fredag 7 oktober 2011

Okomplicerade barn

Vi vuxna kan vara rätt komplicerade ibland. Ofta allt självklart för barnen och de är både klokare och öppnare till det mesta. Är det inte ofta så att det är vi vuxna som för över våra rädslor och känslor till barnen?
Måste tänka på en kvinna vars barn aldrig sovit över hos någon annan, för att barnen "inte vill". I själva verket är det hennes egen rädsla att släppa loss som smittat av sig på barnen. De ser att mamma inte mår bra vid tanken på att de vistas hos andra. Barnen skulle säkerligen ha velat sova över hos någon om hon själv hade visat att det är något...vågar knappt uttala ordet...positivt att vara hos andra på egen hand.


Vet inTE vad tusan vad jag har med inlägget att göra, men jag kom med Elle från helgens loppis...och det är säkerligen något gott i mig också...*blink*

Ibland vågar vi inte heller prata om känsliga saker med barnen, av rädsla för att de blir ledsna eller upprörda. Eller att man inte kan förklara situationen. Vi går runt den heta gröten istället för att prata klartext.
Som häromveckan när min lille grannkille kom springandes över ängen för att mata fiskarna i dammen.
"Ellöööö" ropade han redan på långt håll och jag gick direkt in för att hämta fiskmaten.
När vi sen stod vid kanten av dammen, jag på ena sidan och hans mamma på andra, säger han - med sina 21 månader:
"Fiskar....mat....asta (kasta)"
(fast på tyska naturligtvis!)
Han står farligt nära kanten och jag säger
"Gå inte för nära...du trillar i vattnet!"
Hans mamma lägger till
"...då hamnar du med huvudet under vattnet och kommer inte upp..."
och jag avslutar meningen med ett försiktigt
"...då går du "kaputt"..."
Den lille 21-månaders mannen fortsätter att kasta fiskmat i dammen och säger
utan att blinka
"Död!"

Sen satt det två kvinnor vid dammen med varsin haka i knät medan en liten pigg kille stod och "astade" mat till fiskarna.

Ha en skön fredag!

10 kommentarer:

  1. Ja, de vet mer än man tänker på, de små liven!

    SvaraRadera
  2. Det är en balansgång det där mad vad och hur man ska säga göra. Men jag håller med om att ungarna måste ut och uppleva. Hur ska de annars kunna stå på egna ben en dag? de måste förberedas.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Det har man fått lära sig att barnen hör o snappar upp allt de inte ska höra o känna till så när vi tror att vi skyddar dem så vet de mer än vi tror. Därför är nog sanningen det bästa man kan säga till dem
    Fast ibland kan man bädda in det lite fint om inte annat för vår skull...

    Kramis ifrån en Pockethexa som har börjat få tillbaks kraften sen mässan o när orken är ur kroppen funkar inte knoppen...men det har varit trevligt att få jobba med sin skoltyska som man inte visste fanns kvar där.
    Måste bara säga att Nina Hagen är inte vad hon har varit...det blev en liten chock faktiskt återkommer med ett inlägg!

    SvaraRadera
  4. PS; WAOW, vilken läcker burk! Det är verkligen hög "villhafaktor" på den, har ni sådan fina tebukar av mitt nästbästafavo-te på loppisar.
    Den kommer defenitivt att vara till stor glädje hos er, om inte skulle den passa i min oumberlige makes silverskatt...kramis igen!DS
    <;p

    SvaraRadera
  5. Jag lider av extrem tandläkarskräck - men mina barn vet inte om det. Ingen mening med det liksom, och för dom funkar det bra hos tandläkaren :-) Nattikram

    SvaraRadera
  6. Det är en balansgång när man pratar med barn, men ofta är de så spontana och okonstlade och har frågor om och svar på allting. Många gånger förundras jag av deras klokhet och orädsla inför svåra ämnen...

    Snygg teburk!

    Önskar dig en skön helg!
    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  7. God morgon Elle, barn är verkligen okomplicerade ...
    men inte min nästan 17årige son, efter några månader gymnasiet hoppar han av skolan (skulle göra om första året på gymnasiet, en nystart så att säga) .........
    Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer :-)
    Jag önskar dig en jättefin helg.
    Kram Irene

    SvaraRadera
  8. Har man fått ramla ner från ett träd vid försöket att klättra upp i det och man bara var 20-30 cm från marken så vet man att ramlar man från en gren 2-3 meter högre upp kan det gå illa, riktigt illa, då är man inte storstadsbarn!
    Bara apråpå! ;)

    SvaraRadera
  9. Vi vet ju att dom är så kloka men ändå går man som "katten kring het gröt" vid många tillfällen??

    Kram o ha en fin söndag!

    SvaraRadera