På vägen

Sonen och jag sitter i bilen under vår dagliga tur från hans jobb. Plötsligt plockar han fram sin "kan-allt-mobil" och håller den över instrumentbrädan.
"Jag spelar av musiken för att ta reda på vad låten heter" säger han stolt
Jag ler lite och säger:
"Det där är ingen högtalare, det är ett luftintag!"
"Jag vet...men musiken hörs bättre här!" ljuger sonen (nog)
Efter en liten stunds väntande kommer beskedet och han säger stolt
"Natalie Kills!"
Aha, tänker jag, "Natalie Kills WHO?"


Sen byter han radiokanal för att testa sin "app" igen. Jag känner genast igen låten och de där konstiga sentimentala känslorna dyker upp och plötsligt är jag bara hälften så gammal.
Alltså femton ungefär...
Sonen håller mobilen över luftintaget igen (!?!!) och spelar in låten innan den skickas iväg.
"Stansfield!" säger jag "Lisa Stansfield"
Sonen väntar fortfarande på besked av kan-allt-mobilens app.
"Lisa Stansfield" upprepar jag och nickar "japp! Lisa Stansfield med låten Real"(för det kunde jag ju gissa av refrängen...är ju smart ju!)
Sonen lyser upp, för nu fick han svaret skickat:
"Lisa Stansfield med Real!!"
"Det sade jag ju utan den där appen! Det dröjer ju evigheter innan svaret kommer"

Sonen funderar en stund och säger sen:
"Kanske det sitter typ tjugo pers runt ett bord någonstans och lyssnar på det jag har skickat - innan de skickar tillbaka svaret?"
Vi skrattar åt tanken, men inser att det kanske ligger något bakom det han sagt
"Och när det kommer gamla låtar väcker de farfar som talar om vad man spelade på den gamla goda tiden" tillade jag.

Vem vet.
När jag var i sonens ålder behövde man ingen "kan-allt-mobil" för att ta reda på vem som sjöng vad. Då visste man väl allt själv?