast från brottsplatsen

och det är en konstig tanke att mina barn förra 

sommaren lärde sig att åka inliners där.

Solen sken då.

 Sedan midsommar hänger

ett moln över Veberöd.

Men samtidigt har sammanhållningen stärkts.

Under lördagskvällen samlades man vid

Försköningen, en plats där man annars firar

midsommar osv. Det spelades musik, initiativtagaren

höll ett tal och man höll även en tyst minut för

den unge veberödsbo som mist livet.

En 23-årig kille som själv var emot våld och

bara ville gå emellan för att förhindra bråk.

Klockan 21.00 tände alla ljus och ställde

det utanför huset. De som inte kunde komma

till Veberöd - liksom jag - tände ett ljus hemma.

Ljuset skulle vara en symbol för att man är

emot allt onödigt våld samt för att hedra

 alla våldsoffer.

Den 30:e juni 2013 ska detta upprepas.

Jag hoppas att ännu fler ljus brinner då.

Mina tankar finns hos de anhöriga.

Kram

Sju-kt väder

Tredje dagen och bondregeln stämmer rätt bra

fortfarande. Vid fyratiden i morse vaknade vi

av ett hejdundrande åskväder. Maken klev upp

och körde till jobbet - sova var ändå inte att tänka

på för hans del. Själv har jag tillbringat hela

förmiddagen i sängen. Kunde inte annat.

Igår fick jag nämligen diagnosen "bältros",

vilket nu förklarar varför jag känt mig så

orkeslös och känslig de senaste dagarna.

Det var inte alls någon mygga eller annan

insekt som hade haft blodsugarparty på mig.

Hoppas att jag lär mig att uppsöka läkare

lite tidigare i fortsättningen och inte tänka

att "det är inte så farligt..."

Lagom glad blev jag av att se tabletterna som

ska intagas fem gånger om dagen...

Tvåcentimeters bomber som grävts fram

efter andra världskriget eller vad???

Jag delade dem och höll på att kvävas av

bara det.

Nu ska jag försöka att vila och ta det lugnt,

säger läkaren.

Lätt sagt av den som inte har fyra barn...

Det blir nog bra.

Ha en skön helg!

Mig hittar ni i soffan eller sängen...

Kram

Sju veckor

Vad gäller vädret här i Tyskland, har jag lärt mig att

slänga ett litet öga på bönderna. 

Om det kommer en traktor med en tank körandes

på åkern, kan jag ta in tvätten.

Inte bara för att den skulle börja stinka av gödslet

de sprider ut, utan även för att de endast gör det

när de väntar regn.

Börjar de däremot klippa gräset på åkern, är

det dags att plocka fram solkrämen - för då 

blir det fint väder igen!

En annan gammal regel är "Siebenschläfer".

Den bondregeln säger att:

Det väder vi har under siebenschläfer kommer

att förbli så de närmaste 7 veckorna...

Alltså, ni känner ju till min utsikt (headern...)

och den kommer nu att se ut så här de närmaste

sju veckorna....

Idag har vi första dagen av de sju veckorna och

hittills stämmer det...

Nu behöver vi biståndshjälp här!!

Var snälla och skicka oss:

Gummistövlar

Paraplyer

Regnjackor

Antidepressiva medel

eller:

En biljett till ett varmt och soligt land

(all inclusive - 7 veckor)

Tack på förhand!

Kram

Inflyttad!

Nu är det en vecka sen Mr. Berdux flyttade in. 

Själva transporten gick bättre än jag trodde faktiskt.

Är ju inte lätt att förflytta en gammal herre, som är 

tung och stel...ja rentutav orörlig.

Direkt efter hemkomst blev han stämd.

Han blev bara stämd - jag fick betala....

Ett tag började det hela dock se ut som ett stort

äventyr....

Jag var inte medveten om hur snabbt och enkelt man kan

plocka isär ett piano...

Men stämmaren var en duktig pianobyggare

som visste vad han gjorde. Ett par finjusteringar

och allt satt där det skulle.

Hyresgästerna under oss menade redan en

halvtimma efter Mr.Berdux ankomst att

"för vår del räcker det redan..."

Eftersom det här bara var början, har

de nu två alternativ:

1. Vänj er!

2. Flytta ut!

Mr. Berdux låter lite bättre efter behandlingen

och vi bygger sakta men säkert upp vårt

förhållande. Även barnen tycker om honom.

Maken säger inte en ton...

Han var klantig "råkade" komma emot ställningen

med sin stora fot, medan den stod på golvet.

Tror att han förväxlade "spela" piano med

det kommande spelet i fotbolls-em eller så...

Nu vet han att man bara spelar piano med

händerna....*grrrrrrr*.

Ha en skön vecka!

Kram

SKRATTrynkor

Det var ett tag sen det kom ett inlägg från mig.

Beror nog på att jag har fullt upp med att fixa

till både andras och min egen trädgård mellan

regnskurarna. Kanske beror det även på att man

börjar bli långsam...åldern tar ut sin rätt...?

Ja, tydligen börjar jag bli gammal.

Enligt dottern.

Dottern och jag hade ett litet samtal vid nattningen:

- Mamma...jag tycker inte om att du ser så

gammal (!!!) ut...

Något chockad:

- Tycker du...?

Dottern pekar i mitt ansikte.

- Ja, där....

- Äh, det har alla...typ...det är skrattrynkor!

säger jag och halvskrattar lite desperat.

- Är det...?

- JA, det är det!!! Sov nu!

- Men du ser alltid äldre ut än de andra mammorna

i skolan.

- Ja...*irriterat*...det är för att jag ÄR äldre än

de andra mammorna i skolan. Jag har ju inte bara dig,

jag har ju två STORA barn också.

- Men Lisas mamma har Lisas storasyster och ser

yngre ut än du.

*ännu mer irriterad*

- Lisas mamma ÄR yngre än jag och dessutom är

Lisas storysyster inte alls STOR! Jag har så stora

barn att jag snart kan bli farmor!

(glöm att du läst den sista meningen...)

Dottern börjar nästan gråta och säger förtvivlat:

- Neeeej, jag vill inte ha en farmor till mamma!!!

- SOV NU!!!!

Alltså, för att klarställa det här ännu en gång:

Jag är 29 år  (bara min kropp är 43...) och jag

har endast SKRATTrynkor!!

Glad midsommar!

♥

Kram

Lite fotbollstokiga

Här i Tyskland finns det inte flaggdagar som i Sverige.

I själva verket ser man aldrig den tyska flaggan i en

tysk trädgård. Det har sina orsaker, som jag inte vill

gå in på nu. Men ni kan nog tänka er varför.

Men till och från blir tyskarna plötsligt helpatriotiska

och man ser flaggor ÖVERALLT!

Från bakelser med svart-röd-gul sylt på till

dessa ständigt återkommande bildekorationer...

Var och varannan bil kör med den tyska flaggan.

Vissa kör med två...eller tre...eller fyra...

*suck*

Plötsligt är Tyskland ETT!

Ni kanske tror att, det är det väl sedan muren föll.

Men glöm inte att jag bor ett mycket konservativt

och speciellt land.

Här tar man t o m på speglarna "kläder" så att

de inte ska börja frysa av fartvinden.

Gissa om det ska bli skönt när eländet är över....

Är svenskarna lika tokiga....?

Kram

Bilderna är alla tagna ur okänd källa i internet!

Rent a MAN...!!

Nyligen när jag var ute och körde bil, såg jag plötsligt

den optimala reklamtexten:

Rent a MAN

Inom en hundradels sekund gick ungefär tusen tankar

genom mitt hormonstyrda 29-åriga huvud.

Vad skulle man göra med en hyrd MAN?

Kanske be honom klippa gräset?

Snickra ihop en bokhylla?

Kan han laga mat kanske?

Ett tillfälle att få hjälp med att bära pantflaskorna?

Eller kanske man bara skulle kunna....

...sitta och titta på honom en stund....?

Rent heter på tyska "miet" och det uttalas som "meet"

på engelska.

Och det är just det jag har gjort.

Nej, tyvärr inte hyrt en man...

Jag har mött HONOM.

Ja, så står det iallafall...

♥ Elle meets Beckham ♥

Jag vill att ni får reda på det först,

innan ryktena sprids.

Och var kan DU hyra en MAN?

Pröva med närmaste lastbilsuthyrning,

för MAN är ett lastbilsmärke...*suck*

Det insåg jag efter en hundradels sekund

och tusen härliga tankar...

Ha en bra start på veckan!

Kram

PS. För eventuellt sönderdregglade tangentbord

övertar jag inget ansvar!

Jag tror att jag undrar...

Igår hade vi helgdag...igen... - en katolsk sådan som alla andra fick

"nytta" av. Det lever mycket katoliker här, ännu mer i andra

delar av Tyskland. Här hos oss finns det mycket "evangelister".

Dit hör vi, även fast vi inte är särskilt flitiga med att uppfostra

våra barn till att be, tro på Gud och besöka gudstjänster flitigt.

Jag är meningen att jag försöker uppfostra dem till förnunftiga 

och vänliga människor - det där med tron får de välja själva.

Det finns klasskompisar till mina barn som har väldigt

troende föräldrar och som vet mer om bibeln och amen än jag.

Ibland har jag en känsla av att de barnen är hjärntvättade.

"Om du inte säger det och det...kommer du inte till himlen.."

Ord som gör min son orolig - för han är rädd för att JAG inte

har sagt dessa ord till Gud och därför hamnar någon

annastans...

Mina egna barn har genom dessa vänner, samt skola och dagis,

utvecklat ett eget litet "förhållande" till Gud.

Idag har barnen sportdag. Egentligen visar väderrapporterna

moln och regn de närmaste dagarna (veckorna...?) och 

risken fanns att de istället skulle ha normal undervisning.

Men 9-åringen är ju inte dum, så han utnyttjade sina "kontakter"

Hört imorse när jag väckte honom:

"Mamma...igår innan jag somnade, bad jag till Gud att det

skulle bli fint väder idag. Jag sade "Bitte, Bitte" (snälla, snälla)

 ungefär femtio gånger!"

Ute hade molnen skingrat sig och himlen var nästan molnfri!!

Solen lyste upp de gröna fälten och det kändes varmt.

Måste hålla mig god vän med min son. Såna kontakter är

alltid bra att ha.

Lägg märke till hur patriotiska tyskar plötsligt blir när fotbolls-EM börjar..

.annars ser man sällan en flagga i en tysk trädgård

Jag tror att Guds änglar flög förbi i mitt sovrum när de hade

varit hos sonen. De tappade en massa fjädrar där. 

Eller så var det den trasiga huvudkudden...

Ute gömmer sig min ängel under Hortensiabladen.

Den har visserligen blivit av med en vinge,

men det är ingen grund till att jag ska slänga

bort den för det. 

Jag är omgiven av en massa

fina änglar, både såna man kan se och såna

som man bara kan misstänka flyger omkring i

 mitt sovrum och sprider ut fjädrar över mig

medan jag sover....

Är du kanske en av dem...?

Kram

Lite sentimental

Egentligen är jag rätt tacksam över att mina fyra barn

är såpass stora att man inte måste hålla ett öga på dem

varenda sekund. Jag är glad för att de självständigt kan

röra sig i byn vi bor i - träffa kompisar, cykla och bara vara.

Det är skönt att även själv kunna röra sig och bara vara.

Men ibland sitter man och sorterar bilder i datorn och 

hittar en filmsnutt från "gamla goda tider" när barnen var

 små, söta och mysvänliga.

På videosnutten kunde man höra följande samtal:

Jag:  " Emilie, hur många bröder har du?"

Emilie (2) hänger på balkongräcket och svarar:

"En, två, tre, fyra, fem... sex, .sju!"

"Vad heter de?" undrar jag

"Niclas och Lucas!"

Eftersom Emilie har tre bröder undrar jag:

"Bara Niclas och Lucas...? Du har ju sagt att du har

 SJU bröder - Vad heter de?"

....

"Men Patric är väl din bror också?"

"Nej"

Men eftersom hon tycks känna Patric iallafall undrar hon:

"Hur många såna är Patric..?" och håller upp sina fingrar

"Han är fyra" svarar jag "och du?"

"Femton"

"Femton redan? Eller två?"

"Femton redan!"

"Snart har du födelsedag - hur gammal blir du då?"

"Tretton!"

"Eller tre?

"Nej"

"Tre, eller hur?"

"Ja..."

Jag tror jags sitter här och blir lite sentimental....

Var har den lilla tvååriga tösen tagit vägen?

(Själv var jag 29 redan då!)

Ha en fin dag!

Kram

Tar det lite piano idag..

"Vill du ha ett piano?" undrade en god vän häromveckan,

som nyligen hört mig plåga ett par tangenter. Hon fick gåshud,

menade hon då. Fast det får man ju även när någon drar med

fingernaglarna över en svart tavla...så jag vet inte om det var bra

eller dåligt. Med tanke på att jag inte spelat sen jag var i tonåren,

så var det inte helt bra iallafall. Fast å andra sidan, så länge sen

var det väl inte sen jag var i tonåren...*harkel*

"Jo...ja" jag var intresserad. Sen började förhandlandet. Ägaren ville

inte ha betalt för det, men jag ville inte ha det helt gratis.

Så vi gjorde en liten kompromiss. Den ena handen tvättar den andra.

Jag fixar lite i hennes trädgård och pianot byter ägare...

Som om det vore ett straff för mig att fixa till världens härligaste

trädgård (när den är färdig naturligtvis...).

Det gör ont i mitt lilla buxbomshjärta att se stora buxbomar oklippta.
Det ska bli ett rent nöje att ta hand om de här godingarna. Jag tror att
jag skulle ha blivit lycklig som trädgårdsmästare i en stor slottsträdgård
 med kilometerlånga buxbomshäckar som slingrar sig fram genom parken.

Idag var jag och hälsade på Mr Berdux för att se om hans hälsotillstånd
skulle klara av transporten och om vårt framtida förhållande har en chans.

Jag hade med mig en pianobyggare-stämmare-konsertpianist som tog

sig en titt på Mr Berdux. Jag fick reda på att denne äldre herre 

(Mr Belux alltså)  hade ungefär 126 år på nacken. Han hade en hel 

del åldersrelaterade invärtes åkommor. Hyn är inte den allra bästa

men det har en viss charm. Om inte kan man kalla den "schabbigt chic".

Stämmaren sade att jag och Mr Berdux kan få ett par år tillsammans, trots allt.

Jag litar på att det stämmer vad en stämmare säger...

Som om det vore "arbete" att fixa och dona här...

I mitten av månaden flyttar Mr. Berdux in hos mig -
om allt går efter som planerat.
 Det är ju inte lätt att transportera en gammal
 överviktig  stel äldre herre ner för trånga trappor.

 Men sen ska det bli ett nöje att ta upp

bekantskapen med honom. Jag undar hur han

kommer att reagerar när jag rör vid honom...

Ha en skön fredag!

Kram