Nu är det klippt!

Ett spontant besök hos frisören en helregnig dag, är som honung för själen.
Jag hade turen att genast kunna sätta mig på en ledig stol. För första gången i mitt 42-åriga liv blev jag klippt av en manlig frisör. Hur manlig en frisör nu kan bli...ni vet...
John, är en liten asiatisk kille som brukar klippa mina söner - med omsorg och noggrannhet.
Han är ETT huvud kortare än jag och ETT tiotal år yngre. Hans axellånga hår hade han bundit ihop i nacken.
Lille John ställde naturligtvis frågan:
"Vad vill du ha gjort??"
Där skulle jag kunna komma på många saker *harkel host*, ja, typ fixad deklaration, nystädad källare, rensat avlopp...osv...men jag svarade snällt:
"Tvättning, klippning av topparna och ögonbrynen"

Att få håret tvättat ger mig alltid gåshud.
Särskilt när de sköljer av håret. Igår fick jag även gåshud på ställen jag inte visste att man kunde få gåshud på...

Jag menar höften!! Högra höften. Vet inte varför den vänstra inte reagerade.
Men på den högra sidan kröp gåshuden liksom från låret och ända upp till höften!! För att inte tala om hur huden krullade ihop sig på underarmarna.
En riktig huvudmassage fick jag. Nej, det stämmer inte - två blev det. Antingen tvättade han håret två gånger på raken eller gjorde han nån slags dunderinpackning för att få ordning på trasslet.
Min mamma brukar säga att jag har hår som hästtagel...*suck*


Vad har du för problem? Hästtagel är väl fint?

Sen började kampen genom djungeln (läs:håret). Jag tror ibland att mitt hår får frisörerna att ångra den dagen då de valde att bli just frisör.
Jag har lika dåligt samvete varje gång man drar och sliter i det med olika verktyg (läs: kam och borste).
Är en rätt dum känsla när Lille John kammar och kammar och kammar och drar och kammar och sliter och...till slut drar upp håret i luften mellan två fingrar för att äntligen kunna klippa av en rejäl....centimeter.
Mycket jobb för lite.
Lille John svängde med saxen runt fingret innan varje klippning, likt en cowboy med sin revolver.
Fast jag tyckte att han han såg mer ut som en modern samuraikrigare, så jag föreställde mig Lille John i en manlig kimono, med ett litet samuraisvärd i handen.
*sväng....swisch....sväng...och klipp!*
(börjar själv oroa mig för mitt sinnestillstånd...)

Plötsligt kom det in en kund, som sade att han ville bli klippt av John.
"DET kan dröja..." sade jag till Lille John
"Ja...med säkerhet!" höll Lille John med och skrattade lite halvt förtvivlat medan han drog i nästa trassellock.
Kunden väntade dock tålmodigt - och länge!

När klippningen var färdig föreslog jag om en paus - eftersom jag hade medlidande med den andre kunden.
Under tiden passade jag på att uppsöka bekvämlighetsinrättningen och fick sen en kopp kaffe medan jag väntade på nästa behandling - ögonbrynen.
Kände mig som en hollywoodfru där jag satt med en kaffe och en skvallerblaska - och som en inte en trist och grå "tysk" hemmafru.


Och hur tror du att det är att kamma igenom det här?

Sen var det dags för ögonbrynsutryckningen. Vet inte vem som kom på den idén...
*aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj AJ!! aj aj aj AAAJ! aj aj aj....*

Alltså, tvättning, klippning, en sväng med fönen och sen ögonbrynen...gick på hela
24 Euro!
Det var så billigt att jag nästan skämdes.
Men ett bra sätt att skämma bort sig på!

Vad gör du när du vill skämma bort dig lite?

Kram

PS. Nej, det var naturligtvis ingen som märkte att jag hade klippt mig... :(

Att bli luggad eller inte

Jag sitter ständigt och drar i mitt långa hår. Det börjar bli torrt i topparna och risigt överhuvud(!)taget.
Dags att uppsöka frisör med andra ord. Nu kommer de gamla vanliga funderingarna:
Klippa bara toppar eller rejält?
Jämnlångt eller etapper?
Lugg eller inte?

Nuförtiden börjar även frågan "dra bort de grå eller börja färga?" att bli aktuell också. Men så länge jag klarar av att dra ut de enstaka strån som ställer sig upp lite halvt demonstrativt, kommer ingen färburk i närheten av mitt hår.
Är det inte så att de grå verkligen försöker höja sig över den bruna mängden? De är som tunn ståltråd som liksom sticker upp och försöker glänsa i solen. Som om de vill göra folk uppmärksamma på att
"Kolla in det här, den här brunhåriga bruden under oss försöker dölja att hon faktiskt hör till 40+ kärringarna *moahahaha*"
De står där och hånflinar där uppe på skalleknoppen och pekar ner mot mig, skadeglada och stöddiga.

Visste ni att även majs har en frisyr? Jojomensan! Det upptäckte jag under helgpromenaden. Ungefär så här känner jag mig nu...


...lite torr och risig i håret

Och så här skulle jag vilja se ut. Nyklippt, välvårdad och...


...kanske lite mindre röd.

Jag brukar fråga frisören:
"Vad skulle du har gjort, om du fick bestämma?"
Vissa säger att det är bra som det är och att de skulle låta det vara så. Men sist började frisören att dilla om
"kort, strax under öronen...pagefrisyr..."
"Vaf-n" (ursäkta, men jag har ovanan att svära ibland) tänkte jag "är du inte klok människa!!! Jag låter det väl inte växa nästan midjelångt för att sen klippa av ALLT!"
Men jag sade det inte högt. Istället såg jag makens försök till att le tappert och samtidigt inte brista ut i gråt mitt i frisörsalongen, såg sen på min spegelbild en liten stund innan jag sade:
"Topparna...som vanligt!"

Det nöjet skulle hon minsann inte få! Kanske hon hade fått för sig att hon skulle kunna tjäna en hacka på att sälja min man (alltså inte maken, hårmanen) till nån perukmakare eller så (fast om hon hade velat sälja maken, hade jag nog tagit en funderare trots allt...*hehe*).

Det är ju jag! Jag med kort hår är inte jag. Fast det känns liksom dumt att lägga ut pengar på någonting som ändå ingen ser.
Men det är det jag ska göra idag! Köra och klippa håret! Nu har jag bestämt mig! Dags för halvårskontrollen, så att säga.
Regnet ute gör det visserligen mindre torrt för en stund. Men bara för en stund.
Kanske jag låter dem rensa lite bland ögonbrynen också? Skämmer bort mig själv för en liten stund.
Japp! Så gör vi.

Vad gör du idag och hur ofta besöker du frisören eller byter frisyr?

Hänger eller står det i grenen?

Jag är jäkligt stolt över mig - om jag får säga det själv.
Men det här är MIN blogg, så jag säger det helt enkelt!

Jag vill bara påpeka att, om man tagit fyra entimmesrundor med stavarna - inom en vecka - tycker jag att man kan känna sig nöjd med sig själv.

För att svara på en kommentar som jag fick angående positivt tänkande och viktminskning...
Det är tanken som får dig att leva som en smal människa och därmed minska vikten.
Men det räcker inte med att tänka tanken en gång om dagen. Man måste affimera och upprepa, upprepa, upprepa...
Först när man känner en förändring på insidan, kan man börja jobba med utsidan.
Ni vet, vännen jag skänkte boken till häromveckan - hon har minskat 2 kg!
Tankens kraft fick henne att äta nyttigare och motionera mer...


Ibland kan det vara bra att kontakta en läkare, för vissa viktökningar kan faktiskt vara av medicinska skäl.
Själv lever jag med en underfunktion av sköldkörteln, vilket hos många leder till övervikt. Sånt där hormontjafs, vet ni. Att jag var lite störd visste jag ju redan innan, men nu har det spridit sig till störningar i halsen.
Därför har jag bestämt mig för att promenera mera för att hålla mig i form.
Jag och grannfrun har bokat in tisdagar, då går vi tillsammans.
Alltså var vi iväg imorse - trots dåligt väder.
(Det är nackdelen/fördelen när man går med andra)
På hemvägen, när vinden och regnet piskade mot min vänstra sida, sade jag till grannfrun att det dock är liiiite för kallt och vindigt idag.
"Det tycker jag inte, så vindigt är det väl inte" sade hon hurtigt där hon stavade sig fram bredvid mig.
Nä, det är klart, hon gick ju på min högra sida och använde mig som vindskydd!!
Tro mig när jag säger att även jag måste kämpa mot höstdepp när regnet formligen rinner ner över mina nedkylda lår.

Eftersom Mr Canon valde att stanna hemma p g a vädret, passar jag på att visa lite fler bilder från helgens runda.
Det är otroligt vilka mängder av frukt och bär det finns denna höst. Vi har redan fått både körsbär och äpplen till skänks av "goda" grannar...*ler*

Men även de vilda bären tynger ner grenarna.

(Här ville jag sätta in en bild med rönnbär, men inte ens min positiva kraft överträffade den tekniska oviljan. Blogger varför hatar du mig...?)

Som barn lärde jag mig att om det finns mycket rönnbär blir det en hård vinter. Med tanke på hur mycket bär det finns överhuvudtaget, blir vintern nog både hård, kall och lång.

En del vår- och sommarblommor håller ut i regnet och kylan. Häromveckan såg jag maskrosor (!?) som blommade på ängen och under söndagsvandringen hittade jag ett par prästkragar längst väggrenen.


Alltså, bär hänger i grenen och blommor står i (väg)grenen...?

Här, i "min" skog, växer järneken i överflöd, rena rama ogräset. Bokskogarna är översållade av stora buskar, som ibland är flera meter höga.


Så vitt jag vet, är den inte fridlyst heller, så det blir en liten gren till julkransen. Men bladen är vassa som faa...derullan!
Blir kransbindning med mer än en svordom kan jag lova.

Ha en fin dag!
Kram

Min hemlighet

Vad är det för tjafs om "positivt tänkande" och "allt det goda kommer till mig" hela tiden?
undrar du kanske.

(om inte kan du sluta läsa här!)

Och vad är det som har hänt med Elle? Hon har blivit så konstig den senaste tiden...

Idag ska jag avslöja hemligheten till vad som ändrat mig!
Hemligheten bakom det hela är Hemligheten!

Woaaaaaaaaaaaaaaah!
Nu har hon blivit helgalen!
Nej!
(inte mycket värre än tidigare iallafall...)

Jag har läst "Hemligheten"!

Hemligheten av Rhonda Byrne

Den hamnade i min hand när jag var inne i en bokaffär under min Sverigevistelse.
Jag köpte den inte.
Det var väl min följeslagare Snålis som avrådde mig.
Samma dag hade jag ett möte med en vän, som plötsligt nämnde just denna bok och sade att den absolut är läsvärd.
Efter mötet körde jag raka vägen till bokaffären och köpte boken!
Min vänskap med Snålis sade jag upp helt enkelt. Det var ändå ingen god vän.
Jag läste ut boken på kväll och det förändrade mitt tankesätt.
"Men det är ju den boken jag har berättat om flera gånger" säger en annan vän, när jag berättar om mitt köp. Hon mår idag bättre än någonsin - för att hon har ändrat sitt tankesätt.

Det hela går ut på tankens kraft!
Om du tänker att det är en skitdag och att allt går fel, så blir det en skitdag där allt går fel.
Tänker du däremot att livet är lätt och härligt och att allt det goda kommer till dig - då blir det definitivt lättare! (även fast det kanske regnar och allt inte går som det ska den dagen)

Jag gav boken till en vän häromdagen. (många olika vänner i det här inlägget, men det här är en tredje vän jag talar om) sedan dess går hon omkring med ett fånigt leende på läpparna. Hon har ändrat sitt tankesätt och allt känns lättare.

Det är DINA tankar som styr DITT liv!

I boken står det även att man, när man känner för att få ett råd eller svar på den fråga man har just då, helt enkelt ska öppna en sida varsomhelst i boken.
På den sidan man får upp står det svar eller den vägledning man behöver.

Imorse när jag låg nyvaknad i sängen sträckte jag ut min hand, tog boken och öppnade en sida. Följande text läste jag...


känner ni igen "det goda" i texten?!!?!
Det visade mig att jag är på rätt väg och inte ska tveka till att fortsätta.

Strax efter kom maken med kaffe på sängen. Jag tror att han gjorde det utan råttgift idag. Sen kom lilla dottern och sade glatt att hon hade hittat mitt gömställe och gav mig två Singoallakakor. Mmmm, det var gott! Jag njöt av kaffet medan jag funderade ut ett nytt gömställe till kakorna.

Den tjocka morgondimman utanför började lätta och efter frukosten gav jag mig ut på en lång promenad med endast mina nordic-walkingstavar och Mr. Canon som sällskap. Den som tar närmare 100 foton under en walkingrunda vet att stavar och kamera är bra - men inte samtidigt...

Följ med mig på min vandring...


Livet är lätt, livet är härligt och allt det goda kommer till mig nu...


"Klok som en bok" har man kallat mig...men är en bok klok egentligen...? Trä...skalle?


Även dimman har något vackert över sig


Tro inte att dessa hästar reagerade varken för smackningar, visslingar eller andra ljud


All den goda majsen är ännu inte skördad...vildsvinen tackar och tuggar...


Gräset är inte grönare bara på den andra sidan - det är grönt överallt!


Det är det här som kallas växlande molnighet!


Efter promenaden hade jag kraft nog att rensa min garderob. Nu har jag massor av plats! (...till nya kläder?? *blink*)

Hur var din söndag?
Kram! ♥

Okomplicerade barn

Vi vuxna kan vara rätt komplicerade ibland. Ofta allt självklart för barnen och de är både klokare och öppnare till det mesta. Är det inte ofta så att det är vi vuxna som för över våra rädslor och känslor till barnen?
Måste tänka på en kvinna vars barn aldrig sovit över hos någon annan, för att barnen "inte vill". I själva verket är det hennes egen rädsla att släppa loss som smittat av sig på barnen. De ser att mamma inte mår bra vid tanken på att de vistas hos andra. Barnen skulle säkerligen ha velat sova över hos någon om hon själv hade visat att det är något...vågar knappt uttala ordet...positivt att vara hos andra på egen hand.


Vet inTE vad tusan vad jag har med inlägget att göra, men jag kom med Elle från helgens loppis...och det är säkerligen något gott i mig också...*blink*

Ibland vågar vi inte heller prata om känsliga saker med barnen, av rädsla för att de blir ledsna eller upprörda. Eller att man inte kan förklara situationen. Vi går runt den heta gröten istället för att prata klartext.
Som häromveckan när min lille grannkille kom springandes över ängen för att mata fiskarna i dammen.
"Ellöööö" ropade han redan på långt håll och jag gick direkt in för att hämta fiskmaten.
När vi sen stod vid kanten av dammen, jag på ena sidan och hans mamma på andra, säger han - med sina 21 månader:
"Fiskar....mat....asta (kasta)"
(fast på tyska naturligtvis!)
Han står farligt nära kanten och jag säger
"Gå inte för nära...du trillar i vattnet!"
Hans mamma lägger till
"...då hamnar du med huvudet under vattnet och kommer inte upp..."
och jag avslutar meningen med ett försiktigt
"...då går du "kaputt"..."
Den lille 21-månaders mannen fortsätter att kasta fiskmat i dammen och säger
utan att blinka
"Död!"

Sen satt det två kvinnor vid dammen med varsin haka i knät medan en liten pigg kille stod och "astade" mat till fiskarna.

Ha en skön fredag!

(försök till) Positivt tänkande - del 4

Idag regnar det. Ösregnar.
Eftersom nån jäkla motor till vindrutetorkarna har lagt av betyder det att jag bara kan köra bil när det är uppehåll.
Det ser inte ut att vilja bli uppehåll.
I nödfall får jag fråga någon snäll granne om jag kan låna deras bil för att kunna hämta barnen i skolan. Goda grannar är bra.

Jag är trött, har ont i axlarna och huvudet och skulle helst av allt vilja lägga mig och sova. Massor av trista uppgifter som väntar och som jag absolut inte har lust att göra.

Det är nu jag måste se upp, så att jag inte snubblar och trillar ner i den där j-a höstdeppargropen. Det är nu jag måste se det positiva och bygga upp ett kraftnät som hindrar mig från att falla.
Det är nu jag måste affimera:
"Livet är lätt, livet är härligt och allt det goda kommer till mig nu"

Ok, regn är säkert bra det med. För blommorna iallafall.


Bilden är tagen från bilen - därav den dåliga skärpan

Jag tänker tillbaka till den sista sensommardagen. Det är bara tre dagar sen.
Om det inte fanns regniga dagar skulle man inte uppskatta de fina. De regniga dagarna finns inte utan anledning! Ett tappert försök till positivt tänkande.

När det regnar kan man ägna sig åt inomhusaktiviteter. Jag har börjat rensa ut och slänga.
Min kontorshörna som jag började städa i...eh...öh...*funderar*...våras?....*harkel*...nåja, hursomhelst den fortsätter jag att rensa rent nu! Bättre sent än aldrig!
Det ska bli en trivselhörna där jag gärna sätter mig och är lite kreativ. Inte ett rum som jag springer förbi med skygglappar. Med betoning på "springer förbi".
Inte särskilt smart av mig att använda en hörna utan dörr till skräprum....
Hörnan där alla kan-vara-bra-att-ha-saker landar.


Jag är ett av helgens loppisfynd som nu har landat i Elles köksfönster

För varje centimeter som rensats rent känner jag en viss lättnad. Inget tar så mycket energi som en massa skräp (läs: gamla räkningar och blanketter) som ligger framme och dammar.
Varför finns det flyttkartonger? Jo för att man ska kunna flytta trista papper upp till vinden!! Inte den rätta metoden, men den snabba!

Det ska bli min skaparhörna. Där ska jag sitta och skriva!
Jag vill äntligen börja skriva den där boken jag funderat på i många år.
En lång och kall vinter är väl exakt den rätta tiden för ett sånt projekt, eller?


Jag har kommit till Elle...för jag är det goda...

Men först ska det bli mysigt och trivsamt!
Nya hyllor och bilder ska fixas! Kanske en skön sittplats.
Det ger mig även en anledning att köra till det svenska möbelhuset!! *ler*
Att gå genom IKEA är som att vara hemma i Sverige en liten stund.
Ja, dit ska jag köra....när vindrutetorkarna är lagade...alltså inte idag.

Ha en skön dag!

Smaken är delad

Här i Tyskland måste barnen ta med sig egna smörgåsar till frukostpausen, eftersom det inte finns någon matbespisning. Endas de barn som stannar kvar efter skolan på "heldagsskolan" blir erbjudna en liten varm måltid mot avgift.

Det betyder att man som mamma i vilket fall som helst ställer sig och brer smörgåsar varje morgon. Eftersom jag har fyra barn, varav två halva män, blir det nästan en hel brödlimpa per dag.
Medan man står där och smörar i köket kommer en hel del funderingar upp i huvudet.
Och det händer att jag ställer mig frågan:
Hur många smörgåsar brer jag egentligen under ett år?
Ni ser, världsviktiga frågor man måste lösa tidigt på morgonen.

Alltså kör jag nu en lätt huvudräkning med miniräknaren:
Ett år har - om man räknar bort påsklov, sommarlov, höstlov, jullov och ett par helgdagar - ca 39 skolveckor.
Varje vecka har fem skoldagar, varje skoldag innebär fyra mackor - och detta under tio skolår.

52-13=39x5=195x4=780x10=7.800

Eftersom min yngsta började i skolan när min äldste slutade, fördelas smörgåstillverkningen på tjugo skolår!!!
Sjutusenåttahundra j-a smörgåsar under tjugo år!!!!

Men det är inte det värsta. Det värsta är när barnen har en egen smak.
Och alla olika smak - naturligtvis!
Dottern älskar trekornsbröd - 16-åringen tycker att det smakar konstigt.
8-åringen vill gärna ha salami - 16-åringen vill absolut INTE ha salami!
16-åringen vill ha mycket smör på - 18-årigen väldigt lite
18-åringen vill ha mest ostmackor - 8-åringen vill inte ha ost
osv...
Det kan bli lätt förvirrande för en trött 42-årig hjärna med koffeinbrist.

Häromdagen när jag tömde 8-åringens brödlåda hittade jag följande lapp...


Kain kese = Kein Käse = Ingen ost!!!

Den ligger nu i köket och påminner mig om vad 8-åringen iallafall INTE vill ha!
Med bild för att förtydliga budskapet.


Ungefär samma teater har vi när vi ska äta vanlig enkel korv med bröd. Den ena sonen (minns inte vilken...) vill ha bara ketchup. Den andre (vem det nu var) vill ha ketchup OCH senap. Vad den tredje sonen vill ha på korven minns jag inte alls. Vet ju inte ens vem som är tredje sonen.
Och dottern?
Hon vill ha majonäs på korven....

Förstår ni nu mitt dilemma när jag ska laga mat till denna familj?

Ha en skön dag och var tacksamma över matbespisningen i skolan!
Kram

Positivt tänkande - del 3

Jag tog en liten paus med helgdagen. Tänkte att det blir för mycket positivt trams för er. Därför undviker jag att tala om att gårdagen var en alldeles utmärkt och solig dag med loppis, grillning och eftermiddagslur i hängmattan. Gällde ju att utnyttja de sista solstrålarna.
Idag har molnen och kylan kommit tillbaka, men det är inget man kan ändra på. Det blir inomhusaktiviteter istället.

Det har blivit en del loppisbesök i dagarna. Bland annat hittade jag något jag länge funderat på att dekorera tvättstugan med...

Eftersom tvättmaskinen visar tecken på att eventuellt vilja gå sönder, har jag nu en handdriven tvättmaskin beredd! Kostade bara 3 Euro och behöver inte ens el!

Länge funderade jag på en viss klocka från det svenska möbelhuset. När jag äntligen hade bestämt mig för att köpa den, fanns den inte i sortimentet längre!!! Så går det när man velar för länge och inte kan bestämma sig.
Men, men, allt det goda kommer ju som bekant till mig nu! Jag hittade två stycken på loppis nu i veckan. Allt jag letat efter kommer som av sig själv!


Nu har jag fått dubbelt så mycket tid och sparat hälften av pengarna!! Typ.


Jag har fått en award av Annefia med bloggen Fialand. Ni ser, allt det goda...osv...blablabla...
Jag bugar och niger och hänvisar till de frågor jag svarade på när jag fick samma award häromsistens.
Nu var det egentligen mer Annefias beskrivning av mig och min blogg som gladde mig mer. Eftersom någon äntligen har hittat ord för vad min blogg är:

"En blogg med perfekt blandning av "väldigt klok" och "inte riktigt klok"

Kan beskrivningen bli bättre? Annefia har verkligen genomskådat mig!
Tack!

Kram

Tyska återföreningshelgdagen

Idag är det helgdag. Det är den tyska återföreningen som firas.
Nåja, firas och firas. Jag vet inte vem som egentligen firar den. Vi njuter av en lugn och solig dag, som en söndag ungefär.

Men firar?
Västtyskarna var efter murens fall tvungna att betala uppbyggnaden av fd Östtyskland. Det var mång skattepengar som gick till trasiga vägar osv, vilket inte direkt lättade upp stämningen. Samtidigt ökade arbetslösheten i fd Östtyskland och många städer förfaller och är halvtomma på folk - för att alla flyttat till fd Västtyskland.

Visst fanns det fördelar med murens fall och återföreningen. Men inte så många att tyskarna anser sig behöva fira det. Egentligen var det ingen förbättring för vare sig Västtyskland eller Östtyskland. Förutom att östtyskarna kunde leva friare. Att stänga in ett folk i ett land och hindra dem från att gå över gränsen är ett brott.


Att se en tysk flagga i privatträdgårdar var väldigt, väldigt ovanligt - ända tills fotbolls-VM häromåret...

Det heter ju egentligen inte Västtyskland och Östtyskland längre. Officiellt iallafall. Men man kallar sig kärleksfullt "Wessi" och "Ossi" över den osynliga gränsen.
Officiellt heter det "Gamla Bundesrepubliken" och "Nya Bundesrepubliken".
Man använder sig av de uttrycken i politiken och på nyheterna i tv iallafall.
Den tyska befolkningen säger "i västern" och "i östern" - för det kommer nog dröja länge innan tyskarna ser sig som ett enda gemensamt land - Tyskland.

Det är min privata uppfattning om hur tyskarna ser på denna helgdag.
Ha en fin dag!

Positivt tänkande - del 2

Lördagsmorgonen började rätt positivt (läs förra inlägget...)och förmiddagen gick i samma spår.
Jag började efter handlingen att ta hand om en hink med äpplen vi under fredagskvällen fått hemkörda av ett par äldre bybor. Bara den gesten visar att man nu accepterar oss som "äkta" bybor. Vilket inte är självklart när man kommer inflyttad från en annan ort. Än mindre när man dessutom är utlänning. Det är faktiskt så att man kan bli behandlad som en marsmänniska om man har otur.

Kanske har det med att göra att jag är väldigt trevlig och snäll, men det kan man ju inte sitta och skryta om i en blogg. Låt oss nu i stället tro att det har något att göra med äppelkakan jag bakade till byfesten nyligen. Kvinnan svärmade om hur fantastiskt god den varit. Att jag bakar goda kakor får jag väl säga här, eller? Jag kan ju bara framföra vad folk säger...ju.

Både deras uppmärksamhet med äpplena och uppskattningen de visade, kändes gott i hjärtat. Visserligen var det fallfrukt, men vem bryr sig när det är till bakning? Det är tanken och gesten som räknas.


Allt det goda kommer...och ibland blir det hemkört...

Som tack för äpplena bakade jag en sockerkaka med äpplen som de fick ett par bitar av till eftermiddagskaffet. Gissa om de blev glada.
Jag gjorde även en smulpaj med äpplen...



Allt det goda kommer till mig nu....försvinnande gott...

Medan jag bakade upptäckte jag en tävling på margarinpaketet. Var tredje paket har en vinst, stod det. Alltså satte jag mig med de fyra margarinpaket jag hade hemma och knappade in koderna.
Först bidde det inget.

Sen bidde det 20€ i presentkort till en kaffebutik


Allt det goda kommer...rena RAMA turen....även om man smörar lite först.

Sen bidde det 20€ till!!


Allt det goda kommer...och man känner sig LÄTTAd.

Efter det var det slut på vinsterna för den här gången. Något måtta får det ju vara på turen och den positiva våg jag surfar på. Jag hade ju iallafall vunnit mer än utlovat - varannat paket istället för var tredje!
Woah! Det kändes bra och den positiva energin bara ökade! Visserligen är det nog bara en rabattkupong på nån jättedyr kaffemaskin eller så, men jag behöver en ny, så varför inte?

Måste jag tillägga att solen sken hela dagen...?
Hoppas att din lördag var lika lyckad!

Vet inte om jag vågar berätta om resten av helgen...blir kanske för positivt...?*ler*
Kram

Positivt tänkande - del 1

Som ni säkert märkt tänker jag positivt och är något gladare än annars. Det blir även en och annan affimation under dagen. Ibland slänger jag till med affimationen:
"Livet är lätt, livet är härligt och allt det goda kommer till mig nu"

Och vad händer...jo, det börjar med att hösten visar sig från sin bästa sida, vilket ökar det goda humöret.


Allt det goda kommer till mig nu...

Nåja, säger ni nu, även hos mig skiner solen - fast jag inte har affimerat.
Ok.
Då har jag väl fixat till även ditt väder! Du har läst min blogg - det räcker för att det goda ska smitta av sig.
Äh, det spelar väl ingen roll, huvudsaken är att det är fint!!! Njuuuuut!

Under morgonen var jag med maken och handlade. Eller han med mig?
Vi besökte även en blomaffär för att köpa något till en husinvigning vi är bjudna till ikväll. Är det inte otroligt hur handfallna män är i blomaffärer. Men samtidigt jäkligt smarta.
Vi fastnade framför ett blomarrangemang som gick i grönt och vitt.

"Den tar vi" säger maken till slut.
"Ok..." instämmer jag medan jag fortfarande sneglar lite på en lila blomma. Men eftersom jag inte vet hur värdparets inredningsstil är inser jag att makens förslag är det bättre alternativet.
Just som jag ska ta blomman ser jag att den övre hyllan är dekorerad med äpplen och den undre med vita pumpor.
"Oj, det är ju två olika sorters dekorationer" säger jag och stannar till.
Maken reagerar inte. Jag betraktar och jämför, är i valet och kvalet.
"Vilken dekoration tycker du är snyggast...äpplen eller pumpor?" säger jag tvekande till maken.
"Ta av den undre raden" menar han.
Jag är tacksam över att han tar över det svåra beslutet (hallå, vi pratar om blommor och dekoration här!!). Ska just ta blomman när jag vänder mig mot maken och säger:
"Egentligen skiter du i vilken dekoration va? Huvudsaken vi kan köra hem, eller hur?"
"Japp" svarar maken och ler lite fullisjutton.
Smart drag, måste jag erkänna...jag gick nästan på det!


Vid kassan står en försäljerska och binder en helt underbar bukett med röda rosor. Dekorerat med pärlor och hela köret.
"Det är den sjätte hjärtbuketten jag sålt idag" säger hon medan hon slår in den med plast.
"Oj" säger jag "är det någon speciell dag idag?"
"Ingen aning" säger försäljerskan
Plötsligt vaknar mannen bredvid mig till.
"Bröllopsdag..." muttrar han fram.
(nu kommer nog anledningen till att min kompis säger att jag är en elak häxa...)
"Oj" säger jag "den glädjen kunde man inte överhöra..."
(Är ett tyskt uttryck som betyder att man hör att personen egentligen inte alls är glad äver det den sagt)

Jag ler med hela ansiktet och vänder mig mot mannen i tron om att möta ett lika leende och skrattande ansikte.
Ni som känner mig vet att jag verkligen bara vill lätta upp stämningen med min sjuka humor.
Mannen bredvid mig, känner mig inte - han glor surt på mig med en blick som kunde ha dödat...
Oj, där träffade jag nog mitt i prick!
Han köper den där underbart vackra buketten för att han är tvungen, inte för att han egentligen vill.
För att få tyst på kärringjäveln där hemma, typ.

Jag vänder mig mot försäljerskan, som ler tillbaka, sen mot mannen igen - som fortfarande glor surt i stil med "I am not very amused.."
Plötsligt sträcker min försäljerska fram ett fång med rosor inlindade i papper.
"Varsågod, de är till dig, annars hade vi bara slängt dem"


Allt det goda kommer till mig nu....

Att de inte var helt fräscha, spelade ingen roll. Minst en dag kan jag njuta av dem iallafall - helt gratis! I blomaffären hade de vissnat över helgen.
"Ser du, eftersom du inte köper blommor till mig, får jag dem av andra!" säger jag till maken medan vi går mot utgången. Alla skrattar, utom...mannen som fortfarande står vid kassan och glor surt i väntan på sin bröllopdagsbukett...

På parkeringen utanför kan jag äntligen lägga av ett gapskratt över den sura mannen och glädjer mig samtidigt över rosorna i min famn....och det var bara morgonen...

Började din dag lika bra...?