Feltippat

Ibland när man har det bråttom vid

tangentbordet, kan det bli lite fel.

Som nyss, när jag satt och skrev till en kompis

om lite nya idéer jag funderar på att förverkligen

Jag skulle skriva "jag är feg"

men istället höll det på att bli "jag är feT"

Ok, det kanske inte hade blivit helt fel det heller....

En annan sak är när man råkar sätta in

mellanrum för tidigt eller försent.

Då kan det snabbt bli

"ha ens kön helg"

Vilket kan leda till en viss förvirring.

Hur ofta har jag inte tippat bokstäver lite

tvärtom och kommit fram till rena rama motsatsen:

"Grattis på dödelsedagen"

På tal om födelsedag, så firade vi i lördags

äldste sonen, som blev 19.

Tänk, om tio år är vi jämngamla! 

Vad brukar du skriva för fel...??

Ha ens...en skön vecka!!

Kram

Inköpsrunda

Efter att ha gjort flera försök till att få liv i 

tvättmaskinen igen, samt handtvättat en omgång

med kläder, insåg jag att även jag har mina gränser.

Idag körde jag ner till byns elaffär och valde

ut en ny tvättmaskin. Jag ville ha en enkel och 

billig variant utan finesser.

"Den här maskinen är billig, men visar inte 

hur lång tvättid det är kvar"

menade försäljaren

"Jag måste inte veta hur lång tid det är kvar"

menade jag och tillade att jag har annat att göra

än att springa och kolla hur lång tid det är kvar.

När det är färdigt, är det färdigt!

Skillnaden mellan den billiga och märkesmaskinen

bredvid var inte jättestor - förutom 50 Euro i pris.

Fronten skulle man rent teoretiskt kunna byta ut

mot märkesmaskinens" menade försäljaren.

"Det spelar ingen roll hur fronten ser ut, jag vill

inte gifta mig med den, bara ställa den i tvättrummet"

Därmed förstod försäljaren att han inte behövde

försöka övertyga mig med fler försäljningsknep.

Tur att Mr. Grey är stor i käften, så att jag hade

plats att ta med maskinen direkt. Gissa om jag

har en stor tvätthög som väntar.... 

Vädret är fint, så förhoppningsvis torkar det

snabbt mellan tvättarna.

Idag passade jag även på att plantera de

blommor som jag igår hittade vid en utförsäljning.

De var så billiga - 50% rabatt på ett redan bra pris

 - att de nästan hoppade in i bagaget av sig själva.

Solhattar kan jag nog inte få nog av. Ännu en

ny färg - rosa med ett lätt skimmer av grönt.

Inte illa när man sen kan dela plantan och 

sprida ut den på flera ställen.

Så sparar man dubbelt!

Ha en skön helg!

Kram

Lite vått

Helgen var ju fin, men den nya veckan har varit

seg som tusan. Kanske är det vädret som gör

det. Temperaturerna har snabbt sjunkit och det

är grått och vått ute.

Vått blev det även inne,

när jag öppnade luckan till tvättmaskinen.

Pumpen har antagligen dragit sin sista suck,

så nu blir det till att antingen ta fram den gamla

tvättbrädan - eller köpa en ny maskin.

Jag beundrar kvinnorna från "förr" som varken

hade tvättmaskin, diskmaskin eller andra hjälpmedel

i hushållet. Fast jag tror inte att de var mindre 

lyckliga för det.

Jag skulle bli lite lyckligare om solen kunde

komma tillbaka och om tvättmaskinen

plötsligt - liksom katter - hade mer än ett liv.

Vad skulle göra dig lyckligare idag?

Kram

En lyckad söndag

Tänk att vakna en tidig höstmorgon,

till en blå himmel, solsken (något annat vore ju

konstigt till en blå himmel) och angenäma temperaturer.

Tänk att kunna sitta och avnjuta morgonkaffet

utomhus, i kortbyxor och t-shirt och bara njuta.

Det var vad jag gjorde under söndagsmorgonen.

Jag riktigt sög i mig varenda grad på termometern,

varenda lilla ljumma vindpust, gladde mig över 

fjärilar och bin och gick omkring med ett nöjt leende.

Det gällde att suga i sig alla känslor och intryck

nu, för det här var nog den sista varma helgen

för i år. En av de sista iallafall.

Vi hade upp till 29 grader under söndagen...

Jag passade även på att besöka en loppis i grannstaden.

Ofta finns det inget vettigt att hitta på tyska loppisar.

Allt känns så brunt och mörkt och murrigt.

Men igår hade jag tur och hittade en tant som 

sålde dukar, sängkläder och spetsar!

Äntligen hittade jag precis det jag länge letat efter!!!

Min tanke var att sy om ett örngott till en köksgardin.

Örngotten i Tyskland är ju 80 x 80 cm.

Är lätt att man förväxlar det med täcket....

Jag fick örngotten, spetsen och ett par gamla

söta förkläden för ett hyfsat pris. 

Tanten berättade att hon sytt örngotten i skolan

som ung flicka och att hon även virkat spetsen

på dem själv.

Plötsligt fick jag lite dåligt samvete vid tanken 

på att jag hade tänkt sätta saxen i hennes arbete

och göra gardiner av det.

Hur många timmar har hon suttit och virkat

på dessa mycket fina spetsar?

Samvetet blev inte bättre av att hon nämnde

att hon nu började göra sig av med allt, för

att hon hade parkinson och skulle börja en

behandling som kostade 200 Euro.

Men vid närmare eftertanke är det väl bättre

att de hänger i mitt fönster och alla kan se

hennes arbete varje dag - än att de ligger i 

ett skåp och blir bortglömda.

Även barnen fyndade - ja, mamma fick ju betala.

Till slut var plånboken tom och jag kunde

inte ens pruta ner ett par zinkkrukor till 1 Euro.

För det var ungefär vad jag hade kvar när jag 

lämnade marknaden.

Krukorna fick jag ändå - goda vänner betalade

dem - och dagen var perfekt!

Ha en skön start på veckan!

Kram 

Förhållande med brevbäraren

Sedan minst två veckor hör jag

"Den nya ikea-katalogen är där..."

på den tyska radioreklamen.

Naturligtvis med en knasig svensk brytning.

Lika länge har jag väntat på att katalogen ska

dimpa ner även i min brevlåda. Som varje år.

Rent personligen tycker jag att man först och

främst skulle skicka ut den till alla svenska

medborgare som är bosatta i Tyskland.

Sen till alla Familymedlemmar.

och sen till resten.

Men icke.

Igår när brevbäraren kom, sade jag

"Hörredudu, får vi ingen ikeakatalog eller?"

Ja inte riktigt så, men ungefär.

Han informerade mig då om att det fanns

två-tre distrikt som INTE får katalogen och

att vi naturligtvis tillhörde ett av dessa.

:-(

gjorde jag

och undrade om han inte kunde fixa fram en

katalog till mig...i stil med "den trillade ner från

lastbilen och jag hittade den"

Brevbäraren svarade att det låg ett par kataloger

på postkontoret och att han skulle ta med en till

mig. 

Han höll vad han lovade!!!

Det är inte bra om man har ett förhållande 

MED brevbäraren.

Men ett bra förhållande TILL brevbäraren

kan löna sig.

Iallfall om man är en svenska som längtar

efter årets höjdpunkt i brevlådan.

Ha en skön fredag!

Kram

Ny favorit

Äntligen är helgens firande avklarad.

Det är bara att konstatera att släkten är värst.

Makens släkt iallafall.

Min är naturligtvis liiite trevligare och enklare

att ha med att göra. 

Typ.

Vissa vuxna kan inte ens vara vuxna för ett

fadderbarns skull.

Typ.

Andra försöker vara så vuxna att det bara blir

stressigt och jobbigt.

Typ.

Om de nu kommer överhuvudtaget...

Typ.

För att kortfatta det hela:

Det är trevligt när besök kommer, 

men ännu trevligare när de åker hem.

Att jag hade besök, hindrade mig inte från att

ta fram Mr. Canon. Det var inte bara barnen som

blev fotade - även mina nya favoriter i rabatten.

Vad glad jag blev när jag hittade "Solhatt" i flera

 olika färger. Jag är ju egentligen inte mycket för gult

vad gäller blommor, men där fick även ett par

gula Solhattar följa med i bagaget.

Ja, för Mr. Grey är en duktig kille som faktiskt

redan hittar helt själv till plantskolan!

Solhatt är inget man behöver på huvudet längre.

Även fast helgen bjöd på ett underbart väder, är det bara att

konstatera att hösten faktiskt är här. Liksom tillhörande förkylning.

Jag ska inte börja fundera på om Solhatten nur är en sommar- eller

höstblomma. Då får pappa bara dåligt samvete för att han var dålig

på att informera mig om det där med blommor och bin.

Så, om jag skulle ta och gräva ner de sista två solhattarna nu...

På tal om släkt, så är jag glad över att fler och

fler i min släkt följer mig per internet nuförtiden!

Ha en skön start på veckan!

Kram

Schwubediwupp

Men var tar tiden vägen?

Inte ens naturen hänger med i svängarna.

Nu börjar vårblommorna igen...eller redan...

att blomma.

Jag hänger inte heller med riktigt i tiden.

Tänk att jag med 4...fan jävlar 29 redan har fyra "stora" barn.

För exakt åtta år sen föddes dottern.

Jag minns det som igår - fast då ville man helst

glömma det. Hela natten hade jag haft värkar,

men det kom liksom inte riktigt igång ändå.

Barnmorskan skickade ner mig till sjukhusets

cafeteria för att äta en stadig frukost och "samla

krafter" inför det som komma skulle.

Lite skillnad var det inför äldste sonens förlossning

ett par år tidigare, där jag inte ens fick dricka vatten.

Hursomhelst, efter frukosten satte man "värkdropp" på mig med

kommentaren "Antingen ser vi hur barnet reagerar på värkarna

eller så sätts det hela igång"

Gissa vilket....

O M G

När det blev lite för mycket att det goda, tänkte jag att det nog

var en bra idé att bara stänga av det där droppet och köra hem igen.

Det var när jag kunde MINNAS hur j-a ont det hade gjort vid de

tre tidigare förlossningarna. Det var då jag kom ihåg hur jag hade

sagt "ALDRIG MER!!!"

Men det var liksom försent att minnas det då.

Vilken BIologisk ålder har den här krabaten?

Sen gick det snabbt som ett bilrally.

Enda skillnaden var att det inte gick från 0 till 100 km/timmen på

tio sekunder. Snarare från 1 till 10 cm på 1,5 timma.

(Ni som fött, vet vad jag menar)

När jag efter typ en timmas dropp menade att

"Jag måste snart börja krysta"

sade barnmorskan

"Jaja, ta det lugnt..."

VAF**!!!!

Jag hade fött tre barn innan och visste väl när jag ville krysta

och påpekade ännu en gång att jag faktiskt menade allvar.

Jag glömmer aldrig minen på läkarens ansikte när hon till

slut undersökte mig, tappade hakan och sade:

"Oj, huvudet sitter redan vid utgången"

Jamen hallå, vad var det jag sade!!!!

Sen gick det snabbt.

Schwubediwupp...typ...och tösen var där.

Sedan dess har jag hållit mig till

"aldrig mer"

Kram

Autobahnfärd

Onsdagens färd till makens arbetsplats lite söderut,

gick bättre än förväntat. Att det ena vägarbetet efter det andra
leder till en liten försening - är något man måste räkna
med när man kör på Autobahn.
Jag var även tvungen att stanna redan vid första macken.

Så himla typiskt för mig att dricka kaffe innan en bilfärd.....

En typisk autobahnfärd - bakom en lastbil genom ett "Baustelle"

Jag kunde sen lättad fortsätta min färd med Mr. Grey.

Som sällskap hade vi Frau Becker med oss. Hon är

rätt bra på att hitta vägen. Maken hade ju föreslagit

att jag skulle linda sladden runt henne och lägga henne

med ansiktet nedåt. Men jag lindade bara sladden runt

för att undvika kontaktproblem. Fast hon verkade lite

sur på mig ändå, för hon sade inte ett knyst på en hel

timma. Maken hade haft rätt...det var typ "rakt fram"

hela vägen. Ibland tittade jag till Frau Becker,för att se
om hon var ok, där hon låg och teg bredvid mig.
 Till slut började hon kommunicera med

mig. Men när hon för fjärde eller femte gången hade

sagt:

"Håll till vänster och fortsätt att följa 45:an"

började jag undra om hon kanske drev med mig.

Vem vet om man kör runt, runt i en ring liksom...

Traktorer har inget på Autobahn att söka. Men ingen har sagt något om "över"...

Mr. Grey hade bra flyt han med. Det var ju vår

första autobahnfärd tillsammans. 

Vid ett tillfälle kom det en liten stöddig ung

kille i sin ännu stöddigare och tuffa bil.

Han liksom sniffade Mr. Grey i häcken och 

tyckte att vi skulle skynda oss med att köra

om alla bilar, så att han skulle kunna köra om oss

med sin superduperbil.

 Det gjorde vi.

 Mr. Grey svävade fram i 180 och den tuffa bilen

 blev plötsligt väldigt liten...
i backspegeln.

Kram

Det blir nog bra

 Nu börjar vi återgå till de normala rutinerna.

Jag vet inte vem som var gladast över att skolan började idag,

jag eller barnen.

Det spelar egentligen ingen roll, huvudsaken är att de imorse

klev in i bilen helt frivilligt - med ett leende på läpparna.

Får se hur länge den glädjen varar.

Antagligen till i eftermiddag, när det är dags för de första läxorna.

I eftermiddag ska jag och Mr. Grey på långtur för att hämta upp

maken och 17-åringen som jobbat på annan ort. Jag kan inte påstå

att det är ett nöje att köra på Autobahn. Men det ska tydligen vara

lätt att hitta dit. Typ:

"Kör av 4:an eill 45:an mot Frankfurt och sen är det bara rakt fram, 

tills du sen ska hålla dig i vänstra spåret mot Würzburg"

Jaja...det blir nog bra....jag har ju GPS.

Synd bara att den har lite glapp i kontakten.

"Snurra sladden runt GPS:en och lägg skärmen neråt, då

funkar det" lyder min instruktion.

"Men då ser jag ju inget på skärmen!!"

"Nä, men du hör bättre....vad är det du vill se??"

Jaja...det blir nog bra....

Kram

Elle

Sommarlovet som gick

När jag inte bloggat på ett tag - och det är ju ett

tag sen - börjar mina föräldrar att undra om:

Alternativ 1: Deras dator har hängt sig

Alternativ 2:  Jag har hängt mig

Nu var det alternativ 3 som var skulden.

Det tog längre tid än jag trodde att friskna

till och hitta tillbaka krafterna - vilket även

medförde en viss bloggtorka.

Under sommarlovet - som vi tillbringade här

hemma i Tyskland - blev det en del promenader.

Vi bor ju trots allt i en mycket vacker omgivning

och jag har ännu inte blivit hemmablind!

Jag tillbringade även en del tid med att fixa

till blomrabatterna lite. Det är kul när man 

blir belönad av tunga hortensior som vilar

på buxbomshäcken.

Min egen häck vilade jag på banken vid

fiskdammen. Vi fick även igång brunnen,

som nu ger ett springa-på-toa-inspirerande

ljud ifrån sig.

Det blev även ett avsked.

Jag måste vara tokig som på sista färden sitter

och klappar tröstande på min följeslagare,

medan jag sorgset förklarar att det var en

trevlig tid tillsammans, men att jag måste

avsluta vår tid tillsammans.

Adjö och tack, kära Silverpilen.

Hoppas att din nye ägare uppskattar dig

lika mycket som jag gjorde.

Välkommen, Mr. Grey.....♥

Idag är det näst sista dagen på barnens 

sommarlov. Vi försöker även att återhämta oss

från gårdagens väder.

Jag vill inte klaga.

Men det var rätt varmt.

Nu ska vi in till stan och köpa de allra sista

skolsakerna. Här i Tyskland är vi själva

ansvariga för skrivböcker, pennor, saxar

och färger...samt får betala skolböcker.

Ha en skön start på veckan!

Kram

Liten tur till Rom

Eftersom vi stannar i Tyskland den här sommaren,

gäller det att försöka aktivera barnen med lite roliga saker

emellanåt. Ibland hittar de själva aktiviteter. Som igår, när dottern

fick rida en stund hos en tjejkompis till 17-åringen.

Jag behövde bara skjutsa dottern dit, resten skötte de själva.

Där rider hon in i solnedgången....typ

Under tiden tog jag en liten tur till Rom

och passade på att fota kapellet där.

Min äldste sons kompis bor mitt i Rom.

Nu är "vårt" Rom dock inbäddad i en härlig

grönska och består av mest gamla fritidshus.

Men de har även ett hotell där. Mitt i ingenting.

Det är nog för alla turister som kört till fel Rom,

har jag en känsla av...

Men då kan man iallafall säga att man har 

övernattat i Rom - utan att ljuga.

Kram