Vi hade en bra tid tillsammans,
höll ihop i vått och torrt.
Du har följt mig ett tag nu
på min väg genom livet.
Det gör riktigt ont i hjärtat att
avsluta vårt fina förhållande.
Jag hoppas du har förståelse.
Jag har hittat en ny nu.
Du är för gammal för mig,
vem vet hur länge du orkar.
Jag måste ta det säkra före det osäkra.
Kära Silverpilen,
jag önskar dig lycka till med din nye ägare.
Hoppas att denne tycker om dig lika mycket
som jag alltid gjort.
*snyft*
Tack och adjö!
Kram
Hur kan man bli ledsen av att sälja en bil?
Särskilt när man får en bättre.
Livet är bra hårt ;D Men bilen blir ju lätt en del av familjen, allra helst om man bor på landsbygden och helt beroende av en bil för att överhuvudtaget ta sig någonstans.
SvaraRaderaHoppas nu att du blir nöjd med din nye familjemedlem. Ha de gott, kram Catarina
Klart att man kan bli ledsen när man säljer en bil. Ofta har man haft den ett tag och strävat på tillsammans, gjort både roliga och tråkiga resor, delat ljuvt och lett, jag blir iaf nostalgisk när jag sålt eller skrotat någon bil (oftast har de fått namn, dessutom).
SvaraRaderaHa det så bra och hoppas du och din nya lär känna varandra snart=)
Kram,
Regina
Det är alltid vemodigt att sälja en bil!
SvaraRaderakram
snyft
SvaraRaderaJodå, visst kan man det, jag kan emellanåt sörja min gamla Renault 4L.....med sin växelspak och sina gångjärn på dörrarna och sitt luftintag, det var en riktig bil det!
SvaraRaderaAgneta kram
Minnen, alla dessa minnen, gläds åt vad den gjorde för dig och ta tacksamt emot de nya glada minnen med den nya bilen......
SvaraRaderaMassa kärlek till dig
Ja, så där kan jag också känna!! En av mina bilar lämnade jag tom till avlivning!! Skroten menar jag!
SvaraRaderaMen...du som skrivit så mycket fint om Silverpilen! Förstår att du saknar den!
SvaraRaderaStyrkekramar skickas till dej så du orkar med den separationen!
Lena
Men så där är det! Samma när man säljer en skraltig husvagn och köper en finare. Man sörjer den gamla!
SvaraRaderaVisst är det löjligt, men så är det...förstår precis!
SvaraRaderaJa det känns ju lite knäppt, men det är ju faktiskt en del av ens liv och historia som man "blir av med". Gråt ut en stund och försök sen att ta nya tag;-)
SvaraRaderaKram Maria
Du har en utmaning hos mig :)
SvaraRaderaKlart man blir ledsen! Det har jag alltid blivit.
SvaraRadera