onsdag 23 maj 2012

Runda två i kampen hos vägverket

Under måndagseftermiddagen gick jag in på andra rundan
i mitt uppdrag att registrera en husvagn.
Utrustad med nödvändiga underlag:
* Registreringsbrev
* Aktuell registreringslapp
* Senaste besiktningsbeviset
*Pengar
* eVB-Nummer
* Makens legitimation
* Fullmakten
och för säkerhets skull
* Mitt pass
(om de nu skulle tro att någon annan skulle
utge sig för att vara makens fru - vilket jag
dock starkt tvekar till att någon gör frivilligt...)

Klev in i en halvtom lokal - alltid något.
Drog en väntlapp och satte mig på samma
stol som under förmiddagens väntetid.
Strax efter mig kom en ung pappa med sin
fyraårig dotter - utrustad med handväska
och två dockor. (Dottern! Inte pappan!)
 Hon satte sig brevid mig och började rota
 i handväskan. Medan hon drog fram en
 kamera föll ett rosa lipgloss ut.
"Precis som min dotter..." sade jag till pappan.
Tjejen satt sen och fotograferade sina dockor
en stund, vilket var en underhållande väntan.

Sen var det min tur igen.
Runda Numero 2.

Kliver in i rummet med "bearbetarna" igen,
hamnar dock hos en annan kvinna.
Lägger fram papprena och säger återigen:
"Jag skulle vilja registrera den här husvagnen"

Kvinnan sorterar papprena lite i små högar
innan hon börjar tippa in uppgifterna i datorn.
Plötsligt slutar hon skriva och stirrar lite på skärmen.
Gör en sån där irriterande "något-stämmer-inte-här-suck"
Mycket riktigt.
"Jag kan inte registrera den. Din man har en
skuld som inte är betald - hos skatteverket"

Något förvirrad undrar jag vad det skulle vara?
"Det kan jag inte se, bara att det är en bilskatt"

Grrrrrrrrrrrrrrrr.

Om jag bara hade fattat att snigeln på terrassen
var ett tecken på hur min dag skulle bli...

Blir alltså till att ta mina papper igen och
köra hem för att ringa till skatteverket.
En man svarar med en något byrokratisk
och uttråkad röst. Genast får jag en känsla
av att ha hamnat hos den allra tjurigaste och
mest "vem-ringer-och-stör-sura" 
myndighetsperson på hela skatteverket.
Jag förklarar mitt problem med en vänlig röst.
(vänlighet varar ju som bekant längst)
Han tinar upp lite och kollar uppgifterna.
"Jo...det är en skuld på bilen XX-XXYYYY"
svarar han.
"Men det är MIN bil och inte makens!!"
svarar jag något upprört.
 Undrar samtidigt för mig själv om maken har 
registrerat om bilen hemligt eller?
"Nej...det står er makes namn." 
*suck*
"Ok, det spelar ingen roll nu. Hur stor är skulden?"
säger jag ivrigt och vill ha skiten ur världen.
"39 Euro" svarar han kort
Jag biter i tungan och håller ett så hårt tag om 
stolen att knogarna vitnar. Har jag kört i onödan
till vägverket för "ynka" 39 Euro? tänker jag.

"39 Euuurooo....oj....kan jag ta det på avbetalning?"
svarar jag och skrattar lite halvt hysteriskt
Tjänstemannen har tinat upp nu och skrattar 
lite han med. Sen lägger han till:
"Men det ligger en förseningsavgift på de 39 Eurona
och summan är nu uppe i 51,11 Euro. Hm. Lite konstigt
det här, för ursprungssumman var 421 Euro. Sen betalades
en del av det och en restsumma förblev..."
Jag retar mig på det hela, men är ändå glad att 
det inte var mycket mer.
"Ok, och hur ska jag nu göra för att snabbt
kunna registrera husvagnen?"
Jag ville ju ha det här uppdraget gjort!
"Du går till banken och gör en kontantinbetalning
på skatteverkets konto, kommer sen till mig på
skatteverket och visar kvittot och jag ger dig
en blankett som  du visar hos vägverket."

"Ok...så gör jag. I vilket rum sitter NI och
hur var ERT namn?
(ni minns väl inlägget om du och ni?)
"Jag sitter i rum...eh...138 och heter Herr Bäst"
"Herr Bäst...som bäst?"
"Ja..bäst...haha"
(han var helt upptinad vid det här laget!)
"Alltså är Ni bäst? *haha*?"
"Precis"

Kul med lite humor mitt i den torra byrokratin
i skatteverkets färglösa värld.

Efter samtalet rotar jag fram registreringsbeviset
till bilen han nämnt.
Jo, det stod klart och tydligt MITT namn
under XX-XXYYYY. Och min skatt var betald!
Det enda jag fattade var att jag inte fattade någonting.

Lade mit tidigt för att samla krafter inför
 runda Numero 3 i kampen
Vägverket VS Elle

Vem hejar på mig?
Kram

10 kommentarer:

  1. Haha, har ni hög arbetslöshet i Tyskland? Det verkar inte så....snarare tvärtom...så mycket folk det verkar finnas till allt :)Nåväl, väntar med spänning på fortsättningen! Ha en fin dag så länge och du, andas :) Kram <3

    SvaraRadera
  2. Visserligen har jag aldrig försökt registrera en husvagn här i Norge, men har varit med om liknande episodet ang andra ting. *suck*

    SvaraRadera
  3. Jag hejar på dig och hoppas du får en ursäkt till sist! Men herr Bäst lät för all del trevlig ;)

    SvaraRadera
  4. Jag hejar och skrattar och hejar och skrattar och tänker hur kunde en granne här på landet få för sig att åka till Tyskland och köpa husbil och inte kunna ett enda ord tyska......
    Hoppas det går bra nu med den upplupna skulden där också! Hoooo, man blir matt!
    Agneta kramar

    SvaraRadera
  5. Kram och lycka till säger jag, men skratta sist den som ler "bäst"...

    SvaraRadera
  6. Blir jag förvånad? Blir jag förbannad? Alltså... Du skulle ha följt alla våra rundor innan vi fick min Belgienregistrerade bil registrerad och försäkrad i Tyskland. Herre j-vlar vad många bilresor, telefonsamtal, sökningar på nätet, besiktningar och förökringspapper det blev innan det blev klart. Tror inte att jag ljuger om jag säger att det var 4 besök hos Vägverket (vad det nu heter på Tyska), 2 besiktningar, 15 telefonsamtal och 30 e-mail...

    Ibland känns byråkratin i Tyskland bara liiiiiiiiiiiiite för byråkratisk...

    SvaraRadera
  7. Jag hejar på dig - varje gång!! Fast att du försöker ta kål på mig och mitt hjärta ;)

    Kram

    SvaraRadera
  8. Haha!! Jag hejar på dig! Byråkratin kanske vinner slaget, men inte hela matchen. ;)

    SvaraRadera
  9. Solklart vem jag hejar på men jag skulle gärna vara en liten flugaoch sitta på din axel för att uppleva dina prövningar och se mimiken hos dig och dina kära byråkrater...........<3

    Kärlek....

    SvaraRadera