fredag 31 augusti 2012

Schwubediwupp

Men var tar tiden vägen?
Inte ens naturen hänger med i svängarna.
Nu börjar vårblommorna igen...eller redan...
att blomma.

Jag hänger inte heller med riktigt i tiden.
Tänk att jag med 4...fan jävlar 29 redan har fyra "stora" barn.

För exakt åtta år sen föddes dottern.
Jag minns det som igår - fast ville man helst
glömma det. Hela natten hade jag haft värkar,
men det kom liksom inte riktigt igång ändå.
Barnmorskan skickade ner mig till sjukhusets
cafeteria för att äta en stadig frukost och "samla
krafter" inför det som komma skulle.
Lite skillnad var det inför äldste sonens förlossning
ett par år tidigare, där jag inte ens fick dricka vatten.


Hursomhelst, efter frukosten satte man "värkdropp" på mig med
kommentaren "Antingen ser vi hur barnet reagerar på värkarna
eller så sätts det hela igång"
Gissa vilket....

O M G

När det blev lite för mycket att det goda, tänkte jag att det nog
var en bra idé att bara stänga av det där droppet och köra hem igen.
Det var när jag kunde MINNAS hur j-a ont det hade gjort vid de
tre tidigare förlossningarna. Det var då jag kom ihåg hur jag hade
sagt "ALDRIG MER!!!"
Men det var liksom försent att minnas det .

Vilken BIologisk ålder har den här krabaten?

Sen gick det snabbt som ett bilrally.
Enda skillnaden var att det inte gick från 0 till 100 km/timmen på
tio sekunder. Snarare från 1 till 10 cm på 1,5 timma.
(Ni som fött, vet vad jag menar)

När jag efter typ en timmas dropp menade att
"Jag måste snart börja krysta"
sade barnmorskan
"Jaja, ta det lugnt..."

VAF**!!!!

Jag hade fött tre barn innan och visste väl när jag ville krysta
och påpekade ännu en gång att jag faktiskt menade allvar.

Jag glömmer aldrig minen på läkarens ansikte när hon till
slut undersökte mig, tappade hakan och sade:
"Oj, huvudet sitter redan vid utgången"

Jamen hallå, vad var det jag sade!!!!

Sen gick det snabbt.
Schwubediwupp...typ...och tösen var där.

Sedan dess har jag hållit mig till
"aldrig mer"

Kram

8 kommentarer:

  1. Hej min dotter!
    Jag har tydligen inte lärt dig tillräckligt om blommor och bin! Om jag ser rätt på fotot, så är det en Tusensköna och dom blommar hela säsongen, fast mest tidigt på året. Alltså är det inget vårtecken du sett!
    Kram till mamman till morfars ängel!

    SvaraRadera
  2. Kan ju vara lätt att göra dem..sen när de ska ut kan man hålla sig för skratt;)

    Men nu får du skratta desto mer och fira med din lilla prinsessa!

    Ha en bra helg, Kram

    SvaraRadera
  3. Här har vi också födelsedag idag, fast lite mer på avstånd eftersom föremålet för uppvaktningen befinner sig på någon liten vacker ö lååång bort från höstiga Sverige.

    SvaraRadera
  4. Men ändå, det är ganska mysiga minnen...

    SvaraRadera
  5. Huuuh, det låter det där med att föda små barn. Då blir det kalas idag kan man tänka med en tårta, en sån där vacker tårta och kalas och fest.
    Kramar
    Agneta

    SvaraRadera
  6. Hahaha! Bra beskrivning av förlossning! Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att göra om det (kanske för att jag redan bestämt att det inte blir så) bara för att få känna urkraften igen!

    Fina bilder!

    /Frida

    SvaraRadera
  7. Det är tur, åtminstone de första gångerna, att man glömmer det där med aldrig mer ;-) KRAM

    SvaraRadera
  8. Du har alltså fått bättre minne med åren!? ;)

    SvaraRadera