Jobbigt samtal

Under en längre tid har jag sagt att jag vill börja jobba,

ett par timmar i veckan för att tjäna egna pengar och för att

komma ut lite bland folk. Men om man vill ha jobb, måste man

 SÖKA ett själv,

 eftersom man inte kan förvänta

sig att någon kommer och ringer på dörren

Det var min teori - tills den här veckan.

För plötsligt ringer makens mobil och en firma erbjuder honom

fast anställning, firmabil och bra lön. Huvudsaken han kommer.

Typ.

Vilken lättnad för hela familjen att han nu får fast arbete igen.

Inte nog med det. Nu behöver vi två bilar - vilket betyder att

vi har beslutat oss för att behålla Silverpilen ett tag till....

*hoppar och skuttar av glädje*

Bilden har 18-åringen gjort för att testa ett nytt stativ,

som jag fått till skänks av en god vän.

Jag tycker att den symboliserar veckans händelser rätt bra.

Det börjar vända igen. Tack och lov.

Det är som om han där uppe plötsligt kom ihåg att vi faktiskt

existerar fortfarande. 

Tack Gud, men det där med vädret måste

vi ta ett snack om framöver...

Vad gäller jobbet jag själv sökte...för jag SÖKTE ju SJÄLV...

har jag inte hört något ännu, varken positivt eller negativt.

Men jag är inte ledsen för det. Det dyker säkert upp något 

passande framöver. Tack ändå för alla tummar som hölls för mig!

Ha en skön fredag!

Kram