Morgonpromenader

Att försöka låta positiv misslyckades jag tydligen

med i förra inlägget. Det var inte meningen att ni

skulle oroa er för min hälsa.

Jag har gett mig tusan på att komma på benen

och en dag ta en joggingrunda i skogen igen.

Tills dess är jag glad över att ha möjligheten

att ta en morgonpromenade med en god vän.

Det har blivit en lugn runda nästan varje morgon

den här veckan.

Vi stannar ofta till och säger högt hur tacksamma

vi är över att kunna göra det. Samtidigt konstaterar

vi hur fint vi bor, mellan ängar och skogar.

Att vi bor i ett bergigt landskap kan man ju se...

Och att Tyskland inte bara består av ett grått 

och skitigt Ruhrområde, märker man snabbt här.

Ibland kan man t o m se rådjur skutta omkring.

Det här modiga exemplaret varken såg eller eller kände lukten

av de hundar vi hade med oss. Som tur var hade hundarna

 samma problem....

Ha en skön helg!

Kramar från ett soligt och varmt Tyskland

Naturens läkemedel

Jo, jag lever fortfarande.

Men jag är ofta trött och kraftlös.

Tack och lov har solen och sommaren

kommit nu iallfall. Jag försöker att njuta och 

samla kraft i trädgården.

Finns det en bättre medicin än de gåvor vi hittar

i naturen?

Både för synen och smaken.

Solnedgången avnjöt jag vid mina örter.

Medan bina jobbade flitigt i lavendeln,

satt jag och njöt av en kopp örtte,

med ringblommor.

Det är nog det vackraste te jag någonsin druckit.

Det är dessa små stunder

jag är så otroligt tacksam över.

Tillfällen som dessa vill man bara säga

"STOPP"

och låta tiden stanna ett tag....

Kram

På benen igen?

Nu försöker jag med nygamla metoder för att komma på benen igen!

Imorse tog jag min "tisdagsrunda" med grannfrun och stavarna.

Det pustades och stönades lite i uppförsbackarna, men jag överlevde

det hela och kände mig nöjd med mig själv.

Om sedan vädret och hälsan tillåter, tänkte jag tillbringa lite tid ute

i trädgården i eftermiddag. Jag har blivit lovad hjälp av en kompis,

som inte kan se eländet längre (rabatten...inte mig!!!) .

Sedan flera veckor ett par dagar har jag blommor ståendes som

väntar på att bli planterade. Vore ju bra om det blev fixat innan

den första frosten kommer...typ.

Solhatten blommar för fullt i den redan färdiga rabatten. Det är väl

den enda solhatt jag kommer att ha glädje av den här sommaren.

"Siebenschläfer" har vädret i sitt grepp. Varje dag bjuder på en 

liten - och ibland stor - regnskur. Fem veckor till kan vi räkna

med detta väder. Lagom till sommarlovets sista vecka alltså.

Kanske blir hösten lika fin som förra året.

Låt oss hoppas det...

Kram

Gnäll

Det är lätt att bli lite "gnällig" när man är sjuk.

Samtidigt är det svårt för andra att förstå hur

trött och kraftlös man är - eftersom man inte

kan se det på mig....tydligen.

Nästa gång jag får för mig att bli lite dålig ska

jag passa på att bryta benet eller låta mig läggas

in på sjukhus ett tag.

Då märker man det kanske!

En viss irritation ligger i luften, ja.

Eftersom jag om och om igen är tvungen

att påminna mina omgivning om att jag

faktiskt försöker återhämta mig från

en SJUKDOM och försöker att samla

lite kraft nu. 

Ingen som daltar med mig inte.

Har en hopplöst bortskämt familj som

inte är vana vid att JAG också kan bli sjuk.

Det är som att envist försöka starta en bil

vars tank är tom.

Jag måste tanka först!

Och vad har brödet med det hela att göra?

Jo, jag blev påmind om den rågsiktkaka som

man bakade i min födelsestad Eskilstuna.

Även kallad "råsikaka".

Blev sugen och försökte få ihop alla ingridienser

i min tyska mataffär. Ett projekt som visade sig

vara lite mer komplicerat än jag trott.

De säljer endas vetemjöl och dinkelmjöl där.

Ett besök till bio-affären och jag hittade en

dyr påse med rågmjöl till slut.

Besväret lönade sig....varma råsikakor med

smör som smälter.....mmmmmm

Ha en skön start på veckan!

Kram

Naturliga läkemedel

Pensionärsvitaminerna börjar hjälpa lite nu

och jag är även inne på sista "tablettdagen".

Jag ska inte klaga. Har hört folk som har varit

sjukskrivna i upp till sex veckor med samma

sjukdom. Nackdelen hos mig är att jag är

hemmafru och har lite svårt för att sjukskriva

mig...

Jag har haft turen att barnen ännu inte har sommarlov.

På så sätt har jag kunnat lägga mig under dagarna.

Nu närmar vi oss dock sommarlovet även

här nere i Nordrhein-Westfalen.

Tyskland är uppdelat i olika "länder" och har

även olika datum för sommarlovet. Annars

hade det väl blivit ett jäkla kaos på både

flygplatser och Autobahn - om alla hade haft

lov samtidigt.

Det tyska sommarlovet är sex vecor. Inte mycket

att hurra för. För det har vi istället två veckors

höstlov, där vi har tid nog att sitta och räkna

regnskurarna. Även påsklovet är två veckor.

Jag tror nog att jag hellre hade haft längre

sommarlov...

Min örtträdgård har växt till sig rejält under

de gångna veckornas skurar.

Ett par ringblommor har frösått sig själv

mitt i salvian. 

Gårdagens kväll var skön och jag hade

tid att sätta mig ner och njuta av de

naturliga läkemedeln.

För visst har man en känsla av att de är

bättre än varje kemisk tablett man tar.

Kram

äv

Sjukfria onsdagar

Om du råkar gå och bli sjuk i Tyskland,

undvik att göra det mitt i veckan.

Här har nämligen de flesta läkare och apotek

STÄNGT

under onsdagseftermiddagarna.

Ni kan minsann vara glada för att de istället

har öppet under lördagsförmiddagarna...typ.

Fördelen med det tyska sjukförsäkringssystemet

är att man för det mesta bara betalar ett par

Euro i egenavgift. Resten står försäkringen för.

Barnens mediciner är gratis. 

Jag uppskattar de tyska apoteken och även

personalens kunskaper. Ibland vet de nästan 

mer än läkarna har jag en känsla av.

De har även stora kunskaper i naturliga

medel här i Tyskland.

Igår uppsökte jag ett apotek för att få något

stärkande, för att hitta tillbaka krafterna.

Den vänliga damen i apoteket visade mig

ett vitaminpreparat som skulle vara väldigt bra.

Jojomensan, för 60 Euro kan det inte vara annat,

tänkte jag och undrade om det inte fanns ett

liknande medel...fast i en annan prisklass.

Jo, det fanns det naturligtvis.

    

Smaken är väl ok...det är mer bilden på flaskan

som stör mig.

Pensionärer??!! Hallå, jag är ju bara 29 ju!

Sen gav mig damen fler tips än läkaren själv.

"Du måste dricka mycket...helst vatten...men

utan kolsyra...annars blir du ännu tröttare. Och

vila är det bästa du kan göra...

sov så mycket du bara kan. Det här med

tröttheten kommer du att dras med ett tag..."

Ok...tack för den informationen.

Sova var just vad jag hade tillbringat halva dagen med.

Det ska jag väl fortsätta med idag med, har jag en känsla av...

Ha're!

Kram

Istället för soffan

En tjej i min ålder (alltså 29...) har börjat göra

nya saker varje dag. Något hon inte gör annars.

En bra idé som jag ska försöka ta efter.

Kanske inte varje dag, men titt som tätt.

Idag valde jag att äta frukost uppe på balkongen

för första gången. Efter fyra år har vi äntligen fixat 

trägolv och utemöbler att sitta på.

Jag fick i lördags ett sms av min mamma medan

jag och maken var och helghandlade.

"Skulle inte du ligga på soffan...?"

Jo...ja...egentligen, men nu ville jag ju ha

ett par nya stolar till balkongen...och min 

iver att följa med till byggmarknaden berodde

inte alls på att jag ville hjälpa maken att välja

ut en passande förlängningssladd till husvagnen.

Nej, mer rösten i radionreklamen som sade:

"vi har 50% på ALLA blommor idag" 

Men att vänta tills lördagseftermiddagen med

att ta ett sådant erbjudande var ingen bra idé.

En orkan av kunder hade redan länsat blomborden.

Det blev ett par stolar iallfall, och där satt

jag nu och intog min mer eller mindre nyttiga

frukostbulle.

Att jag har majonäs under salladen håller vi tyst om....

Jag var t o m så drastisk i mitt nytänkande,

att jag drack en kopp te istället för kaffe.

Eller så var det för att skona min stackars

mage som är fullpumpad med tabletter.

Jag är på benen igen, men har lite svårt för

att lägga mig ner och sova mitt på dan.

Alltså, direkt svårt är det väl inte, men mitt

samvete säger att det finns så mycket som 

måste fixas först. Får väl skylla mig själv

om jag faller på näsan...

I eftermiddag ska jag besöka dotterns ridavslutning

och SEN lägger jag mig på soffan...

JAG LOVAR!!!

Kram

Tänd ett ljus

Under midsommarhelgen avled en ung kille 

efter att ha blivit misshandlad. 

Det hela skedde i Veberöd,

den skånska by där jag bodde under tonåren.

Min bror bor kvar där med sin fru och deras

 tre söner i det hus jag bodde i då. 

Min pappa bor bara ett stenkast från brottsplatsen

och det är en konstig tanke att mina barn förra 

sommaren lärde sig att åka inliners där.

Solen sken då.

 Sedan midsommar hänger

ett moln över Veberöd.

Men samtidigt har sammanhållningen stärkts.

Under lördagskvällen samlades man vid

Försköningen, en plats där man annars firar

midsommar osv. Det spelades musik, initiativtagaren

höll ett tal och man höll även en tyst minut för

den unge veberödsbo som mist livet.

En 23-årig kille som själv var emot våld och

bara ville gå emellan för att förhindra bråk.

Klockan 21.00 tände alla ljus och ställde

det utanför huset. De som inte kunde komma

till Veberöd - liksom jag - tände ett ljus hemma.

Ljuset skulle vara en symbol för att man är

emot allt onödigt våld samt för att hedra

 alla våldsoffer.

Den 30:e juni 2013 ska detta upprepas.

Jag hoppas att ännu fler ljus brinner då.

Mina tankar finns hos de anhöriga.

Kram