Positivt tänkande - del 3

Jag tog en liten paus med helgdagen. Tänkte att det blir för mycket positivt trams för er. Därför undviker jag att tala om att gårdagen var en alldeles utmärkt och solig dag med loppis, grillning och eftermiddagslur i hängmattan. Gällde ju att utnyttja de sista solstrålarna.
Idag har molnen och kylan kommit tillbaka, men det är inget man kan ändra på. Det blir inomhusaktiviteter istället.

Det har blivit en del loppisbesök i dagarna. Bland annat hittade jag något jag länge funderat på att dekorera tvättstugan med...

Eftersom tvättmaskinen visar tecken på att eventuellt vilja gå sönder, har jag nu en handdriven tvättmaskin beredd! Kostade bara 3 Euro och behöver inte ens el!

Länge funderade jag på en viss klocka från det svenska möbelhuset. När jag äntligen hade bestämt mig för att köpa den, fanns den inte i sortimentet längre!!! Så går det när man velar för länge och inte kan bestämma sig.
Men, men, allt det goda kommer ju som bekant till mig nu! Jag hittade två stycken på loppis nu i veckan. Allt jag letat efter kommer som av sig själv!


Nu har jag fått dubbelt så mycket tid och sparat hälften av pengarna!! Typ.


Jag har fått en award av Annefia med bloggen Fialand. Ni ser, allt det goda...osv...blablabla...
Jag bugar och niger och hänvisar till de frågor jag svarade på när jag fick samma award häromsistens.
Nu var det egentligen mer Annefias beskrivning av mig och min blogg som gladde mig mer. Eftersom någon äntligen har hittat ord för vad min blogg är:

"En blogg med perfekt blandning av "väldigt klok" och "inte riktigt klok"

Kan beskrivningen bli bättre? Annefia har verkligen genomskådat mig!
Tack!

Kram

Tyska återföreningshelgdagen

Idag är det helgdag. Det är den tyska återföreningen som firas.
Nåja, firas och firas. Jag vet inte vem som egentligen firar den. Vi njuter av en lugn och solig dag, som en söndag ungefär.

Men firar?
Västtyskarna var efter murens fall tvungna att betala uppbyggnaden av fd Östtyskland. Det var mång skattepengar som gick till trasiga vägar osv, vilket inte direkt lättade upp stämningen. Samtidigt ökade arbetslösheten i fd Östtyskland och många städer förfaller och är halvtomma på folk - för att alla flyttat till fd Västtyskland.

Visst fanns det fördelar med murens fall och återföreningen. Men inte så många att tyskarna anser sig behöva fira det. Egentligen var det ingen förbättring för vare sig Västtyskland eller Östtyskland. Förutom att östtyskarna kunde leva friare. Att stänga in ett folk i ett land och hindra dem från att gå över gränsen är ett brott.


Att se en tysk flagga i privatträdgårdar var väldigt, väldigt ovanligt - ända tills fotbolls-VM häromåret...

Det heter ju egentligen inte Västtyskland och Östtyskland längre. Officiellt iallafall. Men man kallar sig kärleksfullt "Wessi" och "Ossi" över den osynliga gränsen.
Officiellt heter det "Gamla Bundesrepubliken" och "Nya Bundesrepubliken".
Man använder sig av de uttrycken i politiken och på nyheterna i tv iallafall.
Den tyska befolkningen säger "i västern" och "i östern" - för det kommer nog dröja länge innan tyskarna ser sig som ett enda gemensamt land - Tyskland.

Det är min privata uppfattning om hur tyskarna ser på denna helgdag.
Ha en fin dag!

Positivt tänkande - del 2

Lördagsmorgonen började rätt positivt (läs förra inlägget...)och förmiddagen gick i samma spår.
Jag började efter handlingen att ta hand om en hink med äpplen vi under fredagskvällen fått hemkörda av ett par äldre bybor. Bara den gesten visar att man nu accepterar oss som "äkta" bybor. Vilket inte är självklart när man kommer inflyttad från en annan ort. Än mindre när man dessutom är utlänning. Det är faktiskt så att man kan bli behandlad som en marsmänniska om man har otur.

Kanske har det med att göra att jag är väldigt trevlig och snäll, men det kan man ju inte sitta och skryta om i en blogg. Låt oss nu i stället tro att det har något att göra med äppelkakan jag bakade till byfesten nyligen. Kvinnan svärmade om hur fantastiskt god den varit. Att jag bakar goda kakor får jag väl säga här, eller? Jag kan ju bara framföra vad folk säger...ju.

Både deras uppmärksamhet med äpplena och uppskattningen de visade, kändes gott i hjärtat. Visserligen var det fallfrukt, men vem bryr sig när det är till bakning? Det är tanken och gesten som räknas.


Allt det goda kommer...och ibland blir det hemkört...

Som tack för äpplena bakade jag en sockerkaka med äpplen som de fick ett par bitar av till eftermiddagskaffet. Gissa om de blev glada.
Jag gjorde även en smulpaj med äpplen...



Allt det goda kommer till mig nu....försvinnande gott...

Medan jag bakade upptäckte jag en tävling på margarinpaketet. Var tredje paket har en vinst, stod det. Alltså satte jag mig med de fyra margarinpaket jag hade hemma och knappade in koderna.
Först bidde det inget.

Sen bidde det 20€ i presentkort till en kaffebutik


Allt det goda kommer...rena RAMA turen....även om man smörar lite först.

Sen bidde det 20€ till!!


Allt det goda kommer...och man känner sig LÄTTAd.

Efter det var det slut på vinsterna för den här gången. Något måtta får det ju vara på turen och den positiva våg jag surfar på. Jag hade ju iallafall vunnit mer än utlovat - varannat paket istället för var tredje!
Woah! Det kändes bra och den positiva energin bara ökade! Visserligen är det nog bara en rabattkupong på nån jättedyr kaffemaskin eller så, men jag behöver en ny, så varför inte?

Måste jag tillägga att solen sken hela dagen...?
Hoppas att din lördag var lika lyckad!

Vet inte om jag vågar berätta om resten av helgen...blir kanske för positivt...?*ler*
Kram

Positivt tänkande - del 1

Som ni säkert märkt tänker jag positivt och är något gladare än annars. Det blir även en och annan affimation under dagen. Ibland slänger jag till med affimationen:
"Livet är lätt, livet är härligt och allt det goda kommer till mig nu"

Och vad händer...jo, det börjar med att hösten visar sig från sin bästa sida, vilket ökar det goda humöret.


Allt det goda kommer till mig nu...

Nåja, säger ni nu, även hos mig skiner solen - fast jag inte har affimerat.
Ok.
Då har jag väl fixat till även ditt väder! Du har läst min blogg - det räcker för att det goda ska smitta av sig.
Äh, det spelar väl ingen roll, huvudsaken är att det är fint!!! Njuuuuut!

Under morgonen var jag med maken och handlade. Eller han med mig?
Vi besökte även en blomaffär för att köpa något till en husinvigning vi är bjudna till ikväll. Är det inte otroligt hur handfallna män är i blomaffärer. Men samtidigt jäkligt smarta.
Vi fastnade framför ett blomarrangemang som gick i grönt och vitt.

"Den tar vi" säger maken till slut.
"Ok..." instämmer jag medan jag fortfarande sneglar lite på en lila blomma. Men eftersom jag inte vet hur värdparets inredningsstil är inser jag att makens förslag är det bättre alternativet.
Just som jag ska ta blomman ser jag att den övre hyllan är dekorerad med äpplen och den undre med vita pumpor.
"Oj, det är ju två olika sorters dekorationer" säger jag och stannar till.
Maken reagerar inte. Jag betraktar och jämför, är i valet och kvalet.
"Vilken dekoration tycker du är snyggast...äpplen eller pumpor?" säger jag tvekande till maken.
"Ta av den undre raden" menar han.
Jag är tacksam över att han tar över det svåra beslutet (hallå, vi pratar om blommor och dekoration här!!). Ska just ta blomman när jag vänder mig mot maken och säger:
"Egentligen skiter du i vilken dekoration va? Huvudsaken vi kan köra hem, eller hur?"
"Japp" svarar maken och ler lite fullisjutton.
Smart drag, måste jag erkänna...jag gick nästan på det!


Vid kassan står en försäljerska och binder en helt underbar bukett med röda rosor. Dekorerat med pärlor och hela köret.
"Det är den sjätte hjärtbuketten jag sålt idag" säger hon medan hon slår in den med plast.
"Oj" säger jag "är det någon speciell dag idag?"
"Ingen aning" säger försäljerskan
Plötsligt vaknar mannen bredvid mig till.
"Bröllopsdag..." muttrar han fram.
(nu kommer nog anledningen till att min kompis säger att jag är en elak häxa...)
"Oj" säger jag "den glädjen kunde man inte överhöra..."
(Är ett tyskt uttryck som betyder att man hör att personen egentligen inte alls är glad äver det den sagt)

Jag ler med hela ansiktet och vänder mig mot mannen i tron om att möta ett lika leende och skrattande ansikte.
Ni som känner mig vet att jag verkligen bara vill lätta upp stämningen med min sjuka humor.
Mannen bredvid mig, känner mig inte - han glor surt på mig med en blick som kunde ha dödat...
Oj, där träffade jag nog mitt i prick!
Han köper den där underbart vackra buketten för att han är tvungen, inte för att han egentligen vill.
För att få tyst på kärringjäveln där hemma, typ.

Jag vänder mig mot försäljerskan, som ler tillbaka, sen mot mannen igen - som fortfarande glor surt i stil med "I am not very amused.."
Plötsligt sträcker min försäljerska fram ett fång med rosor inlindade i papper.
"Varsågod, de är till dig, annars hade vi bara slängt dem"


Allt det goda kommer till mig nu....

Att de inte var helt fräscha, spelade ingen roll. Minst en dag kan jag njuta av dem iallafall - helt gratis! I blomaffären hade de vissnat över helgen.
"Ser du, eftersom du inte köper blommor till mig, får jag dem av andra!" säger jag till maken medan vi går mot utgången. Alla skrattar, utom...mannen som fortfarande står vid kassan och glor surt i väntan på sin bröllopdagsbukett...

På parkeringen utanför kan jag äntligen lägga av ett gapskratt över den sura mannen och glädjer mig samtidigt över rosorna i min famn....och det var bara morgonen...

Började din dag lika bra...?

Sen sensommarrabatt

Jag fick en kommentar om att jag låter gladare.
Jojomensan! Det stämmer!
Efter att ha kämpat mig igenom en lååång och deppig period, har jag nu kommit fram till att det inte lönar sig att deppa när man är deppig. (Nej, jag har inte blivit tokig...tror jag)
Det är bättre att vara glad när man är ledsen! (jag HAR nog blivit tokig...are än innan)

Positivt tänkande är min nya kraftkälla!
Även fast jag har en hel del att kämpa med, inser jag nu att ingenting blir bättre av att man hoppar ner i en grop och mår dåligt.
Absolut ingenting, nichts, nada, nothing!
Istället försöker jag nu att möta alla motgångar och stressiga situationer med lugn och ro. Kanske t o m med ett fånigt leende på läpparna. Med betoning på försöker.
Med en massa egenvilliga barn i huset, kan man inte alltid behålla lugnet.

Pröva det - att le en hel dag - och jag lovar att du kommer att du kommer att må bättre. Om inte annat, så kommer din omgivning att lägga märke till det och du blir vänligare bemött.
Det blir inte sämre av att man på radionyheterna lovat sol och upp till 27 (jag bokstaverar: t-j-u-g-o-s-j-u) grader idag!!!


Nu börjar min ros äntligen att blomma ordentlig. Bättre sent än aldrig.
På tal om sen. Eftersom vi har sensommar nu, blir det en sen sensommarrabatt.


September månads rabatt

Det är kul att se hur hortensian skiftar färg under hela sommaren. Den var egentligen rosa, när jag planterade den. Men p g a jordens ph-värde blev den i år blå och lila. Minns ni?


Juli månads rabatt



Nu börjar den bli rosa igen...


Otroligt, men alla bilder är tagna av en och samma blomma i år!

Jag är ledsen att jag inte kommenterat mycket hos er. Dels har jag haft minimal tid vid datorn och dels försvinner mina kommentarer när jag vill skicka dem. Fler med samma problem?

Ha en skön dag! Och du, glöm inte att le... :-)
Kram

Efterfirat

Kul att man saknat mig lite. Ja, jag lever fortfarande - men har haft fullt upp här med diverse uppgifter. Dessutom försöker jag att vistas så mycket som möjligt utomhus.

Hösten började med att ta igen det sommaren inte klarade av - med vackert väder!
Vi har haft sol och 25 grader hela helgen!
Idag med...och antagligen imorgon...kanske i övermorgon...och vem vet...nästa vecka?
Ett perfekt väder för att efterfira 18-åringens födelsedag, tyckte vi, och satt ute hela söndagen. Förutom när vi åt tårtan - det hade blivit för varmt för grädden.


Den här gången utan ljus på tårtan!
Dels för att han nu inte längre räknas till "småbarnen". Vi vuxna brukar inte ha ljus på tårtan. Vid närmare eftertanke...vi brukar inte ens ha tårta till oss vuxna.


En annan grund till den ljuslösa tårtan var nog att de enda ljus jag hade i den mängden, var ett paket med rosa...överblivna efter dotterns firande.
Jag hade en känsla av att den "maskulina" tårtan inte hade behov av en rosa touch.

Jag har det som tradition att alltid fotografera födelsedagsbarnet tillsammans med tårtan. (Vilket jag av önskemål från barnen, inte kan visa här)
Det är kul sen att se hur de förändrats från år till år. Samtidigt ser man de olika varianterna på tårtdekoration.
Barnen vet om att de inte kommer ifrån fotandet och ser till att få det avklarat snabbt utan protest. Ju snabbare de ler in i kameran, desto snabbare kan vi fika!
Den här gången log 18-åringen med hela ansiktet, från ena örat till det andra. Kanske i tron om att det var sista fotot han är tvungen att ställa upp på.
Käre son, tror gör man i kyrkan....


Höstkvällarna bjuder på underbara solnedgångar och jag har bestämt mig för att det ska bli en bra höst! Inget depp bara för att det blir lite mörkare. Varje årstid har sin lilla charm och vem tackar nej till lite sol och 25 grader i slutet av september?

Ha en bra vecka!!
Kram

Yes you can!

Hösten har börjat, rent officiellt, på papper, svart på vitt - i kalendern. Men det visste vi ju redan själva, utan att använda fusklappar.
Jag märkte imorse att det inte längre var ljust ute och att jag inte kunde se något genom fönstret.
16-åringen undrade oroligt:
"Hur är vädret idag?"
Jag svarade lite tveksamt:
"Ehhh...öhhh...det är...mörkt?"

Många är trötta och hängiga. Det finns nog med problem som ska lösas, vilket gör hösten ännu mörkare.
(märker ni att det här blir ett av mina allvarliga och eftertänksamma inlägg...)
Det finns beslut som ska tas, ekonomiska problem som ska lösas. De flesta föräldrar känner sig inte tillräckliga. Tiden går för fort och man vet inte hur man ska hinna med allt man vill hinna med. Känslor blir sårade. Löften bryts. Arbetslösheten hotar. Hälsan sviktar. Alldeles för många tvivlar och tvekar. Osäkerheten ökar. Rädslan tar över vardagen.

Anledningen till att jag skiver detta är att jag blivit medveten om att alla - och då menar jag ALLA - har något problem som tynger.
Alla! Du är inte ensam.
Även ett glänsande äpple kan innehålla en mask! Bli inte lurad av den fina fasaden.
Ingen är perfekt - alla dras med något problem som ska lösas.

Igår fick jag ett tecken. Ja, det kändes så iallafall.

Solen trängde genom molnen.
Det är vid dessa tillfällen jag får en liten släng av kanske-det-finns-en-gud-iallafall-känslan.
Ni vet ju, jag kan gå på vatten och extraknäckar lite som Jesusersättning...


Jesuelle on the water! Yes, i can...!

Så jag vill idag förmedla er känslan av att det finns en sol bakom molnen, det finns en lösning på problemen och det finns en ljusare framtid.
Det enda du saknar är tron...


Tron på dig själv!

Ni minns väl Obama, som upprepade "YES, WE CAN" under hela valkampanjen.
Nog tusan kunde han vinna valet, för han sade att han KAN det!

DU KAN - DU MED!
(Menar naturligtvis inte att du ska vinna valet...)

Det här inlägget skrev jag till DIG! För jag vet att du har det jobbigt just nu.
Men det KAN bli bättre, bara du tror på det - och på dig!
Varma kramar ♥

Schabbig borste...?

Under mitt första år i Tyskland levde jag som au-pair hos en familj med fyra barn.
Det var ju som au-pair jag hamnade här. Meningen var att jag skulle stanna i ett år. Ok, det blev en liten förlängning på 19 år...
Hade någon sagt då att jag själv skulle få fyra barn, skulle jag antagligen ha tilltalat dem med kommentarer som "du har en skruv lös" eller så.

Efter ungefär ett halvår firade jag min första födelsedag i Tyskland. Min tyska var väl halvknackig fortfarande, men jag förstod det mesta.
Något jag inte förstod var en teckning jag fick av en av sönerna i familjen.
Jag har rekonstruerat den, ungefär så här såg den ut:


Hmmmm, började jag fundera. Vad ska detta föreställa?

"Bürste" betyder borste, så mycket visste jag. Eftersom det var en bild på en borste också. Men vad betyder "Habby"? Så mycket tyska kunde jag inte.
Habby...schabby?...schabbig?...schabbig borste?!?
Schabby chic var ännu inget begrepp för mig på den tiden.
Varför ritar en unge en schabbig borste till mig när jag fyller?
Men ungar har sina idéer, det är inte alltid man fattar.

Det tog ett tag innan jag plötsligt kom på vad bilden skulle föreställa.
Jag tror att det var när man sjöng "Happy birthday"
(tyskarna kan inte engelska ordentligt, men det är det man sjunger här!)
som jag insåg att denne 9-årige pojke uppfattade orden "happy birthday"
som "habby bürste"!!!
Det var även då jag även insåg att han inte alls hade målat en borste!
Bilden skulle föreställa en tårta med ljus på!!!

Idag firar jag själv mitt första barn i skaran av fyra. Varken han eller jag vill inse det riktigt, men från och med idag måste jag inte längre skriva under alla dokument. Nu är han själv ansvarig för vad han gör, när han gör det och hur han gör det.
På papper är han vuxen - även fast det dröjer ett tag innan han blir det "på riktigt".


(Blir män egentligen vuxna någon gång...?)

Tidigt imorse väcktes han av sin syskonskara. Sjungandes "habby bürste".*ler*
Jag hade tryckt varsitt paket i handen på dem innan.
För att vara på den säkra sidan sade 16-åringen till födelsedagsbarnet:
"Det är mamma som har köpt paketen!!"
Han är lika medveten som jag om att 18-åringen har en väldigt speciell smak och ville inte vara skyldig till det eventuella felköpet.
Sen sneglade han över på paketet jag själv höll i handen och sade
"Du har antagligen det finaste paketet!!"

Naturligtvis!! Man vill ju samla poäng...

Säng, säng, säng...

sova sova sova säng säng säng...

Det är förbluffande hur många av er (alla??) som var lika trötta som jag var i förra inlägget.
Nu vet jag vad jag ska skylla på!
Det är definitivt en trötthetsepidemi som brer ut sig över Blogglandia!

Jag somnade igår kväll mellan barnen, efter att ha läst lite ur en bok.
Vaknade (blev väckt...) lagom tills det var dags att lägga sig.


Under de tidiga morgontimmarna drömde jag att jag hade försovit mig!
Jag har ju en ledande position inom väckningsbranchen. Personal Wecker, eller så. (Wecker=Väckarklocka) Knappast någon i familjen som skulle lämna huset i tid annars.

Hursomhelst så drömde jag att jag vaknade (försent...) och såg att klockan på väggen var närmare halv tio. Kollar sen på min mobil, som jag använder som väckarklocka, för att se efter varför den inte ringt. Den visade halv nio.
Ok, halv nio var bättre än halv tio - men ändå alldeles försent!!
Ville ringa till barnens skola/jobb för att ge dem besked att vi försovit oss.
Letar efter en liten lapp med ett telefonnummer på. (kör mycket med små lappar...)
Vet att den ligger i en skål i köket och det är där jag försöker rota fram lappen.
Förgäves.
Bara köket blev stökigare och stökigare - men ingen lapp! Köksskåpen flyttade sig från väggen och bakom dem hamnade en massa av allt skräp...*stön*
Då kom jag på att jag hade telefonnumret i min adressbok. (jo, jag har en sån - att lägga lappar i)
Slog numret, men telefonen var som död. Inga signaler kom fram.
*suck*
Antagligen var numret gammalt.
Så jag fortsatte att leta efter lappen i köket...

Uäääääääääääh! Paniiiiik!!!
Snacka om att bli stressad medan man sover.
När sen väckarklockan ringde IRL tryckte jag på snooze, för att jag var så otroligt trött. När den sen ringde igen, stängde jag av den och höll nästan på att somna om igen, när jag kom att tänka på drömmen.
Nej, det skulle inte bli en sanndröm!
Så jag hoppade (hasade...) upp för att väcka barnen och skickade (skjutsade...) dem till respektive sysselsättningsanstalter.

Nu har jag bara en hostande dotter hemma. Vi ska ut och shoppa idag. Äldste sonen blir myndig imorgon *svälj* och vi ska leta födelsedagspresent.*första-barnet-blir-myndig-alltså-är-jag-gammal-nu-panik*

"Kan jag välja ut något till mig också?" undrade dottern nyss
"Hmfr...vi kan inte alltid köpa saker till dig när vi är ute och handlar"
"...jag behöver ett par nya skor!" fortsätter hon utan att låta sig imponeras av min kommentar.

Nya skor?
Minns ni den här bilden? Minns ni vem de tillhör?


Kan tillägga att det tillkommit minst ett par stövlar och ett par gympaskor sen bilden togs. Räknas inliner som skor...?

Det blir nog en diskussionsrik shoppingrunda...
Men först måste jag rensa rent i köket lite. Är rätt stökigt där. (Det var väl sanndröm då)

Vad ska jag skylla på?

Vad ska jag skylla på idag?

Kylan? Den snabba väderväxlingen? Att vi går mot mörkare tider? Kanske skyller jag helt enkelt på att sjuka dottern har hostat över ett par baskelusker som nu sakta tar över mitt hälsotillstånd!
Eller att jag satt uppe för länge igår?
Järnbrist vore ett bra alternativ, men vid sista undersökningen var blodvärdena rätt ok...hm...


Kanske jag har för lågt blodtryck? Eller för högt?
Jag är väl inte med barn?!! Nä, börjar väl snarare hamna i klimakteriet. Ja, kanske det är därför...? *suck*
Börjar åldern helt enkelt ta ut sin rätt? Hur ska det då fortsätta? Har ju hälften kvar!
Borde jag kanske använda mina läsglasögon lite oftare?
Har jag motionerat för mycket? För lite?


*suck*
jag vet inte vad jag ska skylla på.
Jag är helt enkelt trött!

Har ni tänkt på att man alltid har en eller annan anledning till att vara trött?

Vad brukar du skylla på?

Ha en bra *gäsp* dag!
Kram


Japp! Det är min utsikt - taget från badrummet. Det kallar man skitbra utsikt...

Stor i käften

Min kompis, som jag berättade om i förra inlägget, brukar säga till mig att
"Den som har dig som vän behöver ingen fiende"

Hmmmmpf?
Ser det inte som något negativt. Mer som ett paket - ta två, betala för en!
Hon borde väl vara tacksam istället.
Och visst var jag snäll som inte satte in en bild i förra inlägget...

Nu vet min kompis hur jag är och kan för det mesta... ta det jag säger med en megabautaenorm nypa salt. Fast jag har tydligen en viss förmåga att slänga kommentarer omkring mig som snuddar till vad hon kan stå ut med. Ska man kalla det ironi? Eller tål man inte att höra sanningen kanske? Man säger att den sjuka humorn ligger i släkten. Så jag tror att jag skyller på att det är genetiskt föranlagt. Jag kan helt enkelt inte rå för det!

För att vara ärlig, har jag ibland (?) en sjuk humor som inte alla förstår. Särskilt inte tyskarna. De fattar ibland inte att man faktiskt försöker att lätta upp stämningen i kassakön genom att dra ett par dubbeltydiga kommentarer. Många blir osäkra och nervösa. *suck*
Vissa skulle kanske säga att jag är stor i käften. Men det tvekar jag till. För den här killen, Francisco från Angola, HAN är stor i käften!


Bild: Guinnes World of Records

17 centimeter bred är hans mun. Där får han nog in en korv med bröd på tvären utan att blinka!

Jag ser även bilden framför mig när han sitter hos tandläkaren, som säger:
"Gapa stort"
Och han svarar "OK...!"


Snacka om att vara tandläkarens bäste vän. Inga problem att komma åt där inte. Tror inte ens att han behöver en spegel.
Men istället för att lägga in de där käfttampongerna vid behandlingen, får man nog använda toarullar eller så...?

Ha en skön fredagkväll!!!
Kram