Olika möjligheter

Tisdagen började inte lika bra som måndagen.
Jag hasade mig motvilligt upp ur sängen efter mobilens andra påminnelse.
Gud vad man kan hata en mobil...

Det finns olika möjligheter:
1. Stänger av mobilen
2. Sonen tar nästa buss
3. Tar mig i kragen och kliver äntligen upp!


Jag kan välja mellan att visa orkidéer...

Släpade min trötta och värkande kropp till 15-åringens sovrum.
Hur kommer min kropp att värka när den är dubbelt så gammal?

Det finns olika möjligheter:
1. Jag sitter i rullstol på ett ålderdomshem
2. Man har om 41 år uppfunnit ett dundermedel som tar bort ålderskrämpor
3. Jag lever inte längre då.


...eller jag kan visa ett par stövlar...

Efter tio minuters intensiv kamp mot sonens trötthet - eller var han medvetslös? - fick jag honom att kliva upp.

Ställer mig framför spegeln i badrummet och försöker att få upp ögonen...eller kämpar för att inte få upp dem. Ser min spegelbild...*suck*

Det finns olika möjligheter:
1. Botox
2. Kallt vatten och Niveacreme
3. Påse på huvudet
4. Släcka badrumslampan
5. Le som en idiot hela dagen och skylla på skrattrynkor


Jag har även möjligheten att visa dotterns personliga tolkning av mig...antagligen på morgonen...leendes som en idiot framför spegeln??

Satte på en kanna kaffe.
Kaffepulvret var nästan slut...*suck*

Det finns olika möjligheter:
1. Köra en omgång vatten en gång till genom det gamla filtret...*urk*
2. Erbjuda maken en uppfriskande kopp te till morgonciggen?
3. Handla kaffe
4. Blomjord...???

När 15-åringen just ska ta på sig skorna säger han plötsligt:
"Men... jag har ju ingen skola idag...jag har ju studiedag!"

Det finns olika möjligheter:
1. Sonen blir sur för att jag väckte honom
2. Jag blir sur för att jag glömt bort det
3. Sonen blir sur för att jag väckte honom, sen blir jag sur för att jag glömt bort det.

Jag intar min kopp kaffe och försöker att glömma det lilla anfallet av Alzheimer.
(är väl ingen konst att GLÖMMA att man har Alzheimer, har jag en känsla av)


...eller välja att visa en ängel...

Just som jag ska väcka 17-åringen ringer hans mobil.
En klasskompis säger:
"Ställ dig vid huvudgatan "kvart över" så kan du få skjuts till skolan.."
Jag tittar på klockan. Den är 07.13...sonen behöver minst 2 minuter till huvudgatan, ligger dock fortfarande i sängen och säger coolt och aningen nyvaket.
"Men jag ska vara där KVART ÖVER"
och jag undrar om han inte fattar skillnaden mellan kvart över och kvart i?
Jag höjer rösten och säger stressad:
"Klockan ÄÄÄÄÄÄÄR kvart över!!! NU!!"
medan jag hysteriskt pekar mot klockan i vardagsrummet
(som om han skulle se den från sängen...)

Det finns olika möjligheter:
1. Han säger ifrån kompisens erbjudande och jag skjutsar honom till skolan
2. Han snappar upp kläderna och springer!! Tar på sig dem medan han springer...
3. Han vänder sig om, somnar och skolkar...*harkel*...blir sjuk!

(OBS! Han tog på sig hemma och sprang sen....och fick sen VÄNTA på kompisen - som antagligen inte heller kunde skilja på kvart över och kvart i...??)

Själv tar jag upp mig för trappan för att väcka resten av barnen. Knäna knakar vid varje trappsteg jag tar. Eftersom vi inte har en trappa av trä, kan jag inte skylla på den...

Det finns olika möjligheter:
1. Jag är gammal...
2. De extra kilona jag lade till under julen tar kål på knäna
3. Jag har ärvt farmors reumatism
4. Jag är redan dubbelt så gammal???

Jag hoppas dock på alternativet att vi har en trätrappa trots allt....


...vem säger att jag inte kan visa lussebullar i januari?

Väcker sen 8-åringen som säger:
"Jag går inte i skolan idag!"
innan han ens öppnat ögonen.

Här finns det bara EN möjlighet:
1. Skicka honom till skolan iallafall!

Tänk, det finns möjligheter i alla lägen!
Vilka beslut, möjligheter och alternativ vi ställs inför hela tiden - oavsett vad vi gör! Hela tiden väljer vi vad vi ska göra, ibland utan att märka att vi väljer.

Sen kan man ju sätta sig vid datorn och det finns flera möjligheter:
1. Gör ett inlägg
2. Gör inget inlägg
3. Gör flera inlägg
4. Gör ett långt inlägg
5. Gör ett kort inlägg (nääääääääääääääää...DET kan jag inte!!)

De som läser inlägget har sen flera möjligheter de med:
1. Sluta läsa efter första halvan (*snark*)
2. Läsa till slutet och kanske fundera på sina möjligheter
3. Kommentera
4. Radera
5. Hoppas att nästa inlägg är kort?

Ok. Det var min tisdagmorgon...
Lätt förvirrad, trött och allmänt rörig.

Hur var din tisdagmorgon?

Kram